Anderna, saltöken och koka

Resa / Permalink / 0
Oj oj oj...idag gjorde jag en heltur upp i Anderna och det blev en riktig höjdardag. Eftersom det inte är så stor efterfrågan på engelska guider slapp jag åka i en vanlig buss och fick istället åka personbil ihop med tre andra. Jag fick framsätet och vi sparade in några timmar jämfört med att åka en stor busslast.
Att titta på lite berg kan väl inte vara så intressant, tänker ni kanske? Johodå. Vi såg minitornados, lamor som parade sig och konstiga berg som skiftade oerhört tydligt i färg. Rutten följde till stor del även järnvägen Tren a las Nubes med sina broar och viadukter.
Som den här ovan. Kul också att se alla kaktusar.
Den bakom mig kallades "generalen" och är 700 år gammal.
Och ja, det blev ännu en bergsmumie idag. Fast detta var en 45-årig man som de misstänker har tagit livet av sig eller slängts nerför en ättestupa.
När vi kom upp på 4000 meter kom det plötsligt en högplatå...
...och där låg San Antonio de los Cobres, där vi käkade lunch. Tydligen var det inte heller så jättelångt bort som planet som filmen "Alive" bygger på störtade.
Sen kom vi till rundturens höjdpunkt - saltöknen Salinas Grandes. Tydligen den fjärde största i världen och riktigt häftig.
Nej, det är inte is, utan ett en meter tjockt saltlager som ligger på en sjö. Man kunde köpa en mängd souvernirer gjorda av salt och även bord/stolar/kaktusen ovan mm var gjorda av salt.
De tre närmast i bilden är mitt resesällskap...
Som högst nådde vi 4170 m, och då kände man sig riktigt snurrig av den tunna luften, kan jag lova.
Sen bar det neråt igen...
...till Hill of seven colors, det kanske allra tydligaste exemplet på hur bergen så tydligt skiftar i färg, beroende på mineralinnehåll.
Och då befinner vi oss i Purmamarca, ett riktigt backpackerställe i gammaldags stil.
Så här ser bargatan ut. Jo, det är sant.
Där dumpade vi resten av gänget, så de sista 20 milen hem var det bara jag och chaffisen. Det firade vi med att plocka fram påsen med kokablad, så nu har man testat det också. Man tar 10-15 blad och mosar in längst bak i kinden. Efter en stund tar man på lite bikarbonat för att det ska götta till sig ytterligare, sen har man inne det några timmar. Man kan även fylla på mer under tiden, men man ska inte tugga eller svälja det för då blir det att sitta på toan hela natten. Kinden domnade bort lite grann, men det var inte särskilt gott och jag kände ingen större "effekt". Så risken att sluta som kolatorsk ser jag som minimal.
Som helhet en riktigt bra dag och jag kan rekommendera alla att följa med på en sån här rundtur istället för att själv hyra bil och köra samma väg. Imorrn blir det Baby Jesus - det ser jag också fram mot!
Till top