Natt i Melaka

Klockan är två på natten, men svetten rinner. Gööööött!
Det var stor nattmarknad i Chinatown så den kollade jag in. Nu blir det KL.
Sen är det ju även tradition att göra en inne/utelista. Så här kommer den för Australienbiten:
Innelistan:
1. Dricka öl med Mucken och Dennis i Melbourne
2. Lösa Taubemysteriet i Port Adelaide
3. Vinturen i Barossa Valley
4. Åka Great Ocean Road
5. Pubarna i The Rocks, Sydney
Bubblare: Krigsmuseet i Canberra, surfkänslan i Torquay, strandområdet i Geelong, blåshålen i Kiama, Peri peri-cheeseburgaren i Melbourne
 
Utelistan:
1. Krogarna (framförallt öppettiderna)
2. Hyrbilsångesten sista veckan, när jag riskerade att få pröjsa en månadslön för ett litet märke. Men jag klarade mig (om det inte plötsligt dyker upp en räkning).
3. Soppatorskångesten på vägen till Canberra
4. Den bristfälliga informationen på Australian open
5. Att jag inte fick tag i nån Kiss of Fire (fd Dragons Breath)
Bubblare: vädret (framförallt sista veckan)

Liveklubben ikväll

Ikväll lirar Soulshine på Palatset.

Melaka dag två

Det är så varmt att man helst vill ligga inne på rummet (ni vet när man duschar och ändå är genomsvett två minuter senare), men det går ju inte, så jag gav mig ut på stan. Gamla stan är ju inte så stort, så på en timme hinner man kolla in det mesta.
Ikväll ska det tydligen vara rajraj i Chinatown där jag bor, så det blir det att kolla in. Sen drar jag tillbaka till KL imorrn eftermiddag typ. Melaka är kanske inget ställe man hänger någon längre tid, men är ni i KL kan jag rekommendera att ta en tripp på några dagar dit.

Lehmans fredagsfräckis

Räven ser haren i skogen.
Han springer dit, och tvingar sig på henne.
När räven är färdig, frågar haren honom:
- Har du ett sådant där papper att du inte har AIDS?
Räven:
- Ja, det har jag!
Haren:
- Då kan du slänga det.

Melaka

Imorse lämnade jag Australien och flög till Kuala Lumpur. Och det var en av de bästa flygresor jag gjort, trots att den tog över 7 timmar. Som ni ser var det ganska tomt i planet, jag skulle tippa på att bara 25% av platserna var fulla så man kunde bre ut sig rejält.
Fast jag höll på att inte komma med, för de hade stängt incheckningen när jag kom dit. Men jag körde den gamla vanliga "ser ni inte vem jag är?...så det löste sig!
De fem senaste gångerna jag varit i KL har jag funderat på att åka till Melaka, men det har aldrig blivit av. Förrän nu. Jag tog en buss på flygplatsen, och även det blev en härlig tur. Det finns nog ingenstans som långfärdsbussarna är bättre än i Malaysia. Bra vägar, lyxiga säten och allmänt gött.
Kom fram till Melaka vid 20-tiden, hittade ett kanonhotell precis vid floden (alldeles vid bron mellan Chinatown och Gamla stan, dvs så bra det kan bli). På bilden ovan ser ni utsikten från mitt fönster.
Fina Melaka är en trevlig stad som är med på Världsarvslistan. Det enda som stör lite är att det ligger ett Hard Rock café mitt bland de gamla husen.
Jag tror jag skrivit det förut, men egentligen är det nästan onödigt att åka nån annanstans än till Sydostasien. Visst var det kanonresor jag gjorde till Argentina, Boston, Nya Zeeland, Sydafrika osv men det går ju inte att komma ifrån att saker och ting är lite ROLIGARE i Sydostasien. Det är mer "hej svejs", vilket jag gillar...
Tog en snabbtitt på stan nu på kvällen. Ska kolla in området mer imorrn, då är det dessutom lite mer drag.
Men varmt är det i alla fall. Gött med lite fuktig tropikluft efter halvsvala Melbourne. Tandas och gokväll!


