Mingel med ministern

Igår var jag på invigningen av Åtvids nya bibliotek/kulturcentrum, som jag tycker blev väldigt bra. Mycket folk var det också.
Jag brukar ju hålla mig framme när det vankas snittar och bubbel, och så var det igår också. Och så fick jag prata lite med vår kulturminister Alice Bah Kuhnke som var på plats och klippte band.

Biomåndag

Bio igår igen, femte biobesök på tolv dagar. Ensam i salongen och sist kvar på hela biografen - härligt!
Såg "Molly´s game" med Jessica Chastain (en av mina favoriter), en före detta elitskidåkerska som kommer in i pokerbranschen och jobbar sig upp. Tills hon får FBI efter sig...
Bra, men lite lång och stundtals småseg.
Betyg: 3 av 5

Resemässan

Var på Resemässan i Konsert & Kongress. Det var trevligt och jag var med i alla tävlingar jag såg, så nu hoppas vi på att det rasslar in en massa resvinster!

Semmeltider

Håhå jaja...i år är det hårda bud. Min bättre hälft har satt en gräns vid en semla per vecka för att jag ska bli en riktig Adonis på stranden i sommar. Men vi får väl se hur det blir med det...jag har redan lyckats lura henne. Bara nu i helgen åt vi semlor vid två tillfällen - och fler ska det bli under den kommande veckan!

Söndagsintervjun: Jens & Moes nöjeskryss

Kryzza lugnt med Jens och Moe

Poddar är kul. Frågesport är kul. Så om man kombinerar dessa två saker måste det bli dubbelt så kul, resonerade Jens Söderhäll och Johan "Moe" Moestedt. I november presenterade de pilotavsnittet av "Jens & Moes nöjeskryss", en podd i form av ett kryss om kultur och nöje.

De båda poddkryssarna berättar att de träffades för sju år sedan på Astrid Lindgrens Värld där båda arbetade som skådespelare.
- Redan då höll Jens i ett nöjesquiz på Harrys i Vimmerby en gång i veckan, säger Moe.
- Det började som en personalaktivitet. Vi var några på Astrid Lindgrens värld som var filmintresserade så jag satte ihop ett filmquiz. Sen gjorde jag ett quiz för hela företaget, och efter det har det vuxit. Nu har jag en egen firma och åker runt i bland annat Gamleby, Vimmerby och Oskarshamn och håller i quiz, säger Jens som bor i just Vimmerby. Podden spelar de dock in hos Moe som bor i centrala Linköping.

Moe berättar att han lyssnar mycket på olika poddar samt på det populära radioprogrammet "Melodikrysset", och tanken dök upp att kombinera dessa två. men han ville inte göra det ensam utan pratade ihop sig med Jens. I slutet av november lade de ut första avsnittet av "Jens & Moes nöjeskryss" och tanken är att det ska komma ett nytt kryss varannan vecka.
- Men vi är bara i startgroparna än så länge och vet inte riktigt var det här ska sluta, säger Moe.

För att hitta podden och krysset får man när detta skrivs söka efter "Jens & Moes nöjeskryss" på Facebook för att komma rätt, men snart hoppas de ligga ute på de vanliga poddplattformarna. De har hittat en smidig lösning där man enkelt kan fylla i krysset på nätet.
Musik och film är två genomgående ämnen men frågorna kan även innefatta spel, litteratur, tv och andra grenar av kultur- och nöjesvärlden. De försöker också variera sig på sättet de ställer frågorna och har hittat några kreativa varianter som de använder sig av. Det enda manus de använder sig av är själva frågorna, i övrigt kommer pratet naturligt vilket gör att de inte vet i förväg vilka vägar snacket ska ta.
- Vi vill att den ska funka som en underhållningspodd. Det ska vara trevligt att lyssna på oss utan att man behöver lösa krysset, säger Moe.
- Många tycker att vi har ett bra samspel, säger Jens men tror att det kommer ta ett tag innan de hittar den slutgiltiga formen för podden samt rätt nivå på frågorna.
- Antingen var det för lätt eller på tok för svårt. Ingen har sagt att det var lagom nivå, Det är den svåra balansgången, säger Jens.

En plan är att utöka podden så att det varannan vecka kommer ett avsnitt som koncentrerar på krysset och däremellan ett avsnitt där lösningen presenteras och det pladdras mer fritt. Förhoppningen är även att kunna dela ut vinster så småningom.
Varför tycker ni att folk ska lyssna på "Jens & Moes nöjeskryss"?
- Om man vill ha en trevlig stund, läsa sig något och ha en nöt att knäcka, säger Moe.
- Om man gillar populärkultur och frågesport. Vi vill att podden ska vara underhållning som ger en gnutta glädje i vardagen, säger Jens.

Intervju i Åtvidabergsplatsen

Blev intervjuad i Åtvidabergsplatsen för ett tag sen.

