Skivrecension: Nadja Evelina

På skiva / Permalink / 0

Nadja Evelina

En popprinsessas dagbok

 

Ibland är det lätt att tvivla men det kommer faktiskt ny, bra svensk pop hela tiden. Ett sådant exempel är 29-åriga Bollnästjejen Nadja Evelina som nu har gett ut sitt tredje album med svenskspråkig pop i skarven mellan det alternativa och det radiovänliga.

Första singeln “Finast utan filter” kom 2016 och debutalbumet “Vi?” 2019. Det följdes upp av “Aska, glitter och annat som försvinner med vinden” 2021 och nu har hon tagit de tio bästa historierna ur sin dagbok och gjort musik av dem på sin tredje fullängdare.

I tio spår ältar hon gamla relationer och gräver i sin ångest i personliga och vardagsnära texter. Oj, det låter tungt och dystert, tänker ni kanske? Nejdå, Nadja lirar trevlig pop med lättillgängliga melodier och luftigt sound, lite som en Veronica Maggio med mer kredd och indieattityd.

Och jag gillar vad jag hör. Plattan har egentligen inga svagheter utan är en jämnstark skiva med bra låtar rakt igenom, och konkreta texter som håller uppe intresset. Singeln “Fuck up” sticker ut lite extra och “Kyss mig” förtjänar att bli en lika stor hit som Sixpence None the Richers “Kiss me”.

 

4/5

Till top