tobi

Magna Carta Cartel

The Dying option

Kan Ghostbråket ha varit det bästa som hänt Linköpings musikliv? Förutom Ghost har det lett till att en massa bra musik skapats av band som The Great Discord, Priest och Magna Carta Cartel, kanske av frustration och revanschlusta eller också bara av att Ghost rivit mentala barriärer och visat att det går att höja sig flera nivåer musikaliskt även om man kommer från östgötaslätten. Hur som, mycket bra musik har det blivit, och här kommer ännu mer.

Magna Carta Cartel frontas av forna Ghostmedlemmen Martin Persner och väcktes till liv igen för några år sedan efter att ha legat nere under Ghost-tiden. Den nya fullängdaren följer upp den EP och de singlar som kommit de fem senaste åren och innehåller samma typ av alternativrock. Tungt och hårt men samtidigt luftigt och melodiöst. Persner och hans kollegor, däribland Niels Nielsen som även producerat, skapar en pampig ljudkatedral där mörker och melankoli är grundstenarna som hålls ihop av svulstighet och stora gester. De mjuka gitarrerna skapar en behaglig ljudkuliss som gör Magna Carta Cartel känns oerhört lättlyssnade trots att bandets framtoning kanske inte känns så publikfriande.

Skulle det behövas större variation i ljudbild och låtmaterial? Kanske, men den sammanhållna känslan är också en av “The Dying options” stora styrkor.

4/5