Lehmans fredagsfräckis

En äldre dam skull beställa villaolja till sin panna. Hon ringde därför till ett oljebolag och gjorde så. Till saken hör att påfyllningen fanns rätt långt från gatan så det var bara speciella bilar som kunde fylla på hos henne. När hon just hade lagt på så kom hon på att hon glömt att säga till om just detta så hon ringde upp dem igen:
– Hallå, det var jag som just ringde och beställde påfyllning. Jag vill bara berätta att ni absolut måste skicka mannen med den långa slangen, för jag har hålet så långt uppe i häcken!

Biotorsdag

Var på bio igår och såg "The greatest showman" - och blev väldigt positivt överraskad. Det är alltså en musikalfilm om en man (Hugh Jackman) som jobbar sig upp genom att starta en freakshow. Bra låtar, välsnidad story, riktigt snygg visuellt. Kul också att Rebecca Ferguson spelar svenska operasångerskan Jenny Lind.
Betyg: 4 av 5

Lika som bär #224

Robin Bengtsson & Fredrik Eklund

Våren på Palatset

Vad har vi för konserter på gång på Palatset under våren? Jo, bland annat dessa:
3/2 Pelle Ossler
2/3 Noice
3/3 The Banjo show
17/3 Helmut Jederknüller
23/3 Thundermother
28/4 Ola Aurell och Johan Johansson
 
Alla klara bokningar finns på: https://www.facebook.com/pg/Liveklubben/events/

Tobis facebook


Tvättbräda till sommaren

Pojkar, pojkar det är brått
Om ni vill ha nya mått
Sätt ett mål och ropa sen
Jag ska ha tvättbräda till sommaren!
Möta solen iförd string
Gyllenbrun med navelring
Vackrare än Barbies Ken
Jag ska ha tvättbräda till sommaren!

Biomåndag

Var och såg "Downsizing" igår. Handlar om att man börjar krympa människor för att spara på jordens resurser. Börjar bra med en strålade premiss, men just när det borde bli intressant tar filmen en märklig vändning och blir något helt annat. Mest konstig och ointressant om man ska vara ärlig, och sista halvtimmen är rent ut sagt usel.
Betyg: 2 av 5

New York Times reslista för 2018

Det har åter blivit dags att gå igenom New York Times årliga reslista, som ni hittar HÄR
Som vanligt några klockrena träffar, men också många totalmissar. Testa gärna er själva. Reglerna är dessa: har man nyligen varit där eller allvarligt planerar att resa dit inom typ tre år får man en poäng. Här är några av de 52 resmålen på listan med kommentarer:
 
1. New Orleans
Amerikanska södern med New Orleans som avslutning har legat i topp bland mina resplaner de senaste åren, så ja - 1 poäng.
 
2. Colombia
Först är tanken att ta Brasilien, men på Sydamerikaresan efter det blir det Colombia ihop med bla Peru. Men det kan dröja, så - 0 poäng
 
3. Basilicata, Italien
0 poäng
 
4. Karibien
Ja, och snart dags igen för att utforska området mer ordentligt. 1 poäng
 
5. Vierwaldstätterzee, Schweiz
0 poäng
 
6. Route of Parks, Chile
Var nyligen i Chile men inte i Patagonien. 0 poäng
 
7. Gangwonprovinsen, Sydkorea
Har planer på Sydkorea men inte detta område. 0 poäng
 
8. Cincinnati, USA
Ja, i kombination med bland annat Cleveland inom något år. 1 poäng
 
9. Bhutan
0 poäng
 
10. Glasgow, Skottland
Har funderat lite på det, men nej - 0 poäng
 
12. Darwin med omnejd, Australien
Var i Australien för en vecka sen men inte här - 0 poäng
 
13. Kambodjas kust
1 poäng
 
15. Baltimore, USA
Ja, i höstas. 1 poäng
 
16. Estland
Varit nära att åka dit i flera år, men 0 poäng
 
18. Saskatoon, Kanada
Varit i Kanada tre gånger de senaste åren men har kvar Saskatoon
 
20. Papagayohalvön, Costa Rica
Inte på själva halvön, men väldigt nära förra vintern. Så en halv poäng.
 
25. Chattanooga, USA
Blir också under södern-trippen. 1 poäng
 
26. Oslo, Norge
Senast i somras. 1 poäng
 
33. Tasmaien, Australien
Bella och jag pratade lite löst om Tasmanien nu under resan, men 0 poäng
 
34. Island
1 poäng
 
39. Prag, Tjeckien
Allt för länge sedan för att få en poäng. 0 poäng
 
41. Disney Springs, USA
Var i Orlando förra vintern, så en halv poäng.
 
44. Seattle, USA
1 poäng
 
45. Rotorua, Nya Zeeland
1 poäng
 
52. Luang Prabang, Laos
1 poäng

Söndagsintervjun: Ackapellen

Ackapellen - slyngelrockare med stora planer

I juli gav Norrköpingsbandet Ackapellen ut sin debut-EP "Ingognito". Nu vill de ut och gigga mer för att kunna ta nästa steg i sin utveckling.
- Man märker när man repar inför ett gig att man blir mer fokuserad, säger sångaren Simon Martinz.

