Ännu en Oktoberfest!

Jajamän, igår var det Oktoberfest igen. Nämligen den årliga i Vårdsberg.
6.08 giggade som vanligt och det var vårt tredje gig för kvällen. Först hade vi en minispelning för Anna Karlborg, sen överraskade vi Rimås som fyllde 50 och sen Vårdsberg som sagt.
I år har jag alltså klarat av sex Oktoberfester: Stångebrofältet, Knäppingen, Palatset, Malt & Humle, Saliga Munken och Vårdsberg. Men nu räcker det väl? Icke! Jag räknar med åtminstone två till.

Söndagsintervjun: Micke Cederberg

Micke Cederberg har koll på lokala musiklivet

P4 Östergötlands musikkonnässör Micke Cederberg sitter på musikkunskaper som få andra. Han tycker att länet har ett spännande och varierat musikliv och hoppas att det kommer märkas i kommande upplagor av musiktävlingen P4 Nästa.

I slutet av augusti avgjordes musiktävlingen P4 Nästa i Crusellhallen i Linköping. Vinnare bland de åtta finalisterna blev Stiko Per Larsson (P4 Dalarnas bidrag) som får i pris att spelas regelbundet en period i Sveriges största radiokanal P4 och får en tid efter finalen också en utmanarchans till Svensktoppen. Östergötlands bidrag var Papa Dees "Någon som dig" som inte lyckades att ta sig hela vägen till slutfinalen.
Ordförande i den östgötska P4 Nästa-juryn är mångåriga radioarbetaren Micke Cederberg, som är ansvarig för att hela Sveriges Radio finns i spellisteform i streamingtjänsterna. Han jobbar dessutom med den digitala webkanalen P4 Plus samt flera produktioner i P4 Riks, dock inte med P4:s lokala produktioner, förutom P4 Nästa.
Han kommenterar årets upplaga av P4 Nästa såhär:
- Standarden har höjts rejält i Östergötlands lokala deltävling men vi har haft oturen att inte hamna i finalen ändå. Eftersom jag är Östergötlands juryansvariga så får vi helt enkelt kämpa ännu mer för att nå mellanjuryn som skalar ner 25 bidrag till 8 finalister. Jag tycker också vi på lokal nivå har moderniserats de senaste två åren och jag hoppas vi fortsätter att tilltala Östergötlands låtskrivare och artister att känna sig manade att skicka in bidrag till nästa år.
- Jag tycker dock att Stiko Per Larsson som vann finalen var en värdig vinnare och det ska bli spännande att se hur han står sig när han testas på Svensktoppen och nyfiken på vad han snickrar ihop för låt till Melodifestivalen.

Vad tycker du om musiklivet i Östergötland generellt?
- Jag kan ju mest uttala mig om Norrköping som jag bor i. Jag tycker vi har ett rikt musikliv för såväl etablerade som oetablerade artister. Det finns flera ställen som erbjuder både utländska och svenska etablerade artister men det finns även forum där mindre etablerade syns också. Jag tycker dessutom de som har artister är duktiga på att marknadsföra sig med såväl affischering som i sociala medier.

Vad gör P4 Östergötland för att lyfta fram östgötsk musik?
- Varje vecka sätter P4 Östergötland en lokal artist eller grupp i fokus i något som kallas för "Östgötahitten". Artisten hörs regelbundet i sin studioversion hela veckan och sen kommer artisten/gruppen till studion och framför några låtar live varje fredag. Utöver det gästar många lokala artister och framför ofta sin musik i studion, utöver intervju.

Nämn tre lokala akter som du tycker vi ska hålla extra koll på framöver.
- Jag tycker 18 Horses är spännande. Där gillar jag texterna och får lite känsla av Östergötlands motsvarighet till Norlie & KKV eller Tjuvjakt.
- Mjölby Baktaktsorkester har en spännande ljudbild och skön produktion som jag är nyfiken på att höra mer av i framtiden.
- Normandie är ett skönt rockgäng med attityd som är produktiva och där jag tror det kan finnas potential och kanske främst via utlandet där de spelar mycket.

Vem är Östergötlands största rockstjärna enligt dig?
- Utan tvekan Johan Söderhielm!