New York Times reslista

Så har då New York Times släppt sin årliga lista med de hetaste resmålen. Den finns här: http://www.nytimes.com/interactive/2015/01/11/travel/52-places-to-go-in-2015.html?_r=1
Det kommer ju många såna här listor, men det är NY Times som är den "som gäller". De har en helt annan koll, kunskap och engagemang, och är dessutom mer specifika än konkurrenterna. Vagabonds lista nyligen var ju till exempel ett enda stort skämt.
Jag brukar ju roa mig med att testa om jag är med i matchen, och de senaste åren har jag faktiskt lyckats pricka in oväntat många av platserna på listan.
Reglerna är dessa. Har man nyligen varit där eller allvarligt planerar att resa dit inom typ tre år får man en poäng. Här är några av de 52 resmålen på listan med kommentarer:
1. Milano
Var där en snabbis 2011 och vill dit igen - men bara en halv poäng.
2. Kuba
Tre år sen - 1 poäng
3. Philadelphia
Har inte bestämt om det blir Chicago/Cleveland eller Washington DC/Philadelphia i höst. Men i vilket fall blir det nästa höst så - 1 poäng
4. Yellowstone
Finns med på USA-listan, men kommer nog dröja några år - så 0 poäng
5. Elqui valley, Chile
Chile är det land som står högst på min reslista för tillfället. Och Rimås säger att han hakar på nästnästa vinter så - 1 poäng
6. Singapore
Några veckor sen - 1 poäng
7. Durban, Sydafrika
Jajjebrajje - 1 poäng
8. Bolivia
Finns inte med i de närmaste planerna - 0 poäng
9. Färöarna
Kocken och jag var ju på väg dit för nåt år sen, men nej - 0 poäng
10. Makedonien
Nej - 0 poäng
13. Orlando
Japp - 1 poäng
16. Nedre Manhattan, New York
New York finns ju alltid mer eller mindre med på listan över tänkbara resmål - men 0 poäng
21. Cleveland
Se plats 3 - 1 poäng
22. Sri Lanka
Det var ju på vippen att Kocken och jag hamnade där denna vinter, och jag tror det definitivt blir av inom tre år - men bara en halv poäng
23. New Orleans
Jag har ju pratat om amerikanska södern i några år nu, och försökt få Stöld att hänga på - men bara en halv poäng
24. Adelaide, Australien
Ja, en vecka sen. 1 poäng
30. Bend, Oregon
Jag var i Oregon i höstas, men en bit från Bend så - 0 poäng
32. Squamish, Kanada
Här var jag dock i höstas - 1 poäng
33. Seoul, Sydkorea
Kommer garanterat bli en tripp hit inom tre år - en poäng
40. Quebec city, Kanada
Jaharå - 1 poäng
45. Miami beach, Florida
Johorå - 1 poäng
46. Shanghai
Nära att det blev nu i vintras, och kommer nästan garanterat bli under nästa Asienresa - så jag är snäll och ger mig själv en halv poäng
48. Rom, Italien
Finns ett muntligt avtal att jag och Madde ska dit i vår - 1 poäng
Läsarnas val: Patagonien, Argentina
Ja, förra vintern - 1 poäng
 
Är riktigt nöjd med poängskörden, särskilt att jag plockade så många på topp tio. Utan att ha jämfört poängen med tidigare år måste detta vara min bästa NY Times-lista.
 

Liveklubben imorrn

Imorrn lirar OldTown, Snake Oil Salesmen och De förlorade pojkarna på Palatset.

Vintur i Melbourne

Hade ju egentligen tänkt att åka på en vintur till Yarra Valley idag men skippade det eftersom vädret varit lite opålitligt de senaste dagarna. Så jag gjorde en egen liten vinprovning istället i centrala Melbourne.
Första stället var nere på Federation Square där jag käkade en härligt salt och stark salamipizza. Till det blev det en Chardonnay. En helt okej öppning.
Gick över vattnet och kollade in hela Southbank denna gång. Hade tänkt att ta andra stoppet där, men det var rätt dött, så jag sökte mig istället tillbaka till stan och hamnade på City Square.
Där blev det efterrätt och en Pinot Grigio (dvs Pinot Gris). Lättdrucken fast kanske lite tråkig, men ändå god.
Tredje stället var en vinbar precis utanför mitt hotell. Där blev det återigen en Chardonnay. Lätt men ändå smakrik.
Egentligen hade jag tänkt att gå till en italiensk restaurang som verkade bra, men det var proppat (så förmodligen är det ett bra ställe) så jag hamnade återigen i min kroggränd. Där blev det en Riesling. Jag har alltid tyckt att Riesling är ett ganska sött och osofistikerat vin, men på senare tid har jag druckit en hel del riktigt goda Riesling så det kanske är dags att omvärdera uppfattningen.
Däremot kommer jag inte att omvärdera min syn på den australiensiska krogkulturen. Den är helt enkelt usel. Jag har ju tidigare nämnt att de stänger tidigt osv. Låt mig också få tillägga att det ofta kostar att betala med kort samt att de vägrar splitta notan. Många ställen har det till och med utskrivet på menyn eller på en lapp vid kassan. Inget annat än katastrof, sa Bill. Katastrof var ordet, sa Bull.
Men imorrn bär det av till muslimska Malaysia, där är det inga problem att få tag i alkohol efter midnatt!

6.08

Äh, vi tar en bild på 6.08 också. Figge mejlade nämligen och ville boka oss till Dentusgrottan. "En platta folköl", sa jag när han frågade om gaget. Han skulle fundera och återkomma, det var visst i saftigaste laget, tyckte han...