Ackapellen bildades så sent som 2016 men låter redan som ett etablerat band. Trummisen Kenny Kotoneva och basisten Oskar Lundmark hade spelat i ett band tidigare och från början var tanken mest att kompa sångaren och gitarristen Simon Martinz. Efter två konserter som trio kände de att det behövdes en gitarrist till, så de tog de in Petter Göransson och Ackapellen var fött.
Från början var musiken någon slags trubadurpunk men med tiden har de utvecklats till vad man kan benämna som slyngelindie. Eller rakt-på-sak-indierock, som Kenny kallar det. Influenserna kommer från alla möjliga håll, från Foo Fighters till Solen.
- Vi står inte riktigt på samma nivå men vi lyckas i alla fall skriva låtar, säger Simon som är den huvudsakliga låt- och textförfattaren.

Hur kom ni fram till bandnamnet Ackapellen?
- Vi diskuterade länge vad vi skulle ha för namn, säger Oskar.
- På engelska kan man kombinera ett verb, en färg och ett objekt så blir det bra, men på svenska är det lite svårare, säger Simon.
- Många tror att vi kör a capella-musik. Det är lite kul att leka med folks förväntningar när de hör bandnamnet, säger Oskar.

I somras släpptes EP:n "Inkognito" med fem låtar energistinn och välproducerad rock med svenska texter.
- Den blev väldigt mycket bättre än vad vi trodde. Men vi var väldigt inrepade och har viss erfarenhet av att spela in tidigare. Jag tror att vi kan tilltala ganska många, vår musik är både röjig och energifylld, säger Kenny.
- Jag har bara hört bra saker, folk är positivt överraskade, säger Petter.

Nu pratar bandet om att spela in något nytt. De har många låtidéer på lager, men framförallt vill de ut och spela och allra helst utanför Norrköping. Tidigare har de turnerat med Livekarusellen, uppträtt på Kulturnatten och Augustifesten i Norrköping och på Palatset i Linköping.
- Jag har lite kontakter i Stockholm, så vi ska försöka få till några spelningar där och åka dit någon helg, säger Petter.

Hur är Norrköping som musikstad?
- Det händer inte jättemycket, och det är många band som tävlar om utrymmet. Det skulle behövas en arrangör som satsar på livemusik, det saknas en naturlig scen för lokalband, säger Kenny.
- Norrköping borde arbeta mer på det befintliga musiklivet istället för att ta hit saker utifrån, säger Simon.

Hur är standarden på banden i stan?
- Relativt bra skulle jag säga, tycker Kenny.
- Jag tycker tvärtom. Det är väl vi och typ två till som bryr sig om att skriva bra musik, säger Oskar.

Hur ser planerna ut för Ackapellen framöver?
- Nu har vi fått lite struktur på hur vi ska söka spelningar, och sen blir det nog någon form av inspelning i början av nästa år. Jag känner 100% för det här, och så länge det är så finns det inget slut för Ackapellen, säger Simon.
- Vi ska inte bli störst i Sverige, men vi ska bli bäst i Sverige - det känns ändå rimligt, säger Oskar.

Bête Noire & Lustans Lakejer på Arbis

Igår var Bête Noire förband till Lustans Lakejer på Arbis i Norrköping. Vi gjorde en bra spelning och det var helt rätt publik för oss. Kul att få lira på Arbis också, som är en så fin och häftig lokal.
Sen lirade Lustans, som bara blir bättre och bättre för varje gång jag ser dom. Eftersom de lirar hela "En plats i solen" fick vi höra en hel del udda låtar också - kul!

Biotorsdag

Bio igår igen och ensam i salongen....aah, härligt. Såg "The commuter" med Liam Neeson som ex-snut som åker pendel och hamnar i en knivig utpressningssituation som han måste lösa innan tåget är framme. Lite som "Taken", fast på ett tåg. Ibland rätt fånig, ibland helt okej. Roande men lättglömd.
Betyg: 2 av 5

Lehmans fredagsfräckis

Putte gick bort till sin kvinnliga kollega på jobbet och sa:
– Åh, vad ditt hår luktar gott idag, alldeles nytvättat!
Kvinnan blev rasade och gick raka vägen in till chefens kontor och talade om att hon blev sextrakasserad på sitt jobb.
– Vad är det som har hänt? frågar chefen.
– Putte sa att mitt hår luktar nytvättat.
– Men, vad är det för farligt med det?
– Vad som är farligt med det? fräste kvinnan. Putte är ju för fan dvärg!

