Staffan Hellstrand klar för SGG


Nu har SGG bokat färdigt och Staffan Hellstrand blev sista artist på programmet.

Hemsida: http://www.staffanhellstrand.se/

Lehmans fredagsfräckis


"Flickorna i 8:e klass skulle förbereda sig för konfirmationen inne i kyrkan.
Prästen frågar den första:
- Har du haft fysisk kontakt med en penis?

Hon hade tagit på en med fingertoppen och måste därför stoppa fingertoppen i heligt vatten.

Nästa hade tagit med hela handen på en, så hela hennes hand måste doppas i heligt vatten.

Då började en tjej tränga sig i kön.

Prästen frågade varför hon hade så brått.

- Jag måste bara gurgla innan Eva tvättar rumpan!"

På skiva: Slash (Nolltretton, april)

Slash

”Slash”

Roadrunner/Triada

 

På senare år har alla Guns´n´roses-fans fått anledning att le igen. Först fick Axl Rose ändan ur vagnen och släppte ”Chinese Democracy” och nu är även gitarristen Slash aktuell med en soloskiva. Mannen som ett tag i början av 90-talet var tuffast i världen med sin höga hatt, storburriga hår och cigarett i mungipan har visserligen både varit medlem i Velvet Revolver och släppt skivor under namnet ”Slash´s Snakepit” men detta räknar han som sin första egna platta.

Fast nån soloskiva i vanlig bemärkelse är det knappt eftersom Slash plockas in en massa folk som sköter sången. I listan hittas stora namn som Ozzy Osbourne, Fergie, Chris Cornell, Lemmy, Kid Rock och Iggy Pop. De sätter givetvis sin prägel på musiken vilket gör att plattan känns lite otydlig i kanterna. Låtarna står dock Slash för och musikaliskt handlar det om traditionell och enkel smutsrock´n´roll. Inte särskilt spännande eller bra om man ska vara ärlig. Vi har hört det förr, och tio gånger vassare.

 

2/5


Utsågat på Kanevad


Igår var jag på Kanevad i Gamla Linköping och kollade på en utställning i träsnideri. Det var Guldgossens pappa Håkan som sågat ut en massa film- och popstjärnor i trä. Vill man ha Ludvig (bilden ovan) på väggen i sovrummet så kostar det 2800 kr. Ett kap om ni frågar mig.

Guldgossen körde också låtar från artisterna på utställningen och själv tog jag mig ett glas vin.

Pub Grebo rockar på


Var på Pub Grebo igår. Oj oj oj...vilken upplevelse. Kvällen till ära hade man bildat en supergrupp av Grebos fräschaste 60-plussare, Grebos tätaste hårsvall och Grebos wirrigaste pratmakare. Succé med andra ord!

Torsdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping och jobbar igen.
Här kommer det fram pundare och förklarar att bläckfisk heter bläcksprut på norska.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Världens tråkigaste intervju


Jag har precis läst världens tråkigaste intervju. Det var LKPG Magazine som hade intervjuat Joel Kinnaman och bland annat kan man konstatera att frågorna bestod av 36 rader och svaren av enbart 26 rader. Kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta frågorna var såna som enbart krävde ja/nej-svar.
Det kan ju givetvis varit så att Joel Kinnaman var extremt sur och fåordig denna dag men i såna lägen fyller ju varje normal journalist ut med bakgrundsfakta, miljöbeskrivningar, egna tankar, rader som: "...säger Joel Kinnaman med ett pillemariskt leende som låter oss ana att han har större planer än så" och liknande saker för att få ihop en intressant och läsvärd intervju.
Nej, detta var under all kritik.

Ny Per Hagman


Fick Per Hagmans nya igår, han är en av mina favoritförfattare.
Det är ju märkligt att man går och längtar efter nya böcker av honom när man vet exakt vad de kommer att handla om. Sedan starten med "Cigarett" 1991 har ju Per Hagman skrivit exakt samma bok varenda gång och gör det nu med. Ung kärlek, flykt från Västgötaslätten, Nice, bardiskar, dansgolv, lyx elegans, androgynitet...känns det igen?

På skiva: Frasse Haraldsen (Nolltretton, april)

Frans Haraldsen

”Le åt det”

Sony

 

Under de senare åren har Frans Haraldsen klivit fram som en av de nya, yngre, spännande svenska vissångarna. Om det nu är visa hans musik ska kallas, man skulle lika gärna kunna säga pop, progg eller singer/songwriter på svenska.

Efter några EP: s och liveskivor slår han nu till med ett nytt studioalbum. Det handlar i vanlig ordning om kluriga låtar med småroliga texter.

Fast egentligen är det på en scen som Frans Haraldsen upplevs bäst, där kommer hans finurliga texter mer till sin rätt när de framförs med hans skojiga mellansnack, publikkontakt och mer lösa tyglar. På skiva kan han låta lite platt och småtråkig, en dimension går förlorad och han blir nästan reducerad till att bara vara en gullig gitarrkille med texter man fnissar till.

Med det sagt kan man konstatera att det ändå finns en hel del trevligt att lyssna på här. I ”Fånga dagen” visar han att nämnda uttryck bara är en floskel och i ”Porrigt” vänder han på begreppen genom att vara trött på mysandet och vill porra till det istället. Fast bäst är nog ”Gubbjävel” där han hoppar på alla sura gubbstruttar.

