tobi

Är Correns kulturredaktion den mest ohälsosamma arbetsplatsen i Linköping? Jag frilansade själv för Corren under åren 1997-2010 (främst på kultur&nöjes-redaktionen) och är således bekant med personerna och jobbkulturen. Redan då fanns det en skadlig arrogans och inskränkthet som lite väl ofta kom upp till ytan. Kanske är det den osunda miljön som gjort Jerry Prütz till den tokstolle han är idag?

Minns ni Erik Wallsten och hans schlager-galenskap? Minns ni Ann-Charlotte Irhede och hennes totala okunskap om den tv-bransch hon skrev om? Och minns ni Lollo Asplund, som jag kritiserade väldigt mycket här i bloggen för sisådär 10-15 år sedan? Det handlade till stor del om hans eviga vurmande för 60-talet, vilket resulterade i reportage efter reportage om Beatles, The summer of love och andra gamla uttjatade grejer från det förgångna.

Och nu har alltså ytterligare en gammal kulturchef på Corren gått i barndom. Denna gång är det Åsa Christoffersson som fastnat i sin uppväxt, närmare bestämt Kulla-Gulla-böckerna. Hon tjatade om Kulla-Gulla redan under min tid på tidningen, men under det senaste året har nostalgin löpt amok. Det har varit utställningar, det har varit krönikor, det har varit facebook-inlägg. I februari bad hon till och med om ursäkt för att hon var tjatig, men snart var Kulla-Gulla-snacket igång igen.

Åsa, detta är inte sunt. Du måste gå vidare.

Lär av Bill - njut av tillvaron här och nu, sträck ut armarna och ropa: Det här är livet!