tobi

Ternheim

Psalmer från sjunde himlen

Småtrevlig, oförarglig och fullständigt onödig. Ungefär så har min uppfattning varit av Anna Ternheim i princip ända från starten för drygt tjugo år sedan. Medan andra gitarrtjejer som kom fram i samma veva lyckades muta in egna små revir hade den nu 46-åriga Sollentunatjejen svårare att hitta ett eget uttryck. Musikaliskt lät det habilt men det brann aldrig till. Intervjuerna var ganska trista och skulle man som försäljare hitta en USP på henne som artist fick man verkligen kämpa. Ternheim gav mittfåran ett ansikte och var svår att riktigt engagera sig i. Ändå lyckades hon få till en bra karriär under två decennier, så det ska hon ha respekt för.

På sitt åttonde album överraskar hon genom att sjunga på svenska, vilket känns som helt rätt beslut. Det borde hon ha gjort tidigare. Hennes röst får liv och känns mer personlig. På denna skiva har hon jobbat med Jocke Berg och Martin Sköld från Kent och de har fått till en snygg produktion. Ternheim är fortfarande en bit från att kännas unik eller spännande som artist, jag väntar fortfarande på att hon helt ska släppa sargen, men denna platta är ett klart fall framåt.

3/5