Filmrecension: En obekväm uppföljare

En obekväm uppföljare

Den forna amerikanska vicepresidenten Al Gore fick stor uppmärksamhet (och två Oscars) för sin förra film "En obekväm sanning" från 2006, där han föreläste om klimathotet. Nu har det gått elva år och det är dags för en uppföljare för att se vad som har hänt. Återigen är formatet dokumentärt och vi får se smältande isar, naturkatastrofer och Al Gore som visar diverse diagram. Nej, det är inte jätteunderhållande men det är viktigt, för oss alla och inte minst för våra makthavare, att se detta och börja ta tag i problemet på allvar.
Berättartekniskt utgör klimatkonferensen i Paris 2015 ett slags crescendo, där Gore kämpar med att få med Indien på tåget, men annars känns upplägget ibland lite otydligt. Det hoppas lite hit och dit, men å andra sidan var föregångaren inte heller särkilt raffinerad i sitt berättande.
Mycket har blivit värre i världen sedan förra filmen, men mycket går också åt rätt håll. Framförallt gäller det tekniken kring solenergin, som känns som det som kan rädda planeten. Så även om det finns riktigt mörka moln på himlen finns det ändå gott hopp om att solen kan bryta genom - om vi bara bestämmer oss för det.

3/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0