tobi

Sedan april 2016 har Anna-Karin Lodin varit en del av P4 Östergötland-gänget i radiohuset i Västgötabacken. Men hon bor faktiskt i Norrtälje och veckopendlar till Norrköping, och hamnade i staden lite av en slump.

- En av mina bästa kompisar jobbade i Norrköping så jag hade varit här lite då och då under några år och sett att staden var fin. Sen dök det upp ett sommarvikariat. Jag sökte det och fick det, och sedan dess har jag blivit kvar, säger Anna-Karin och berättar hur hon kom in på radiomediet:

- Jag var inte en av de som lekte radio hemma och gjorde radioprogram i garderoben men jag har alltid gillat ljud. Jag började på Radio Roslagen med ett melodifestivalprogram och där fick man göra precis vad man ville, jag hade till exempel höns i studion på påskafton.

- Jag hamnade på Radio Roslagen för att jag tyckte att de borde prata mer om melodifestivalen, så jag ringde och bjöd in mig själv. Efteråt sa de: vi behöver ha någon på torsdagar, kan du ta det programmet? Det här var under tiden som jag pluggade journalistik och multimedia på Södertörns högskola i Stockholm. Det var en timmes direktsändningar varje torsdag på morgonen, så det var ett bra sätt att lära sig radio på.

Anna-Karin har även jobbat på lokaltidningen i Norrtälje och på SVT:s Barnkanalen, men sedan tre år tillbaka är det alltså Sveriges Radio i Norrköping som gäller.

- Jag jobbar som programledare på förmiddagarna tillsammans med mina kära kollegor Jessica och Solena. Vi varierar lite, så ena dagen är man programledare och nästa dag reporter.

Vilket föredrar du?

- Som reporter kan man sitta i studion och vara sidekick till den som håller i programmet, till exempel komma med små instick eller läsa upp kommentarer från lyssnare. Jag kan tycka det finns något väldigt roligt i det. Och jag älskar att få åka ut och träffa människor.

Ett av de där lite mer minnesvärda jobben var när Anna-Karin fick i uppdrag att göra ett reportage om studentfirande och åkte ut lite planlöst till Lindö och letade efter en lövad veranda. Hon ringde på dörren och blev inbjuden till en familj att delta i deras studentfirande.

- Jag är genuint tacksam mot alla som bjuder in, öppnar upp sig och delar med av sig själva. Jag får träffa så många olika sorters människor och höra så många starka berättelser. Vi skulle inte kunna göra radio utan alla som lyssnar eller är med i programmen, säger Anna-Karin och fortsätter:

- Jag hoppas att jag kan fortsätta jobba med radio, det är svinkul och man får utlopp för sin kreativitet. Men det är en tuff bransch, man får inte vara rädd för att förnya sig och prova på nytt. Jag hoppas att det är något jag kan fortsätta med och att jag fortsätter utvecklas.

Vad är det bästa med radiomediet?

- Det bästa med radio är att det är här och nu. Vi gör allting direkt och det blir en nerv i det som är fantastiskt roligt, när man inte vet vad som ska hända. Och det gör också att man har väldigt många roliga anekdoter från när det har gått fel. Sen är det också alla lyssnare som ser till att det faktiskt går att göra programmen, för radion görs tillsammans med lyssnarna.

- Och man får även utmana lyssnarna och det tycker jag är roligt. Det får gärna skava lite. Jag sände en del av ett program från en sexshop, eller en "kärleksaffär" som de kallade det, och det fick vi jättemycket reaktioner på, helt oväntat. Vi pratade om hjälpmedel i sexlivet och sånt, och det borde inte vara något konstigt att prata om kan man tycka. Jag tror att det som folk reagerade mest på var att det sändes på en måndag förmiddag, då passade det inte. Och då var det ändå P4-style, vi var väldigt städade. Men vi måste våga utmana våra lyssnare också, jag tror de klarar av ganska mycket och faktiskt vill bli utmanade ibland.