På skiva: Dan Reed (Nolltretton,januari)
Dan Reed
”Signal fire”
Zero One/Border
Hur blir en artist så kallad “Sverigevän”? När man börjar skärskåda fenomenet visar det sig att det räcker med att man har uppträtt i Sverige minst en gång. En person som ofta omnämndes som ”Sverigevän” i slutet av 80-talet och början av 90-talet var Dan Reed. Jag upptäckte hans mix av funk och hårdrock när han spelade med bandet Dan Reed Network på Hultsfredsfestivalen 1990. Då var han, tillsammans med band som Hothouse Flowers och The Waterboys, det hetaste som man kunde se på en rockscen.
Idag är det inte många som minns honom, knappt ens de som var med när det begav sig. Inte så konstigt kanske, eftersom han sedan splittringen 1993 hållit sig undan rampljuset fram till för några år sedan då han plötsligt gjorde comeback.
Han har uppträtt på Sweden Rock Festival, men när man hör nya plattan är det knappast hårdrock som strömmar ut. Det handlar istället om välpolerad vuxenrock som gjord för mysiga parmiddagar med grannarna. Välspelat, kompetent och trevligt javisst, men också helt harmlöst och ointressant. Detta är inte skivan som får Dan Reed att bli hetast på rockhimlen igen.
2/5
”Signal fire”
Zero One/Border
Hur blir en artist så kallad “Sverigevän”? När man börjar skärskåda fenomenet visar det sig att det räcker med att man har uppträtt i Sverige minst en gång. En person som ofta omnämndes som ”Sverigevän” i slutet av 80-talet och början av 90-talet var Dan Reed. Jag upptäckte hans mix av funk och hårdrock när han spelade med bandet Dan Reed Network på Hultsfredsfestivalen 1990. Då var han, tillsammans med band som Hothouse Flowers och The Waterboys, det hetaste som man kunde se på en rockscen.
Idag är det inte många som minns honom, knappt ens de som var med när det begav sig. Inte så konstigt kanske, eftersom han sedan splittringen 1993 hållit sig undan rampljuset fram till för några år sedan då han plötsligt gjorde comeback.
Han har uppträtt på Sweden Rock Festival, men när man hör nya plattan är det knappast hårdrock som strömmar ut. Det handlar istället om välpolerad vuxenrock som gjord för mysiga parmiddagar med grannarna. Välspelat, kompetent och trevligt javisst, men också helt harmlöst och ointressant. Detta är inte skivan som får Dan Reed att bli hetast på rockhimlen igen.
2/5