tobi

Joker

När en filmfranchise ska nystarta väljer man ofta en mörkare och mer verklighetsnära ton, men frågan är om någon varit mörkare än den nya Jokerfilmen. Den nya filmen om Batmans antagonist är så långt bort från storslaget spektakulära superhjältefilmer man kan komma. Det är rännstensmisär, mental ohälsa och ett samhälle i upplösning. Referenserna till "Taxi driver" och "King of comedy" är tydliga och även om familjen Wayne spelar en viktig roll så är detta något helt annat än tidigare Batmanfilmer.

Det är tidigt 80-tal, sopbergen växer på gatorna och råttorna börjar invadera staden. I denna grådaskiga miljö hankar sig Joaquin Phoenix fram som sjukhusclown och ståupp-wannabe. Han bor hemma hos mamma, äter mediciner och har en märklig störning som gör att han skrattar hysteriskt vid stress. Hans mamma kallar honom Happy och menar att han är satt på jorden för att glädja folk. Hmm...jag vet inte, för någon mer tragisk figur är svår att finna.

Till slut får han nog av sitt miserabla liv och förvandlas från knäppgök till den vi känner som Jokern. Eller gör han det? Det är svårt att veta hur man ska sätta in denna Joker i DC:s filmuniversum. Däremot är det lätt att placera in Phoenix insats, nämligen i facket Potentiell Oscarsvinnare.

4/5