Söderköpings gästabud

Skjut mig - jag har blivit en lajvare!
Fy fan, hur kunde det gå så här snett?
Ja, ni ser ju själva...
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt befann jag mig på Söderköpings gästabud igår - iklädd medeltidskläder. Där gick jag och tittade på gycklare, eldshower och allt det där andra som jag brukar sky som pesten. Kan det bero på att jag hängt med Korp Wallman för mycket? Jag har ju intervjuat henne i flera år om gästabudet, men inte lyckats ta mig dit förrän nu. Och jag måste säga att det var riktigt trevligt, särskilt på kvällen när facklorna tänds och samtidens hus, skyltar, bilar och människor fördunklas av mörkret. Känns bara som en tidsfråga innan jag byter namn till Balder Arnsson...
Anahi hade dock gått in för det hela lite väl mycket, och till och med tagit på sig ett kyskhetsbälte och slängt nyckeln i Stångån. Och så måste jag säga att utbudet på mjöd var rätt kasst. Så nu står jag i valet och kvalet: var detta en engångsföreteelse som aldrig ska upprepas eller ska jag bli lajvare på heltid?

Tack för i år Dentusgrottan

Idag är det Grebodagen med en massa aktiviteter under hela dagen. Sen avslutas allt med stor grillfest på Dentusgrottan på kvällen - och det måste man ju givetvis gå på.
Det är även säsongsavslutning på Dentusgrottan efter en fullspäckad sommar med liveband varje lördag sedan maj. Själv har jag varit där fem av gångerna och haft svinkul varje gång.
Skulle ni komma dit ikväll och mot förmodan ha tråkigt så kan ni kolla efter dessa kultpersoner:
1. Willy Dahlqvist - man i 60-årsåldern som har Grebos tätaste hårsvall
2. Dragi - sångare i kvällens liveband, känd för sina skinnbyxor och sina rockposer
3. Tollan - tjusig tjej som dock drabbas av narkolepsi när hon går på toan
4. Agge - salongsberusad man som raggar folk till sina poolpartyn
5. Kärringa Ivarsson - har i över 20 år varit ohotad som etta på listan över Grebos hetaste MILF:ar

Liveklubben på Palatset

Höstens bokningar på Palatset börjar bli klara. Först ut är The Crunch den 27/9 med en radda gamla punkhjältar.
Eventet finns här: https://www.facebook.com/events/608319592524040/
 
Klart är även rockabillykvällen den 26/10 med Chris & The Goosebumps och TeenRockers.
Läs mer här: https://www.facebook.com/events/403054966462453/
Fler bokningar presenteras inom kort...

Äggboa

Blev en sväng till Melskogs äggbod igår igen. När jag kom dit stod kärringa Carlsson (46 år) där och klämde på äggen, sen frågade hon: hur vet man vilka som är hårdkokta och vilka som är löskokta?
Äh.....jadu....
Själv var jag noga med att, som vanligt, bara ta ägg med brunt skal. Tydligen är det jag och Dick Zeijlon som gör det, vilket inte är populärt hos äggbodsinnehavaren. Så nu har vi blivit hotade med att portas om vi inte även börjar att ta vita ägg. Vita ägg!!??? Då kan det lika gärna kvitta....eller hur Dick?

Lehmans fredagsfräckis

Elefanten frågade kamelen:
-Vad fan har du tuttarna på ryggen för?
Kamelen:
-Jävligt dum fråga från en som har kuken mitt i ansiktet!

Skaldjursfrossa

Jajamän, igår blev det ännu en skaldjurskväll vid Tannefors slussar. En räkbåt och två skaldjurskvällar...oj oj oj...vilken sommar! Och det är ju faktiskt nu som den riktiga skaldjurssäsongen börjar. Vilken tur att man bor granne med stans bästa fiskaffär!

Floating man

Världens äldsta gatumagikertrick. Men ändå kul att se live i Linköping.

Öka takten sista kvarten

Igår tog jag en mjukglass på stan. Kan det ha varit sommarens sista?
Sen låg jag och läste/solade på en filt i parken utanför mig. Var det sista filtliggandet i sommar månntro?
Och sen blev det även en grillning på kvällen. Och det kändes som att det var sista grillningen för i år. Det var den sommaren det...eller?
 
Kanske. Men troligtvis inte. Redan ikväll väntar nästa spännande sommaraktivitet och sen i helgen blir det ännu mer raj-raj, bland annat är det stort grillpartaj på Dentusgrottan. Och så måste man ju klämma in en kräftskiva...och kanske ett sista bad...och så är Bjud-Figge skyldig mig en grillning...och Vickan blir säkert sur om hon inte får burkskinka...och så är jag lite sugen på den där Hälsingeresan...så det får allt vara sommar ett par veckor till!

Skägg på!

Så har det hänt igen. Och det händer nästan varje vecka. Speciellt när jag är slätrakad, vilket jag varit de senaste dagarna.
Här satt jag och Anahi och njöt av en delikat hotellfrukost när självaste hotelldirektörn (som jag dessutom träffat vid ett antal tillfällen tidigare) kommer fram och frågar om jag är komikern Per Andersson...
Jag spyr snart på detta. För Per Andersson är ju både ful och skittråkig. Så nu är det jag som odlar skägg igen!

Idolidioter

"Jag har köat sedan klockan fyra i morse". Uttalanden som dessa hör man hela tiden i "Idol".
Men vad är det för idioter som ställer sig och köar till "Idol"-uttagningen? Man har ju inte större chans att komma med för att man tältat sedan kvällen innan. Alla kommer ju in och får göra audition.

