Krogkrönika, februari

kultur / Permalink / 0
Ge mig biltrafik och skyskrapor

Vi kommer aldrig att få ett nöjesliv som en storstad om vi inte bygger vår stad som en storstad. En levande innerstad kräver tillgänglighet, korta avstånd och inte minst människor.

För kanske tio år sedan läste jag en tidningsartikel om en man, engagerad i stadsarkitektur, som rasade över det moderna svenska sättet att bygga städer, där man bland annat satsar på centrala parker och gågator. Till en början tyckte jag han var knäpp. Jag hade matats med den etablerade "sanningen" att städer ska vara gröna och bilfria, och precis som de flesta andra svalt det med hull och hår utan att egentligen själv reflektera över saken. Det låter ju så bra. Förbjud biltrafik, satsa på låga byggnader, lägg evenemangsbyggnader utanför centrum, hur kan någon uppröras över den sortens stadsplanering?

Idag vet jag bättre. I takt med att tiden gått och jag själv rest runt i världen har jag lärt mig vad som funkar och inte funkar för att hålla en stadskärna levande. Och att ta bort biltrafiken är det effektivaste sättet att snabbt döda en stads centrum.
De senaste decennierna har svenska städer anlagt gågator i en rasande takt, men de kunde lika gärna ha smällt av en stor bomb, för det finns ingenting som gör en stad mer öde än trafikfria gångstråk och utomhusgallerior.

Befolkningsmässigt är både Linköping och Norrköping relativt stora städer, men mentalt är det fortfarande byhålor. Folk säger sig vilja ha ett levande centrum med restauranger, butiker, ett stort kulturutbud och ett myllrande folkliv, men de vill samtidigt ha kvar småstadsbebyggelsen och inte ha grannen för nära inpå. Det är en ekvation som är svår att få ihop. Tittar man på städer runt om i världen är det dock lätt att säga vad som gör att de känns levande och moderna.

Till att börja med biltrafiken. Men vi måste också bygga betydligt högre. Vore alla hus fem gånger så höga som idag skulle vi spara fem gånger mer mark och folk skulle automatiskt hamna mer centralt med alla de fördelar det innebär. Moderna storstäder kan också ha grönska utan att för den skull ha stora parker och grönområden i centrala lägen. Det finns många smarta lösningar, exempelvis Vancouvers gräsbeklädda konferenscenter eller High Line i New York. Däremot ska bibliotek, idrottsarenor, simhallar, konsertsalar och andra institutioner som drar folk givetvis ligga centralt och inte på någon åker utanför stan. Bygger man ett centrum som är till för människor får man per automatik en levande stadsbild med ett sprudlande kultur- och nöjesliv.
Till top