 

 

3/5


Dags för Pub Grebo igen


På onsdag är det Pub Grebo igen 19-22.
Willy Joelsson tänker göra en musikalisk resa tillsammans med Willy Dahlqvist och Tommy Phalén. Missa inte.

Krogkrönika (Nolltretton, april)

Dags för BYO i Sverige?

 

Det funkar i Australien, så varför skulle det inte funka i Sverige? ”Bring your own”, det vill säga att ta med egen alkohol till restaurangen, vore en trevlig krogreform.

 

I vintras skulle jag äta middag på en pizzeria i Newcastle, Australien men upptäckte att man inte serverade öl att skölja ner maten med.

– Inga problem, du kan köpa alkohol i butiken på hörnet och ta med hit, sa ägarinnan till pizzerian och pekade på en spritbutik 50 meter bort.

Strax därpå dök det upp en familj som skulle fira en födelsedag på restaurangen och raskt drog dom fram ett gäng vinflaskor ur påsarna för att skåla med.

 

Fenomenet med att ta med sin egen alkohol till restauranger kallas ”BYO” (Bring Your Own) och är kanske mest känt från Australien men förekommer i en mängd länder, exempelvis Storbritannien, Italien, Nya Zeeland, Portugal och USA. Och fungerar det där tycker man ju att det även borde funka i Sverige.

 

Reglerna för BYO kan skilja lite från plats till plats och är i sanningens namn något diffusa, men grundtanken är att man kan ta med sin egen alkohol till restauranger utan utskänkningstillstånd och för detta betalar man en ”korkavgift” på någon tia. Men detta kan som sagt variera, vissa restauranger tar ingen avgift alls och inte heller är BYO-konceptet enbart begränsat till ställen som inte får sälja alkohol. Lika ofta tycks det handla om finsmakarkrogar där man kan ta med sig sitt dyra specialvin för att njuta av till en festmåltid.

 

Det kan finnas många skäl till varför man vill ta med sin egen alkohol till krogen. Man kanske inte är nöjd med restaurangens utbud, ett visst vin kanske passar bra till en särskild maträtt, restaurangen kanske saknar utskänkningstillstånd, man kanske har ett fint årgångsvin som man vill njuta av vid ett festligt tillfälle eller så kanske man bara precis råkat köpa ett gott vin och kan inte hålla sig tills man kommer hem.

 

Jag vet ärligt talat inte om svenska krögare är intresserade av att införa BYO i Sverige. Visserligen förlorar de pengar på att inte sälja alkohol eller annan dryck, men varför knorrar i så fall inte krögare utomlands över detta utan välkomnar det istället? Dessutom brukar ju krögarna vara de första att vilja ha en mer levande restaurangkultur vilket BYO sannolikt skulle leda till.

Hur som helst vore det i alla fall trevligt för oss restaurangbesökare.

 

 


Veckans utvik


Det går framåt med den där kalendern jag snackade om. Här är en av bilderna som inte kom med...

Söndag bland grovsoporna


Jag fick en fåtölj när jag fyllde. Så efter att ha monterat ihop den gick jag för att slänga kartongen i rummet för grovsopor. Döm om min förvåning när jag ser en splitterny fåtölj där, likadan som den jag precis fått, fast med ett hjul trasigt.
Är det rea nånstans? Har jag också fått en billig Ullared-fåtölj som också kommer att hamna bland grovsoporna inom kort? Mysteriet tätnar...

På skiva: Ola Magnell (Nolltretton, april)

Ola Magnell

”Rolös”

National

 

Är man ute tillräckligt länge blir man till sist inne igen. Det har om inte annat Ola Magnell fått erfara. Han kom fram som en del av proggrörelsen på 70-talet med ”Påtalåten” som mest kända sång. Han lyckades hänga i hyfsat en bit in på 80-talet men har efter det blivit allt mer bortglömd inom svenskt musikliv. 2003 gjorde han skivcomeback med ”Vallmoland” efter 10 år i relativ tystnad och återupptäcktes plötsligt av både publik och recensenter. Det blev som en andra vår som Magnell fortfarande befinner i och nya plattan lär också öka på den återvunna populariteten. Musiken är ganska traditionell, med svenska texter och rötterna i visan. Inte uppseendeväckande på något vis utan snällt, trevligt och tidlöst. Styrkan ligger snarare i att det är bra framfört och att han tar ett modernt grepp på en typ av musik som inte särskilt många längre spelar. Och så gör Winnerbäck några mindre inhopp på bakgrundssång.

 

3/5


Lördagkväll i Klasa


Oj oj...igår var det grillpremiär för året. Så jävla GÖÖÖÖÖÖÖTT!!!!
Richard tvingade även i mig några whiskey...

Nytt på DVD (Nolltretton, april)

Black Dynamite

 

Det är tacksamt att driva med 70-talets blaxplotionfilmer och det gör ”Black Dynamite” på ett träffsäkert och roligt sätt. Här finns alla de klassiska inslagen: stora skjortkragar, ofokuserat foto, funkmusik, afrokrull, tidstypiska förtexter, mikrofon som hänger ner i bild, usel klippning, inzoomningar, ljudeffekter vid slagsmål, drömska tillbakablickar, delade bildrutor och kung fu i mängder.

