tobi

- söker efter en plan

 

Nyligen släpptes den nya singeln "Sprucket glas" och nu vill Jenny Wall komma ut och spela mera live. Men framförallt vill hon skapa en plan för sitt artisteri. En plan där hon spränger ramarna och vågar ta med sin musik på nya outforskade stigar.

 

23-åringen från Kisa har alltid hållit på med musik och började skriva egna låtar på högstadiet. Den första riktiga spelningen kom på Eneby Rock 2012. Efter det har hon uppträtt på bland annat Linköpings stadsfest, Sävsjö Celebration och Eksjö stadsfest. Senaste gigget var på Gällersta visfestival utanför Örebro i somras

Jenny uppträder i lite olika sättningar för att kunna ta olika typer av spelningar. Helst vill hon köra med fullt band och har ett gäng musiker som hon träffade på Liljeholmens folkhögskola som hon alltid frågar först. Det är Wictor Helgesson på bas, David Larsson på piano, Per Eriksson på trummor och Alessandro Montanari på gitarr. Hon vill även lyfta fram Erik Lyding som spelat in och David Engquist som mixat hennes musik.

 

Det senaste tiden har dock varit jobbig. Hennes pappa gick bort nyligen och det har gjort att musikskapandet har halkat ner i prioriteringsordningen, men musiken kommer alltid att ha en viktig plats i hennes liv.

- Jag tror att längre fram så kommer nog musiken vara det som kan hålla ihop mig, för det har det varit tidigare när jag har haft tuffa perioder. Musiken har alltid funnits där och den tror jag inte jag kan sluta med även om jag skulle försöka.

 

Just nu befinner sig Jenny i en luddig gråzon mellan att vara hobbymusiker och att satsa professionellt, och hon känner att hon måste bestämma vilken väg hon ska ta. Karriären får hellre gå långsamt och stabilt än att hon slår igenom över en natt i något tv-program.

- När det gäller sättet att jobba är jag jätteinspirerad av Laleh. För hon gör sin grej och gör allt själv. Och hon vågar bryta mot ramarna. Men jag tror det är svårt att bli som en annan person.

 

Går man in på Spotify och kikar så finns det ett antal låtar upplagda under de fem senaste åren. Musiken kan beskrivas som organisk pop och språket har växlat mellan svenska och engelska.

- I början var jag väldigt spretig och visste inte vad jag ville. Nu har jag kommit på att jag inte är så bra på engelska, så nu håller jag mig till svenska för då är det är lättare att uttrycka det jag vill.

 

Den senaste låten heter "Sprucket glas" och kom i oktober.

- Jag skrev den för 1-2 år sen. Jag spelade in den men den blev inte riktigt som jag hade tänkt utan den fick ligga på hyllan ett tag. Sen spelade vi in den igen, på ett nytt sätt. Vi jobbade med ett helt nytt tankesätt och då landade den mycket bättre. Vi tog bort lite krav och deadlines och lät det bara vara kreativt och försökte ha kul. Och det hörs verkligen på låten, tycker jag.

 

Hur har du utvecklats från den första låten du lade upp på Spotify fram till "Sprucket glas"?

- Jag ser på låtskrivandet och artisteriet på ett helt annat sätt nu än jag gjorde då. Nu vill jag få fram någon form av budskap. Skapandet är så mycket mer utvecklat nu, från start till slut så har jag som ett kreativ vattenfall.

 

Hur vill du utvecklas framöver?

- Jag skulle vilja spela ute mycket mer, men framförallt är planen just nu att göra en plan. Dels handlar det om att få ihop det rent praktiskt, till exempel att samla ihop spelningar under vissa veckor så det funkar för bandet. Men jag måste också fundera på saker som: vad ska mitt uttryck vara? Vad ska jag ha för scenspråk? Ska jag ens ha något mellansnack? Det handlar om mycket mer än att bara bestämma var och när jag ska spela.

- Jag skulle bara vilja släppa allt och se om jag kan göra något nytt. Plocka isär och sen pussla ihop - och se om det blir samma sak. Och försöka tänka utanför alla ramar som jag har nu.