Skivrecension: Vånna Inget
Vånna Inget
Vi tar alla minnen härifrån
Den finns en svensk musikscen, särskilt i Malmö skulle jag säga, med band som ligger i en gråzon av punk, pop och rock. Det kan vara svårt att sätta en rättvis etikett på dem, men ändå känns deras musikstil helt självklar. I den sfären ingår Vånna Inget som definitivt är ett punkband när det gäller attityd, energi och skrammel men som rent musikaliskt snarare har närmare till popens melodisinne och rockens kraft. Det här är inget nytt utan tvärtom ett klassiskt kännetecken bland svenska band som går tillbaka till åtminstone början av 80-talet och band som tidiga Wilmer X, Docent Död och Tant Strul.
Vånna Inget fortsätter den traditionen och efter två studioalbum släpper de ny en liveskiva, tillsammans med en fotobok från sin turné under hösten 2016. För fansen är detta säkert en stor händelse men för oss som befinner oss mer i periferin kring bandet känns det knappast som en omistlig platta. Ljudet är halvkackigt och även om Karolina Engdahls intensitet smittar av sig blir det efter en stund lite likartat och odynamiskt. Däremot blir jag jäkligt sugen på att se Vånna Inget live.
2/5
Vi tar alla minnen härifrån
Den finns en svensk musikscen, särskilt i Malmö skulle jag säga, med band som ligger i en gråzon av punk, pop och rock. Det kan vara svårt att sätta en rättvis etikett på dem, men ändå känns deras musikstil helt självklar. I den sfären ingår Vånna Inget som definitivt är ett punkband när det gäller attityd, energi och skrammel men som rent musikaliskt snarare har närmare till popens melodisinne och rockens kraft. Det här är inget nytt utan tvärtom ett klassiskt kännetecken bland svenska band som går tillbaka till åtminstone början av 80-talet och band som tidiga Wilmer X, Docent Död och Tant Strul.
Vånna Inget fortsätter den traditionen och efter två studioalbum släpper de ny en liveskiva, tillsammans med en fotobok från sin turné under hösten 2016. För fansen är detta säkert en stor händelse men för oss som befinner oss mer i periferin kring bandet känns det knappast som en omistlig platta. Ljudet är halvkackigt och även om Karolina Engdahls intensitet smittar av sig blir det efter en stund lite likartat och odynamiskt. Däremot blir jag jäkligt sugen på att se Vånna Inget live.
2/5