Onsdagsbio

Tillbaka i biosalongen och denna gång blev det "Ted - För kärlekens skull". Hade sett bilder och affischer och var ganska skeptisk på förhand, och farhågorna besannades. Det var exakt den typ av film jag trodde det skulle vara: lite för lättviktig, lite för många peruker och lite för myspysig. 
Betyg: 2 av 5

Prütz = Trump?

Vänta nu...vad är det som pågår? Kan det vara så att Jerry Prütz och Donald Trump egentligen är samma person? Det finns en rad tecken som tyder på det...
 
*Båda är långa, överviktiga, rödlätta män.
*Båda är gifta med en kvinna från ett annat land
*Båda tjatar om att de är "vän" med diverse kändisar
*Båda smattrar ur sig åsikter och dumheter på sociala medier
*Båda gillar Ayn Rand
*Båda jagar ständigt bekräftelse
*Båda kallar sig kristna utan att vara det
*Båda har en grandios självbild
*Båda har jobb som ingen begriper hur de fick

LL & BN på fredag

På fredag spelar Lustans Lakejer på Arbis i Norrköping. Bête Noire är förband. Vi kör klockan 20 och LL klockan 21.
Mer info på: https://www.facebook.com/events/1974979102776908/

Filmrecension: Borg

Borg

Det har blivit populärt med svenska biopics på senare år och denna gång är det vårt svenska tennisess Björn Borgs liv som ska skildras. Att berätta en hel livshistoria blir dock oftast inget vidare och lyckligtvis har Ronnie Sandahls manus fokuserat på Björns jakt på sin femte Wimbledontitel med finalen mot John McEnroe som det självklara crecsendot. Helt rätt, inte bara för att det var en oerhört rafflande match utan på grund av de två motpolerna de två rivalerna utgjorde. Den kylige Borg mot den hetsige McEnroe, båda med sina egna inre strider att utkämpa.
Sverrir Gudnason är oerhört porträttlik som Borg, och namn som Shia LaBeoef, Stellan Starsgård och Tuva Novotny i de övriga ledande rollerna är inte heller fy skam. Faktum är att "Borg" håller en förvånansvärt hög kvalitet i varje detalj. Filmen kulminerar i en lång finalmatch som känns spännande trots att alla vet hur det gick. Men allra bäst är nog den fina skildringen av Borgs och McEnroes rivalitet och när matchbollen slås in har även den rebelliske amerikanen på något sätt vunnit publikens gunst.

4/5

Vol-au-ventens revansch

Nu stormar Vol-au-venten fram på alla håll och kanter. I Greboaffären går den åt som smör och även på ICA Maxi har de fyllt hyllorna. Det känns som att 2018 blir Vol-au-ventens år!

Skivrecension: U2

U2
Songs of experience

Albumtiteln påminner om bandets förra platta "Songs of innocence" från 2014 och tydligen var denna platta tänkt att vara ett sorts systerskiva till den förra, men planerna ändrades efter det svala mottagandet av det förra albumet samt det förändrade politiska världsläget. Själv tyckte jag att "Songs of innocence" var småtråkig och ungefär detsamma kan sägas om detta skivsläpp.
Bono och grabbarna har så pass hög lägstanivå att de aldrig släpper från sig något uruselt och nya plattan är inget undantag. Faktum är att det är en helt okej samling sånger. Med vilket annat band som helst, vill säga. Men med U2 har vi som lyssnare högre krav. När man har en så hitspäckad karriär bakom sig som irländarna har räcker det liksom inte bara med att vara bra, man måste vara lika bra eller bättre än tidigare för att få upp pulsen hos fansen.
Här har U2 tonat ner arenaambitionerna och istället satsat på ett intimare och personligare sound som jag faktiskt blir rätt förtjust i. Jag skulle önska att denna musikaliska nytändning blev en stor succé men dessvärre tror jag inte det. För trots att skivan är riktigt trevlig tror jag ärligt talat att tillfällena då jag lyssnar på den igen kommer att bli ganska få.

2/5

Patte Gryta 50 år

Oj oj oj..igår hade min brorsa Patrik 50-årsfest. Kan man verkligen vara 50 och se så ung och fräsch ut? Ja, om man tillhör Petterssonsläkten.