Lika som bär #142

Ola-Conny & Lillis

På skiva: Sonic Surf City (Nolltretton, juni)

Sonic Surf City
”Viva Wahines!”
Ceilidh/Border

När Norrköpings surfpopkungar gjorde skivcomeback med 2010 års ”Pororoca!” tyckte jag först att det var en jämnbra platta, men utan spår man riktigt mindes. Efter ytterligare en handfull lyssningar insåg jag att i stort sett varje låt var en hit och i december utnämnde jag den till årets bästa platta. Och ”Viva Wahines!” är nästan uppe och nosar på samma nivå som föregångaren. Plattan har en något fylligare och skitigare ljudbild, men surfkörerna, det höga tempot, humorn och de bedårande popmelodierna är intakta. Och vem hade väntat sig nåt annat? För Sonic Surf City är ett oerhört mallat band som tagit sitt estetiska uttryck till fulländning. Tänka utanför boxen får andra göra, de försöker istället maximera upplevelsen inom boxens snäva ramar. Vilket i mina ögon är helt rätt, jag gillar band som är tydliga och renodlar sin stil. Kul också att Ola Hermansson återupplivat sin gamla klassiska etikett Ceilidh till detta skivsläpp.
En del spår gör sitt jobb utan att utmärka sig, men här finns också nummer som är surfpop av allra finaste märke. Låtar som ”Fabio and I”, ”Sun in her eyes”, ”Supernova” och ”Sleepy Heads” tillhör det bästa Woodie & Co har gjort.

4/5

The Summer of Tobi - slutet närmar sig

Inte mycket kvar nu av The Summer of Tobi - The Big Four-O. Jag har lyckats bocka av det mesta på listan och kanske hinner jag med någon enstaka till, men några saker kommer nog att återstå när jag summerar sommaren om någon vecka.
Punkten med Bjud-Figge kan man ju glömma direkt, eftersom han inte finns. Ett exempel på hur snål han är: vid spelningen i lördags fick jag själv fixa scenljus, jag fick själv vara ljudtekniker, ljustekniker, roddare, humpare, presentatör, scenvakt, chaufför och inspicient. Den utlovade maten serverades aldrig, i logen fanns bara lättöl och gaget har jag inte sett röken av.
Men annars har det varit en bra sommar, om än lite kort. Fast det återstår ju som sagt fortfarande lite av den...
 
Här är årets TOBO-lista:
Dricka vin på Rimås balkong
Dricka vin på Rimås balkong igen
Åka räkbåt på Roxen (och kanske på Bråviken)
Bråvallafestivalen
Gå runt Strömmen
Grillkväll på Rimforsa Strand
Hänga på Dentusgrottan
Stöna med Bröna
Äta på Ardor (med Dillon? Nej med Anahi)
Visfestivalen i Västervik
Stockholm med bland annat ABBA-museet
Skaldjurskväll på Tannefors slussar
This is Hultsfred
Rocklogen
Konserter i Knäppingsborg
Kolla in Västkusten
Grilla hos Snål-Figge
Grilla hos Bjud-Figge
Midsommar i Grebo
Ta en drink på Bossa Novas
Kräftskiva
Komiform
Gå till Grebo en solig dag
Äta burkskinka med Vickan
Plocka svamp
Göra Norrköping med P:sson
Polen/Tyskland
Gå på Gyllene Tider
Torsdagstoner i Trägårn
Åka svenska Hurtigrutten
Dricka vin på Jöggas balkong (Bråvallahänget räknas inte)
Ta en öl på restaurang Ros

På skiva: Oskar Linnros (Nolltretton, juni)

Oskar Linnros
”Klappar och slag”
Universal

Under de senaste har Oskar Linnros varit en av de mest tongivande musikerna i en lång rad spännande namn som varit med och uppdaterat den svenska kvalitativa radiopopen. Hans solodebut ”Vilja bli” från 2010 var en imponerande uppvisning i hitkänsla och fångande av samtidens soundtrack.
Nya albumet har dröjt några år och under den tiden har han tonat ner sina mest slagdängiga tendenser. Musiken är fortfarande modern, elegant soulinspirerad pop, lättillgänglig men samtidigt högkvalitativ, stilfull och självsäker.
Men det finns ett mörkare drag i musiken än tidigare, det märktes redan när singeln ”Hur dom än” släpptes. Många hade säkert hoppats på en ny ”Från och med du”, och låten har visserligen spelats en hel del på radio och blivit en skaplig hit, men den bär på en annan svärta än Linnros tidigare spår, och det är en trend som går igenom på hela skivan.
Tekniskt har han pillat med varenda detalj och skapat en platta som är rysligt snygg. Ingen kan klaga på produktionen, utan Linnros har tagit fram det bästa i varje låt. Här finns dessutom en del som överraskar. ”Stockholm” är en tidstypisk 60-talsschlager, medan ”Plåster” utforskar visfacket.
Oskar Linnros har blivit en ännu bättre musiker och låtskrivare, men det är inte säkert att det betalar sig hos lyssnarna. Snarare tvärtom, skulle jag tro. ”Klappar och slag” är en riktigt stark skiva, men jag tror inte den blir någon succé hos fansen.

4/5

Tobi Krado på DG igår

Igår lirade jag på Dentusgrottan. Det blev ett bra gig som hade en del spännande inslag, bland annat körde jag nya låten "Flickan i Savannah", en cover av Lustans "Diamanter" och så avslutades hela giget med allmän danseufori till en av Brandon Walsh remixer av "Les Nouveaux Riches". Dessutom gästade Lady von Lee och bjöd på en förförisk burleskdans.
Publiken var euforisk och även pressen var lyrisk...
 

Men ge mig asado!

Jag gillar den mesta maten, men tre saker sticker ut lite extra: potatisgratäng, smörgåstårta och asado (som ni vet vid det här laget).
En av de första gångerna jag träffade Anahi gjorde hon potatisgratäng - men jag fick inte smaka...
Förra lördagen gjorde hon smörgåstårta - men jag fick inte smaka...
Och asado har jag ju som bekant tjatat om ända sedan vi möttes - utan att få smaka...
 
Vad är detta? Varför förvägras jag min favoritmat? Vad gör jag för fel????

Räkbåt

Igår var det dags för sommarens traditionella räkbåt, så vi var ett gäng som gav oss ut till Bergs slussar och hoppade på Saga Lejon.
Även denna gång blev det en höjdarkväll med räkor i stora lass. Och även detta år var det Lillis som tog hem titeln som räksvullmästare. Jag kontrade dock genom att smuggla med mig en burk stenbitsrom...mmm....
Chrilla lirade och bjöd på såväl Ramones som KISS och gamla dansbandsklassiker.
Japp, räkbåten rockar fett. När vi kom tillbaka till stan gick vi och kollade in Captain Jacks Army i Domkyrkoparken. Det rockade också ganska bra.