Skivrecension: Queens of the stone age

Queens of the stone age
Villains

Hur länge kan man sitta ute i öknen och komponera riff på guran innan tequilan, sanden, kaktusarna och ödsligheten börjar sätta sina spår och få hjärnan att ta oväntade språng? Frontfiguren Josh Homme har sedan länge lämnat den renodlade stonerrocken bakom sig och sökt sig mot mer experimentella och psykedeliska marker. Synd tycker vissa, spännande menar andra. Men det verkar funka, för förra plattan "...like clockwork" som kom för fyra år sedan gick rätt in på förstaplatsen i USA, så det kanske är dags att sluta betrakta Homme som en obskyr snubbe som bara lirar skum ökenrock.
På nya plattan "Villains" blir det mer tydligt än någonsin. Här finns en rad låtar som svänger friskt och nästan är oförskämt lättillgängliga. Problemet är bara att de också känns helt ofarliga. Många av bandets klassiska ingredienser finns där, men det är också något som saknas. Något som gör att det fräser och bränner till. Ofta känns det som att Homme och hans mannar går lite på tomgång, och det där mörkret som omgärdade förra plattan har bytts ut mot en mer glättig attityd. I grunden ändå en okej platta, men fylld med blinkande varningsklockor inför framtiden.

3/5

Pale Honey på Munken

Hamnade på Munken i Norrköping igår. Pale Honey lirade och jag och The Producer passade på att ha bandbokarmöte. Spelningen? Nja. Mötet? Bra.

Lehmans fredagsfräckis

Lilla Lisa hade fått besök av sin kusin för första gången och när de skulle bada på kvällen såg hon honom naken.
– Varför har inte jag en sådan mellan benen?, frågade Lisa.
– Var tålmodig!, svarade mamman.

Det är nåt som inte stämmer...

Fick en inbjudan till en pressträff med Thomas Di Leva inför hans kommande krogshow.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är nåt med den här bilden som jag skaver, som jag inte riktigt får ihop...

Dagens fynd på hallmattan

Igår fick jag nya Dan Brown-boken som släpps om nån vecka. Nu väntar vi bara på alla idioter som kommer börja gapa om att det finns en massa faktafel i boken, utan att de: 1. Själva har läst boken. 2. Har minsta uns av klassisk bildning. 3. Har en aning om vad faktakoll och källkritik är.

Fall foliage 2017


Oj oj oj...

Sånt här tycker jag om!

Nr 10 000!

Vänta, har inte den här bilden redan varit med på bloggen? Bara för några dar sedan?
Jo, det stämmer. Jag upptäckte precis att inläggget "Tobi i New Sweden" var mitt 10 000:e inlägg sedan starten 19 mars 2006. Hurra hurra!
 

Biomåndag

Var och kollade in "Blade runner 2049" igår. Oerhört snygg och fantastiskt ljud. Regn, mörker och smuts. Stämningsfull. Bättre än föregångaren. Hantverket absolut toppklass men något saknades i själva berättelsen för att jag skulle tända till fullt ut.
Betyg: 4 av 5

Musikkrönika

Så blir du en rockstjärna

Drömmer du också om att bli en rockstjärna?
Lätt. Följ bara dessa råd.

Många tror att man måste vara en duktig musiker för att bli en riktig rockstjärna. Inget kan vara mer fel. Det är helt andra saker som avgör, exempelvis attityd, livsstil och utseende (även om det finns undantag, se "Lemmys lag" nedan).

En riktig rocker svänger sig med onödiga fakta som att Frank Zappas son Dweezil hittade gitarren som Hendrix tände eld på hemma hos sin pappa. Eller att det var Pete Townsend och John Entwistle som tävlade i att spela högst och beställde större och större Marshallförstärkare. Till slut blev de för stora så Marshall tvingades dela dom i mitten varpå Marshallstacken föddes.

Det gäller också att veta sin plats i bandet. Beroende på personlighetstyp passar olika positioner olika bra för olika människor. Är man snyggast, gillar att ha bar överkropp och bär på ett enormt ego bör man bli sångare. Är man lite småkorkad och gillar shorts passar man som trummis. Är man en slashas som är mer intresserad av brudar än av musik blir man kompgitarrist. Och är man den som "blev över" får man traktera basen.