Historien är medvetet rörig och tunn men kan kortfattat sägas handla om före detta CIA-agenten Black Dynamite som både kan slåss och ragga brudar med samma framgång. När hans bror mördas och det börjar spridas heroin på barnhemmen kan han inte längre stillatigande se på utan bestämmer sig för att rensa upp på gatorna.

Det här är en rulle som är gjord för att vara en kultfilm och faktiskt lyckas med det,

 

3/5


Big Comedy igår


Jag hamnade på Big Comedy igår i Konserthuset. Det var bra överlag men allra bäst var nog Peter Wahlbeck, Johan Rheborg och Felix Herngren - och att Schyffert drev både med Lollo och Erik Grenestam på Corren .

Dyslexi i författarkåren


Den senaste månaden har jag intervjuat tre manliga författare från Östergötland. Och man börjar ju undra lite...

Först var det Erik Thulin som utan omsvep erkände att han är halvt dyslektisk, sen var det Anders Svärdvik som sa: "jag är nästan dyslektiker" och igår fick jag ett mejl av Mons Kallentoft som var fullt med stavfel. Visserligen var det fredagkväll men med tanke på att han stavar sitt förnamn med "o" är det "rödflagg" även på honom...

Linköpings stadsfest


Igår var det presskonferens om Linköpings stadsfest som ska anordnas 19-21/8. Det blir The Ark och RIX FM Festival och så det gamla vanliga med Bondens marknad, Barnens Dag, Östergötlands musikdagar osv.
Eftersom programmet inte är klart än får man vara lite försiktig med åsikterna men första intrycket är att det känns så förväntat och förutsägbart. Man satsar på minsta gemensamma nämnare istället för en egen tydlig vision.
Men det är kul att det händer något i stan och The Ark är en bra bokning. Och så är det gratis.

Bobby Ho - alive and kicking!


Ni vet ju att jag har varit lite orolig för metalguden Bobby Ho men häromdagen fick jag ett livstecken! Och han verkar vara i sedvanlig toppform.
Bobby Ho var faktiskt den första som gratulerade mig på födelsedagen på Facebook. Visserligen en dag för tidigt men ändå...

Lehmans fredagsfräckis


"Så var det tjejen som smög in på herrarnas toalett, eftersom det var en jäkla kö på damernas. Hon satte sig brebent över pissoaren och började kissa. När hon var färdig, drog hon av en riktig rökare så den riktigt skorrade i väggarna. Killarna inne på toaletten tittade med stora ögon på tjejen.
- Vaddå? sa hon högt och tydligt.
- Ni skakar ju er när ni är klara, då kan väl jag för fan blåsa min torr!!"

På skiva: Club 8 (Zero)

6/10

 

Club 8: The people´s record

Labrador

 

Hoppsan, vad är detta? Club 8 har ju genom åren släppt musik som är så drömsk, försiktig och sammetslen att friktionskoefficienten är så nära noll man kan komma. Har ni dålig koll på gruppen så kan ni tänka på musiken för Apolloresor som hörts flitigt på tv-reklamen på sistone. Ni vet raden: “when I wake up in the morning feel the sun shine on my face”.

Men nu har något hänt. Plötsligt har man blandat in vilda rytmer, karibisk känsla och partyhumör. Sången är fortfarande vän och mjuk, men musiken bubblar och spritter. Duon gjorde en akustisk miniturné i Brasilien efter förra plattan och kanske är det den upplevelsen som färgat av sig på Johan Angergård och Karolina Komstedt?

Det ”gamla” Club 8 är inte helt utraderat, skivan har många beståndsdelar som känns igen, men man har kryddat med en hel massa sväng, bossa, energi och jazz. Även om jag kan uppskatta musiken i sig är jag inte helnöjd med resultatet, jag föredrar nog Club 8 som de brukade låta.


Veckans aprilpojke


Och här har vi aprilbilden till den där kalendern jag berättade om. Och den passar ju bra en dag som denna.

Beundrarbrev

För det mesta får man ju bara skit för det man skriver. Folk missförstår (avsiktligt eller oavsiktligt) eller retar upp sig på smådetaljer. Eller är helt enkelt idioter.
Som en lång krönika jag skrev i Nolltretton om hur bra hårdrock funkar för att få upp partystämningen. På en ställe skrev jag att jag egentligen inte gillar hårdrock men att när jag går ut på krogen vill jag gå till ställen som spelar den musiken. Givetvis var det raden om att "jag egentligen inte gillar hårdrock" som folk hakade upp sig på och jag blev kallad "hårdrockshatare" och liknande trots att krönikan i övrigt var en ren och skär hyllning.

Man får väl anta att folk gillar (eller åtminstone inte hatar) vad man skriver de gånger de inte hör av sig, men det är extra kul de få gånger som någon faktiskt hör av sig och ger beröm. Som det här mejlet jag fick häromdagen:

Tobias!!!!

 

Det finns bara en sak att säga. Du är en enormt duktig skribent.

TACK!!!



Mer sånt!


Bête Noire i Radio Virus


Lördagen den 17/4 intervjuades Bête Noire i Radio Virus (Radio Eskilstuna 92,7) och "Kall, Elak" spelades.
Bra intervju om jag får säga det själv, inte minst tack vare att intervjuaren var lite mer insatt än brukligt. Men så var det ju ett synthprogram också.

