Musikkrönika

kultur / Permalink / 0

Dags att begränsa RIP:andet

 

Döda rockstjärnor får sällan vila i frid numera. Istället far de runt på sociala medier så att kreti och pleti kan känna sig viktiga. Det måste bli slut med det.

 

Så här års brukar det dyka upp diverse sammanställningar där det gångna året summeras. En del av detta brukar vara In memoriam, där man minns de som har dött. Det är en rimlig sak att göra. Mindre rimlig är det eviga RIP:ande som sker på sociala medier när någon kändis dött.

 

För att förtydliga: med RIP:ande menar jag att människor skriver "R.I.P" (Rest in peace) och artistens namn som status på sina sociala medier. Det är en epidemi som fullkomligt exploderat de senaste åren och har tagit fullkomligt absurda former. Folk som RIP:ar vill visa att just de hade ett speciellt förhållande med den döda artisten för att höja sin egen betydelse. Det är kort och gott vedervärdigt.

 

Folk RIP:ar artister som de ibland bara hört talas om. Ett typexempel var när Lemmy dog, min gissning är att hälften av alla som RIP:ade honom på Facebook inte kunde nämna någon mer Motörheadlåt än "Ace of Spades". Om ens den.

 

Magnus Uggla är också trött på det eviga RIP:andet och vädrade sin syn i Sveriges radio:

"Jag är nämligen av den uppfattningen att man ska hylla människor medan de är i livet. Och att de där hyllningsgamarna på sociala medier är ett jävla pack, som hoppas att det ska dimpa ner lite stjärnglans på dem i samma stund som de skriver "RIP" på Instagram, Twitter, Facebook".

 

För det är ju inte så att RIP-människorna nöjer sig med att bara hylla en enda person, utan de RIP:ar artister så fort de får chansen. Men hur många gånger kan man egentligen skriva: "Åh, du var den största, du förändrade mitt liv"? Visst kan man uppskatta många artister, men alla de man gillar kan inte vara livsomvälvande. Man kan bara ha ett visst antal husgudar.

 

Därför måste vi skapa regler. Varje person får bara RIP:a tio artister - och det måste ske medan de fortfarande lever. Här är min lista (ja, det är bara vita svenska män, get over it):

 

*Johan Kinde

*Uggla

*Per Persson

*Ola Hermansson

*Nisse Hellberg

*Gösta Linderholm

*Pär Wiksten

*Montt Mardie

*Thåström

*Bengt Sändh

Till top