Jag bombade

Jag har precis läst boken "Jag bombade", där svenska ståuppare berättar om sina mest misslyckade gig, och kunde känna igen mig. Alla som uppträder mycket kommer med tiden att vara med om riktigt hemska framträdanden, då man bara vill försvinna från scenen. Värst är inte om det är lite publik, att man gör tekniska fel eller såna saker utan värst är när publiken överhuvudtaget inte bryr sig om att man står på scenen. Ju mer uppmärksamhet man söker desto högre pratar de.
Mitt absolut värsta gig var på en julfest för ett företag för några år sedan (bilden). I boken varnas för övrigt speciellt för julfester. Men det var fler fatala omständigheter som samverkade. Till att börja med var folk svinpackade, vilket är ett klassiskt skäl för misslyckade gig. Det var 90% gubbar i publiken (jämn könsfördelning eller övervikt av tjejer är alltid bättre). Lokalen var enorm och folket satt väldigt utspridda, och det saknades scen. Vi fick stå på ett märkligt ställe framför baren (som ni ser på bilden), vilket medförde att det blev ett väldigt spring runt oss av folk som skulle köpa öl. Dessa personer passade även ofta på att försöka säga några visdomsord i micken eller avbryta oss för att sjunga några egna sånger. Det var ingen som presenterade oss, det fanns ingen scenbelysning, det fanns inget vettigt backstage, det var för stor publik (flera hundra), det var usel akustik och folk var som sagt mer intresserade av att supa än att lyssna på några okända underhållare. Vi bombade totalt.
Vi gjorde som man brukar i såna lägen, dvs avbryter i förtid, men vi hade fått så bra betalt att vi åtminstone ville köra skapligt länge för att göra rätt för oss. Jag mådde dåligt under hela uppträdandet och i flera dagar efteråt, och faktum är att Ph & jag inte kört så mycket ihop sedan dess. Numera gör vi bara typ en spelning i halvåret och bara på mindre ställen/privatfester där vi vet att vi funkar bra. Känslan av att totalbomba vill jag nämligen aldrig uppleva igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0