Det gäller även att kunna rock´n´roll-språket, som skiljer sig en del från det vanliga språket. Några exempel:
Om ett band säger ”det finns ett tryck från fansen att vi ska samla våra b-sidor på en skiva” betyder det "vi har ont om pengar och inga nya låtar".
Om ett band svarar ”vi har en helt egen stil” på frågan om vilken musik de spelar betyder det "vi låter som alla andra".
Om ett band säger ”vår ljudbild har mognat” betyder det "vi har tappat energin och drivkraften och gör nu skittråkiga låtar utan hitkänsla, i halva tempot mot tidigare".

Om man fortfarande inte är säker på hur rocklivet funkar så finns det fem gyllene regler som man kan ha i bakhuvudet:
*Högre är alltid bättre.
*Kajal har gjort comeback, men inte hårspray. Låt oss hålla det så.
*Varje publik är en bra publik men spara stagedivandet till shower med mer än fem pers.
*Lemmys lag: man behöver inte se ut som en modell för att bli rockstjärna.
*David Lee Roth kan visa röven offentligt, men det betyder inte att du kan.

Grottmat & Grottman

Trevlig kväll igår. Bella kom hit och sen gick vi och käkade med morsan och farsan och Danne och Ellen på Malt & Humle.
Efter det gick vi tvärs över gatan och såg "Grottmannen" på Sagateatern.
Äh, det blev visst De Klomp också...
...och sen Pascal på Palatset. Och sen hem. Hej!

Skivrecension: Timo Räisänen

Timo Räisänen
Tro, hat, stöld

Det riktiga storhetsperioden ligger tio år tillbaka i tiden och vi var nog många som undrade om Timo Räisänen hade gjort sitt efter, den överraskande starka plattan, "Endeavor" 2012. Kanske undrade Timo själv samma sak för under de fyra år som gick till nästa skiva valde han att byta riktning och gå in för att tolka Ted Gärdestad. Det visade sig vara ett lyckat drag. Timo fick en nystart i karriären och nådde en ny publik med sina respektfulla men ändå annorlunda tolkningar av den svenska visikonen.
På sin nya platta fortsätter han att sjunga på svenska men nu satsar han åter på egna låtar. Ted-vibbarna är borta och han har gått tillbaka till gitarrdriven och skramlig indiepop. Ibland låter det nästan som han spelar rollen som den yngre slyngel-Timo och då känns det helt ointressant. Bättre då i de spår där han visar att han utvecklats som människa och artist. Det var ju det som gjorde Ted-tolkningarna så bra, att han tog sin grundpersonlighet men gjorde något nytt och annorlunda som visade en framåtrörelse. Här känns det mest som att han står still.

2/5

Lehmans fredagsfräckis

Kvinnan till mannen efter sex:
– Jag måste varna dig att jag har ett dåligt morgonhumör.
– Ingen panik, jag har redan gått då.

Lika som bär # 219

Leonard Cohen & Al Pacino
...och jag?

Filmrecension: The Circle

The Circle

"The Circle", med Tom Hanks och Emma Watson i två ledande roller, är en film som vill diskutera några av vår samtids viktiga frågor. Vad innebär det när kommersiella aktörer som Google och Facebook samlar på sig enorma mängder information om våra liv? Hur påverkas vi av att ständigt vara uppkopplade och aktiva i sociala medier? Vad händer när företag får en monopolställning? Vad är betydelsen av att ha ett privatliv?
Det är inte första gången såna frågor tas upp, "1984" och "Truman show" är bara två exempel, men ämnet känns mer aktuellt än någonsin. Här får vi följa den unga tjejen Mae som börjar jobba på en supermodernt teknikföretag, som är så populärt bland de anställda att det framstår som en sekt. Snart märker hon dock att kulten, tekniken och den ständiga övervakningen kommer med ett pris.
Det skulle kunna vara jätteintressant men tyvärr är "The Circle" taffligt gjord med slappt manus och rätt mycket b-filmskänsla. Det som skulle kunna vara vass samhällskritik blir närmast parodiskt och trots att Hanks namn finns i rollistan utstrålar detta hafsverk bara lågbudgetvibbar.

