Söndagsintervjun: Hardy Hum

(Kommentar: Skivan som nämns har kommit ut och Hardy rockar på...)

And We Should Die Of That Roar förenar bluesens råhet och punkens kraft. Bakom det långa bandnamnet står Norrköpingsartisten Hardy Hum som snart är aktuell med sin nya EP "Sense Woven Spells".

 

Det finns egentligen bara en enda rätt anledning till att syssla med musik, och det är för att man måste. Och när man hör Hardy Hum prata om sin musik förstår man att det är något som han brinner för och som han måste göra för att vara sann mot sig själv.

- Jag är från en musikerfamilj kan man säga, så det har alltid funnits där. Det var en naturlig del av vardagen. Under de perioder i livet som jag av olika skäl inte kunnat syssla med musik har jag känt det stora hålet i mig, säger Hardy och fortsätter:

- Väldigt tidigt försökte jag göra mig fri från den kontext jag befann mig i. För mig var det den utländska musiken, framförallt från USA, som öppnade dörren. Min mamma hade skivor med allt från Jimi Hendrix till Boney M. Ett av mina första egna kassettband var med Aerosmith, jag fastnade för albumet "Permanent vacation". Sen hörde jag Black Sabbath, Iron Maiden och W.A.S.P och insåg vilken makt musik kan ha över en. Runt där nånstans släpptes "Crossroads", en film inspirerad av Robert Johnsons liv, och jag upptäckte bluesen, som var något annat. Så jag började söka mig till den hårdrock som innehöll blues, som AC/DC, så jag fick båda delar.

 

Därefter hamnade Hardy i Luleå och började följa den norrländska thrashmetalscenen med band som Raised Fist, en grupp som till stor del präglat hans inställning till musik. Det var även i den vevan han började studera musik formellt. Nästa steg var att flytta till Stockholm där han spelade i punkband i tio år.

- Det var jävligt befriande och rått. Jag upptäckte att man kan förmedla nåt annat, det handlar om en rå känsla istället för att begripa musiken kognitivt, vilket också går igen i bluesen.

 

Sedan 2007 bor Hardy i Norrköping där han numera satsar på sitt egna projekt And We Should Die Of That Roar.

- Jag ville inte skriva in mig inom en specifik genre till att börja med. Jag ville låta hjärtat vara VD:n och styra ohämmat, och det ligger ju i musikens natur att fly ramar och inte låta sig definieras, det är då den mår som bäst. Nu känns det som att jag hittat hem. Jag har den ultimata friheten inom att skapa musik, det ska vara oberäkneligt och odefinierbart. Sen fascineras jag av ljud överlag, jag är ljudfetischist.

 

Debutplattan släpptes i november 2014 och till sommaren släpps en fyraspårs EP som heter "Sense Woven Spells"

- Den här EP:n är jävligt stark, jag tror på den. Den är välgjord, välkomponerad och välproducerad, mycket tack vare den fantastiske Kenny Lundström vid Kapten Studios Nkpg som också är med och spelar lite stomp och trasiga cymbaler live.

Texterna i Hardys låtar spänner från intima relationer till stora globala problem. Ett återkommande tema är längtan efter en frånvarande far, och en annan röd tråd kan sammanfattas med orden "I don´t do happy songs".

- Folk med smärta i sig ska kunna få sin smärta bekräftad. Vi måste lära oss att uppskatta även det mörka, precis som det ljusa och glada. Det är också en del av att vara människa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0