tobi

Flogging Molly

Anthem

Hur mår egentligen keltpunken nuförtiden? Tja, inte lika bra som för sisådär 15-20 år sedan när The Pogues hade banat vägen för populariseringen av genren vilket ledde till Flogging Mollys framgång med “Drunken lullabies” och Dropkick Murphys genomslag med soundtracket till filmen “The Departed”.

Ständigt dessa två band som alltid måste nämnas tillsammans. Flogging Molly och Dropkick Murphys. Dropkick Murphys och Flogging Molly. Det går inte att prata om det ena utan att nämna det andra. Och båda finns fortfarande där ute, turnerar och släpper skivor, och inte mycket händer med uttrycket. De hittade sin formel för 20 år sedan och håller fast vid den: irländsk folkmusik på anabola. Det funkade då och det funkar nu, även om det inte känns lika spännande längre. En gång i tiden var man ju skraj för dessa machostinna keltrockband, och så är det inte riktigt längre.

Flogging Molly kan fortfarande rocka på rejält om de känner för det men visst har väl den där riktiga attacken de en gång hade lagt sig en smula? “Anthem” är en helt okej skiva, inte svinbra, inte dålig. Men lite tråkig, man får exakt det man förväntar sig. Och det är kanske precis så som fansen vill ha det.

3/5