tobi

Viktor Olsson

Allt jag ville säga

I Sverige tycks vi ha ett osinligt behov av gulliga gitarrkillar som sjunger om känsliga saker till härlig popmusik. Vi behöver våra Ted Gärestad, Jacob Hellman och Håkan Hellström. Riktigt på den nivån är kanske inte Viktor Olsson. Han kan snarare jämföras med killarna på nivån under, ni vet: de där som under åren hetat saker som Lasse Lindh, Thomas Stenström, Love Olzon och Ulrik Munther (som för övrigt gav ut en platta med just namnet “Allt jag ville säga” 2015).

Musiken är på intet sätt unik eller nyskapande. Det handlar kort och gott om habil popmusik, så snäll och tidlös att såväl mamma som mormor skulle beskriva den som “trevlig”. Inget fel med det, så länge hantverket är bra behöver man inte alltid vara så jäkla speciell.

Han sjunger riktigt fint och det finns en ambition i texterna, som kanske inte ska överdrivas men som åtminstone ligger en nivå över den typiska popkillen.

Ibland träffar han helt rätt. Det är när han lyckas skildra vardagen, småstaden och västkusten på ett träffsäkert sätt som känns äkta och naturligt. Som i “Evergreen” där han sjunger om att ta “tåget upp till Strömstad och sen färjan till Sandefjord”. Då är han något riktigt bra på spåren.

4/5