Ännu en dag i Melbourne

Började dagen med att knalla upp till Queen Victoria Market, som var ungefär som alla andra såna där Skänninge-marknad-under-tak som finns i en massa städer.
Badhuset var dock snyggt, och man kan ju hoppas att det nya badhuset som ska byggas i Linköping blir i samma stil.
Förresten är det nån som vet varför McDonalds heter Macca´s här? Och det verkar bara vara i Melbourne det gör det, i resten av Australien heter det McDonalds. Märkligt...
Idag har jag inte gjort så mycket, men målet för dagen var att kolla in Docklands som är ett uppfräschat hamnområde som nu fått bostäder, butiker, strandpromenad osv i "fräck och modern stil". Ja, ni vet hur det brukar se ut...
Ett pariserhjul och lite skulpturer hör ju också till...
(av nån anledning går det inte att rotera bilderna, ska fixa det senare...)
Jo alltså...dessa gentrifierade hamnområden som man hittar i var och varannan storstad nuförtiden...nu får det banne mig räcka. För fem år sedan kändes det fräscht, men nu spyr jag nästan på skiten. Det ser ju exakt likadant ut överallt. Melbourne, Sydney, Auckland, Vancouver, Oslo, Kapstaden, Singapore...till och med Bangkok har fått ett liknande hamnområde.
Jag skrev faktiskt en krönika om detta redan för två år sedan: http://tobi.blogg.se/2013/april/krogkronika-nolltretton-april-2.html
Idag, liksom de senaste dagarna, har vädret varit småkallt vilket gör att jag skippar den där vinturen som jag hade funderat på imorrn. Tror istället jag gör en egen vintur bland alla mysiga småbarer i centrum. Bara i mitt kvarter finns det sisådär tio coola ställen (restauranggränden oräknad) som är värda att kolla in. Men det gäller ju som sagt att komma ut tidigt i det här landet, så jag tror jag börjar redan vid frukost!

Elin

Och idag fick jag ett ryck att slänga in en bild på Elin Ruth, och det är ju heller aldrig fel...

Australia Day

Idag var det Australia Day och det firade jag med att gå runt och kolla in Melbourne. Så här kommer lite bilder...
Ett av målen med dagen var att kolla in AC/DC Lane, och det är ju coolt att det finns en gata som heter så. Men fasiken vet om det var så mycket att se...
Mycket av sevärdheterna i Melbourne finns runt Federation Square, bland annat denna graffitigränd...
Fler bilder från Federation Square...
Vet inte om det alltid brukar vara mycket folk där nere, och på andra sidan floden på Southbank, eller om det var för att det var Australia Day men mycket folk var det i alla fall. Och ett trevligt område. Melbourne är överlag en ganska trevlig stad. Centrum är inte speciellt stort utan själva kärnan består av en yta på ca 1x1 km.
Southbank är en strandpromenad med massa restauranger och gatuartister. Fräscht men lite tråkigt område. Imorrn tänker jag kolla in Docklands och området norr om centrum. Sen funderar jag på att boka in en vintur till Yarra valley också, vi får se...

Miss Behaviour

Jag vet inte varför, men jag kände bara för att slänga in en bild på Norrköpingsbandet Miss Behaviour. Och det är ju aldrig fel...

Möte i Melbourne

Kom till Melbourne igår för några dagars avrundning av denna Australientripp. Tog in på ett hotell mitt i smeten och gav mig ut på stan för en fika. Melbourne är ju känt för sina caféer så en fika var nummer ett på listan. Nummer två tänkte jag klara av idag och det är att kolla in AC/DC Lane.
Idag är det för övrigt Australia Day. Vet inte om det händer nåt speciellt eller om den stora festardagen var igår och allt är stängt idag, men det märks väl.
Just det, har ju glömt bort årets reseaffisch, men det är i alla fall Frallan som fick äran i år.
Precis runt hörnet ligger Hardware Lane som är en liten mysig bargata. Tjoho, tänkte jag, och såg fram mot att sitta där om kvällarna och äta och dricka gött. Äntligen är man i en storstad där de inte stänger ställena svintidigt som i övriga landet. Men icke sa Nicke, för kl 22 sa det tjoff, tjoff, tjoff så var det igenbommat och tomt.
Sen dök i alla fall Mucken och Dennis upp, dvs det kända rockbandet Westerburgh & Micaela, och vi drog iväg en bit och hittade ett ställe som höll öppet natten lång. Där klämde vi några tillbringare öl och hade en trevlig kväll.
Egentligen hade jag tänkt att överraska dom och bara dyka upp på en av deras spelningar, men det är ju som det är med Facebook osv, så de har ju haft dunderkoll i en månad att jag varit på väg.
Nähä, nu börjar det bli dags att ge sig ut på stan...

Dagens Tobi


Tillbaka i Victoria

Idag var nog resans mest händelsefattiga dag. Egentligen bestod den bara av 60 mils bilåkning...
Två sevärdheter hanns dock med längs vägen. Dels Landrover on a pole i Keith...
...och sen jättekoalan i Dadswell.
Sen blev det ytterligare bilkörning innan det var dags att leta boende. Funderade först på Ballan, pga namnet, men körde lite till och hamnade i Bacchus Marsh istället. Inget dåligt namn det heller.
Imorrn ska jag lämna bilen, sen blir det Melbourne i några dagar...

White Line Recordings på Palatset

Ikväll kör Sveket, Dance Me Dead och The Grand Trick på Palatset.

