tobi

Frispråkigt kafferep mellan tre damer

I sin debutbok “Kafferepet” låter Valdemarsvikförfattaren Linus Jonsson läsaren smyglyssna på ett kafferep mellan tre äldre damer som pratar om den oroliga samtiden och tar ut sin frustration på varandra.

“Kafferepet” kan beskrivas som en samhällskommentar i det lilla formatet, ett slags kammarspel mellan tre äldre kvinnor som sippar kaffe och utbyter funderingar och oförskämdheter. På ytan händer inte så mycket mer än att de dricker kaffe och pratar strunt, men dramatiken finns i dialogen menar Linus och berättar hur boken kom till.

-Under pandemin konsumerade jag jättemycket nyheter. Jag läste Svenska Dagbladets krönikörer och ledarskribenter och man skulle nästan kunna säga att boken är lite av en satir av det som dessa uttryckte. Om man placerar de idealen i en människa, hur skulle en sån person se ut? Då uppenbarade sig de här damerna, och ganska tidigt i processen blev det färdigt hur konceptet skulle se ut.

Snart mejslades det fram en berättelse där tre kvinnor, Annika, Mona och Monika, är på kafferep och kommenterar tiden de lever i. Förlaget Ekström & Garay nappade på manuset och lektören tyckte det var en “underhållande och medryckande samhällskommentar”. Boken, som snarast kan beskrivas som en novell som berättas i ett enda långt svep utan kapitelindelning, består till största delen av dialog och skulle säkert kunna framföras som en smått absurd pjäs.

-Det tar jag som en komplimang. Jag har tyckt att det var roligt att skriva så. Jag ser dem framför mig och vill visa vad jag ser utan att tråka ut läsaren. Ibland kan det vara tråkigt och lite billigt med långa miljöbeskrivningar och skeenden i böcker, säger Linus och berättar att han har lekt med pausar i samtalet och tänkt på tempot när de pratar med varandra för att skapa viss dynamik i dialogen.

Damerna tar upp saker som Fox News, AI-teknik och sociala medier, och tilltalar genomgående varandra i ganska otrevliga ordalag. Linus menar att de kan göra det just för att de är nära vänner som känt varandra länge och befinner sig i en trygg miljö där de inte måste väga varje ord på våg. De har byggt upp en frustration över tillvaron som nu pyser över och måste ta uttryck på något sätt när de ses för första gången på länge. Och kanske känner många läsare igen sig för mottagandet har varit gott.

-Jag har fått förvånansvärt positiva reaktioner. Folk tycker den är oväntad, kul och uppfriskande med en annorlunda text mot den klassiska romanen.

Och Linus öppnar för en eventuell fortsättning med någon eller alla tre damerna, för han är nöjd med sitt förstlingsverk.

-Det är ett projekt jag känner mig lite stolt över. Det känns befriande att göra nåt som folk kan ta på, se på och tycka till om, och sen kan man diskutera det. Det känns verkligen toppen.