Månadens höjdpunkt

Den bästa stunden på månaden är dagen innan tryck. Då knallar jag upp på kontoret för att se hur mina kollegor sliter i sitt anletes svett för att få färdigt det sista. Jag är klar med mina uppgifter sedan flera dagar och brukar sätta mig med en kopp kaffe och störa dem med lite smådrygt småprat så att de blir rejält irriterade.
Och allra roligast är att gå in till chefen med alla kvitton på utgifter jag haft under månaden. Han brukar ligga på gränsen till hjärtinfarkt redan innan, och alla mina utlägg gör knappast saken bättre.
Fick jag välja skulle det vara Dagen-innan-tryck-dag varje dag!
Sen gick jag till Rimås balkong och bockade av ännu en punkt på årets TOBO-lista...

Lehmans fredagsfräckis

En man och en kvinna var på utflykt. Dom körde precis förbi en hage där en tjur höll på för fullt med en ko. Kvinnan frågade:
-Hur vet han att hon vill?
Mannen svarade att tjuren känner det på lukten. Efter en stund kom dom till fårens hage och hon får samma svar på sin fråga där, lukten! Kvinnan tittar på sin man efter en stund och säger:
-Du är täppt i näsan idag va?

Dregens bokomslag

Jag blir inte klok på omslaget till Dregens självbiografi (som Björn Rallare gjort). För vad fan är det han har i käften?
En brinnande pinne? Varför då, undrar man genast. Vad fyller den för funktion? Dessutom ser den ju så uppenbart inklippt ut. Och vad är det egentligen, en brinnande godisklubba? Helt obegripligt.

Tobi Krado på DG

På lördag gör jag ett gig på Dentusgrottan. Eftersom inte Bill är med är det inte Bête Noire, men det kommer att bli BN-låtar...och kanske en och annan överraskning...
Kom och kolla!

Onsdagsbio

Igår var jag på bio och såg "Now you see me", en film om fyra gatumagiker som väljs ut att genomföra en hemlig plan där de rånar banker samtidigt som de utför en storslagen magishow.
Hmm...det låter ju som ett kul upplägg, och dessutom är det ju en massa fina namn i rollistan (Morgan Freeman, Michael Caine, Jesse Eisenberg mfl). Men nej, detta är en fånig rulle som ni inte behöver ödsla två timmar på.
Vill ni se bra magifilmer rekommenderar jag istället dessa, som båda är kanon.
Båda dessa kom med några månaders mellanrum för några år sedan och båda är starka fyror. Smarta manus, välskrivna roller, bra maginummer och jäkligt snyggt gjorda. "Illusionisten" har Edward Norton i huvudrollen medan "The Prestige" har Hugh Jackman och Christian Bale. Där kan man snacka om magi på bioduken!
 

Krogkrönika (Nolltretton, juni)

Dags att uppgradera sunkkrogen

Det finns en charm i sunkkrogarna. Men måste de vara så…sunkiga? Med ganska enkla medel skulle många av dessa ställen kunna elevera från de skabbiga råtthål de ofta är till mysiga kvarterskrogar.

Jag är ingen större anhängare av ”fine dining”. Jag gillar bra råvaror, god kokkonst och kunnig personal, men det finns också en skitnödighet inbyggd i konceptet. För mig är vita dukar, obegripliga menyer och överdrivet uppklädd personal tvärtom avskräckande. Ett krogbesök ska vara mysigt, inbjudande och varmt. Man ska kunna glida in, äta gott i en avslappnad miljö och ingen ska titta snett om man råkar bli halvpackad eller fyrar av ett gapflabb. Det är ju för guds skull just därför man går på krogen.
I andra änden av skalan har vi sunkkrogarna. Där ställer man å andra sidan ofta inga som helst krav på gästerna – eller för den delen personalen, maten, leverantörerna eller nåt annat. Det är givetvis inte heller bra. Sunkkrogar har den fördelen att vem som helst är välkommen och man kan i princip bete sig hur som helst. Det är tillåtet att ha roligt och man behöver inte förställa sig. Dessutom brukar de vara billiga.
Sunkkrogarna är lätta att känna igen. Ofta ligger de i förorterna. Andra typiska kännetecken är Jack Vegas-maskiner, tv-skärmar, glasskiva över duken, träpanel, plastblommor, felstavade menyer, klipp- ut-kuponger, ”stammisar” och stor stark för max 1 kr /centiliter.
Sunkkrogarna drivs ofta av personer med begränsad erfarenhet av restaurangbranschen som saknar ett genuint intresse för mat. Det är synd att dessa ställen inte anstränger sig mer. Med väldigt enkla medel skulle de kunna ta klivet upp till mysiga kvarterskrogar. Utan att tappa charmen, utan att skrämma bort stammisarna och utan att för den skull bli finkrogar.
Några tips:
Anställ personal som bryr sig och är intresserade av matlagning. Inte brorsan (som visserligen är hyfsad på att sköta grillen på sommaren men som inte kan skilja mellan bearnaise och café de paris). Satsa på en vettig meny. Man behöver inte servera plankstek, rödspätta och lövbit, det finns faktiskt andra rätter. Börja med att göra egna hamburgare, istället för att köpa frysta storpack. Städa toan varje dag. Gör rent ölslangarna för att slippa margarinsmaken på ölen. Undvik illgröna eller knallorangea skyltar. Torka borden. Måla om, slipa golven och byt gardiner ibland. Dölj Jack Vegas-maskinerna så mycket det går. Stava rätt på menyerna. Gör studiebesök hos andra krogar.
Med andra ord: gör så att vanligt folk vill gå dit. Folk älskar kvarterskrogar, så länge de inte bara serverar hämtpizza eller är rena fyllehak.