2/5

Tack och hej - USA

Sista dagen i det förlovade landet, och på den här korta tiden har jag alltså hunnit med delstaterna Maryland, Virginia och Delaware samt District of Columbia. Jag började med att kolla in Frederick (där jag spenderade natten), och trots att stan är liten har den en hel del, bland annat denna bro - som egentligen är en vanlig betongbro, stenarna och konstverken är bara ditmålade.
Där finns även ett hus med en miniatyrarmé...
... en hundstaty som skulle ha smälts ner till kulor under inbördeskriget, men klarade sig...
...och en staty över USA:s första president John Hanson. Vadå, alla vet ju att George Washington var den första presidenten. Ja, men Hanson var den första ordföranden för kongressen (1781-82) under tiden fram till att delstaterna ratificerade konstitutionen och valde Washington till president 1789.
Sen var det dags att utforska Virginias skogsbeklädda kullar. Det är ju nåt speciellt med Virginia och det räckte med att korsa Potomacfloden så infann sig magin direkt.
Får bli mer Virginia nån annan gång, för denna dag hann jag inte så mycket utan drog mig mot flygplatsen rätt skapligt. Där blev det en sista baconburgare och en Sam Adams innan det var dags att kliva på flyget hem. Vad blir nästa USA-tripp? Tja, det finns mycket kvar, bland annat Kalifornien, Hawaii, Texas och Södern så vi får se. Kanske redan nästa höst?

Tobi i New Sweden

Nästa stopp blev Wilmington i Delaware, mellan Baltimore och Philadelphia. Eller som vi svenskar känner till det: Nya Sverige. Vi har ju inte haft så jättemånga kolonier så det gäller att lyfta fram de vi haft, och New Sweden (1638-1655) gjorde i alla fall ett visst avtryck.
Det finns olika minnesmärken, parker och annat nere vid Christinafloden som var intressant att kolla in, även om somligt var stängt för säsongen och annat (tex informationstavlor) var rätt nedgånget.
Pratade lite med en gubbe vid Svenska trefaldighetskyrkan som tog med mig på en guidning och berättade att han träffat knugen två gånger. Den svenska kungafamiljen har varit på besök två gånger och bland annat planterat två rhododendronbuskar vid kyrkan.
Sen blev det en stabil lunch med hot dog och Dr Pepper.
En grej med dessa höstresor är ju min fall foliage-fäbless, men här runt Washington är det fortfarande sommar så det har inte blivit mycket av det. Men jodå, det börjar komma så smått även här...
Previously on "Homicide - Life on the street"...
Baltimore stod näst på tur. En stad som inte har så mycket att komma med, men stan har Fells Point och det är minsann inte illa. Har velat åka dit ända sen 90-talet när den fantastiska tv-serien "Uppdrag: Mord" sändes, så det var gött att äntligen få komma dit.
Fells Point är ett coolt område nere vid vattnet som är späckat med pubar och gamla tegelbyggnader. Denna dag var det nån slags stadsfest, tror det hängde ihop med Columbus day på nåt sätt. Så det var liveband, matstånd, försäljare och en jäkla massa folk.
I centrum av Fells Point ligger den pampiga byggnaden som var polisstation i "Uppdrag: Mord"...
...och tvärs över gatan ligger baren som några av rollfigurerna drev.
Kvällen avslutades sedan i Frederick några mil väster om Baltimore med några Samuel Adams och en full slab fall-off-the-bones ribs. Och ja, köttet var rosa och föll verkligen av benen. Precis som det ska vara.