Lyssna på intervjun här:
http://www.tuneintovirus.com/archive/Virus_20100417.mp3

Vi nämns lite i början och sen kommer en tio minuter lång intervju med mig 24 minuter in i programmet.

Vegemite sandwich - nej tack!


Ända sedan man för första gången hörde Men At Work sjunga låten "Down Under" med texten:

"Buying bread from a man in Brussels
He was six foot four and full of muscles
I said, do you speak-a my language?
He just smiled and gave me a vegemite sandwich"

...har man ju alltid varit nyfiken på att prova en sån där Vegemite sandwich.
Jag tog hem lite Vegemite när jag var i Australien men har dragit mig för att provsmaka eftersom alla som har provat säger att det är så äckligt.
I dag tog jag dock mod till mig och...FY FAN! SÅ VIDRIGT!
Jag vet inte ens hur jag ska beskriva smaken, det är som en blandning av jäst, salt och kemiskt. Jag var tvungen att spotta ut skiten direkt.

En person beskrev smaken såhär: "Det smakar ungefär som jag föreställer mig att det skulle smaka att gå ner på en 90-årig tant med könsherpes och svampinfektion".

Jag kan bara hålla med.

På skiva: Lali Puna (Zero)

5/10

Lali Puna: Our Inventions

Morr music/BonnierAmigo

 

Vad vet jag om Lali Puna? Ingenting visar det sig, så jag tar reda på att det är en kvartett från Weilheim i Tyskland som bildades 1998. Debuten ”Tricoder” kom 1999 och sedan har man släppt ytterligare två plattor innan denna, den senaste för sex år sedan.

Musikaliskt skulle man kunnat vara ett av banden på svenska bolaget Labrador, för det handlar om mjuk elektronisk indie med halvt viskande sång, varm ljudbild, drömsk känsla och ett fjäderlätt anslag. Jag som är ett stort Labrador-fan borde gilla detta och gör det också till viss del, men håller också på att somna. För det händer minsann inte mycket i musiken. Det puttrar på melankoliskt och stillsamt och efter en stund vill man ge Lali Puna en spark i baken så att det händer något, vad som helst.


Veckans babe


Har varit och plåtat lite bilder till en kalender. Här är ett första smakprov.

Veckans paparazzi


Under avdelningen "Bilder vi aldrig trodde vi skulle få se": Jerry Prütz i fotbollsmundering.

Bandmöte med Bête Noire


Igår hade Bête Noire bandmöte igen.
I sedvanlig ordning började aftonen med en fördrink och därefter en delikat supé med gott vin till. Sen lyckades vi i princip få färdigt både "Ingen man är en ö" och "Vi som blev kvar" så nu ska vi boka in oss hos The Producer och lägga sång och sen ligger snart nya EP:n på skivdiskarna.

Planeten klara för SGG


Det kanske ni hade på känn....
Planeten är ett Linköpingsband som spelar pop på svenska och på Sköna Gröna Grebo gör de faktiskt sin livedebut.

Lyssna här:http://www.myspace.com/planetensverige
.....................................................................................................
Och här har ni SGG:s hemsida: http://www.skonagronagrebo.se/

Fredag med dubbelquiz


Oj oj, igår var det full tupp. Först skulle jag köra quiz innan Irländska aftonen i Konserthuset men det var så lite folk så tidigt så vi sket i det. Det var dock en rolig fest så jag hängde runt lite ändå. Sen ner till The Champ där jag hade ytterligare en quiz samma kväll.

Sen tillbaka till Konserhuset för att fortsätta festen. Wild Rover mfl spelade, god mat och öl, och jag träffade en massa folk jag kände. Gött!

En singelrecension (Zero)

4/10

 

Jonas Schwartz: Am I even close?

Adore Music

 

Hmm...det här låter som Bad Cash Quartet. Halvfalsk slyngelsång och kantig popmusik. Och mycket riktigt är Jonas Schwartz från Göteborg och dessutom visar det sig även att producenten Kalle von Hall jobbat med både Hästpojken och Bad Cash Quartet tidigare.

Detta är Jonas Schwartz debutsingel och den innehåller tre låtar med typisk Göteborgsindie. Det är en genre som jag gillar, men vi har hört det tidigare och bättre.


Ferguson klara för SGG


"Det vänersborgska sexmannabandet Ferguson [färgusån] spelar modern, egenkomponerad musik på svenska med en stilmässig inspiration som rör sig ifrån country via rock´n´roll till den tidiga 60-talsmusiken. Den klassiska rocksättningen är förstärkt med klaviatur och fiol, vilket borgar för en omväxlande ljudbild och ett stabilt retrosväng. Live bjuder bandet på rejält drag och uppmuntrar till dans av alla de slag"

Lyssna här:http://www.myspace.com/fergusonferguson

Lehmans fredagsfräckis


"Fröken hade läxförhör på lågstadiet i Falerum. Varje gång Kalle fick en fråga
slickade han på fingret och strök sig över pannan. Fröken ville till slut veta
varför han gjorde på det viset varje gång han fick en fråga.
Kalle svarade:
- Jo, det är därför att ibland när vi lagt oss och skall somna så brukar
mamma säga till pappa: stryk lite saliv på huvudet så går det lättare"

Ny musiktidning


Kollade in första numret av Gaffa, som är en en ny musiktidning.
Den görs i Göteborg, är gratis, ser rätt tråkig ut och är innehållsmässig också rätt ospännande. Något av en ny Groove alltså.
Och när man kollar vilka som gör tidningen visar det sig också att det är en massa Groovefolk inblandade. Så hur går det då med Groove? Ja, det har varit lite lugnt där de senaste månaderna, så det verkar lite illavarslande...

Torsdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping och jobbar igen.
Här döper man köttfärspizzorna till Canibale.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Nytt barhäng i Norping


Var och kollade in nya puben Jolly Rockets (f.d. Teaterbaren) i Peking igår. Det verkade schysst med amerikansk 50-talsstil. Och Rimås - dom har Coors!

School of rock med Lollo


Det är inte lätt att vara lärare idag. Det märkte Lollo Asplund när han hoppade in som lärare på Skäggetorpsskolan och skrev reportage om det i Corren.

Tisdag i Norrköping


Igår var jag i Norrköping igen.
Där sitter det såna här lappar på dörrarna.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Happy Songkran


Ja, då har Songkran dragit igång i Thailand.
Songkran är alltså det thailändska nyåret och en slags höjdpunkt på den varma säsongen. Förutom att man tillber Buddhastatyer och gör andra traditionella saker är det en fest i flera dagar där man sprutar vatten på allt och alla.
Själv har jag faktiskt ännu inte upplevt denna omtalade högtid som ska vara vansinnigt rolig enligt dom som vet.

Mangan A, du kanske har nån rolig anekdot att berätta?

Wee...can you tell my swedish friends about Songkran?

Äckligaste kaffet i stan?


Var och besiktade bilen igår. Det gick sådär.
Men än värre är ju deras förbannade kaffe. Varje år hoppas man på att det ska ha blivit bättre, men icke!
Måste vara det äckligaste kaffet i stan.

Pop med Planeten


Ni har väl inte missat nya, heta popbandet Planeten?
Lyssna här: http://www.myspace.com/planetensverige

På skiva: Teddybears (Nolltretton, mars)

Teddybears

”Devil´s music”

SONY

 

När Teddybears (med suffixet STHLM, som de hade då) släppte sin senaste ”riktiga” skiva ”Fresh” 2004 visste man inte riktigt vad man skulle tro. Halva skivan var instrumental och den andra halvan bestod av gästartister och halvkonstiga låtar. Bandets tidiga hardcore-stil var som bortblåst och medlemmarnas egna roller oklara. Självklart gick det som det brukar gå när ingen begriper något – det blev braksuccé.

Efter utlandslansering, David Letterman-medverkan, Iggy Pop-samarbete och Torgny Melins-covers är det nu dags för uppföljaren och resultatet är lika förvirrande som innan. Man har plockat in en mängd gästartister, som Mapei, Flaming Lips och Rigo, och fortsätter med den märkliga hybrid av dansgolv och rock´n´roll som de gjort till sin egen. Och jag är övertygad - det här är låtar som vi kommer höra mycket av en lång tid framöver. Ju mer jag lyssnar desto mer säker blir jag på att Teddybears gjort det igen. Att de är ett av landets mest egensinniga band visste vi, men det är även fascinerande att en grupp som hållit på sedan 1991 bara blir bättre och bättre och tillhör det mest spännande och nyskapande inom svenskt musikliv.

 

4/5


Dentusgrottan är på g


Japp, snart har Grebo sin andra(!) pub.
Det är ett litet tag kvar innan Dentusgrottan öppnar men hemsidan kan ni kolla in redan nu.
Titta här: http://www.dentusgrottan.se/

Bandmöte med Bête Noire


Igår hade Bête Noire bandmöte i västra flygeln med maltdrycker och en sedvanligt delikat måltid. Vi passade även på att fila lite på "Ingen man är en ö" som snart är klar och kommer att bli svinbra. Dessutom började vi med "Vi som blev kvar" och kom faktiskt en ganska bra bit. Så förhoppningen om en ny EP innan sommaren kan faktiskt slå in med lite tur.

Hallå Bobby!


Eftersom det var fredag och allt igår satt jag och väntade på att metalguden Bobby Ho skulle ringa. Men icke!
Mot slutet av kvällen började jag bli lite smått orolig, tänk om det har hänt honom nåt?
Är det nån som sett denna "king of metal" och vet om han är okej?

På skiva: Elias & The Wizzkids (Nolltretton, mars)

Elias & The Wizzkids

”Just do it”

Hybris

 

Falun-kvartetten Elias & The Wizzkids är ett sånt där band som har figurerat lite i utkanten av min popvärld i några år nu, utan att riktigt vilja leta sig in. För tre år sedan släppte de debutalbumet ”A little mess” som var intressant och bra, men ändå inte lyckades få bröstkorgen att ömma sådär som omistliga band gör.

Nu är de huvudband på ”Handen på hjärtat”-turnén samt ligger på skivbolaget Hybris, två riktiga kvalitetsmärkningar om ni frågar mig, så kanske är det dags att ge bandet en ärlig chans.

Nya plattan innehåller 10 svängiga spår som doftar solsken, 60-talspop, glädje och lite lätt vansinne. Ibland rockar man på lite mer, ibland blir det 70-tal, ibland lite gay. Det är alltså inte helt lätt att sätta stämpel på Elias och hans bandkamrater. Och kanske är det därför jag inte helt faller för bandet trots att jag i grunden verkligen gillar vad jag hör. Det är något som saknas, jag vet bara inte vad.

