tobi

På juldagen är det biopremiär för “Se upp för Jönssonligan” som tar ett nytt grepp på den klassiska svenska filmserien. I rollen som Vanheden ser vi Linköpingssonen Anders “Ankan” Johansson som nu får uppleva pojkdrömmen att vara med i en Jönssonliganfilm.

“Ankan” berättar att han älskar de gamla Jönssonliganfilmerna som kom åren 1981 till 2000 och att han tycker det är roligt att regissör Tomas Alfredson valde ett lite udda gäng att ta över rollerna som en gång spelades av Gösta Ekman, Ulf Brunnberg, Birgitta Andersson och Björn Gustafson. Själv fick han rollen som Ragnar Vanheden efter att Tomas Alfredsson och Henrik Dorsin (som spelar Sickan och deltagit i manusarbetet) varit och sett “Ankan” i föreställningen “Nu har vi väl trevligt?” och tyckte att han skulle passa som rollfiguren Vanheden.

-Jag hade tagit vilken roll som helst. Jag tyckte nog det var lite oväntat att de ville ha mig som Vanheden, Han är ju urstockholmare, medan Dynamit-Harry är mer fumlig och virrig, och det är mer jag.

Vissa minns kanske den nystart som Jönssonligan fick 2015 när det kom en tuffare variant på filmserien. Det blev dock ingen större succé, och den nya filmen är istället en nystart som går tillbaka till rötterna.

- Det här är Jönssonligan av den gamla skolan. En kuppfilm med mycket referenser bak till de gamla filmerna. Och det är ju Thomas Alfredsson som regisserar så det är en riktigt bra film, säger Ankan och berättar att han ståuppat en del ihop med David Sundin (Dynamit-Harry) och träffat på Henrik Dorsin (Sickan) på en del jobbrelaterade saker men aldrig jobbat ihop med Hedda Stiernstedt (Doris) tidigare.

-Vi hade oerhört bra kemi. Jag, David och Henrik kom alla från humorhållet, Hedda var mer skådespelare och var inte van vid det där att sitta och snacka skit i logen mellan filmningarna men hon kom bra in i det också.

Känner du något ansvar att förvalta det gamla Jönssonliganarvet?

-Nä, jag kan inte känna så för då blir det helt hopplöst att leva. Jag kan bara göra mitt bästa. Men däremot tar jag jobbet på ett jäkla allvar.

Vilken är din favoritscen från de gamla filmerna?

-I den där filmen där Johannes Brost kan skjuta knivar med armen så finns en scen som jag älskar. Det är när Sickan stämmer träff i en hammock i Wall Enbergs villa och säger: och hur smakade bananen?

Finns det någon scen i nya filmen som du tror blir klassisk?

-Det hoppas jag. Jag tycker hela startkuppen är fantastisk.

Marie Göranzon, som också är från Linköping, spelar din mamma. Hur var det att jobba med henne?

-Hon är fruktansvärt rolig. Jag tror det är första gången i hennes karriär som hon spelar på östgötska.

Blir det någon uppföljare på “Se upp för Jönssonligan”?

-Det finns alltid drömmar. Och i logen har vi redan spånat fram vad som ska hända...

Om du själv skulle göra en stöt, vad skulle det vara?

-Man vill ju gärna planera det perfekta brottet, och sno från rätt person. Jönssonligan var ju lite som Robin Hood och därför fick filmerna visas i de gamla öststaterna. Jag skulle vilja göra som Richard Pryor i tredje Supermanfilmen när han stjäl massa pengar och blir svinrik. När vi satt och gaggade i logen spånade vi kring hur vi skulle råna olika schweiziska institut, men det var ju Jönssonliganplaner som är helt ogenomförbara i verkligheten.