tobi

Bierhaus öppnade under senhösten på Apotekaregatan i centrala Linköping och huserar i samma lokal som köttrestaurangen Johannes Kök tidigare låg i. Det är samma ägare och man har heller inte gjort någon jättestor förändring av inredningen. Konceptmässigt har man dock gått från att vara en av stans dyraste finkrogar till att bli ett folkligt ställe med riktigt bra priser. En halvliters ölsejdel kostar 55 kronor och de flesta varmrätterna kostar under tvåhundringen.

Vid mitt första besök beställde jag in Bratwursten med surkål, potatissallad och senap för 189 kr. Korven och surkålen var godkänd utan att utmärka sig men potatissalladen lämnade jag faktiskt större delen av. Har kocken ingen koll på vad tysk potatissallad är? Eller svensk för den delen? Det som serverades kan bäst beskrivas som smaklöst klägg som bör undvikas till varje pris.

Jag smakade även lite av Reuben sandwich med rökt oxbringa, lantbröd, gruyèreost, pommes, pickles, friterad lök och dijondipp för 239 kr. Oxbringan och osten gick bra ihop, men jag kände att vid nästa besök ville jag ha mer lagad mat, så någon vecka senare var jag tillbaka.

Då blev det Schnitzel med friterad potatis, rödvinssås, tomatsallad, vitlökssmör och citron för 199 kr samt Schweinshaxe, det vill säga fläsklägg med brässerad rödkål, stekt potatis, senap och stekt lök för 199 kr. Schnitzel brukar vara ett säkert kort och det var den även på Bierhaus. Kanske inte världens mest spännande rätt men den var välgjord och gästen som tar en Tyskens pilsner och en schnitzel på Bierhaus lär inte bli besviken. Det är en prisvärd och god kombo.

Fläsklägget var den mest spännande rätten. Den kändes tysk, såg tysk ut och smakade tyskt. Bra tillagat kött men man kunde ha tagit ut svängarna något mer smakmässigt. Och det gäller egentligen alla rätterna. Visst är tysk mat stadig och rejäl, men den behöver inte vara tråkig för det, så snåla inte med kryddor och syra.

Bierhaus är ett ställe jag kommer återkomma många gånger till. Där får man billig öl, stabil mat och en trevlig miljö. Det är mysigt att gå ner i de murriga källarvalven men det finns också saker att förbättra. Det går att finputsa på rätterna och utöka ölutbudet. Matsalens akustik är inte heller optimal. Dessutom har ägaren redan Malt och Humle med ett liknande koncept så man kan hävda en viss fantasilöshet, men jag gillar båda ställena och hoppas att båda kommer vara kvar.

Däremot önskar jag en något mer tysk känsla. Lokalen känns nästan för fräsch för en tysk ölstuga och andas fortfarande mer Johannes Kök än källarkrogen i “Inglourious basterds”. Det stora examensprovet kommer i september då Oktoberfest startar och Bierhaus har chansen att visa övriga ställen i stan var det tyska skåpet ska stå. Då kommer jag att vara på plats för att inspektera om man satsar helhjärtat på vimplar, ompabompamusik och lederhosen. Kanske långbord på Innergården straxt intill? Die krüge - hoch!