På skiva: Leather Nun
The Leather Nun
"Whatever"
Wild Kingdom
Säger man Leather Nun eller Lädernunnan är det många gamla svenska rockers som får nåt glansigt i blicken. För sisådär 30 år sen gjorde de sig ett relativt stort namn utomlands med sin dystopiska indierock och banade väg för många andra svenska band. Nu är bandet tillbaka med första plattan på 23 år och enligt dem själva är det det bästa de gjort.
Tolv spår med tung rock, mörker, dekadens och industriskrän är vad som möter lyssnaren, och gillar man artister som Thåström, Lou Reed, Silverbullit, Nick Cave och The Jesus and Mary chain bör man definitivt spetsa öronen.
Ja, jag tycker att det låter daterat och retrofuturistiskt, det vill säga så som "framtidens" musik lät på 80-talet. Men jag gillar det. Det är svårt att motstå det repetitiva manglet, undergångskänslan och det vita oljudet. Jonas Almquist sjunger visserligen fortfarande rätt uselt, men står man ut med det så finns en radda spår som är riktigt bra.
3/5
"Whatever"
Wild Kingdom
Säger man Leather Nun eller Lädernunnan är det många gamla svenska rockers som får nåt glansigt i blicken. För sisådär 30 år sen gjorde de sig ett relativt stort namn utomlands med sin dystopiska indierock och banade väg för många andra svenska band. Nu är bandet tillbaka med första plattan på 23 år och enligt dem själva är det det bästa de gjort.
Tolv spår med tung rock, mörker, dekadens och industriskrän är vad som möter lyssnaren, och gillar man artister som Thåström, Lou Reed, Silverbullit, Nick Cave och The Jesus and Mary chain bör man definitivt spetsa öronen.
Ja, jag tycker att det låter daterat och retrofuturistiskt, det vill säga så som "framtidens" musik lät på 80-talet. Men jag gillar det. Det är svårt att motstå det repetitiva manglet, undergångskänslan och det vita oljudet. Jonas Almquist sjunger visserligen fortfarande rätt uselt, men står man ut med det så finns en radda spår som är riktigt bra.
3/5