tobi

Bob Hund

Det allra näst bästa

Det var när helgen vecka 48 tog slut som även sagan om Bob Hund tog slut. När stenåldern började var den redan över och efter det: Ingenting. Jag vet att bandet fortfarande finns och släpper nya skivor men för mig räknas inget efter Bergman Rock. Många band kan fortsätta kännas relevanta och till och med bli bättre efter en comeback men Bob Hund var så tätt förknippat med 90-talet och den tidens indievåg att de känns fullkomligt ointressanta idag, 30 år utanför sitt sammanhang. Bob Hund utan Hannas, Hultsfred och ZTV är liksom ingenting.

På denna platta har bandet grävt i arkiven och hittat 20 tidigare outgivna spår från glansperioden på 90-talet. Här finns en studioinspelning av livefavoriten “Edvin Medvind” och en del annat som håller förvånansvärt hög klass, som exempelvis den svängiga “Han gillade skämt”, den stökiga “Kvicksilver” och den 16 minuter långa urladdningen i “Indianernas folkpark”.

Den stora invändningen gäller inte kvaliteten utan tidpunkten. Hade dessa låtar kommit på 90-talet där de hör hemma hade de säkert funkat, men som nämns tidigare: Bob Hund utan 90-talet är som kärlek utan kyssar. Och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg?

2/5