Krogrecension: Enoteket
Enoteket
Laxholmstorget 3
Betyg: 4 av 5
Pålitlig klassiker håller stilen
Italienska matkulturen lever på Enoteket
Mysig stämning, häftig inredning och god mat med inriktning mot det italienska köket. Enoteket mitt i Industrilandskapet har länge varit en favorit bland Norrköpingsborna och håller fortfarande hög nivå.
Enoteket öppnade i Strykbrädan lagom till Kulturnatten 2011, som ett nytt, avslappnat restaurangkoncept där vinet står i centrum. Bakom Enoteket stod bland annat Jerney Kovac som tidigare introducerat Norrköpingsborna till det italienska köket via Pappa Grappa och andra restauranger. Restaurangen hade två intressanta tekniska lösningar, dels ett beställningssystem där man använder en liten tagg och dels en vinautomat där man själv kan beställa hel-, halv- eller kvartsglas av en rad olika viner. Dessa finns kvar än idag, och det gör även den genomtänkta inredningsdesignen som bidrar till att många tycker att Enoteket är ett trevligt ställe att besöka. Matsalen är inredd med olika nivåer och olika stilar, vilket ger ett levande och mysigt intryck.
Enoteket har både goda luncher och riktigt bra pizzor, men denna gång fokuserar vi på huvudmenyn. Där hittar man en mängd italienska godsaker som risotto, bruschetta, antipasto och olika pasatavarianter. Jag och mitt sällskap beställer in ett glas vin och bestämmer oss för Carpaccio med stracciatella, rucola och rostade pinjenötter för 195 kronor att dela på som förrätt. Till varmrätt beställer vi Enotekets storsäljare: långtidsbräserade oxkinder i rödvin, serveras med riklig dos av sin sås och potatispuré smaksatt med tryffelsmör från San Pietro al Pettine för 279 kronor, samt Spaghetti med vitlök, peperoncini och Colatura di alici (sås gjord på saltade och fermenterade sardeller). Allt toppas med rökt makrill och Val di Mazara olivolja för 185 kronor. Dessutom väljer vi Sauterad spenat med vitlök, färsk chili & parmigiano som extra tillbehör för 59 kronor. Det hela avslutas sedan med en tallrik med utvalda italienska ostar ackompanjerade av passande tillbehör för 165 kronor.
Carpaccion känns oväntat blek. Råvarorna är det inget fel på men det hade behövts något mer pikant som kontrast mot det söta och lena, kanske citron eller mer salt. Spagettin är intressantare, den lite oväntade kombinationen av pasta med lite sting och rökt makrill fungerar riktigt bra. Och så har vi oxkinden med både bra yta och mört kött som lätt faller i bitar, simmandes i rejält med sås som fått stå och puttra länge. Man förstår att det är en storsäljare. Spenaten passar perfekt som tillbehör och adderar både fräschör och behagligt rundade smaker i all sin enkelhet. Riktigt bra italienska ostar som avslutning blir en perfekt avrundning av besöket. Lägg till detta rikligt med vin av olika slag. Innan besöket hittade jag ett bortglömt vinkort som legat och skräpat därhemma i flera år och märkte att det var laddat med ett par hundralappar, vilket gjorde att jag kunde testa ett flertal viner ur Enotekets vindisplay. Snacka om bonus!
Enoteket känns inte lika spännande idag som när det öppnade men restaurangen håller en stabil och hög nivå där man alltid är nöjd när man går därifrån. Priserna är helt okej, lokalen supermysig och stämningen chosefri och avslappnad. Systemet med taggen är kanske inte så invecklat egentligen men känns lite onödigt, däremot är vindisplayen fortfarande en bra idé, där den vinintresserade kan prova små eller större skvättar av olika vin. Enoteket har alltid satsat på bra råvaror och en genuinitet som inte känns påklistrad. Sammantaget gör det Enoteket till ett väldigt trivsamt ställe dit man gärna återkommer gång på gång.