Sista dagen i Singapore

Har ju varit hemma nån dag nu men här kommer sista dagen i Singapore. Vårt flyg gick halv två på natten så vi dumpade väskorna på hotellet och gick ut en sväng på stan.
Bland det första som hände var att mina sandaler gick sönder...
Sen gick vi ner till vattnet och kollade in Marina Bay sands, lejonfontänen, Boat quay och de andra sevärdheterna.
Bella ville ta en Singapore Sling på Raffles hotel men det var stängt för renovering så det fick bli en nere vid Singapore river istället.
Sen hamnade vi i Chinatown och deras food street.
Jag hade tjatat om dumplings sedan Hong Kong och äntligen fick jag vräka i mig.
Fast egentligen var vi på jakt efter en helt annan grej. Singapore har två små matstånd som har fått en stjärna i Guide Michelin, varav det ena ligger i Chinatown.
Vi hittade det, men det var dessvärre stängt. Enligt en person vi pratade med hade ägaren öppnat ett nytt ställe norr om centrum.
Sen drog vi tillbaka till Little India där vi hittade fin-öl på ett ställe. Och sen fick vi gratis skjuts till flygplatsen av en vänlig gubbe vi mötte på gatan. Och nu är vi hemma. En härlig resa - och förhoppningsvis den första av många långresor tillsammans.

Filmrecension: The dark tower

The dark tower

Varningslamporna blinkar frenetiskt. Till att börja med är det få Stephen King-filmatiseringar som blivit lyckade. För det andra är det en bokserie i åtta delar som ska kokas ned till en långfilm på en och en halv timme. Och för det tredje har projektet tydligen kantats av problem och blivit rejält försenad. Med de förutsättningarna har danske regissören Nikolaj Arcel ändå lyckats hyfsat, utan att på något sätt briljera. För detta är en lättsmält rulle som roar en smula för stunden men lämnar få eller inga avtryck.
"The dark tower" är en slags fantasy/sci fi-saga där skurken "mannen i svart", spelad av Matthew McConaughey, åker runt mellan olika världar för att hitta barn med speciella telepatiska krafter som han ska utnyttja för att rasera ett stort torn som på något sätt håller ihop universum. Mot honom står den sista revolvermannen (Idris Elba) och underbarnet Jack (Tom Taylor).
Det bjuds på en del tuffa pang pang-scener, men filmen lider av att den inte hinner bygga upp och förklara mytologin. Det känns som att Arcel bara skrapar på ytan av historien. Det har talats om att göra tv-serie av "The dark tower", och det hade nog varit en bättre lösning.

2/5

Skivrecension: Miss Li

Miss Li
A woman´s guide to survival

Miss Li rivstartade sin karriär för ett drygt decennium sedan med tre album på ett år och fortsatte sedan att hålla ett högt tempo fram till sin medverkan i "Så mycket bättre" 2012. De senaste åren har hon dock legat lite lågt så ett nytt album är efterlängtat av fansen.
Men de lär säkert bli förvånade över hennes nya stil. Miss Lis kännetecken har alltid varit den pianobankande kabaré-umpa bumpa-musiken och det finns inte mycket kvar av den på "A woman´s guide to survival". Känslan av jazzklubb, Berlin, dekadens, Tom Waits och stök&bök är som bortblåst och istället har hon närmat sig den vanliga internationella topplistepopen. De nya låtarna skulle lika gärna kunna framföras av artister som Rihanna, Britney Spears och Lady Gaga.
Med en stor dos god vilja går det att hitta spår av hennes tidigare stil, åtminstone om man i tanken skalar av allt utanpåverk och bara lyssnar till själva melodierna. Produktionsmässigt låter det dock helt nytt. Reggaetakter, autotune, elektronik, r´n´b-influenser, ja det mesta finns här. Det är förståeligt att Miss Li vill förnya sig men få av oss trodde nog att hon skulle göra det så här mycket. Nya skivan är egentligen inte dålig på något sätt, snarare tvärtom. Det är bara det att den känns så konstig, och inte det minsta Miss Li.

3/5

Nästa resa

Det har blivit dags att dra sig hemåt igen och då börjar man ju alltid fundera på nästa resa. Det finns ju fortfarande mycket kvar som lockar och i topp för tillfället ligger detta:
*När det gäller längre vinterresa så är fortfarande Rio de Janeiro + övriga Brasilien + kombinerat med lite annat i Sydamerika det som ligger högst upp. Vill även till Hawaii men det är svårare att kombinera med något mer. Och sen ska väl den där riktiga Karibienturen bli av någon gång också.
Höstresan brukar gå till USA eller Kanada och det finns mycket kvar jag vill se där, varav San Fransisco/Napa Valley ligger först på listan. Skulle det inte bli Nordamerika är Tokyo och Sydkorea det som ligger bäst till.
I sommar blir det säkert nån liten sväng till Danmark, Norge eller Polen, men jag hoppas även hinna med någon liten weekendresa under året. Några ställen som ligger bra till är exempelvis Madrid och München (Oktoberfest!).
Världen räcker inte till!

En heldag på Universal Studios

Igår åkte vi ner till Sentosa och gick på Universal Studios - alltid lika kul! Det var lite småregnigt (som alltid i Singapore) och oväntat lite folk, vilket var kanon eftersom det inte vara några köer.
Vi var riktigt effektiva och hann med varenda attraktion, bland annat Mumien, Transformers, Shrek, Waterworld, Jurassic Park och Madagaskar. Vi avslutade med de två stora berg-och-dal-banorna - som var riktigt häftiga! Bella skrek och jag njöt.
 Sen tog vi tunnelbanan hem till Little India igen och käkade mer indiskt. En riktigt kul dag!

