tobi

Raka spåret till tv-tittarnas hjärtan

Egentligen är hon lärare men på senare tid har Linköpingsbördiga Cecilia Düringer mest spridit sina kunskaper i P3 Historia-podden. Och just nu är hon aktuell som lagkamrat till Jonatan Unge i SVT:s “På spåret”.

Cecilia Düringer kommer från Flistad utanför Linköping men bor och arbetar numera i huvudstaden. Hon poddar, skriver läromedel och syns i både morgon-tv och i “På spåret” där hon och Jonatan Unge går fram som två skördetröskor på östgötaslätten.

-Jag bodde kvar ett halvår efter studenten 1998 och pluggade en termin på LiU, men sedan bar det av till Stockholm. Således har jag bott längre i Stockholm än i Linköping, men hjärtat klappar ändå för östgötaslätten. Får tårar i ögonen när jag tänker på rapsfälten, blåklinten och den branta trappan (som i alla fall fanns på 90-talet) ned till Platens bar, säger Cecilia som snabbt blivit populär bland tv-tittarna.

-”På spåret” är ju inte första gången som jag syns i tv – i vanliga fall brukar jag dyka upp någon gång i månaden på TV4:s “Nyhetsmorgon” och prata om historia. Det händer lite då och då att folk vill säga hej, “Nyhetsmorgon”-tittare eller “P3 Historia”-fans – särskilt utanför Stockholm. Men “På spåret” är en institution, det märks tydligt. Nu efter det, kommer till och med de blaserade Stockholmarna fram på stan. I och för sig oftast mest för att säga att de älskar Jonatan Unge.

Du sa i ett program att det kändes som du och Jonatan hade gift er. Har ert "förhållande" stärkts av “På Spåret” eller behöver ni parterapi till nästa säsong?

-Tja du, om vi överhuvudtaget kommer att sitta där i burarna och flämtar nästa säsong, det är fortfarande ett mysterium både för oss och för tv-publiken. Men blir det så, tror jag vi ska lyckas hålla ihop. Jonatan är ett sånt litet gull, världens snällaste partner – och med en sådan klarar man vad som helst.

Ersätter man Cecilia Hagen är ju allt sämre än en final ett misslyckande. Hur hanterade du den pressen?

-Förnekelse och Stilnoct.

Vad sätter du för betyg på din egen insats?

-Man ska inte sörja över spilld mjölk säger dom ju. Men det är ju alltid surt när man klantar sig, till exempel genom att inte komma på att Olle Ljungström ens har existerat.

Lyssnade du på Lindström/Luuk i “Hassan” på 90-talet? Vilken är i så fall din favoritsketch?

-Jotack, jag är en gammal människa och lyssnade givetvis slaviskt på “Hassan”. Tre favoriter: när Fredrik ringer MC-klubben Sofia Hogs, när Kristian ringer en konservator om att han har kletat ner en Manet-målning och när Erik Haag ringer Strängnäs och frågar om det skulle gå bra att bomba staden för att spela in en film.

Vart skulle du vilja att din nästa tågresa går?

-Till Linköping vore väl mysigt? Men nästa faktiska tågresa kommer att gå till Köpenhamn. Tyvärr ej med stopp i Linköping då.

Om man aldrig hört “P3 Historia”, vilket avsnitt rekommenderar du att man börjar med?

-Mina personliga favoriter är nog Karin Boye-avsnittet, som den svensklärare jag är, avsnittet om Dag Hammarskjöld och så förstås Östergötlands finest: Heliga Birgitta.

-Våra mest populära avsnitt dock är de som handlar om kändiskungar som Gustav Vasa, Karl XII och Gustav III – och så ligger Albert Einstein också högt upp på listan. Men är man sugen på ett kunga-avsnitt tycker jag att Gustav IV Adolf är ett fint val. Gustav III:s son som störtades från tronen i statskuppen 1809 och mer eller mindre blev ihjälklämd i skarven mellan två tidevarv som avlöste varandra, när moderniteten började göra sitt intåg i Sverige.

Säg tre personer du gärna vill göra poddavsnitt om framöver.

-”P3 Historia”-önskelistan är lång, för vi får många, många förslag från våra lyssnare, men i toppen på min egen står författaren Mary Shelley, det fria Kongos första ledare Patrice Lumumba och så lady Day – Billie Holiday.

Vilka är de tre viktigaste händelserna i Linköpings historia enligt dig?

-Kan verkligen inte pryda mitt CV med att vara någon expert på Linköpings historia, men tre saker som definitivt kommer att hänga med även framåt i historien tror jag är: Biskop Hans Brask och hans bevingade disclaimer ”Härtill är jag nödd och tvungen” – eller hur den nu lydde – som räddade skinnet på honom under Stockholms blodbad och gav namn till ett av svenskans mest användbara ord “brasklapp”. Slaget vid Stångebro, när hertig Karl Vasa gav sin brorson och Sveriges legitima kung Sigismund storstryk och tog ett viktigt steg på vägen till att bli kung Karl IX. Biblioteksbranden 1996, som jag själv minns med sorg. "Där man bränner böcker, bränner man snart också människor", hade någon citerat författaren Heinrich Heine på ett plakat utanför de rykande resterna av bibblan.