Tredje våningen i Port Adelaide

Gårdagen var kanon, men frågan är om inte idag var den bästa dagen hittills på resan. Överlag så gillar jag Adelaide, det är den stad jag besökt i Australien som jag känner för mest. Men allting har ett slut, så imorse checkade jag ut från hotellet på Hindley street (som jag läste idag tydligen ska vara stans "sädiga" kvarter), och gav mig ut på en sista runda på stan.
På dagens schema stod Port Adelaide som ligger nån mil utanför stan. Och på vägen dit fick jag äntligen mitt Art Deco-begär stillat.
Under alla fester hos Dr Frasse har jag blivit matad med Taubes visa "Karl-Alfred och Ellinor", där Taube sjunger om den svenske sjömannen Karl-Alfred som går iland i Port Adelaide och hamnar i ett rum på tredje våningen, så den har jag gått och nynnat på hela dagen. (Hela texten kunde ni läsa i förrförra blogginlägget)
Port Adelaide var ett mysigt litet ställe, med mycket gamla hus och allmänt trevligt. Och har man dessutom sångtexten ringande i huvudet blir det nästan magiskt att gå omkring i de gamla hamnkvarteren.
MEN! Plötsligt slår det mig...tredje våningen sjöng han. Men när jag ser mig omkring finns det inga hus med tre våningar, husen har bara TVÅ våningar. Va fasiken? Har gubbjäkeln skarvat och fabulerat? Är allt bara påhittat?
Bestämmer mig för att gå till botten med detta och går in på turistbyrån för att fråga om det finns några hus med tre våningar. Damen bakom disken skiner upp när jag frågar och berättar att husen faktiskt hade tre våningar förr i tiden, men att staden har sjunkit efter diverse översvämningar. Det syns tydligt på de flesta husen nere vid hamnen, där portar och fönster hamnat under nuvarande gatunivå (några exempel på bilderna nedan).
Hon hänvisar mig särskilt till ett ställe som heter British Hotel, som har en sjunken våning som nu används som festlokal i källaren. Så jag går dit, snackar med personalen och får kolla in "The Cellar" som källaren heter. De runda markeringarna bakom mig var tidigare fönster ovan mark, berättar hon.
Så här ser stället ut på utsidan, och jag fantiserar om att Taube (eller Karl-Alfred) satt där uppe på verandan, som då alltså var tredje våningen.
Men hur var det då med Victoria street, där denna sång skulle utspela sig? En titt på kartan visar att det inte finns någon sån gata i Port Adelaide. Så ljög gubbrackaren ändå trots allt?
Nja...den stora huvudgatan heter faktiskt Victoria Road och går ända fram till hotellet där den byter namn till Nelson Street. Min teori är att streeten har breddats med åren och blivit en road, och att Nelson Street fått sitt namn senare, för det är bara en kort vägstump. Så förmodligen var det just i detta hus som dramat i "Karl-Alfred och Ellinor" utspelade sig.

Strax bredvid Port Adelaide ligger Semaphore som jag också gillade skarpt. Det är ett mysigt sol- och badställe med strand, tivoli och ett miniånglok. Glöm inte att kolla in det om ni hamnar i Port Adelaide.
Sen var det dags att röra sig bort från Adelaide och börja köra de 70 milen till Melbourne. Jag gjorde ett stopp i Hahndorf några mil utanför stan. Det är en gammal tysk bosättning som behållit sin stil med kalkstenshus och är ett slags tysk by mitt i Australien. Mysigt och skoj. Kolla in det också om ni är i trakterna.
Körde ytterligare fem mil innan jag tog in på motell i Tailem Bend, samma motell som jag bodde på när jag åkte TILL Adelaide. Hamnade på en lokal pub (vilket alltid är kul), och det verkade som att folk redan börjat ladda för Australia Day, om man säger...

Lehmans fredagsfräckis

Det var lappgubben Kyrpi som skulle upp på fjället och räkna sina renar. När han kom upp till kåtan upptäckte han sin kollega lappgubben Sampo stå och våldta en ren...
- Vo gör tu Sampo, frågade Kyrpi.
- Jo, je va te toktorn ikår o sa att je hatte sån värk. Tå sa toktorn att Voltaren pruka hjälpa...

Port Adelaide

En ung sjöman, Karl-Alfred var hans namn,
han for så vida, ifrån hamn till hamn,
han var så lycklig med sitt fria liv,
han hade ännu ej förälskat sig.

Som lättmatros förtjänte han sitt bröd.
Hans moder levde men hans far var död.
Han skrev så kärt till modren allt ibland,
och sände penningar från fjärran land.

Port Adelaide, det är en trevlig stad,
där är en sjöman alltid nöjd och glad.
Karl-Alfred snyggar sig och går iland,
med glatt humör och penningar i hand.

Till en teater går Karl-Alfreds stig,
ty han har gått iland att roa sig.
Där sätter han sig uppå läktaren,
då hörs en röst: Hallo, my little friend!

Han vänder sig och ser i samma stund
en vacker flicka - hennes röda mun
den ler mot honom och hon viskar säll:
Come on, my darling! Följ med mig ikväll!

Och när som föreställningen är slut,
då går Karl-Alfred med den flickan ut.
Hon säger: Följ nu med din Ellinor
så skall du se hur snyggt och fint jag bor.

Uti ett hus uppå Victoria Street
där bodde hon - han följer henne dit.
Knappt sitter hon uppå Karl-Alfreds knä
så säger hon: Tag fram din portmonnä!

