Krogrecension: Pappa Grappa, Linköping
Pappa Grappa
Hospitalstorget 1, Linköping
Betyg: 2 av 5
Snålt, slappt och stundtals skrattretande
- Pappa Grappa har mycket att putsa på
Pappa Grappa har hög svansföring, och det gör fallet tyngre när de inte levererar. Överprisat och underpresterande blir omdömet av ett restaurangbesök som endast lyckas med en sak: att irritera sina matgäster.
Under många år var Pappa Grappa en välrenommerad restaurang som betraktades som en av Norrköpings och länets absolut bästa. Så är det inte längre, men när restaurangen expanderade till Linköping och öppnade vid Hospitalstorget 2016 fanns ändå förhoppningen att krogen skulle vara en positiv injektion till Linköpings restaurangliv. Och stället har onekligen bra grundförutsättningar, exempelvis den fantastiska lokalen, det mysiga läget vid torget och en viss ryktbarhet från originalrestaurangen i grannstaden. Ändå har det känts som att snacket inte riktigt kommit igång bland Linköpingsborna. När nya krogar öppnar brukar det snabbt bli ett surr på såväl sociala medier som i den fysiska bekantskapskretsen men när det gäller Pappa Grappa har det varit mystiskt tyst ända sedan starten.
Jag har besökt etablissemanget ett par gånger tidigare men för mitt sällskap är det premiär. Hon har dock god erfarenhet av Pappa Grappa i Norrköping, vilket för övrigt gäller även mig. Vi blir anvisade vårt bord, och sedan kommer irritationsmomenten slag i slag: det tar tid innan vi får vatten på bordet, det tar tid innan vi får beställa dryck, det tar tid innan vi får beställa mat och brödskålen är snålt tilltagen. Hallå, vi har inte kommit till er för att äta oss mätta på bröd, vi lovar. Sluta larva er och lägg i några skivor till.
Pappa Grappa har ett häftigt vinkylrum i källaren och en imponerande vinlista, med en stort och brett utbud att utforska för vinfantaster. Dock lider stället brist på fysiska listor för gästerna att titta i, vilket visade sig vara orsaken att det dröjde innan vi fick beställa vårt vin. Grannbordet hade helt enkelt den enda(?) vinlistan, ett rätt vältummat exemplar för övrigt. Pinsamt. Hur svårt kan det vara att trycka upp fler vinlistor? Och på tal om vin: nog kunde man väl satsa på elegantare vinglas än den där trista varianten med feta måttstreck på.
Hur som helst, vinet är gott och vi beställer en liten antipasto för 189 kr som aptitretare. Kronärtskocka, oliver och diverse chark, men parmesanbiten saknas. Nåväl, en sån liten miss kan alla göra, inget att hetsa upp sig över. Sen sa visserligen servitrisen att det skulle finnas två av allt på den lilla brickan (och fyra av allt på den stora för 299 kr) och det stämmer inte riktigt med antipaston vi får in, men även det låter vi bero. Vi är här för att få en trevlig kväll, inte för att anmärka på varje liten struntmiss som dyker upp. Och det ska sägas, charkbrickan var riktigt god med bra råvaror, och en perfekt öppning tillsammans med lite gott vin.
Jag har som regel att alltid beställa lamm, om det finns på menyn. Och det finns det här. Lammytterfilé och lammbringa, svartrötter, märg, karamelliserad lökkräm, glacerade lökar och lammsky för 275 kr. Mitt sällskap tar sotad ryggbiff, rödbetskräm med långpeppar, schalottenlökssky, jordärtskockor och tryffelsmör för 299 kr. Sånt vi ratar denna kväll är bland annat vaktel för 289 kr och piggvar för 349 kr. Pappa Grappa har en hel del intressanta rätter på menyn, men det kostar därefter också. Nere i källaren serveras dock pizza och pasta som ligger lite lägre prismässigt.
Trots en ganska gles matsal får vi sedan vänta länge på varmrätten. En timme efter att antipaston plockats ut kommer maten, det vill säga två timmar efter att vi kom. Portionerna är ynkliga, särskilt lammet, men upplägget ser åtminstone trevligt ut. Lammet är bra tillagat men smakmässigt har min tallrik mer att önska. Faktum är att det knappt smakar någonting alls. Jag minns mormors överkokta grönsaker, som inte heller smakade något överhuvudtaget. Men då kunde man åtminstone äta sig mätt, och det kostade inte en smärre förmögenhet.
Ryggbiffen är betydligt bättre. Den får med beröm godkänd med smaker som hänger ihop och bildar en angenäm helhet. Och det är den rätten som, tillsammans med antipaston, räddar kvällen från totalt fiasko.
Vi avslutar med en ostbricka för 149 kr, och vill ni bli rånade är det ett bra tips. För det var länge sedan jag såg något larvigare. Några brödsmulor, två päronskivor så tunna att man kan se genom dem och fyra små ostkanter som är så löjliga att jag skulle skämmas som krögare att servera dem. Är det en avklippt stortånagel? Nähä, det var visst en av ostarna. Skrattretande snålt. Jag förstår nu varför Pappa Grappa inte blivit någon snackis i Linköping. Stället vill vara flott, men den slappa servicen, den dumsnåla attityden och den överprisade maten motsvarar inte deras sneda självbild. Jag kommer inte att komma tillbaka.
