På skiva: The Amorettes
The Amorettes
White Hot Heat
Denna riviga rockcombo består av tre Edinburghbrudar som 2009 bestämde sig för att bilda en rocktrio och skivdebuterade året efter med "Haulin´ Ass" som gjorde att de utsågs till året skotska grupp 2011. Förra året släpptes albumet "Game on" och blev ytterligare ett lyft för karriären. Den plattan följs nu upp av "White hot heat" som består av tio ösiga låtar som klampar in med skitiga boots i finsalongen och sparkar omkull stolarna, sveper i sig bordsvinet och släpper en brakskit innan det är dags att våldgästa nästa fest.
Musiken har varken finess eller några högre konstnärliga ambitioner. Sångerskan Gill Montgomery och hennes två vapendragare Hannah och Heather McKay vill bara plugga in instrumenten och rocka röven av alla som vågar lyssna. Resultatet blir en riffande pang-på-rock´n´roll som mixar hårdrockens tuffhet och tyngd med punkens nu-kör-vi-attityd och rockens sväng. Det låter på intet sätt särskilt spännande eller innovativt, men ibland är det helt okej med musik som bara matar på med energi, driv och rätt röjarkänsla. Hade jag klivit in på en fest med The Amorettes i högtalarna hade jag direkt öppnat en öl och skrålat med.
2/5
White Hot Heat
Denna riviga rockcombo består av tre Edinburghbrudar som 2009 bestämde sig för att bilda en rocktrio och skivdebuterade året efter med "Haulin´ Ass" som gjorde att de utsågs till året skotska grupp 2011. Förra året släpptes albumet "Game on" och blev ytterligare ett lyft för karriären. Den plattan följs nu upp av "White hot heat" som består av tio ösiga låtar som klampar in med skitiga boots i finsalongen och sparkar omkull stolarna, sveper i sig bordsvinet och släpper en brakskit innan det är dags att våldgästa nästa fest.
Musiken har varken finess eller några högre konstnärliga ambitioner. Sångerskan Gill Montgomery och hennes två vapendragare Hannah och Heather McKay vill bara plugga in instrumenten och rocka röven av alla som vågar lyssna. Resultatet blir en riffande pang-på-rock´n´roll som mixar hårdrockens tuffhet och tyngd med punkens nu-kör-vi-attityd och rockens sväng. Det låter på intet sätt särskilt spännande eller innovativt, men ibland är det helt okej med musik som bara matar på med energi, driv och rätt röjarkänsla. Hade jag klivit in på en fest med The Amorettes i högtalarna hade jag direkt öppnat en öl och skrålat med.
2/5