På skiva: Nick Cave & The bad seeds
Nick Cave & The bad seeds
"Skeleton tree"
För två år sedan kom Nick Cavefilmen "20 000 days on earth" som nu i höstas följdes upp av "One more time with feeling", som skulle handla om tillkomsten av albumet "Skeleton tree". Under inspelningen av filmen och skivan hände dock något som ändrade allt: Nick Caves ena son dog.
Det är svårt att veta hur skivan ursprungligen skulle låtit men det är uppenbart att det tragiska dödsfallet tagit över hela inspelningen. Det märks dels i texterna men även i den genomsorgsna ton som ligger över hela plattan.
Allt känns uppgivet och musiken hasar sig långsamt fram. Ödsliga toner, knaster och ödesmättade körer bäddar in sångerna medans mörka skuggor stryker runt. Det är så dystert att det borde vara olyssningsbart. Ibland känns det inte ens som låtar. Ändå är det omöjligt att inte sugas in.
Nick Cave har den där unika egenskapen att låta fantastisk bara genom att vara Nick Cave. Har man en gång lärt sig förstå och uppskatta den mörka undergångsmusik han fått ur sig i 30 år så älskar man allt han gör. Bara genom sin röst och sina molltoner lyckas han trollbinda och här kanske mer än nånsin. Rent musikaliskt är det långt från det bästa han gjort, men här finns något annat. Och det är omöjligt att inte drabbas av det.
4/5
"Skeleton tree"
För två år sedan kom Nick Cavefilmen "20 000 days on earth" som nu i höstas följdes upp av "One more time with feeling", som skulle handla om tillkomsten av albumet "Skeleton tree". Under inspelningen av filmen och skivan hände dock något som ändrade allt: Nick Caves ena son dog.
Det är svårt att veta hur skivan ursprungligen skulle låtit men det är uppenbart att det tragiska dödsfallet tagit över hela inspelningen. Det märks dels i texterna men även i den genomsorgsna ton som ligger över hela plattan.
Allt känns uppgivet och musiken hasar sig långsamt fram. Ödsliga toner, knaster och ödesmättade körer bäddar in sångerna medans mörka skuggor stryker runt. Det är så dystert att det borde vara olyssningsbart. Ibland känns det inte ens som låtar. Ändå är det omöjligt att inte sugas in.
Nick Cave har den där unika egenskapen att låta fantastisk bara genom att vara Nick Cave. Har man en gång lärt sig förstå och uppskatta den mörka undergångsmusik han fått ur sig i 30 år så älskar man allt han gör. Bara genom sin röst och sina molltoner lyckas han trollbinda och här kanske mer än nånsin. Rent musikaliskt är det långt från det bästa han gjort, men här finns något annat. Och det är omöjligt att inte drabbas av det.
4/5