Skivrecension: Rolf Wikström
Rolf Wikström
Ballader och bröl
Enligt mig är Roffe Wikström den främsta bluesman vi har i det här landet därför är det roligt att han nu är tillbaka med en ny platta. Och det har faktiskt gått hela tio år sedan han släppte sin förra platta “Istället för tystnad”.
Titeln “Ballader och bröl” kan sägas vara en slags sammanfattning av hela Wikströms karriär, där han varvat finaste vistolkningar med brölig bråkig blues. Och som 72-åring har han fått ytterligare rossel i rösten, som i andra musikgenrer förmodligen hade varit en karriärdödare men som inom bluesen fungerar tvärtom och istället adderar trovärdighet och patina till musiken. Det blir inte minst tydligt i den sorgligt finstämda “Det kunde blivit bra” som går direkt in i hjärtat.
Men hela plattan är stark. Riktigt stark faktiskt. Roffe gör allt det där som han gör så bra: sparsmakat gitarrspel där inte en ton känns överflödig, känslan i rösten, ett språk som är simpelt och mustigt på samma gång, supertight framträdande och ett jäkla sväng.
Han tolkar John Holms “Ett enskilt rum på Sabbatsberg” och i avslutande pandemilåten “Bara ta det lugnt” kommer Östergötlands nya bluesdrottning Lisa Lystam in och gästar med den äran.
4/5