Filmrecension: A quiet place

A quiet place

Tänk om man var tvungen att leva ett helt liv i ofrivillig tysthet. Och då menar jag att verkligen vara knäpptyst och inte ropa "aj" ens om man får en spik genom foten. Att tvingas lägga sand där man ska gå för att inte stegen ska höras eller att bara kunna ångkoka mat för att matlagningen inte ska låta. Det är de regler som Emily Blunts rollfigur och hennes familj har att leva efter.
Några slags blodtörstiga rymdvarelser med superhörsel har tagit över jorden och anfaller så fort de hör minsta pip. Det kan räcka med att trampa på en knarrande golvplanka för att det ska vara kört. Ändå lyckas familjen leva ett hyfsat normalt liv i sitt hus på landet, om en i komplett tystnad.
Det innebär att filmen i sig också är väldigt tyst med få repliker. Men det är också det som är filmens styrka. Det byggs effektivt upp en obehaglig stämning, som visserligen skapar läge för plötsliga hoppa-till-effekter men mestadels skapar spänning med små medel. Det räcker med en lite för hög viskning av rollfigurerna för att man ska sitta på helspänn. Själva grundstoryn har vi sett många gånger förut, men utförandet känns fräsch. En riktigt bra rysare, som vågar vara nedtonad istället för att ta i från tårna som många andra filmer i genren gör.

4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0