Karl-Alfred frågar: Vad skall du med den?
Hon svarar blott: Tag hit den strax, min vän!
Och i detsamma kliver in en man
en sådan, som man ej beskriva kan.

Han riktar mot Karl-Alfred sin pistol:
Hand o'r your money, be quick you big dam' fool!
Men vår Karl-Alfred fruktar ej hans tjut.
Han säger blott: Ja, varsågo å skjut!

Men utur fickan tar han portmonnän
och boven får den mellan ögonen.
Sen säger han till lilla Ellinor:
adjöss me dej, ursäkta att jag går!

Men den som denna visan diktat har
det är en ung sjöman, som en gång var
uti ett hus i tredje våningen
i Port Adelaide, i Australien

Barossa valley

Det finns mycket jag gillar, men det jag nog älskar allra mest i hela världen är att åka på vinturer. Idag blev en tripp till vingårdarna i Barossa Valley utanför Adelaide. Tjugo pers i en minibuss drog iväg klockan nio i morse och var tillbaka i stan vid femtiden. Som vanligt var det en massa olika nationaliteter och det blev en hellyckad dag.
Barossa Valley ligger några mil utanför stan och vi åkte genom delar av de områden som drabbades av den stora skogsbranden nyligen.
Så här såg första stället ut. Vi provade sex, sju viner på varje ställe. Både vita och röda, samt något enstaka rosé och några portviner. Barossa är främst känt för sin Shiraz, men de är i fruktigaste laget för mig. Bland vita är det främst Semillon som gäller, men de är lite för smak- och karaktärslösa enligt min mening.
Sen kom vi till andra stället. Jag ångrar lite att jag inte slog till på deras Shiraz. Vet inte riktigt varför jag avstod? Hur som helst kan jag ju inte komma hem från en resa utan några flaskor vin i bagaget, vad skulle Martin, Jossi och Vickan säga då?
Vi käkade även lunch på andra stället. Närmast syns en kille från Melbourne, en gubbe från Vanvouver och en tjej från Sydney som var tre av de som jag pratade mest med under trippen.
På tredje stället var det fri provning, dvs man får välja vad man vill från listan och smaka. Ingen gemensam provning och inga förvalda viner.
Sen kom vi till fjärde och sista stället. Strax innan vi skulle dra fick jag panik och köpte en flaska Shiraz. För hur f-n skulle det egentligen se ut om jag kom hem tomhänt från Barossa Valley?
Vinturer - det här är livet!

Adelaide

Kom till Adelaide igår. Det är en stad som jag var lite extra nyfiken på, kanske för att man inte hör om så jättemånga som åker dit. Det är ju en miljonstad men känns som en stor småstad. Husen är låga, hela centrum är omgivet av parker och tempot är lite lugnare.
Staden är känd för sina många kyrkor, men just nu kryllar det även av cyklister här. Det pågår ett stort cykellopp, och de verkar inte nöja sig med tävlingen utan man ser cyklister överallt på gatorna.
Efter en massa strul hittade jag ett bra hotell mitt i smeten. Det har överhuvudtaget varit mycket strul av olika slag den här resan, som ibland förtagit lite av nöjet. I förrgår tror jag att jag åt nåt konstigt för jag mådde jättekonstigt hela dan igår och låg halvt däckad. Men idag mår jag tipptopp, vilket får sin förklaring i nästa blogginlägg.
Tror jag nämnt det tidigare, men en jäkligt irriterande sak med Australien är att det finns fler ställen med ordet "hotel" i namnet som INTE är hotell än ställen som verkligen är det. En annan märklig grej: i förrgår började jag märka att det inte var något som stod helt rätt till. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, mer än att det var något som inte stämde. Igår kväll kom jag på vad det var. Southern Australia tillhör en annan tidszon än Victoria. Dock är det inte en timme som skiljer, vilket är brukligt, utan endast en HALVTIMME. Men nu är jag i fas igen!

Figges kätbild

Det här med kätbilder har tyvärr försvunnit lite från bloggen, de enda som envist fortsätter att skicka in är Stöld och Figge. Av den sistnämnda fick jag precis den här. Figge skrev:
- Tja Tobbe! Hoppas du har det bra i Anustralien. När du kommer hem bjuder jag på semlor i stora lass! Här har du en saftig kätbild att njuta av tills dess

Gest hos Tobi

Har varit lite tyst om David Gest på sista tiden. Undrar vad han gör? Förutom att operera om sig till kines...

Australian Open

Ända sedan 80-talet har jag drömt om att åka till Melbourne och se Australian Open. Jag minns alla tidningsbilder och tv-klipp på svenska fans som satt i solskenet på läktarna och drack öl och hejade fram Wilander, Edberg och de andra. På den tiden var Australien superhett som resmål bland svenska backpackers, och dessutom var de svenska tennisspelarna i världstopp. Jag tror det var 1986 som Sverige ett tag besatte sex av de tio första platserna på herrarnas ATP-ranking!
Så jag åkte ut till Rod Laver Arena för att kolla in Elias Ymer och Johanna Larsson, och det är ju lite som en rockfestival där det pågår saker hela tiden på de cirka 30 banorna. Det är matcher, träningar, uppvisningar, publikmatcher och en massa annat. Dock var det väldigt dåligt med info, så det var svårt att veta vem som spelade var och när.
Han i ljusblått där borta är i alla fall Federer som tränar lite...
Sen är ju allt inte lika flashigt som kvällsmatcherna på centercourten. En match på bana 14 mellan två okända spelare inför en publik på 25 pers känns kanske inte så spännande...
Och här är han - den coolaste av dem alla!
Efter några timmar satt jag mig åter i bilen för en maratonkörning västerut. Nu ligger jag här på ett motell i "the outback" och lyssnar efter dingos och spanar efter Södra korset. New balls!