Tobi i Annapolis

Körde ut mot kusten till Annapolis, som inte bara är "the sailing capital of the U.S." utan faktiskt även var huvudstad i USA under en kort period 1783-84. Det är en mysig stad med historiska kvarter och mycket uteserveringar, något som annars är rätt ovanligt i USA.
 Där mötte jag Ronald Reagan...
 ...och käkade en krabbsallad. Var egentligen på jakt efter en crab/lobster roll, men det sket sig. Men skaldjur skulle jag ha till varje pris, så då fick det bli så.
Annapolis var en trevlig stad. Denna dag var det dock nån stor båtmässa, så hela hamnområdet var avspärrat.
Träffade även Kunta Kinte. Det säger väl inte ett dugg för folk under 40, men en gång i tiden var han stor som sjutton. Minns ett gammalt skämt om att de skulle göra en uppföljare till "Rötter" där Kunta Kinte blivit av med benet. Den skulle tydligen heta "Kunta Kinte kutar inte".
Sen tog jag bautabron över till Delawarehalvön...
...och där blev det äntligen lite landsbygd och lugn trafik. Och majsfält färdiga att skördas.
Tog in på Days Inn i Newark som jag valde för att Applebees låg precis bredvid. Där blev det Oktoberfest med Samuel Adams seasonal Oktoberfestöl. Fick visa leg 44 år gammal! Och så finns det dom som säger att jag inte skulle vara ung och fräsch...
Visste inte imorse att jag skulle hamna här och vet inte ikväll var jag kommer hamna imorgon. Men jag hoppas på att få träffa Pembleton, Bayliss och Munch.

Skivrecension: Plan Three

Plan Three
Wish I was stormborne

Plan ett var att ge ut en debutplatta. Det gick bra och 2009 gav Stockholmsbandet ut "Screaming our sins". Det gick bra och bandet hade lite momentum.
Plan två var att följa upp med en EP. Det gick också bra och 2011 kom "The Signal - part one".
Sen började maskineriet hacka och det verkade som att den tredje delen i planen aldrig skulle komma. 2014 släpptes singeln "When everything comes to an end" vars olycksbådande namn verkade bli en självuppfyllande profetia. Men nu, åtta år efter debuten, är Plan Three tillbaka med ett nytt album. Elva välproducerade spår med melodiös hårdrock med rejäl kommersiell potential. Nästan tveksamt om man ens ska kalla det hårdrock för låtarna är så lättillgängliga och hittiga, radiovänliga om man så vill, att hårdpop nästan är en bättre term.
Det har jag inget emot, jag gillar låtar med tydliga melodier som man kan sjunga med i. Och även om Plan Three har tunga riff och hårda trummor som tilltalar metalpubliken så har de en varierad instrumentering och genomarbetade arrangemang som även kan locka en bredare publik.

3/5

Filmrecension: Wonder Woman

Wonder Woman

Vi fick se "Wonder Woman" dyka upp redan i fjol i "Batman v Superman" och nu har den lassokastande och svärdsvingande amazonen fått sin egen film. Jaha, ännu en superhjältefilm och denna gång med en kvinnlig huvudroll för att locka tjejerna till biografen, tänker måhända cynikern. Men det visar sig lyckligtvis att detta är en av de starkaste DC-filmatiseringarna och att Gal Gadot känns klockren i huvudrollen. Historien ramas in av Första Världskriget och även om det såklart finns övernaturliga inslag ger den historiska realismen denna film ett extra lager som åtminstone jag uppskattar.
Tjejen Diana växer upp på en hemlig ö som befolkas av enbart kvinnliga krigare och tränas till att bli den bästa av dem. Efter att en brittisk spion kraschlandat på ön dras Diana in i kriget som rasar i världen utanför deras skyddade hägn. Hon är övertygad om att det är krigarguden Ares som ligger bakom och tar till sin uppgift att bekämpa honom för att rädda mänskligheten. Snyggt foto, om än lite väl mycket datoranimerade slagsmål och slow motion-scener, en lagom dos humor och en historia som faktiskt berör (åtminstone för att vara en superhjältefilm) gör "Wonder Woman" till en oväntat bra film.

3/5

Tobi - fortfarande i Trumpland

Fortfarande stekhett när jag kollade in östra sidan av The Mall. Började med att gå till Ronald Reagan building...
Därefter in på The National Archives för att titta på Declaration of Independence, Bill of rights och The Constitution...
Det vimlar av museum här, och ett av de populäraste är Smithsonian Air & Space. Jag har alltid varit intresserad av rymden, så det tog jag.
Efter det blev det Capitolium...
Hade planer på att kolla in deras Visitor center men det var bara en halvtimme kvar till stängning, så jag hoppade det. Samma sak med Library of Congress som ligger precis bakom.
Men jag körde in huvudet och kikade lite i alla fall...
Bredvid ligger Högsta domstolen, också det en tjusig byggnad.

