tobi

Lena och Per berättar om en skandalernas man

Johnny Bodes liv och leverne fortsätter att fascinera. Nyligen gav Lena Ebervall och Per E Samuelson ut boken “Strafflös” där de berättar om den berömda artisten, svindlaren och mytomanens märkvärdiga levnadsöde. Och de lägger särkilt fokus på det rättsövergrepp Bode utsattes för när han spärrades in på sinnessjukhus.

Per E Samuelson från Linköping och hans fru Lena Ebervall är ett advokatparet som skriver romaner om olika svenska rättsskandaler under 1900-talet. Bland annat har de skrivit om Haijbyaffären, Jane Horney och bombmannen Lars Tingström.

I sin senaste roman “Strafflös” tar de sig an bluffmakaren och låtskrivaren Johnny Bode som med tiden blivit en välkänd kultfigur, dels känd för den omtalade skivan “Bordellmammas visor” men också för att gång på gång under sitt liv hamna i blåsväder på ett återkommande sätt som kräver en särskilt sorts talang.

Vad inte alla vet är att han var en av sin tids största låtskrivare, dock blev det i slutändan inte mycket av den karriären då Bode gång på gång satte krokben för sig själv på olika sätt. Han levde ständigt över sina tillgångar, ägnade sig åt bedrägerier och såg till att gång på gång hamna i klistret, vilket gjorde honom omöjlig att samarbeta med. Han hade emellertid en märklig förmåga att alltid lyckas resa sig och på nytt bygga upp en karriär, även om det alltid slutade med att han själv så småningom raserade den igen.

-Det började så bra. Han slog igenom 1929, sjutton år gammal sjöng han in sin första skiva. I början av 30-talet var han låtskrivare åt Gösta Ekman d.ä. och skrev hans superhit “En herre i frack”. Han spåddes då en lysande karriär både som kompositör och sångare, men det gick inte så bra när han tog Gösta Ekmans matsilver och pantsatte det för att gå på krogen med en snygg tjej, berättar Per.

Sådär fortsatte det: Bode startade om karriären många gånger för att snart köra den i botten igen med nya skandaler. Han blev svartlistad i Sveriges Radio och turnéer ställdes in. Han blev operettstjärna i Wien men det slutade med att han blev utvisad ur landet. Historierna är oändliga, och rymmer lika mycket underhållning som tragik.

-I januari 1962 fyllde han 50 år och det firade han på Stora hotellet i Linköping. Han hade drömt om att Karl Gerhard och Ernst Rolf skulle vara där och att alla skulle komma och hälsa på honom, men ingen kom. Han fick beställa upp en flaska champagne och sitta och titta ut över statyn på Folke Filbyter alldeles ensam.

Tyngdpunkten i boken ligger på 1930- och 1940-talet och källmaterialet är till stor del journaler, domar och andra dokument varav vissa blivit offentliga först på senare år.

-Johnny Bode har gått till historien som den vuxne Emil i Lönneberga som hittade på hyss hela tiden som var rätt roliga. Fast kanske inte för samtiden. Det var nog inte så roligt när man skulle gå ut från krogen och ens päls var borta. Och det var inte så roligt att vara hans advokat, för räkningarna från krogen kom jämt till advokaten. Och det var inte så roligt att gå ut med honom, för när det var dags att betala notan gick han på toaletten och sen kom han aldrig tillbaka. Sådär höll han på, det var hans modus operandi, säger Per.

Boken heter “Srafflös” och titeln är en hänvisning till när han dömdes för en rad bagatellartade brott som borde renderat i en villkorlig dom, möjligen en månad på Långholmen. Men han dömdes “strafflös” och togs in på sinnessjukhus 1937 i tio år där han tvångssteriliserades.

-Men Johnny sin vana trogen lurade systemet, för han hade redan blivit pappa för längesen. Han gjorde en tjej med barn i Skara när han var 14 år gammal, förklarar Per