Next stop: Singapore

Dags för femte landet på denna resa - Singapore. Så vi checkade ut från rummet i Melbourne och gav oss ut på stan i ett par timmar.
Sen var det dags att bege sig till flygplatsen, lämna hyrbilen och hoppa på nästa flyg.
Landade i Singapore på kvällen och checkade in på hotellet i Little India.
Blev inte så mycket av den dagen. Vi gick bara ut och käkade och tog några öl - och laddade för dagen efter...oj oj oj.

Filmrecension: Logan lucky

Logan Lucky

Regissör Steven Soderbergh gjorde stor succé med sina "Oceans eleven"-filmer när det begav sig. Nu har han i princip tagit samma koncept men gjort en slags white trash-variant. Istället för coola kostymsnubbar i glammig Las Vegas-miljö har han ett gäng rednecks i rollerna och förlagt handlingen till den amerikanska södern. Kanske är det ett tecken i tiden, för på senare år har det kommit ett antal filmer om fattigt folk i södern som gör en stöt för att få ordning på tillvaron när jobben försvinner och samhället sviker.
Denna gång är det en racingbana som ska rånas under årets största lopp. Det sker på sedvanligt Soderberghvis med en smart plan som är genomtänkt i varje detalj. Rånarna är en samling udda figurer, vi har Loganbröderna varav en spelas av Channing Tatum och den andra är en enarmad bartender. Och så har vi Bangbrorsorna varav två är byfånar och den tredje spelas av en blonderad Daniel Craig.
Inledningsvis känns "Logan Lucky" lite tillgjord, som om Soderbergh ansträngt sig väl mycket för att skapa en kultrulle, men efterhand får filmen upp farten och landar i rätt tonläge. Mycket humor, en stor dos knasighet, lite smartness och faktiskt smått rörande i en scen mot slutet gör "Logan Lucky" till en lättsmält men väldigt underhållande historia.

3/5

Tobis facebook


Er man i Melbourne


Ja, nu är vi inne på slutklämmen på den här lilla trippen. Efter att ha kollat in strandområdet i Geelong körde vi mot Melbourne.
Eftersom vi bara har en riktig dag här var det bara att ge sig ut på stan direkt. Hotellet var förresten kanon, det bästa hittills. Och även maten var bra (!). Vi hängde på restauranggränden Hardware Lane, fast vid halv elva var det såklart folktomt, bara vårt bord kvar.
Men mycket annat att kolla in i Melbourne...
Och ja, jag inser att jag framstår som Kim Jong Un på dessa bilder, där jag står och tittar på saker...

Geelong & Great ocean road

Dags att lämna Mornington och börja dra sig mot Melbourne, men först en sväng till Great Ocean Road. Så vi hoppade på färjan i Sorrento och åkte över till Queenscliff.
Sen var det bara att gasa på längs Great Ocean Road...
På kvällen checkade vi in i Geelong, som är en liten smygfavorit för mig. Som vanligt i Anustralien blev det en hetsjakt på mat och öl, men skitsamma. Trevligt ställe ändå och en härlig dag längs de branta klipporna vid Great Ocean Road.

Veckans Tobi


Skivrecension: Linnea Henriksson

Linnea Henriksson
Linnea Henriksson

Linnea Henriksson, det låter som tjejen i grannhuset. Eller någon gammal klasskompis man minns från mellanstadiet. Och i mångt och mycket är det precis det som Linnea Henriksson är, en vanlig tjej som kanske gör intryck i det lilla men som känns lite för identitetslös i större sammanhang. Kanske är det därför som jag alltid haft svårt att riktigt gå igång på Linnea Henriksson trots att hon sjunger strålande, har annorlunda texter och har radat upp ett antal riktigt bra låtar.
I någon slags objektiv mening är Linnea Henriksson helt okej, till och med bra. Men musik och artisteri kan inte bedömas efter såna kriterier och jag saknar den där x-faktorn som lyfter henne från ordinär till unik. Den är svår att hitta och särskilt i musiken som är en slags genomsnittlig radiopop som hon knappast är ensam om att framföra. "Finurliga" textrader i all ära, men Linnea Henriksson skulle nog behöva hämta inspiration och medarbetare från helt andra håll än hon gjort tidigare. Utmana sig själv, våga testa något nytt. Då skulle hon kunna gå från habil poptjej till något betydligt intressantare.

3/5

Ännu en dag på Mornington Peninsula


En ny dag här i Mornington och varmt som sjutton. Bella och Sarah hade en tjejdag medan jag chillade på min kant med beach, burgare och bärs.
Sen framåt kvällen möttes vi upp hemma hos Sarah där hennes familj hade grillparty. Härlig dag och härligt folk, men imorrn drar vi vidare.

