tobi

Jan Wallentin utforskar den moderna tomhetsepidemin

Efter den omtalade debuten med "Strindbergs stjärna" blev det tyst om Linköpingssonen Jan Wallentin. Men nu är han tillbaka med en ny roman. "Den tyngdlöse Jesper Fock" är en halsbrytande roman som väver samman skenbart separata ämnen som döden, miljöförstörelsen, den politiska apatin och de snabbt ökande depressionerna. Och allt leder rätt in i den stora tomheten.

För nio år sedan romandebuterade Jan Wallentin med den konspirationsteoretiska festen ”Strindbergs stjärna” där läsaren togs med på en märklig resa som knöt samman Sven Hedins upptäcktsresor i Asien med nazistisk mystik och Andrées ballongfärd till nordpolen.

Då jämfördes han med succéförfattaren Dan Brown och redan innan boken kommit ut hade den sålts till 19 länder för mångmiljonbelopp.

Men sen tog det stopp, och det har dröjt ända tills nu innan den Linköpingsbördiga författaren fick glöd i pennan igen.

- En av anledningarna till att jag skrev "Strindbergs stjärna" var att jag jobbade som journalist på SVT och upplevde att jag satt fast på en fabrik där man skulle producera ungefär samma typer av nyheter dag in och dag ut. Och då ville jag skriva en bok som var den bästa bladvändare som jag kunde skriva. Och så gjorde jag det och då ville förlaget ha en ny bladvändare och då kände jag att jag var tillbaka i fabriken, så då hade jag inte kommit  någonstans. Istället för att vara journalist och göra de där en och en halvminutsinslagen så skulle jag vara en bladvändarförfattare.

- Så jag blev mer och mer intresserad av varför man gör saker överhuvudtaget. Och jag var i 40-årsåldern så jag började fundera mycket på döden och meningen och sen tog det nio år att lösa det problemet, men nu är jag tillbaka.

Den nya boken heter "Den tyngdlöse Jesper Fock" och handlar om Jesper Fock, en socialdemokrat på dekis, som ser sin chans att sätta ett historiskt avtryck när en ny psykiatrisk diagnos sprider sig över världen. Han blir ledare för den svenska Tomhetsutredningen och får i uppdrag att utreda den desillusionerade känsla av tomhet som sprider sig i det moderna samhället.

- Jag ville skriva om det tommaste som finns: en socialdemokratisk riksdagsledamot som får i uppdrag att ta tag i depressionsepidemin. För jag tror att psykisk ohälsa och depressioner hör ihop otroligt mycket med att vi har dödat Gud och vi har inga utopier kvar som någon tror på längre, och då upplever man en stark känsla av tomhet. Vi har inga bra illusioner att skydda oss med.

- Vi lever i en depressionsepidemi med det är egentligen ett tomhetssyndrom vi är drabbade av, och det borde psykologerna kalla det men det gör de inte, utom i den här boken. Och när vi omdefinierar problemet visar sig så mycket annat.        

- Vi sysselsätter oss med saker för att slippa tänka på att livet är helt meningslöst. Eftersom vi inte har de stora utopierna måste vi göra andra saker istället, och vi måste göra dem otroligt mycket, till exempel arbeta väldigt hårt och shoppa väldigt mycket. Så jag tror att tomhetsepidemin vi lever i hör ihop med konsumtionshetsen vi ser omkring oss. Och jag ville koppla ihop det med miljöfrågan, säger Jan som menar att det inte är någon slump att boken handlar om hans eget hemland längst uppe i norr på jordklotet.

- Sverige är mest sekulärt, vi är tommast. Vi har världens mest gudlösa befolkning i det här landet, så vi ligger först i tomhetsracet men vi drar ju resten av världen med oss.