 

3/5


ETK klara för Sköna Gröna Grebo


Jovisst, nu blir det låtar om Ballerina-kex, Mjölby och om att vara slapp och slak.
Kultbandet gör exklusiv comeback på SGG

Lyssna: http://www.youtube.com/watch?v=SPy7B0BFzGM&feature=related

Lehmans fredagsfräckis


"Roffe var hos läkaren och förklarade att han inte kunde få stånd.
Läkaren:
- Vänta tills din fru har somnat, så smeker du henne mellan benen till
du känner hennes safter. Sedan smörjar du det under din näsa och då kommer du att få stånd.

Roffe gick hem och väntade på att frun skulle somna och han smekte henne och
smetade ut hennes safter under näsan.
Och mycket riktigt fick han stånd och väckte då sin fru.
Frun:
-Vad fan väcker du mig mitt i natten, bara för att visa att du har näsblod?"

Stor intervju med Bête Noire i P4


"Den här veckan riktar vi våra lokala musikspotlights mot Linköping och bandet Bête Noire. Musiken kan beskrivas som melodiös synthpop med svenska texter om döden, eskapism, livets förgänglighet och champagne. Hur tacklar man livet som åldrande dandy när man redan sett och gjort allt? Vad ska man göra när man upptäcker att man blivit blasé på nattliga nöjen, fåfänga och flyktiga bekantskaper?"

Bête Noire medverkade i Lokala musiken den 7 april 2010.
------------------------------------------------------------------------------------------
Igår var alltså Bête Noire med i en 45 minuter lång intervju i P4. Sju av våra låtar spelades, varav tre kördes live i studion.
Lyssna på programmet här: Bête Noire i P4


Torsdag i Norrköping

För tredje dagen i rad är jag i Norrköping.
Här är professionella medium så dåliga siare att de inte vet att man är upptagen när de vill boka in ett möte.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Bête Noire har ny hemsida


Själva innehållet är inte så nytt, men adressen är det.
Numera finns vi på:http://betenoire.se/

Andra nyheter:
*Arbetet med nästa EP pågår. Vi hoppas få ut den innan sommaren.
*Inga nya konserter är bokade, men det förs diskussioner om två stycken under försommaren och eventuellt en till hösten.
*Idag spelar Bête Noire in en radiointervju för P4. Jag återkommer med datum när jag vet när den kommer sändas.

Onsdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping igen.
Här har man fortfarande rökrum på krogen.

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

På skiva: Invasionen (Nolltretton, mars)

Invasionen

”Hela världen brinner”

SONY

 

The (International) Noise Conspiracys Rick Rubin-satsning blev inte den succé det kunde och borde ha blivit. Kanske för att Dennis Lyxzén numera har ett antal sidoprojekt bredvid sitt huvudband. Dels sjunger han i AC4 och dels frontar han bandet Invasionen. Gruppen är sprunget ur Lyxzèns soloprojekt The Lost Patrol men numera har man bytt både namn och språk.

Invasionen spelar rock med inslag av såväl pop, punk och soul, och även om det känns som något av ett opretentiöst hobbyband blir jag väldigt förtjust i det enkla uttrycket, 80-talspunkvibbarna, garagekänslan och inte minst att Lyxzén sjunger på svenska. Fortfarande är texterna politiska och tankarna far direkt till det sena Ebba Grön eller Florence Valentin, för att ta en sentida akt.

En av medlemmarna i denna kvartett är Anders Stenberg från Deportees och man återkopplar till hans band genom låten ”Under gatan, en strand”. Det ska bli intressant att se om detta trevliga debutalbum följs av flera eller bara är en skojig engångsföreteelse.

 

 

3/5


Musikkrönika (Nolltretton, mars)



Dags att byta namn

 

Linköping och Norrköping har fostrat många stora popjournalister genom åren: Jan Gradvall, Pierre Hellqvist, Fredrik Strage och Robban Becirovic för att ta några uppenbara exempel. Det finns säkert många faktorer som avgör varför vissa skribenter lyckas och andra inte, givetvis måste man besitta vissa kunskaper, ha en stor nyfikenhet och kunna skriva väl annars är det nog kört från början. Ett visst mått av företagsamhet och ett brett kontaktnät kan nog också vara viktigt, men jag tror att det finns ytterligare en faktor som ofta glöms bort. För hur kommer det sig annars att en så begåvad skribent som undertecknad fastnat på Nolltretton/Nollelva (och annan lokal media) istället för att hänga med landets popjournalistelit på KB och Debaser? Det beror givetvis på namnet, en kreddig popskribent kan inte heta Tobias Pettersson och tro att han kan lyckas.

 

Popjournalister ska heta saker som Andres Lokko, Natalia Kazmierska, Annika Leone och Alex Schulman. Man kan inte heta Andersson, Pettersson eller Lundström, då fastnar man på Motala Tidning, Kindaposten eller Folkbladet.

Det här är ingen ny tanke som plötsligt slagit mig utan 2008 kom faktiskt en bok av Anders Rydell och Klas Ericsson som hette ”Byt namn och andra sätt att lyckas som journalist” där man skrev om just detta fenomen. Och det verkar som att hela Sveriges skribentkår har tagit till sig tipsen för plötsligt finns det inte längre en popjournalist med ett vanligt ”son”-namn.

