På skiva: Håkan Hellström (Nolltretton, april)

Håkan Hellström
”Det kommer aldrig var över för mig”
Stranded/Universal

Konstig är kul, konstigt är bra. Här på sin nya platta är Göteborgssångaren kanske konstigare än någonsin. Texterna är småkonstiga, han sjunger konstigt (ofta i ett lägre tonläge än vanligt), flera av låtarna är konstiga (två är under minuten, andra har konstiga arr och ljudbild), produktionen andas ofta 80-tal (konstigt…) och i en låt stammar han när han sjunger. Är inte det konstigt så vet inte jag vad som är det.
Stamlåten, ”Du kan gå din egen väg”, är dock riktigt bra och har ett snyggt gitarrspel och ett skönt gung som jag diggar. Det är skivans bästa låt, och definitivt den konstigaste. Det kan till och med vara den konstigaste svenska låt som spelats in.
Bäst är musiken när 80-talsfäblessen tar över som i ”Pistol”, men framförallt händer det nåt när Håkan Hellström sjunger. Låtar som i någon annans händer hade varit mediokra, får genom Håkans svajiga sång liv, blod och nerv, och det är det som är hans styrka. Men plattan har några brister för mycket för att helt ta klivet från konstig till konstverk.

3/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0