Efter det var det dags att lämna Washington. Hann inte med riktigt allt jag ville, men kanske kan jag göra ytterligare ett stopp på dagen innan jag ska tillbaka till flygplatsen. Kvällen spenderades i Lanham, nån mil öster om Washington och plötsligt stod jag bara där - nykter!
Så det fick bli lite amerikansk husmanskost på rummet.

Tobi i Trumpland. Del 2

Japp, efter Arlington och svängen på stan kom jag ner till The Mall, det stora området mellan Capitolium och Lincoln Memorial som är späckat med minnesmärken, museum, grandios arkitektur, offentlig konst med mera. Faktiskt ännu bättre i verkligheten än vad man sett på film.
Området är så stort att det är omöjligt att hinna med allt på en dag, så jag nöjde mig med den västra halvan. Den östra ska jag iväg och kolla in nu om en liten stund. Varmt var det också, sisådär 25 grader och härligt solsken. Jag började vid Albert Einstein och gick sen till Lincoln Memorial och the reflecting pool.
Strax intill ligger monumentet över Koreakriget...
...och en bit bort, vid Tidal Basin, står Martin Luther King.
På andra sidan sjön ligger Jefferson memorial...
...men jag nöjde mig med att gå till FDR memorial.
Alla dessa minnesmärken är verkligen i absolut internationell toppklass. Kul också att de är så olika, så att intresset hela tiden hålls uppe.
Här har vi WWII memorial...
...och sen kom jag till Washington memorial som ligger i mitten. De håller på att renovera hissen så det är stängt fram till 2019. Men det är pampigt även om man inte kan åka upp.
Där kände jag att det fick räcka för dagen och började gå tillbaka till hotellet. På vägen hem gick jag förbi Vita huset, som ligger mitt inne i stan.
Vid det här laget var jag rätt trött i kroppen, svettig och törstig, så när jag kom tillbaka till hotellet gick jag direkt till baren och beställde en Red Shedman - godaste ölen på länge!
Senare blev det även en burgare. Hotellet har en mysig restaurang med tegelvalv i källaren, och även en stå upp-klubb upptäckte jag.
Sen blev det CNN på rummet. En riktigt bra dag!

Lehmans fredagsfräckis

En man hade problem med sitt äktenskap och pratade med sin psykolog.
Psykologen gav honom rådet att han skulle kasta av sina kläder direkt i dörren när han mötte sin fru i dörren. Dra av henne kläderna av sin fru och ha passionerat sex med henne i hallen.
En vecka senare var mannen tillbaka hos sin psykolog igen. 
-Nå, hur gick det?, frågade psykologen.
– Jo, det gick nog bra. Hon blev överväldigad men hennes bridgeklubb blev chockad…

Tobi i Trumpland

Första riktiga dagen i Washington D.C. och allt flöt på kanonbra. Hann till och med mer än vad jag hade planerat. Dagen började med Arlingtonkyrkogården, som främst är en militärkyrkogård. Jag var där för 33 år sedan (!) men minns inte så mycket av det, så det var intressant att vara tillbaka.
Här är John F och Jackie Kennedys grav med den eviga lågan.
Och här ligger Pierre L´Enfant som planerade staden Washington, vilket man måste säga blev väldigt lyckat. Washington är världens mest designade stad (kanske i konkurrens med Canberra och eventuellt Brasilia) och en av de häftigaste.
Jag hade flyt och kom precis till vaktavlösningen vid Okände soldatens grav, klockan tolv. Snyggt , högtidligt och fascinerande.
Här är minnesmärken över människorna som dog i olyckorna med rymdfärjorna Columbia och Challenger. 
Bredvid Arlingtonkyrkogården ligger Pentagon, och det ser man lite av här:
Sen när jag åkte från Arlington till hotellet hände det: jag fick se Trump! Eller åtminstone limon "The beast". Den riktiga "The beast", dvs Trump såg jag aldrig bakom de svarta glasrutorna. Jag antar att han kom från flygplatsen och var på väg hem till Vita Huset. Ett jäkla pådrag var det i alla fall. 
Checkade in på hotellet, parkerade bilen i ett garage och gav mig ut på stan en sväng. Först ut var att kolla in den tvåhövdade Ingrid Bergman som sitter i en gatukorsning.
Att äta från en foodtruck måste man ju göra i USA, så det gjorde jag.
Det blev en svingod korv med bland annat jalapeno och karamelliserad lök.
Sen gick jag och kollade in Watergatebyggnaden. Inte så mycket att se, men kul grej att bocka av på listan.
Bredvid låg John F Kennedy center, som var stort och pampigt...precis som allt annat i Washington.
Hade blivit tipsad av hotellägaren i Alexandria kvällen innan om att åka upp till taket och kolla in utsikten, så det gjorde jag. När nere ser ni Potomac-floden.
Sen gick jag ner till The Mall, men det tar vi nästa gång.

