Filmrecension: Papillon

Papillon

 

Många minns säkert originalet från 1973 med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna, men Hollywood har ju en förkärlek för att spela in nya versioner av gamla klassiker och nu har man alltså gjort det även med "Papillon".

I huvudrollen som den oskyldigt dömde Papillon, som hamnar i fängelse i Franska Guyana och sedan gör allt för att rymma, ser vi Charlie Hunnam. Han slår följe med rikingen Dega (Rami Malek) och börjar smida på en plan för att ta sig därifrån. Vilket inte är det lättaste, eftersom det var dåtidens kanske tuffaste fängelse där man både riskerade skjutning, halshuggning, flerårig isoleringscell eller deportering till slutstationen Djävulsön. Och det är just där Papillon och Dega till slut hamnar efter många tuffa år och hårda prövningar.

Det är egentligen inget större fel på denna nyversion, förutom att den känns så lättviktig. Det som en gång var ett tungt drama har nästan blivit en actionfilm. Essensen i historien om Papillon är ju att skildra de enorma påfrestningar det innebär att vara inlåst i ett barbariskt fängelse och spendera år i en isoleringscell, men denna nyinspelning lyckas aldrig gå på djupet och beröra. Vare sig när det gäller det hårda fängelselivet eller vänskapen mellan Papillon och Dega. Och en "Papillon"-filmatisering som inte bränner till har liksom missat hela poängen.

 

2/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0