LKPG Lab

Igår gick jag och Anahi på Duxe för att kolla in LKPG Lab som hade premiär. Det är alltså LKPG Ha ha:s rookieklubb där nya och oetablerade stå uppare kan testa sitt material.
Hmm...det där låter bekant, tycker ni kanske? Javisst, det var en idé som jag lanserade för Ben Kersley redan i december och som han sedan skamlöst plankat rakt av. Som man kan läsa här: http://tobi.blogg.se/2012/december/ben-burlesk.html
Den kvällen på Backstage var för övrigt första gången jag träffade Anahi! Och precis som jag skrev då blir det en resa till Argentina denna vinter...
Men Ben gjorde helt rätt som lade LKPG Lab på Duxe istället för på Palatset. Jag gillar Duxe som ställe och den gamla First Aid-personalen. Och som rookieklubb är det perfekt: bra scen, lagom trångt, bra läge där man kan "slinka in" och får de bara in folkölen också, som det finns planer på, så blir det tipp topp. Hoppas att det blir en kontinuerligt återkommande klubb och att fler lokala förmågor vågar testa på stå upp.
Själv gör jag mig nog bäst som publik: hela fyra av kvällens artister kommenterade mig under sina rutiner! Måste vara en konspiration som Ben kokat ihop...

Räkbåt

Ingen sommar utan räkbåt på Roxen. På fredag är det dags igen. Tjoho!
Vi är 11 pers hittills. Är det någon som vill hänga på så har jag faktiskt några platser över. Men hör av er på stubben i så fall, för jag kommer avboka dem annars.
 

Lilla julafton

Jag som tycker att Alex & Sigges podcast är superduper fick en glad överraskning igår. Jag visste att båda medverkar lite i Mix Megapol men har aldrig bemödat mig med att kolla upp det på allvar. Men igår gick jag in på det luddiga Radioplay och hittade en massa klipp. "Sigge tittar på tv" respektive "Fönster mot mediavärlden" heter deras vinjetter - så nu har jag lite bonuslyssning mellan podcastarna.

Måndagsbio

Kan det vara så att hösten har kommit? Igår drog jag nämligen igång mina måndagsbiobesök igen, och det är ju något som tillhör vinterhalvåret. Jag såg "Elysium" som var en halvbesvikelse, så istället för att gå och se den kan ni hyra någon av dessa rullar. Här är tre science fiction-filmer från de senaste åren som alla förtjänar betyget 5 av 5!
 "District 9" är gjord av Neill Blomkamp som även gjort "Elysium". Här i debuten prickar han helt rätt med sin humor, sin samhällskritik och sitt personliga filmspråk. Att den utspelas i Sydafrika är perfekt både för ytan och innehållet.
"Inception" har Leo, och är i hamn redan där. Men faktum är att hela skådespelarensemblem är fantastisk. Manuset, musiken, fotot, de svindlande tankelekarna...filmen är fulländad på varje punkt.
Cillian Murphy från "Inception" har huvudrollen i denna rysligt underskattade film. Den passerade nästan helt under radarn, trots att det är Danny Boyle (Trainspotting, 127 timmar, Slumdog Millionaire...) som gjort den. Jag är kär i den här filmen.

Argentina i vinter

Man kan gå och fundera och drömma sig bort, men det är först när man skaffat sig en guidebok som resan börjar ta form på allvar. I vinter blir det en månad i Argentina (och en vecka i Uruguay) och igår köpte jag Lonely Planet-boken. Nu blir det att läsa på, börja detaljplanera och sedan boka resa om en månad eller så.
 
Ps: Det här är alltså inte resan jag talat om tidigare, utan jag ska först iväg en kortis i september (till än så länge hemlig ort).
Ps2: Ja, skälet till Argentinaresan är att jag vill ha asado...

Dagens gay-sms

Efter att jag konfronterade Prutten med hans björnbögstendenser gav han äntligen upp sitt fåniga gay-sms:ande. Men säg den lycka som varar, för häromdan plingade det till igen...

Augustifest

I lördags blev det en sväng till Norrköping för lite raj raj. Passerade kaktusplanteringen, Gubbens trädgård, nya bron vid Strömsholmen och kom sen till Bossa Novas där målet var att njuta av en god drink i den karibiska miljön.
Jack Sparrow var där..
Sen gick vi till Ardor och käkade. Det är alltså Norpings mest exklusiva restaurang, och jag har länge velat gå dit och nu blev det äntligen av, även om det bara var deras chill & grill.
Och så var det ju Augustifest så hela stan var full med aktiviteter och folk. Vi gick till Laxholmskällaren och kollade in Haunted by Destiny (med Snygg-Johan längst till vänster) och Den Åttonde Passageraren.
Sen var det dags att skynda tillbaka till Bossa Novas igen, för det var bästa stället att kolla in musikfyrverkeriet. På lördagen var det Uggla som gällde, tidigare hade de kört Queen och Gyllene Tider.
Jögga, Dillon och några till satt på Bishop´s, vilket passade oss perfekt eftersom det låg på vägen till tåget.
Det var det det. Ännu en toppenkväll i Norrköping!

Lördagshets

Sommaren är inte ens slut men redan är snudd på varenda lördag i höst uppbokad.
Nu på lördag lirar jag på Dentusgrottan, veckan efter är det grillfest på DG, veckan efter det burleskpremiär på Arbis i Nkpg, därefter bröllop, helgen därefter är jag utomlands, sen kommer Kulturnatten i Nkpg, sen är det Oktoberfest, sen 80-talsfest med gig...och sådär fortsätter det. Och då har jag inte ens räknat in alla Palatsetbokningar (ca 10 st) som kommer att ticka in och som nästan alltid ligger på lördagar.
Jag säger som hon som ringde till Jossi: "Hjälp me!!!!!!!"

Lika som bär #141

 
 
Calle Sandberg & dansbandssångaren Claes Lövgren

T-force igen

Allt finns i Tannefors....även El camino del amor.

På skiva: Dark Tranquility (Nolltretton, juni)

Dark Tranquillity
”Construct”
Century Media

Tionde albumet – Ja
Melodisk dödsmetall från Göteborg – Ja
Visor och sommarängar – Nej

Gubbat till sig – Nej
Varierat och atmosfärrikt – Ja
Mindre riff, mer keyboard – Ja

Uppryckning mot ”We are the void” – Ja
Har stagnerat – Nej
Passar på Summerburst – Nej

3/5

Sörpingwhores rock no more?