På skiva: David Guetta

David Guetta
"Listen"
Parlophone/Warner

Det är alltid lite vanskligt att recensera Dj:s, house, EDM och annat dunka-dunka eftersom det huvudsakligen är musik att dansa till och inte sitta och lyssna koncentrerat ett helt album på. Det är något helt annat att stå på ett stort fält mitt i natten inklämd bland tusentals andra och titta på en storslagen ljusshow medan basen pumpar i magen mot att lyssna lite förstrött på samma musik på Spotify på datorn.
Nu är David Guetta ändå ganska poppig i sitt låtskrivande. Visst, beatsen dunkar på men låtarna är melodiösa och i sin grund ganska traditionella. Det finns andra i hans genre som är betydligt mer våghalsiga och experimentella, men kanske inte lika lättillgängliga. Flera av spåren har redan blivit hits och ytterligare ett gäng lär följa.
Fransmannen själv menar att hans sjätte album visar på en tydlig utveckling, men personligen tycker jag han har säkerhetsbältet på. Här finns en radda gästartister, bland annat Nicki Minaj, Elliphant, Avicii och John Legend, och det finns ganska stor spridning på stilarna. Ändå låter förvånansvärt många av låtarna tråkiga och fantasilösa.

2/5

Great Ocean Road

Idag kom bästa dagen hittills på resan. Efter en snabbsväng i Geelong stod The Great Ocean Road på schemat.
Det är en otroligt vacker vägsträcka på sisådär 20 mil som löper längs med kalkstensklipporna utmed Victorias sydvästkust. Vägen börjar i Torquay som är Australiens surfmetropol och har ett stort surfmuseum.
Sen är det bara att snirkla sig fram längs serpentinvägarna och titta på den fina havsutsikten. Det ligger en massa småstäder längs vägen, och särskilt Lorne var kanon.
Men höjdpunkten kommer efter Princetown, då kommer Twelve Apostles och en massa andra kalkstensklippor. Jag fick skippa några på slutet men här kommer ett axplock av det bästa (och en pingvin!):
Och nu är jag i Melbourne, men bara en kortis. För imorrn bär det iväg en sväng igen.

Wonthaggi till Geelong

Lämnade Wonthaggi och satte sikte på Phillip Island, som är lite som...tja, Victorias motsvarighet till Öland, skulle man kunna säga. Jag hade gärna velat se deras berömda Penguin Parade, när pingvinerna vandrar från vattnet upp på land varje kväll, men det passade tyvärr inte mitt schema. Kollade in staden Cowes, som var trevlig och sen udden The Nobbies med sina klippor och sitt blowhole(!). Kanske mest för fågelskådare, men okej ändå.
En bit bort låg Pyramid Rock...lite Thailandsvarning på den...
Sen körde jag mot Mornington Peninsula (som verkade ganska bra, hade velat kolla in mer), och därifrån tog jag färjan till fina Queenscliff. Jag vet inte vad det är, men jag är nästan barnsligt förtjust i att åka färja. Och det var svinkul den här gången också.
Och sen kom jag alltså till Geelong som blev en omedelbar favorit, men det har jag ju redan berättat lite om.
Hela hamnen kryllar av den här typen av gubbar, och hela stan känns lite roligare än de andra ställen jag besökt i Australien. Fin stad med mycket historik.
Hamnade på stället nedan på kvällen, och kallt var det. Hade långärmat för första gången på resan, men bra ställe ändå som sagt.

Osis i Oz

Vart var jag nu? Jag ligger ju lite i otakt med den här bloggen.
Jo, jag lämnade Lakes Entrance och var allmänt sur över dåligt wifi, dåligt väder, dåliga krogar och iskall AC. Kom till Metung som var en fin liten by med bra väder och ett kanoncafé där jag käkade frukost och laddade ner en massa poddar att lyssna på.
Sen blev det en massa bilkörning där det mestadels såg ut som på bilden ovan. Och ibland som på bilden nedan.
Slängde in ett vattenfall (Agnes Falls) för att det skulle hända nåt...
Sen stod jag i valet och kvalet om jag skulle åka till den kända Wilson Promontory National Park eller till hålan Fish Creek som har ett art deco-hotell med en stor, död fisk på taket. Jag valde såklart det senare.
Gjorde även ett snabbstopp i blåsiga Venus Bay innan jag började ladda för supertrendiga turiststället Inverloch, där jag tänkte spendera natten.
Men ni kan ju drillen med dessa australienska turistorter...det finns ett konstant feltänk. Inverloch som alltså är superhett för Melbourneborna att åka till hade bara tre motell, och alla var fulla trots att jag var där redan klockan fem. Så det var bara att åka vidare till Wonthaggi, en bonnhåla några mil bort. Där hittade jag ett motell för 70$ (klart billigast hittills, och när man såg rummet fattar man varför). Stället hade också en nattklubb och denna kväll var det liveband. Som sög...

