Skivrecension: Gwen Stefani
Gwen Stefani
Boquet
No Doubt känns verkligen som ett äkta 90-talsband. De slog igenom i mitten av decenniet med sina stora hits ”Just a girl” och ”Don´t speak”, och hade den karismatiska sångerskan Gwen Stefani som var en vinnande mix av Marilyn Monroe, Madonna och 90-talshipster. Man spelade en radiovänlig men småcool, stundtals skainfluerad rock men tynade sakta bort när man inte lyckades följa upp framgången med nya hits i samma klass. Så sent som i våras gjorde dock bandet en återföreningskonsert.
De senaste 20 åren har Gwen satsat mer på sin solokarriär och detta är hennes femte album, sju år sen det senaste som var en julskiva. Musikaliskt kan det väl bäst beskrivas som vuxenpop med viss countrytouch, vilket förstärks av att hon bär cowboyhatt på såväl omslag som pressbilder. Och det är kanske naturligt att hon dras ditåt, hon har trots allt fyllt 55 och till slut verkar alla artister hamna där. Nu ska vi kanske inte överdriva för jag hör varken fiol eller steelguitar, snarare handlar det om bilradiorock med viss 80-talskänsla. Det är lättlyssnat och trevligt, ord som oftast är något dåligt i min musikvärld, men jag har faktiskt en härlig stund med Gwen i mina hörlurar.
3/5