Blev en sväng till sköna Sörping igår för att...ja, vad gjorde jag egentligen där? Det blev lunch på Bondens och så skulle jag spana in lite Sörpingbabes eftersom de är dom bästa. Eller var, för något har hänt i år. Förr vimlade det av heta, charmiga Sörpingtjejer men i år är dom som bortblåsta. Var har de flyttat? Till Tallboda?
Det blev en glass istället, på det enda glasställe man kan äta på i Sörping: Göta glass
Och sen en sväng till Norpan, där Augustifesten dragit igång. Ska nog dit på lördag och ta en drink på Bossa Novas, äta på Ardor, kolla in Haunted by Destiny på Laxholmskällaren och se musikfyrverkeri till Uggla.
Slutligen hamnade jag i Blå rummet på Arbis. Det var Johan Pettersson som hade bjudit in mig på en exklusiv förhandslyssning av hans kommande skiva. Så där satt vi i varsin fåtölj medans musiken strömmade ut ur högtalarna och njöt av tillvaron. Johan tittade på mig, sen ställde han sig hastigt upp, sträckte armarna i skyn och skrek på skånska: "Det här är livet!".

Lehmans fredagsfräckis

Sjuksyster Bettan var ute med järntanterna på den sedvanliga golfrundan. Bettan fick en galen snedträff på 17:e hålet och träffade en ung kille på 16:e hålet. Hon ser honom falla ihop med händerna mellan benen och rusar fram, full av skam.
- Snälla, låt mig titta, jag är sjuksköterska
.- Nja, säger killen lite förläget.
- Sjåpa dig inte, säger Bettan. Hon lägger hans armar åt sidan och öppnar hans gylf. När hon sticker in handen och börjar massera tittar hon på honom och frågar:
- Känns det bättre nu?
Killen svarar, illröd i ansiktet:
- Ja, men tummen gör lika ont fortfarande!

Tjolla & äggen

Igår var jag på Melskogs äggbod igen och handlade. Den stora anledningen att jag åker dit är inte att äggen är goda, billiga och närproducerade utan att det finns en chans att man träffar på Tjolla. Och javisst, igår kom han dit samtidigt som mig och började genast att dra sina fräckisar. Det var nåt om några byggnadsarbetare som skulle trä på järnringar på sitt organ för att se vem som hade störst.
Jag höll på att aldrig komma därifrån... Det var som när Tjolla byggde om hemma hos mig. En dag räknade jag ut att han bara hade dragit i tio skruvar på en hel dag - resten av tiden hade gått åt till att berätta fräckisar!
Men det är ingen som skiter i det!

Klart som korvspad

Det har tagit sin tid, men äntligen börjar resten av familjen fatta. Det började förra året med korvbuffé när farsan fyllde och nu när det var dags igen så blev det Bullens. Nu ska jag bara se till att de skippar tårtan också, sen är det plötsligt en fröjd att fira födelsedagar!

Kort om två skivor

Navarra
"Om natten"
Kakafon Records
 
Fartfylld och småjazzig folkmusik. Normalt sett inte min kopp te, men skickliga musiker, bra sångerska och hög energi gör att jag diggar detta.
3/5
----------------------------------------------------------------------------
 Adventure of
"Folie á deux"
Tack för igår
 
Duo som debuterade 2011. Uppföljaren innehåller pop med World Music-vibbar, samt indiekänsla, tivoli-influenser och allmänt knäppa inslag. Udda och eget, men bra.
 
3/5
 

Fikatajm

Var inne på mysiga The London café igår, och plötsligt kom jag att tänka på en sak. Var fan är Moe? Han brukar ju alltid sitta och fika där eller på Ågatan. Så jag gick till Ågatan och kollade och han var inte där heller. Pratade med ägaren som sa att omsättningen gått ner 20% i sommar på grund av Moes mystiska försvinnande. Nån gång har det även hänt att han suttit på Cioccolata så jag gick även dit och kollade för säkerhets skull, men icke!
Faktum är att jag var runt bland ytterligare ett gäng caféer och alla sa samma sak: om han inte dyker upp snart så riskerar de att kursa. Så är det nån som ser Moe, säg till honom att ta sitt ansvar och bli stadens fikakung igen!

På skiva: Skid Row (Nolltretton, juni)

Skid Row
”United world rebellion: Chapter one”
Megaforce

I skarven mellan 80- och 90-tal var Skid Row ett av de riktigt hyllade hårdrocksbanden, med hits som ”18 and life”, ”I remember you” och ”Wasted time”. Men när sångaren Sebastian Bach kickades 1996 rasade allt. Många vet nog inte ens att de fortfarande finns. Men jodå, när Bach blev firad Broadwaystjärna fortsatte hans gamla band att harva på i skymundan.
Nu släpper gruppen en sjuspårs-skiva som är tänkt att bli den första av en rad plattor den närmaste tiden. Av det band som för två decennier sedan levererade prakthits perfekta att dricka öl och skaka på kalufsen till hörs dock inte mycket. Utan Bach vid sångmicken blir det tydligt hur mycket han betydde för bandet. Å andra sidan tror jag inte ens att han hade kunnat få nån fason på det här svaga låtmaterialet. Tråkiga riff, låtar som tungt segar sig framåt och total fantasilöshet i samtliga moment - det här skulle lika gärna vara ett lokalband i ett garage i Linghem som vi hör.
Eftersom jag är en positivt lagd person letar jag febrilt efter en anledning att lyssna på Skid Row 2013. Men tyvärr, jag kommer inte på någon.

1/5

B-Ringen

Hallå där Prütz! Jag står på din favoritplats och väntar. Var är du?

