Nytt på skiva (Zero, juli)
EP
6/10
Jailbreak Academy: EP 2012
Trash Family Records
Detta Avestaband albumdebuterade förra sommaren med skivan “Chaos Is King” och lyckades bli nominerade till Rockbjörnen som Årets genombrott.
Vet i fasiken hur det gick med det genombrottet, för de flesta är nog denna punkiga kvartett fortfarande ganska okända, men nu är gruppen i alla fall tillbaka med en femspårs-EP som aptitretare i väntan på nästa fullängdare som är tänkt att spelas in i höst.
En handfull snabba, energiska, aggressiva men ändå rätt lättillgängliga punklåtar är vad som serveras lyssnaren. Inte nyskapande eller unikt på något sätt, men helt okej om man är sugen på lite klassisk skitpunk.
-------------------------------------------------------------
Album
4/10
Pontus de Wolfe: Pontus de Wolfe
Bra Skivor
I huvudstaden är tydligen Pontus en mångsysslare som bland annat dj:ar, bloggar och driver liveklubb. Nu har han även släppt sitt första soloalbum med musik som bäst kan beskrivas som indiepop på svenska med en halvknasig touch. Ljudbilden är odistad och organisk, med låtar som har sin grund i popen men som spretar, sticker ut och stökar. Det finns charm och liv i den lekfulla musiken, och den speciella rösten kan man förmodligen hata eller älska. Själv tycker jag att den brokiga ljudbilden är roligare och intressantare än själva låtarna, vilket gör att jag när skivan är slut minns soundet men inte har ett spår av hur musiken gick.
----------------------------------------------------------------
Album
3/10
Erika Boman: Perfekt, defekt & fantastisk
Dikotomi
Det händer ganska ofta att man får in skivor som ser ut, känns och verkar vara riktiga skivor vid en första anblick. Men så fort man lyssnar på dem låter det demo. Erika Bomans debutplatta är en sådan skiva.
Hon har lyckats få både Idde Schultz och Jens Back att medverka, men det osar ändå bara fritidsgård, nybörjare och lokal talangjakt. Det kan vara svårt att exakt sätta fingret på vad som gör att en skiva låter ”demo”. Ofta handlar det om en simpelhet i låtbyggandet, omognad i textförfattandet, outvecklad sångteknik, brist på dramatik, variation och finess. Och inte minst brukar det handla om dålig produktion. Det är vid mixning och mastering som en skiva tar det avgörande klivet från demo till att låta ”riktig skiva”. Saknas fingertoppskänslan och kunnandet där låter det ändå bara hobbyband om alltihop.
Erika Bomans skiva består av visrock i Winnerbäcks anda, men har tyvärr alla de där nämnda bristerna och blir därför tämligen ointressant.
6/10
Jailbreak Academy: EP 2012
Trash Family Records
Detta Avestaband albumdebuterade förra sommaren med skivan “Chaos Is King” och lyckades bli nominerade till Rockbjörnen som Årets genombrott.
Vet i fasiken hur det gick med det genombrottet, för de flesta är nog denna punkiga kvartett fortfarande ganska okända, men nu är gruppen i alla fall tillbaka med en femspårs-EP som aptitretare i väntan på nästa fullängdare som är tänkt att spelas in i höst.
En handfull snabba, energiska, aggressiva men ändå rätt lättillgängliga punklåtar är vad som serveras lyssnaren. Inte nyskapande eller unikt på något sätt, men helt okej om man är sugen på lite klassisk skitpunk.
-------------------------------------------------------------
Album
4/10
Pontus de Wolfe: Pontus de Wolfe
Bra Skivor
I huvudstaden är tydligen Pontus en mångsysslare som bland annat dj:ar, bloggar och driver liveklubb. Nu har han även släppt sitt första soloalbum med musik som bäst kan beskrivas som indiepop på svenska med en halvknasig touch. Ljudbilden är odistad och organisk, med låtar som har sin grund i popen men som spretar, sticker ut och stökar. Det finns charm och liv i den lekfulla musiken, och den speciella rösten kan man förmodligen hata eller älska. Själv tycker jag att den brokiga ljudbilden är roligare och intressantare än själva låtarna, vilket gör att jag när skivan är slut minns soundet men inte har ett spår av hur musiken gick.
----------------------------------------------------------------
Album
3/10
Erika Boman: Perfekt, defekt & fantastisk
Dikotomi
Det händer ganska ofta att man får in skivor som ser ut, känns och verkar vara riktiga skivor vid en första anblick. Men så fort man lyssnar på dem låter det demo. Erika Bomans debutplatta är en sådan skiva.
Hon har lyckats få både Idde Schultz och Jens Back att medverka, men det osar ändå bara fritidsgård, nybörjare och lokal talangjakt. Det kan vara svårt att exakt sätta fingret på vad som gör att en skiva låter ”demo”. Ofta handlar det om en simpelhet i låtbyggandet, omognad i textförfattandet, outvecklad sångteknik, brist på dramatik, variation och finess. Och inte minst brukar det handla om dålig produktion. Det är vid mixning och mastering som en skiva tar det avgörande klivet från demo till att låta ”riktig skiva”. Saknas fingertoppskänslan och kunnandet där låter det ändå bara hobbyband om alltihop.
Erika Bomans skiva består av visrock i Winnerbäcks anda, men har tyvärr alla de där nämnda bristerna och blir därför tämligen ointressant.