Från Connery till Craig. Del 20
Sista Brosnanfilmen är en personlig favorit för mig och Jinx och så spektakulärt over the top som man gärna vill ha en Bondfilm. Det finns så mycket som är bra med den här filmen, framförallt den fantastiska fäktningsscenen som är en av de allra bästa Bondscenerna någonsin. Men här finns också en skurk med diamanter i ansiktet, en osynlig bil, ett domedagsvapen i form av en solstrålekanon, scenen där den skäggiga och blöta Bond kliver in på lyxhotellet i Hong Kong, referenser till tidigare bondfilmer, ett ispalats, en cool skurk i en elektrisk dräkt och mycket mer.
Bland det dåliga hittar vi en massa slow motion-scener och en fånig (och tekniskt usel) scen på Island där Bond surfar på en tsunami.
Madonnalåten som jag avskydde när den kom har jag inte bara lärt mig acceptera utan faktiskt gilla. Och detta är troligtvis den Bondfilm med mest humor, självironi och tramsiga detaljer.
Den ligger nära en femma men faller på skälen jag nyss angav och (kanske) på att jag sett den så många gånger.
Precis som det var skönt att gå vidare från tidigare Bondgubbar ska det nu bli skönt att lämna Brosnan. För även han har börjat kännas lite mossig. Nu säger vi hej till Daniel Craig.
Betyg: 4 av 5