Lika som bär #223

Sergej Ustiugov & Emil Jönsson

Möte i Mornington


Igår kom vi till Mornington Peninsula, söder om Melbourne, där vi träffade Bellas gamla kompis Sarah.
Vi började med att kolla in stränderna och omgivningarna...
Smet in på yachtklubben för lite vin och lunch...

Sen på kvällen gick vi ut med Sarah, hennes tre systrar plus lite annat folk.

Idag får vi se vad som händer, men vi kommer i alla fall vara kvar här på Mornington

Lehmans fredagsfräckis

En vacker kvinna körde sin bil genom en öde del av Texas när motorn lade av och det blev tvärstopp. En indian kom ridande och erbjöd kvinnan att sitta upp bakom honom för en ritt till närmaste stad. Det blev en lugn färd bortsett från att indianen var femte minut ropade ut ett ”Yahoo”, så att det ekade bland bergen. Väl inne i staden lämnade indianen kvinnan vid en bensinstation med ett sista ”Yahoo”. Servicemannen undrade vad kvinnan gjort för att få indianen så uppspelt?
– Ingenting. Jag bara satt bakom honom med armarna runt midjan och höll i sadelhornet för att inte ramla av.
– Damen lilla, indianer använder inte sadel!

Framme i Frankston

Idag körde vi från Albury ner till Mornington-halvön. Checkade in i Frankston och hade för en gångs skull en ganska lugn dag och kväll. Fast sola och bada, som vi hade tänkt, hann vi ändå inte (förutom bubbelpool på rummet).

Jag har ju klagat en del på den usla restaurangkulturen här down under, och ni kanske tror jag överdriver? Men icke, så här stod det på kvällens meny...
Imorrn ska vi en liten bit till här på Mornington-halvön, hej hej!

Tobis facebook


Tillbaka i Sydney

Efter Hunter Valley bar det ned mot Sydney igen. Vi hann ju inte kolla in så mycket av staden på Nyårsafton så vi kände att vi behövde göra ett stopp till. Vi koncentrerade oss på Operahuset/Circular Quay som var avspärrat på nyår.

Mycket bilkörning denna dag. Först från Cessnock ner till Sydney...
Efter några timmar i Sydney fortsatte vi söderut, med ytterligare några timmars bilkörning. Tog in på hotell i Albury och - hör och häpna - fick tag i både mat och öl trots att klockan var en bit över 21!

Imorrn ska vi försöka hinna basta och spa:a, sen väntar sisådär fem timmars bilkörning till...

På pickalurven i Hunter Valley

Vi hade bokat in oss på en vintur i Hunter Valley, men den blev inställd. Det hindrade dock inte oss, utan vi gjorde en egen tur bland vingårdarna och det blev riktigt lyckat. Som jag skrivit många gånger tidigare är vinturer (i konkurrens med oktoberfester) det bästa jag vet.
Det började med en vinprovning redan på turistinformationen, och sen var det full fart hela eftermiddagen
Första gången jag var i Hunter Valley (2010) hittade jag en supergod chili/gräddkola-snaps som jag varit på jakt efter sedan dess. Och efter lite detektivarbete hittade jag den! Tjohoo!
Vi passade även på att frossa i diverse delikatesser...salami, ost och oliver...mums!
Precis som allt annat här i Anustralien så stänger även vingårdarna tidigt, men vi lyckades snacka in oss på en sista, en halvtimme efter stängning - så nu får jag med mig en Semillon hem från Hunter Valley! Tjohoo!
Sen blev det i vanlig ordning stressigt när vi skulle ut och äta på kvällen, men till slut hittade vi en sylta som serverade mat och öl efter kl 20. Nu bär det söderut igen!

Krogkrönika

Varannan vatten - en klassiker som står sig

Julen står för dörren och många barn önskar sig säkert en vit jul, i dubbel bemärkelse. Men det är inte bara vid juletid som man bör dra ner på sitt drickande, även resten av året kan man gott minska sin alkoholkonsumtion. "Varannan vatten" är en gammal klassisk devis som står sig väl än.

Att alkoholkonsumtion har många negativa effekter behöver man knappast påpeka, det känner alla till. När uteserveringarna öppnar på vårkanten är det lätt att dras med i hysterin och spendera halva sommaren i solen på någon servering med ett glas i handen fram tills de stänger i oktober. Uteserveringskulturen har blivit något av en folkrörelse och alkoholkonsumtion överlag är norm vid sociala sammankomster, vilket egentligen är konstigt med tanke på hur många negativa effekter som drickande har: sömnproblem, dålig kondition, fetma, kriminalitet, ångest, impotens, obekväma sociala situationer och en hel del annat.