 

Allra värst måste nog ändå Nöjesguiden vara. Nöjesguiden är på många sätt kreddnervös, intern och överspänd men har även haft stor betydelse för landets nöjesjournalistik och varit en föregångare till Nolltretton/Nollelva och andra gratis nöjestidningar. Men namnen, herregud – namnen! Alla på tidningen har namn som tagna från en Tolkien-bok. De är i många fall så osannolika att de måste vara tagna.

Ett litet urval:

Margret Atladottir

Carsten Oliver Bieräugel

Pelle Tamleht

Carl Reinholdtzon Belfrage

Amat Levin

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Christian Dinamarca

Maina Arvas

Michaela Forni

Kristoffer Viita

Agnelica Butura

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

 

Går vi tillbaka några år, till den tid då tidningen faktiskt trycktes i Linköping, hittar vi namn som:

Tom Pyl

Quetzala Blanco

Sebastian Suarez-Golborne

Hannes Dükler

Måns Renntun

Daniel Sparr

Mikaela Périer

Hansi Güclüer

 

Jag vet, det blir löjligt. Sveriges popjournalistkår kan omöjligt vara född med såna namn. Eller också letar Nöjesguiden (och andra tidningar) aktivt efter skribenter som har namn som nobelpristagare. Hur som helst är det inte namn som är särskilt representiva för befolkningen som helhet. Vad är det för fel på Mats Olsson, Kristina Adolfsson och Lennart Persson, som popskribenterna hette förr i tiden?

 

Fast fortsätter det så här kommer Pettersson snart vara det hippaste som finns. När alla andra bär namn som påminner om ostsorter och medicinska preparat kommer son-namnen vara det som folk reagerar på och lägger på minnet. Min tid kommer…

 


Tisdag i Norrköping

Idag är jag i Norrköping och jobbar igen.
Här säger man "kartig" när man menar "katig".

Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Nästa resa?


Jag har visserligen bara varit hemma en månad men självklart har man redan börjat att fundera lite smått på vinterns resa. Det gäller ju att vara ute i god tid med bokning, jobbplanering, spara pengar osv. Har ju även tänkt att göra några kortare resor under året och de påverkas ju också av vinterns långtur.

Det som lockar mest för tillfället är att göra ett kort stopp i Dubai på vägen, sen Bangkok, Filippinerna, Taiwan, Bangkok och hem. Men det där kommer förmodligen ändras några gånger.

Har även varit inne på Sumatra, ännu en sväng till Vietnam, Burma, Sri Lanka, Maldiverna och östra Afrika.
Nån som har varit på nåt av dom ställena? Tips på nåt annat ställe jag glömt?

På skiva: Mitt Piano (Nolltretton, mars)

Mitt piano

”Allt ljus på mig”

Ramneko/Universal

 

Bakom det rätt usla artistnamnet Mitt Piano döljer sig en tjej som heter Alexandra Ramnevall. Det här är hennes debutskiva och som producenter har hon raggat upp Andreas från Niccokick och Max Martin-polaren Johan Brorson. De gör ett utmärkt jobb och lyckas göra ganska ordinära låtar till något man gärna lyssnar på. Det handlar om charmig pop med svenska texter, särskilt mycket piano hör jag däremot inte. Istället är ljudbilden oväntat fyllig och skramlig, med en behaglig mix av indiekänsla, 60-talstamburiner och svensktopp. Med en annan artist kunde detta ha blivit riktigt bra. Jag tycker dock att Alexandras sång är rätt tafflig, både opersonlig och halvfalsk. Texterna är inte heller särskilt skapa utan intetsägande och tråkiga. Jag har ingen aning om vad hon vill säga, vad hon brinner för. Den dag hon börjar sjunga om något som berör kan det här bli bra

 

2/5


Visst var det bättre förr...


Greborock -90.
Wester ser ju likadan ut som nu, bara något smalare och mer hår. Hahne likaså (fast utan skägg), men själv har man ju förändrats en hel del.
Men mest tänker man ju på scenen. Då tyckte man att den var enorm, men idag ser den ju svinliten ut.

Gest hos Tobi


På önskemål av Pera New - David Gest!

Gött!


Igår hamnade vi på Tapas, vilket var en ny bekantskap för mig. Kan dock rekommendera restaurangen eftersom det var grisgott. Plus att sällskapet var väldigt trevligt. Sen hann vi även med några öl på De Klomp...

På skiva: Treat (Nolltretton, mars)

Treat

”Coup de grace”

Universal

 

För 25 år sedan släppte Stockholmsbandet Treat sitt debutalbum ”Scratch and bite” och tog plats inom den svenska hårdrockseliten. Man var förband åt Queen på Råsunda och spelade på Monsters of Rock i Tyskland 1988, men det där riktiga, riktiga genombrottet kom aldrig. Själv minns jag Treat som ett av de där banden som man kände till namnet på men aldrig lyssnade på. Även om musiken var bra kändes bandet lite profillöst.

