tobi

När man passerar 40 är det vanligt att man börjar fundera på livets stora frågor. Varför är jag satt på Jorden? Vad är syftet med mitt liv? Vad kommer jag bli ihågkommen för?

Det är viktigt att känna att man bidrar med något, att man gör något som har betydelse för andra människor. Och nu vet jag vad mitt eftermäle kommer att bli: jag är personen som kämpade för vol-au-ventens uppskattning och bevarande.

Genom åren har jag fått en massa mejl från läsare som, precis som jag, sprungit runt i affärer och förgäves letat efter vol-au-vent. Min blogg har blivit något av en samlingsplats för oss vol-au-vent-älskare. Och det är bara att kolla på statistiken här nedan.

Normalt sett borde ju inlägg från den senaste veckan ligga högst på listan, men jag har alltså fler läsare som söker på vol-au-vent och hamnar på min blogg än vad jag har fasta läsare som går in och kollar dagens inlägg. 

Det känns bra att vara det nav kring vilket svenska vol-au-vent-fantaster rör sig. Ett finare arv kan man inte lämna efter sig.