På skiva: Ola Aurell (Nolltretton, juni)

Ola Aurell
”Sagor för trasiga barn”
Branschen

Ola Aurell är ett av de mest spännande nya namnen inom den svenska visan. Han skivdebuterade förra året med albumet ”Tio sånger med sensmoral” och har tagit vägen via stå upp-scenerna för att nå ut med sina humoristiska sånger.
Visst är musiken helt okej, men det är framförallt texterna som är den stora behållningen med Ola Aurells visor. Det gäller att lyssna noggrant för att inte missa alla finurliga ordvändningar och roliga absurditeter. Han har även en speciell sångstil som förstärker de knäppa historierna han berättar i sina texter.
Här på hans andra album sjunger han bland annat om likheten mellan att vara 70 och 17 år, om alla märkliga åkommor som Ipren kan bota och hur snett det kan gå om man bestämmer sig för att koka ägg. Här rabblas knasiga omskrivningar för att ha sex, tills Sanna Carlstedt får nog av pratet och undrar om de inte kan sätta igång och kn***a istället. Och här finns historien om knarkaren som ska föreläser i skolorna om faran med droger, men som istället lockar barnen att prova. Fast allra bäst upplevs Aurell live på en välfylld och lyssnande visscen.

3/5

Bokat & klart

Just det, jag har ju bokat en resa i september till denna stad med omnejd. Vad kan det vara för stad månntro...?

På skiva: Tommy Nilsson (Nolltretton, juni)

Tommy Nilsson
”Stay straight on the current road”
Universal

”Jag är 53 år gammal och ska släppa en ny skiva. Vad ska jag göra för att folk ska veta det?”. Det är förmodligen årets bästa citat. Orden yttrades när det avslöjades att Tommy Nilssons namn till ”Black” bara var en pr-kupp. Folk blev upprörda till höger och vänster, av alla möjliga skäl, men själv var jag en av dem som tyckte att Tommy Nilsson gjorde helt rätt och att det var en riktigt bra kupp.
Och när man lyssnar på skivan förstår man att Tommy Nilsson behöver all draghjälp han kan få. För tyvärr, detta är ingen bra skiva. Det låter som att Tommy Nilsson fortfarande står och stampar på exakt samma plätt som i slutet av 80-talet när han hade sina stora framgångar med låtar som ”En dag” och ”Allt som jag känner”. Varken han eller hans musik har utvecklats ett dugg sedan dess, och det är nog huvudanledningen till att han måste ta till detta, i och för sig lyckade, reklamknep.
Är man välvillig kan man säga att man hör spår av både Bowie och U2, men mest handlar det tyvärr om smörpop som hade varit mossig redan för 20 år sedan och inte känns fräschare nu.

1/5

Häjkon

Nu är det dags att reda ut hur ordet "Bacon" egentligen uttalas. Jag har gått runt i 40 år och trott att det uttalas "Bäjkon", men min kollega i Norrköping säger "Bäckåån" och jag känner även en person som säger "Baason". Även varianter som "Baakon" och "Baschon" har jag stött på. Så vad heter det?

Järnlunden rockar fett

Det blev en liten utflykt igår till brorsans brygga i Järnlunden. Den ligger lite knöligt till, men snart kröp det fram varför han byggt den just där. Nudistbadet ligger nämligen mittemot!
Tog även en snabb sväng till mitt hemliga svampställe - och ja, även denna gång fanns det kantareller!

En vanlig dag i Norpan

En vanlig dag i Norpan, vad händer då? Jo, följande: den börjar i Sörping med lite snack om Gästabudet som är vid månadsskiftet. Och när man snackar Gästabud gör man oftast det med Korp Wallman, som är en oerhört fascinerande människa. Hon lever medeltidsliv fullt ut och går runt i medeltidskläder även till vardags. Och ja - hon heter verkligen Korp!
Hon har även ett företag som heter Korps.
Sen blev det Norpan för att kolla in båten Saga Lejon som numera är krogen Bossa Novas. Schysst restaurang och ännu schysstare barhäng som det definitivt blir att testa inom kort.
Tog ett snack med bandet Zackarias som har sin nya singel "Kontroll" ute nu. Och så pratade jag lite med Daniel Mitsogiannis om den nya burleskshowen som börjar på Arbis i september.
Hann även kolla lite vad som händer på K7 i höst. Dom kör ju diverse klubbar precis som förut, men som ni ser på bilden har stället fått en rejäl ansiktslyftning. Det var det - en vanlig dag i Norpan.

Mot Norpan

Japp, idag bär det iväg mot Sörping och Norpan igen. Spännande...vad kan denna dag ha i sitt sköte månntro?

Lehmans fredagsfräckis

Snåla Ebba ska köpa en tårta.
- 100 kr, säger bagaren.
- Fy vad dyrt, säger Ebba.
- Du får den för 70 kr om jag får ta dig på brösten.
Bagaren knådar och klämmer länge på Ebbas bröst men Ebba tycker fortfarande att tårtan är för dyr.
- Du får den för 30 kr om jag får se dig naken.
Strax är Ebba naken men hon vill pruta mer.
- Om jag får stoppa in halva min "snorre" i dig så får du tårtan gratis.
En stund senare hörs Ebba ropa:
- Åh, stoppa in hela, jag tar wienerbröd för resten!

Det mesta regnar bort

Igår skulle vi ha kört sista Torsdagstoner i Trägårn med exempelvis den glödheta Greboakten Nautic på scenen. Dessvärre regnade det lite väl mycket så hela arrangemanget blev inställt. Lyckligtvis stod det ingen publik och väntade, utan så här öde var det kl 18.
Lite tråkig avslutning, men vi tackar domare, ledare, funktionärer och gästande lag med ett "hej" och ser fram emot nästa sommar då Torsdagstoner i Trägårn tioårsjubilerar.