2006 gjorde man comeback, släppte en samlingsplatta och lirade på Sweden Rock Festival. Nu är det dags för första riktiga albumet sedan 1992, och det är klassisk hårdrock som lyssnaren får sig till livs. Tuff, kraftfull och energifylld, hård men ändå melodiös, precis som det lät på 80-talet. Men frågan är om inte Treat är bättre nu än nånsin? Låtmaterialet är i alla fall häpnadsväckande starkt rakt genom plattan. Gillar man hårdrock som den spelades under de gyllene åren, men i modernt utförande är ”Coup de grace” definitivt en skiva att kolla in.

 

4/5


Lehmans fredagsfräckis


"Kalle hade varit på den första dejten med en flicka och följde henne till dörren.
- Följ med in och träffa mina föräldrar, sa flickan.
- Nej tack, svarade Kalle som inte ville bli korsförhörd efter första träffen med flickan.
- Du måste, annars kommer de inte låta mig gå på dejt med dig igen. De måste känna att de litar på dig.

Motvilligt så gick Kalle med på detta och befann sig snart nedvisad av "svärfar" i soffan. Svärfar själv satte sig på en stol mitt emot och började fråga Kalle en massa saker. Upp bredvid Kalle hoppade familjens lilla hund och satte sig. Efter ett tag kände Kalle att maten som han och tjejen ätit inte var så vänlig mot hans mage och en fis skulle bli resultatet. Kalle ansträngde sig för att släppa en pysare, men istället kom en ljudlig brakskit. Kalle trodde att svärfar skulle skalpera honom men istället ropade han:
- RUFUS! Svärfar spände ögonen i hunden.

Kalle tänkte att han hade en jäkla tur att hunden fick skulden, så han vågade släppa ut resten av den ljudliga prutten också.
- RUFUS! Svärfar tittade åter igen på hunden.
Samtalet fortsatte och efter ett tag så tryckte det på igen och Kalle kollade så att Rufus satt bredvid innan han släppte en redig prutt till.
- Rufus! Nu säger jag åt dig för sista gången! Gå ner från soffan innan grabben skiter ner dig!"
 

Veckans babe


Kan ju inte bli nån annan än Ann Rimås...

Pubafton i Grebo


Igår var jag på Pub Grebo. Det var trevligt som vanligt och igår lirade Willy Dahlqvist aka The thickest hair in the county. Det blev en blandat kompott av bland annat Taube, Demian, Bengt Sändh, Bellman, Ruben Nilsson och Winnerbäck(!).

Krogkrönika (Nolltretton, mars)

Kommer du till second base ikväll?

 

En kväll på krogen hörde jag några unga killar stå och skämta om att dom skulle komma till ”first base” och ”second base” med några tjejer dom hade spanat in. Dessvärre verkade dom inte ha riktigt koll på vad de olika baseballmetaforerna betydde utan definitionerna blev alltmer förvirrade och felaktiga. Nu är det dags att reda ut begreppen.

 

Alla som sett en amerikansk high school-film har stött på de fyra begreppen ”first base”, ”second base”, ”third base” och ”home run”. Det är baseballbegrepp som står som metaforer för fyra olika typer av sexuellt umgänge. Orden beskriver kortfattat de olika stegen från kyss till fullbordat samlag.

 

Det finns ett femtiotal andra baseballuttryck som också kan användas för att beskriva sexuella aktiviteter (striking out – få nobben, rain delay – tjejen har mens, batting practice – onanera), men det är de fyra nämnda som är absolut vanligast och själva grunden i resonemanget.

 

Att använda baseballtermer för att beskriva sexuella aktiviteter är en gammal amerikansk tradition när man vill prata kodat eller använda mer rumsrena benämningar på snuskiga saker. I Sverige har vi liknande sportuttryck som användas för samma ändamål, exempelvis ”bortamatch”, ”komma till skott”, ”vandringspokal” och ”stolpskott” men här är orden oftast hämtade från fotbollen eftersom det är den stora sporten i vårt land.

 

Så vad betyder då de olika baseballuttrycken? ”First base” är naturligtvis det första steget, inledningshindret som måste klaras av innan man kan gå vidare, det vill säga kyssen. Både mer harmlösa pussar och tungkyssar räknas in här, men helst ska det givetvis handla om ett rejält hångel.

 

”Second base” är det naturliga andra steget, nämligen att ta sig innanför tröjan och känna på brösten. Hela baseball-grejen är främst en manlig lek med ord, så för tjejer finns ingen motsvarande aktivitet att utföra på killarna. Istället handlar det om att de ”tillåter” killarna att komma till ”second base”.

 

”Third base” kan vara lite luddigare men i huvudsak handlar det om petting. Först och främst om att killen tar på tjejen men även tvärtom. Vissa vill även lägga till oralsex under denna kategori, men ska man vara riktigt petig så ingår inte oralsex i baseballtermerna, kanske för att uttrycken myntades under en tid när oralsex inte var lika vanligt.

 

Och så har vi då ”home run” eller ”home plate”, ”scoring” och ”coming home” som det också kallas. Gör man en ”home run” har man lyckats att passera alla fyra baser och ta sig i mål utan att bli bränd på vägen. Och då talar vi alltså penetrativ sex. Så nu vet ni det.

 

Det kan vara bra att känna till nästa gång ni går på en sportbar och tror att killgänget som sitter och diskuterar baseball i hörnet har ett intensivt intresse för den amerikanska nationalsporten.


RSS 2.0