Skivrecension: Love Antell

På skiva / Permalink / 0

Love Antell

Dom nya tornen

 

Det har varit en vinglig musikalisk resa som Love Antell, både i eget namn och i bandet Florence Valentin, har gjort under sina 20 år som artist. Det började riktigt lovande i bandet Debbie som hakade på hatt-och-blås-popen som var populär vid tiden med artister som Moneybrother och Håkan Hellström. Namnbyte till Florence Valentin och en kanon-EP som debut. Men när fullängdaren kom året efter var plötsligt musiken nån slags töntig country, ett riktigt bottennapp. Sen kom skivorna “Pokerkväll i Vårby gård” och “Spring Ricco” som var höjdpunkten i karriären och där det kändes som att han ändå hittade tillbaka till sin grej. Men det har fortsatt vingla. Medlem i Perssons Pack, halvtrista soloskivor, mer fokus på konstnärskapet, skiva med Bottenviken, en comeback med Florence Valentin som pös iväg som en fis i rymden. Och det stora lyftet som borde kommit efter “Så mycket bättre” kom aldrig. Nu kör han solo igen och det känns fortsatt svajigt. På nya skivan är det köra-bil-genom-natten-musik som gäller, ibland med klara Thåström-vibbar. Det är en soft och skön och faktiskt rätt bra skiva, men man får ingen klarhet i vem artisten Love Antell är, snarare tvärtom. Vinglandet fortsätter.

 

3/5