tobi

Rolf Wikström

”Istället för tystnad”

Blacklight/Border

Sverige har inte många riktiga bluesmän, men Roffe Wikström är definitivt en av dem och enligt mig den största i genren. Sedan 70-talet har han sjungit blues, visor, rock och frälsningssånger med darr i rösten och blues i blodet. Skivan ”Mississippi” från 1994 var ett mästerverk, men faktum är att Roffe aldrig släpper något dåligt ifrån sig. Inte heller denna gång. Redan när man hör de första tonerna i inledande ”Led mig hem, gamla väg” (översättning av John Denvers ”Take me home, country roads”) fattar man att Roffe har levererat ännu en stark skiva. Den fantastiska känslan i såväl gitarrspel som i sång är intakt och verkar bara bli starkare med åren. Dessutom tycker jag att Roffe är underskattad som textförfattare, hur många andra sjunger om kvinnor som ”kommer som ett skott” eller att ”leva på trekvart”?

Det är en ganska nedtonad skiva i gränslandet mellan blues och visa, med dystra texter kring döden och åldrande. Det är omöjligt att inte drabbas när Roffe Wikströms röst, texter och gitarrspel smälter ihop till en enhet. Detta är definitivt en av hans bästa skivor.

4/5