På skiva: Rolling Stones
Rolling Stones
Blue & Lonesome
Att Rolling Stones har bluesen i blodet är känt sedan gammalt. Det var så de började på 60-talet och nu sluter de cirkeln genom att släppa en platta där de spelat in covers på ett gäng halvobskyra blueslåtar.
Och det låter förvånansvärt bra. Ljudbilden är burkig och skramlig och helt rätt för en sån här platta. Gubbarna vet hur man får till ett gött sväng och Jagger har en sanslöst bra bluesröst, och lirar dessutom munspel med skön känsla.
Nu handlar det om klassisk Chicagoblues så de bjuder inte direkt publiken på något nytt och spännande, men å andra sidan tror jag detta är det bästa vi kan få av ett gäng gamla rockers som passerat 70-strecket. Alla andra idéer, oavsett om det hade varit evergreens eller nytt, eget material hade nästan garanterat varit sämre. Så jag stöttar "Blue & Lonesome" till hundra procent.
Detta är första riktiga plattan på elva år och ett riktigt vitalt livstecken. De rullande stenarna levererar 12 låtar som kommer nära lyssnaren och det låter som att de bara mickat upp replokalen och tryckt på playknappen. De tar tillbaka sin musik till dit där de började och där den egentligen hör hemma, bort från arenorna och ner på den skumma rockklubben. Helt rätt.
3/5
Blue & Lonesome
Att Rolling Stones har bluesen i blodet är känt sedan gammalt. Det var så de började på 60-talet och nu sluter de cirkeln genom att släppa en platta där de spelat in covers på ett gäng halvobskyra blueslåtar.
Och det låter förvånansvärt bra. Ljudbilden är burkig och skramlig och helt rätt för en sån här platta. Gubbarna vet hur man får till ett gött sväng och Jagger har en sanslöst bra bluesröst, och lirar dessutom munspel med skön känsla.
Nu handlar det om klassisk Chicagoblues så de bjuder inte direkt publiken på något nytt och spännande, men å andra sidan tror jag detta är det bästa vi kan få av ett gäng gamla rockers som passerat 70-strecket. Alla andra idéer, oavsett om det hade varit evergreens eller nytt, eget material hade nästan garanterat varit sämre. Så jag stöttar "Blue & Lonesome" till hundra procent.
Detta är första riktiga plattan på elva år och ett riktigt vitalt livstecken. De rullande stenarna levererar 12 låtar som kommer nära lyssnaren och det låter som att de bara mickat upp replokalen och tryckt på playknappen. De tar tillbaka sin musik till dit där de började och där den egentligen hör hemma, bort från arenorna och ner på den skumma rockklubben. Helt rätt.
3/5