Stockholmsnatt

Det blev en liten tur till huvudstaden tis/ons, och första stopp var Argentinas ambassad. Anahi skulle nämligen vittna i en argentinsk rättegång mot en rad generaler från militärdiktaturen 76-83 som stod anklagade för brott mot mänskligheten.
Vittnesmålet skedde via länk till Buenos Aires och jag fick sitta med i rummet. Det var oerhört intressant och spännande att få vara delaktig i en så stor och viktig händelse som tribunalen är. Anahi var först ut av hundra vittnen och här finns en länk till en tidningsartikel om ni vill veta mer (använd google translate):
http://www.24baires.com/memoria/29628-comenzaron-hoy-las-declaraciones-testimoniales-por-la-causa-de-la-escuelita/
Sen blev det en runda på stan där vi kollade in ditt och datt och även tog några bira med Kochen.
Vi checkade in på ett chict boutiquehotell och åt på ett bra ställe
Dagen efter blev det en tur till Abba-museet som var riktigt bra.
Det innehöll mycket interaktivitet för besökarna, som man exempelvis kan se på filmklippet en bit ner på denna sida.
Vi hade tänkt att kolla in fler museer, exempelvis popkonstutställningen på Moderna, men det hanns inte med, så det får nog bli en tripp till Stockholm snart igen.

Femte medlemmen


Pusskalas...för somliga

Oj oj oj...jag hamnade på ett pusskalas häromdagen! Riktigt trevligt, som ni ser.
Folk var som galna, det var rena orgien...
Sen blev det min tur och...ja, ni ser ju själva...
Ingen puss och ingen argentinsk mat, vad är detta? Vad gör jag för fel???!!!

Nytt på DVD (Nolltretton, juni)

Jakten

Efter debutsuccén med ”Festen” har Thomas Vinterberg på något sätt slutit cirkeln med ”Jakten”, där han tar sig an samma ämne fast med en annan infallsvinkel.
Mads Mikkelsen spelar Lucas, en man som är med i ett grabbgäng som jagar på hösten och gillar att ta sig ett järn då och då. Han bor ensam och befinner sig i en vårdnadstvist, och så jobbar han på dagis där han gillar att busa med barnen. Han träffar en tjej (Alexandra Rapaport, som inte gör nåt större avtryck) och allt verkar frid och fröjd tills han på grund av ett missförstånd blir oskyldigt anklagad för att ha begått ett sexuellt övergrepp mot ett av barnen. Härvan börjar växa, rykten florerar och Lucas liv förvandlas till en mardröm där han förlorar sina vänner, baktalas och till och med misshandlas. Man får följa mekaniken i ett litet samhälle och hur svårt det är att stoppa något som satts i rullning. Mikkelsen är fantastisk, och som vanligt i dansk film finns det en tonträff och en naturlighet som gör att det man ser känns trovärdigt. Filmen börjar försiktigt men stegras sakteliga och sista halvtimmen är riktigt stark, även om de sista fem minuterna lämnar tittaren lite frågande.

4/5
----------------------------------------------------------------
Kvartetten

Beecham House är ett pampigt hem på den engelska landsbygden för pensionerade musiker, där tanterna och gubbarna tjattrar, spelar krocket och övar körsång. En dag ställs dock den lugna tillvaron på ända när den gamla operadivan Jean Horton flyttar in på hemmet. Det visar sig att Jean tidigare varit gift med Reginald, en annan av de boende, och att de två numera har ett komplicerat förhållande.
Tillsammans med Cissy och Wilf, som självklart också bor på hemmet, var de en gång bästa vänner och bildade Storbritanniens främsta sångkvartett. Nu visar det sig att Beecham House har en risig ekonomi, men kanske skulle en återförening av kvartetten kunna rädda verksamheten?
Filmen är Dustin Hoffmans regidebut och övertygar inte. Han lyckas skapa en viss myskänsla men historien är oerhört långsamt berättad, pratig och händelsefattig, och hade kunnat klarats av på halva tiden. Det har kommit en hel del filmer på senare tid som handlar om pensionärer och många av dem blir mest farsartade karikatyrer och det gäller även denna. Men tråkigast är att filmer är så fantasilöst berättad. Den tar sig bara från punkt A till punkt B utan att överraska eller engagera på något sätt.

1/5

The summer of Tobi - en månad kvar

Med en månad kvar av The Summer of Tobi - The Big Four-O ser det ut som det kan bli en av de bättre somrarna någonsin. Sedan förra uppdateringen har jag bockat av ytterligare några saker.
Här är årets TOBO-lista:
Dricka vin på Rimås balkong
Dricka vin på Rimås balkong igen
Åka räkbåt på Roxen (och kanske på Bråviken)
Bråvallafestivalen
Gå runt Strömmen
Grillkväll på Rimforsa Strand
Hänga på Dentusgrottan
Stöna med Bröna
Äta på Ardor (med Dillon?)
Visfestivalen i Västervik
Stockholm med bland annat ABBA-museet
Skaldjurskväll på Tannefors slussar
This is Hultsfred
Rocklogen
Konserter i Knäppingsborg
Kolla in Västkusten
Grilla hos Snål-Figge
Grilla hos Bjud-Figge
Midsommar i Grebo
Kräftskiva
Komiform
Gå till Grebo en solig dag
Äta burkskinka med Vickan
Plocka svamp
Göra Norrköping med P:sson
Polen/Tyskland
Gå på Gyllene Tider
Torsdagstoner i Trägårn
Åka svenska Hurtigrutten
Dricka vin på Jöggas balkong (Bråvallahänget räknas inte)
Ta en öl på restaurang Ros

Asado à la Linkan

Ska man få lite asado får man tydligen fixa det av svenskar. Igår var det grillpartaj hos Martin & Vickan och det grillades hejvilt...oj oj oj...vilken grillfest man hamnade på. Men, jag vill ju fortfarande ha äkta argentinsk asado även om det verkar fullkomligt hopplöst. Jag tar fortfarande emot tips på hur jag ska bära mig åt för att förmå Anahi att stilla mitt asado-begär. Hjälp mig!