Dagens Tobi


Geelong

Och när vi kom till New York så blev där rättegång,
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong
Jag kom I själva rushen och reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska och skötte min affär,
Och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag millionär
 
Kom till Geelong idag efter diverse strul. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra de närmsta dagarna. Det första jag måste göra är att skaffa en ny sladd till kameran, så jag kan lägga upp bilder. Sen var ju tanken egentligen att åka Great Ocean Road och därefter dra till Adelaide och sen avsluta i Melbourne. Men igår blev ju Elias Ymer klar för Australian Open och spelar match på tisdag, och det får man ju inte missa. Men det ställer ju till saker och ting, och de stora avstånden gör att man inte bara kan ändra på planerna hur som helst. Dessutom har jag två tider att passa (lämna tillbaka bilen plus flyget) plus att jag måste klämma in ett möte med Mucken. Har funderat på ett gäng olika varianter, tom att utgå från att Ymer vinner första matchen och hoppas att han spelar den andra på torsdag. I vilket fall lär jag få skippa en vintur i Adelaide (om jag nu kommer dit) och bara ta en i Melbourne.
Geelong är i alla fall en okej stad, även om det är rätt lugnt idag eftersom det är söndag. Skönt att vara tillbaka i en riktig stad efter alla turer på vischan (kommer lägga upp bilder sen). Men...nog fan är det samma undermåliga krogkultur även här. Köken stänger åtta, nio på kvällen. Vill man vara säker på att få middag måste man gå ut vid sjutiden. Katastrof!
Men det är inte enda felet. De envisas med att ha jätteljust på krogarna. De har konstiga beställningssystem. Det finns knappt uteserveringar. Restaurangerna ligger i ocharmiga lokaler (tänk Domusrestaurang eller snabbmatställen) och ölen är pyttesmå (typ 20 cl). Deras bamseöl heter "scooner" och är  typ 33 cl. Större än så har jag inte sett. Däremot är det bra att man inte dricksar!

Förhastat beslut?

Nu när jag cruisar mellan Australiens surfbeacher funderar jag: tänk om jag inte hade klippt mig och slutat med surflooken i somras...
Då hade jag ju haft den PERFEKTA surflooken nu. Jag ångrar mig faktiskt, och mest av allt ångrar jag att jag lovade Jossi att aldrig mer odla långt hår efter detta "sista desperata försök att klänga sig kvar vid den flyende ungdomen" (som hon uttryckte det).
Men vet ni? Jag skiter i det! Nu kör vi igen! Sommaren 2015 ska bli "Summer of surf part 2"!!! 

På skiva: Little Jinder

Little Jinder
"Little Jinder"
Warner

Visst går det att ta sängvägen till toppen. Som 18-åring spelade Josephine "Little" Jinder (ja, hon är dotter till Åsa Jinder) in EP:n "Polyhedron" i sin säng och sen tog musikkarriären fart. 2009 kom "Youth blood" som ledde till både nationell och internationell uppmärksamhet, turnéer och musikaliska samarbeten.
Nu, några år och diverse musiksläpp senare, växlar Little Jinder spår och prövar nya marker. Musikaliskt finns grunden fortfarande i någon slags elektronisk pop, men de tidiga klubbinfluenserna är borta och istället har hon tonat ned, skalat av och softat till hela anrättningen. Den stora förändringen är dock att hon numera sjunger på svenska, och anledningen till det är att hon tyckte det fanns så många andra som gjorde samma sak bättre på engelska, men att hon på svenska blir mer unik i sitt uttryck.
Fiona (från Rebecca & Fiona) är en av gästerna på denna nattradiovänliga skiva, som jag tycker är ett steg i helt rätt riktning för Little Jinder. Men hon är inte riktigt framme än, musiken har svårt att lyfta och bli mer än bara småtrevlig och mysig.

3/5

Nytt på DVD

The Purge: Anarchy

Originalet "The Purge" med Ethan Hawke i huvudrollen hade en intressant premiss som gick ut på att USA i framtiden kommer tillåta folk att slå ihjäl varandra en dag per år för att hålla nere brottsligheten. Sen blev det dessvärre i slutändan en riktig skräprulle.
Uppföljaren bygger på samma grundidé, men denna gång har man problematiserat hela konceptet genom att ta in olika infallsvinklar. Där ettan bara handlade om en familj som var inlåsta i ett hus har man nu man nu utforskat vad som händer därute på stan under den där blodiga natten.
Ett par har en trasig bil som gör att de inte kan ta sig hem. En annan man är ute på ett privat hämnduppdrag. Samhällets överklass tar tillfället i akt att tillfredsställa sina mest morbida begär och det finns även en motståndsrörelse som vill stoppa hela tanken med "The purge" eftersom det är de fattiga som drabbas.
Återigen finns det många intressanta infallsvinklar som borde få tittaren att reflektera kring viktiga samhällsfrågor, men återigen slutar det mest i en massa pang-pang, vilket är synd.
Men det riktigt oroande är att de flaggar för att det förmodligen kommer en trea om ett år.

