På skiva: Amason

Amason
"Sky city"
Fairfax/Ingrid

Ända sedan Amason bildades för några år sedan har de kallats supergrupp, vilket är lite märkligt eftersom det bara är två av fem medlemmar som kan anses etablerade. Dessa är Gustav Ejstes från Dungen och Pontus Winnberg från Miike Snow, de övriga är i princip helt okända även om sångerskan möjligen kan vara bekant i indiekretsar.
Bandet har varit hajpade ända från starten, vunnit Grammis och spelat på stora festivaler men detta är faktiskt deras debutalbum. Det finns uttalade internationella ambitioner, trots låttitlar som "Älgen" och "Duvan", och viss sång på svenska. Men det hindrade å andra sidan inte Dungen från att slå utomlands.
Men hur låter det då? Lever musiken upp till hajpen? Ja, jo. Amason lirar elegant poprock som låter allmänt trevligt, är välproducerad och professionellt utförd i varje detalj. Amanda Bergman har hyllats för sin röst och rent objektivt finns inget att klaga på. Det låter helt enkelt jäkligt bra.
Samtidigt har jag svårt att bli till mig i trasorna. Amason känns lite profillösa, och därmed oförargliga. De väcker inga känslor hos mig, utan känns bara duktiga. De är knappast en grupp som får ungdomar att starta rockband.

3/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0