East Backyard Festival

Det blev som bekant inget Munken in the park i år, men istället startades East Backyard Festival på bakgården bakom K7 vid Nya torget i Norrköping. Så jag och The Producer drog dit på lördagen (The Producer var där även på fredagen...). Även Dillon mötte upp.
Visst, miljön var kanske inte den charmigaste, men jag gillade ändå festivalen. Det var fri entré, det fanns öl och en massa bra band lirade. På lördagen kollade vi in David Urwitz, Kristian Anttila och Näääk & Nimo.
Det behöver ju faktiskt inte vara märkvärdigare än så. Töntigt namn visserligen, och visst finns det en del att förbättra men ändå en schysst start på den nya festivalen.
Sen drog vi vidare till Enjoy för lite schysst barhäng, där Johan P och Mucken redan hängde. Plus att tjejen i BN-texterna dök upp, vilket alltid blir lite märkligt när det händer. Som alltid blev det dock en trevlig kväll i Norpan och vi får hoppas att det blir en fortsättning på festivalen nästa år.
 

Grebo beach

Igår var första riktiga dagen i sommar som jag solade och badade, och det gjorde jag såklart vid Grebo beach. Oj, vad sent, du har ju varit ledig sen midsommar, tänker ni kanske. Visst, men det återstår ju mer än en månad av sommaren och medan ni andra nu börjar dra er tillbaka mot jobbet så fortsätter jag semestern och får stranden helt för mig själv. Och nu kommer RYSSVÄRMEN!!!

Klägg på en tallrik

Där kom den! Varje år äter jag EN kebabtallrik, och igår natt var det dags för årets upplaga. Då, tre på natten igår, var det exakt vad jag ville ha men resten av årets dagar är det fullständigt vidrigt. Tack herr Kebab, men nu dröjer det ett år tills vi ses igen!

Teatern

Igår var jag i Norrköping, det var ett tag sen sist. Måste ha varit Bråvalla va? Bland annat var jag på Östgötateaterns presskonferens (på Dynamo, av nån anledning) där de presenterade programmet för det kommande spelåret. "Hamlet" är tillbaka och Sven Wolter gästspelar i "Swedenhielms". Det är väl höjdpunkterna i ett, i mitt tycke, ganska tunt och tråkigt program.
Ikväll blir det Norrköping igen. Det har ju nämligen startat en ny, gratis musikfestival mitt inne i stan. På fredagen körde bland andra Zackarias och Papa Dee & Governor Andy, och ikväll tänkte jag kolla in bland annat Kristian Anttila, David Urwitz och Näääk & Nimo.
Munken in the park försvann, men East Backyard kom istället.
Bara i Norrköping barn, bara i Norrköping...

Tannefors slussar

En av sommarens höjdpunkter är när man får gå på en av skaldjurskvällarna vid Tannefors slussar. Igår var det dags igen, och mycket riktigt blev det även denna gång en riktig höjdarkväll med fint väder, god mat, trevligt sällskap och göööött vin.
Och mer räkor blir det framöver, för om några veckor tänkte vi åka räkbåt på Roxen - en annan av sommarens höjdpunkter!

Lehmans fredagsfräckis

En äldre dam hade fått med sig en yngling hem och de höll på som bäst när killen tyckte det började gå lite "torrt".
- Har du någon kräm, undrade han.
- Kräm!? Knulla klart du så ska du få flingor och mjölk sen!

Silverbergens land

Just det, jag har ju även gjort en ny låt som heter "Argentina" som jag har spelat upp för min señorita. Men inte ens det hjälper, hon vägrar helt enkelt att servera mig argentinsk mat. Jag börjar bli desperat nu, jag måste ha asado. Vad ska jag ta mig till?!

Musikkrönika (Nolltretton, juni)

Lokal musik i världsklass

Neil Young spelar på Way Out West, Rihanna på Roskilde och Alice Cooper på Storsjöyran. Men varför ska vi åka dit? Vi har ju musik i världsklass på hemmaplan.

Det brukar fnysas lite halvt föraktfullt åt lokal musik. Publiken går inte på konserterna och lokaltidningarna skriver inte om artisterna. Lokalband ses som ett gäng glada amatörer med för mycket fritid som möts av en ”Ja ja, låt dem hålla på”-attityd.
Men all musik är ju lokal nånstans. Nämnda Neil Young började sin musikbana under high school-åren i Winnipeg. Förmodligen var det då få som trodde att han 30 år senare skulle hyllas som ”Godfather of grunge”. Precis som få förmodligen tror att de band som spelar på L´Orient i Linköping kommer att få något större genombrott. Men det får de ju, alla artister börjar någonstans och faktum är att vi faktiskt har en rad artister i länet som håller högsta klass inom sina respektive genrer.

Det är lätt att glömma bort sina lokala musiker, men som sagt: alla musiker är ju lokala nånstans. Just nu är det hemlighetsfulla hårdrocksbandet Ghost ute på ett segertåg över världen. Medlemmarna är Linköpingskillar som man för några år sedan kunde se på de lokala scenerna. The Haunted är redan ett världsband inom metalgenren, och även om det verkar råda en del oklarheter om bandet för tillfället så räcker det med att ta pendeln till Linghem för att få se en världsstjärna. I Norrköping finns Marduk som också åker jorden runt och sprider djävulens musik.

Det finns många exempel på östgötska artister med internationella framgångar. PG Lost turnerar i Asien, Johan Christer Schutz är bossastjärna i Japan, Marching Band och Niels Nielsen har med låtar i amerikanska filmer och tv-serier, Motalasonen Alexander Bard har exporterat popmusik i 25 år och så vidare, och så vidare. Även om inte alla band som når utanför landets gränser automatiskt blir gigantiska publikdragare så tyder det ändå på någon slags kvalitet inom sin genre. Ett band som Sonic Surf City säljer exempelvis inte ut några arenor, men låtmässigt håller de faktiskt världsklass inom surfpopen.

Och man kan faktiskt hålla yppersta klass även om man mestadels lirar på mindre, lokala ställen. Vi har exempelvis tre riktigt starka bluesartister från länet, Louise Hoffsten, Slidin Slim och Sven Zetterberg, som om de bott i USA kunde ha befunnit sig på en betydligt högre artistnivå. Slidin Slim är förresten med i Dead Soul, som just nu höjs till skyarna. Andra lokala akter att hålla ögonen på är exempelvis Saturdays Heroes, Lisa Lystam och Brandon Walsh. Så det finns all anledning att hålla sig à jour med vad som händer på de lokala scenerna framöver. Det är där stjärnorna föds.

RSS 2.0