Skivrecension: Markus Krunegård

På skiva / Permalink / 0

Markus Krunegård

Bastard

 

Det är få svenska artister förunnat att kunna förena indieattityd med bred pop, och kanske är det just det som är Krunegårds framgångsrecept. För han gör det inte alltid så lätt för sig. Han sjunger på finska, släpper en singel som är en timme lång och hittar på andra udda infall. Även texterna skiljer sig mot gängse poptexter, och liknar ofta dagboksanteckningar. På två skivor (varav denna är den ena) har han låtit Tommy Körberg respektive den finlandssvenska skådespelaren Alma Pöysti läsa in texterna. Allt detta samtidigt som han gör hittiga popdängor som går hem i stugorna. På tionde soloalbumet “Bastard” får vi både discosväng, 80-talsinfluerad pop som gränsar till tjusig yachtrock, nån pianoballad och rockigare tongångar. Några spår är lite svagare och känns mest som att Krunegård sitter och funderar högt, men låtar som singeln “Inget Halleluja” och fadersuppgörelsen “Cha cha shake” sitter som en smäck.

Och det är säkert just egensinnigheten som uppskattas av hans publik. Han känns mångfacetterad och ofiltrerad, som en riktig människa och därmed genuin. Förhoppningsvis räcker det för att fylla Idrottsparken i Norrköping i sommar när Krunegård kommer och lirar. Låt oss hjälpa till och göra honom till vår egen Hellström, med utsålda konserter varje sommar.

 

3/5

Till top