T.P. i D.C.

Det blev en ganska strulig start på Washingtonresan. Jag hade rätt lång väntetid i Amsterdam redan från början, och inte blev det bättre av att det var nåt fel på planet från Amsterdam till Washington, vilket gjorde att vi fick byta plan och blev 4 timmar försenade.
Men jag fick i alla fall fira Kanelbullens dag!
Kom fram, hämtade ut hyrbilen och körde mot Alexandria - som det var ett helsicke att hitta till bland detta myller av vägskyltar och avfarter. Summa summarum blev det inte så mycket av första kvällen, som jag hade tänkt ägna åt att kolla in Alexandria.
Men när jag väl checkat in på hotellet vid 22-tiden kändes det göööött.
Gick till ett ställe runt hörnet och drack några lokala IPA (Port city) och beställde in en full rack ribs med Carolina BBQ, fantastiska baked beans och riktigt gott potatismos. Varför får man aldrig riktiga ribs hemma, där köttet liksom bara faller av benet?
Sen hem och titta på Don Lemon och Anderson Cooper på CNN. Det här är livet!
Idag ska jag ta mig in till Washington, och tänkte börja med Arlingtonkyrkogården.

Veckans Tobi


Mot Washington D.C.

Washington D.C. har stått högt på min lista ett tag och eftersom jag brukar åka till Nordamerika den här tiden på året så passade det bra att besöka Trumpland nu. Jag var i USA när han tillträdde i januari och med lite flyt (men knappast troligt) så får jag nu också se honom avgå och därmed sluta cirkeln.
Jag var i D.C. som barn och var faktiskt även inne i Vita Huset, men det var ett tag sen så nu kände jag att det var dags igen. Ser fram mot The Mall, riktiga ribs, Arlingtonkyrkogården, fall foliage, att gå i fotspåren av "Den förlorade symbolen" och att ligga på motellrum och se CNN. Make America sane again!

Twin Peaks-frossan tar aldrig slut

Brände av sju avsnitt iförrgår kväll/natt och ytterligare fem igår så nu har jag fått lite känsla för nya Twin Peaks-säsongen. Och kan konstatera att det är en mentalt påfrestande upplevelse, särskilt det berömda åttonde avsnittet. Somligt är jättebra, men mycket annat är ganska dåligt. Det mesta är konstigt, men framförallt saknar jag de första säsongernas värme och mys samt starka och älskvärda karaktärer.
Nu kör vi ända in i kaklet så får vi se hur den slutliga sammanfattningen blir.

Twin Peaks säsong 3

Diane... igår hade vi Twin Peaks-kväll där vi började titta på den nya, tredje säsongen. Cherry pie, Huckleberry pie, donuts och damn good coffee...black like midnight on a moonless night.

Oktoberfest & Kulturnatt

Jajamän...igår var det Oktoberfest igen. Denna gång på Saliga Munken i Norrköping. Helmut Jederknüller spelade och Helga och jag åt schnitzel och bratwurst.
Fast egentligen var det ju Kulturnatt, så vi kollade in lite annat också. Bland annat Bellas pappa och bror som spelade i Knäppingsborg.
Var nere i Vin & Spirituosakällaren och kollade in Ethel Duvas orkester och Foppa.
Sen hamnade vi på Munken igen för lite mer Oktoberfest. Ein prosit!

RSS 2.0