Ändå är det få alkoholkonsumenter som är beredda att helt ge upp sitt drickande, så vi får nog acceptera att alkoholen är här för att stanna för gott. Men man kanske inte behöver dricka så mycket? Forskning har visat att välbefinnandet när man dricker alkohol är som störst vid det första glaset. Redan efter andra eller tredje ölen eller vinglaset minskar de positiva effekterna, och efter det dricker man mest av sociala skäl eller "gammal vana". Många är vi som kan vittna (oftast dagen efter) om hur onödiga de där sista glasen var, de där sista drinkarna som inte tillförde något mer än en rejäl bakfylla.

En lyckad fest är en fest där man håller sig pigg och fräsch länge och inte somnar i en soffa halvvägs in på kvällen. En lyckad fest är en fest man minns dagen efter. Och ett bra sätt att göra det är att köra klassikern varannan vatten. Anledningen till att det gamla tipset lever kvar år efter år är ju att det faktiskt funkar. Men det finns fler sätt att dricka mindre, exempelvis att dricka drycker med lägre alkoholhalt, att inte dricka slentrianmässigt och att släcka törsten med vatten istället för med öl. Det finns även ett annat klassiskt knep för att undvika bakfylla, nämligen att sluta dricka vid tolvslaget. Det funkade för vår föräldrageneration så det funkar nog för oss också.

Nyårsdag i Newcastle

2018 började vi med att lämna Sydney och dra norrut till Newcastle. Vi hade tänkt att ha en slapp sol- och bad-dag men inget blir ju nånsin lugnt och skönt i det här landet. Hotellutcheck är kl 10, wifin är ofta undermålig och så har vi den usla restaurangkulturen som måste vara sämst i hela västvärlden. Dålig mat, dålig service, ful inredning, men värst är ändå öppettiderna. Ska man äta middag måste man gå ut senast kl 19 för att få en matbit - och inte ens då är det säkert!

Hur som helst hade vi det ändå gött i Newcastle, som vi tänkt ha som bas för att utforska Hunter Valley. Fast vinturen vi beställde blev inställd...
Men Hunter Valley skulle vi till - till varje pris - så vi fick ta saken i egna händer dagen efter...

Nyårsafton i Sydney

Har varit lite hektiskt de senaste dagarna (ja, ända från Hong Kong egentligen...) så jag har missat att uppdatera bloggen, men nu jäklar är vi på g igen. Vi flög från Perth och landade i Sydney på Nyårsaftons morgon. Mitt tredje besök i staden de senaste åtta åren (fjärde om man räknar mellanlandningen till Nya Zeeland).
Vi hämtade hyrbilen och brände direkt iväg till Blue Mountains. Sen in till stan igen för att checka in på vårt hotell i Chester Hill. En för-förort, men det var enda hotellet som gick att få tag på till nyår.
Bara att sätta igång att fräscha och ladda upp för kvällen, sen tåget in till city. Här står jag under Harbour bridge.
Hela området kring Circular Quay är avspärrat på nyår och närmare operahuset än så här kom vi inte.
Men vi fick i alla fall komma in i The Rocks, för vi hade en bordsbokning på en restaurang.
Där åt vi en härlig nyårssupé, bland annat bestående av ostron. Och trots att jag är skaldjursfantast var det faktiskt första gången jag provade ostron.
Stället bredvid var en slags tysk ölhall, så dit gick vi och oktoberfestade efter middagen.
Och sen var det dags för tolvslaget och fyrverkerifest från Harbour bridge. Lite svårt att se allt, men episkt att fira nyårsafton i Sydney! Gott nytt år!

Veckans Tobi


Filmrecension: American made

American made
Klassiska uppgång-och-fall-historier är inget nytt på Hollywoodhimlen, och särskilt inte när de handlar om knarkaffärer. Att de bygger på verkliga händelser är inte heller något ovanligt. Så vad har "American made" som gör att vi ska ägna tid åt den här filmen? Tja, Tom Cruise i huvudrollen. Lite coola flygscener och...faktiskt inte så mycket mer. Det känns som att man sett denna typ av film mängder av gånger tidigare, och ofta fräckare berättad och mer engagerande.
Cruise är en riktig hejare till pilot som flyger vanligt reguljärflyg. Tack vare sina unika flygkunskaper blir han värvad av CIA för att utföra hemliga uppdrag i Centralamerika. Där blir han snart värvad till att smuggla med sig knark tillbaka till USA, och efter det blir uppdragen bara fler och fler tills allt bara är en enda stor röra av vapen, knark, spionage och andra skumraskaffärer så man inte längre kan avgöra vilken sida som är god eller ond.
"American made" roar gott för stunden men är alltför hurtig, bekymmerslös och ytlig för att riktigt kännas. En del av det tokroliga hade gärna fått bytas ut mot mer allvar och fördjupning. Filmen har viktiga saker att berätta kring USA:s politiska roll under tidigt 80-tal men vågar inte gå på djupet i ämnet.

2/5

RSS 2.0