2/5

Lakes Entrance

Hade tänkt att pressa och surfa lite i Merimbula, men det var rätt molnigt så jag hoppade in i bilen och körde mot Eden där jag käkade frukostlunch i hamnen.
Eden är kanske inget ställe man stannar nån längre tid i, men i jämförelse med alla de andra tråkiga kuststäderna var det ett kul stopp (utan att på något sätt vara anmärkningsvärt).
Sen blev det mest bilåkning under dagen. Fin natur men ganska händelsefattigt. Jag hade tänkt att kolla in Snowy River, men hittade inget vettigt sätt att göra det på, så jag gasade på mot dagens slutmål Lakes Entrance istället.
Det är alltså ett slags sjösystem med tre sjöar som sitter ihop. Ett stort turistmål bland australiensarna, och då vet ni vad det betyder - att det är skit!
Alltså, själva området är ju fint men staden... Vad är det för fel på folket i det här landet? Varför kan de inte bygga trevliga turiststäder? Jag är inte särskilt kräsen, jag vill bara ha det vanliga: lite parker och torg, kanske en strandpromenad. Och så lite uteserveringar.
Varför finns det inga pubar? Varför går det inte att beställa mat efter 21? Varför finns det inga ställen där man kan ta en bira efter midnatt? Det är ju ändå populära turistorter jag besöker, vad gör allt folk efter solnedgången? Sitter de och krökar i sina husbilar och på campingplatserna?
Jag hade eventuellt tänkt att stanna två nätter i Lake Entrance men kommer dra redan imorgon. I början hade jag en massa storslagna planer med denna resa, nu vill jag bara detta: när jag kommer till en ny stad och har checkat in på motellet vill jag gå runt knuten och hitta en mysig pub. Där ska jag sjunka ner i dunklet, beställa in en burgare och några öl och sitta och fyllna till i lugn och ro. Ska det vara så jäkla svårt?

Lehmans fredagsfräckis

Det kom till kaptenens kännedom att det gick en smittsam könssjukdom på regementet.
Han kontaktade då regementsläkaren. De beslöt att ställa upp alla gubbarna nakna på ett led i korridoren för att studera deras organ. Kaptenen gick före doktorn och kommenderade:
- Skinn av, skinn på. Doktorn granskade. Kaptenen fortsatte:
- Skinn av, skinn på. När de kom fram till siste man stod han med satsen i händerna. Då frågade doktorn:
- Hur är det här då?
- Jo, jag har ju varit med från början, svarade han.

Canberra - Merimbula

Började dagen med att kolla in Australian War Memorial, som inte bara är ett enormt stort museum utan också ett väldigt bra sådant. Där fick man veta mer om alla krig Australien varit med i och jag blev kvar i över tre timmar.
Museet är en slags förlängning av the Paliamentary triangle (själva kärnan i Canberras pampiga stadsplanering) och framför museet ligger en stor paradgata där man ser Parlamentet på en kulle på andra sidan vattnet.
Utmed ANZAC Parade, som gatan heter (ANZAC = Australian and New Zealand Army Corps) finns det en massa krigsmonument, bland annat dessa:
Sen åkte jag över sjön för att kolla in Capital Hill, men det var lite för stort och trist. Området gör sig helt enkelt bättre som idé på en karta än i verkligheten.
Var inne på National Portrait Gallery och där hade de i alla fall porträtt av Nick Cave och Midnight Oil. Jag gillar även tanken på ett porträttmuseum, kul idé.
Och som kronan på verket har vi den udda parlamentsbyggnaden, med sin fula flaggstång...
En natt i Canberra fick räcka, så på eftermiddagen åkte jag ut mot kusten och är nu tillbaka på Princes Highway som jag följt söderut från Sydney. Ska inte säga att det var bortkastat att åka till Canberra för det är kul att ha varit där (och särskild se krigsmuseet), men det var stor möda för ganska liten belöning så är det nån som funderar på att åka dit kan ni skippa det.
Kvällen blev dock kanon. Det är ju alltid lite meckigt när man kommer till en ny stad på kvällen och ska hitta nåt bra boende och nånstans att äta. Ofta drar klockan iväg och det blir småstressigt när man bara vill ta det lugnt och dra i sig några Coopers i lugn och ro. I Australien får man heller inte söla med att komma ut på kvällen, det kan vara svårt att hitta ställen som serverar mat efter 21 (om man inte vill ha McDonalds eller liknande). Men då kommer man i alla fall upp tidigt på morgonen, vilket är bra eftersom utcheck oftast är kl 10.
Fast tacka vet jag Argentina, där var det inga problem att gå och käka klockan ett - två på natten. Det är mer min stil.
Merimbula, där jag bor inatt, är inte särskilt märkvärdig men är nog den bästa av de små kuststäder jag varit i hittills. Hittade en bra krog där jag käkade resans hittills bästa mat, och dessutom är motellet både billigt och bra.
Imorrn lämnar jag New South Wales för Victoria och börjar så sakteliga närma mig Melbourne, som var själva huvudskälet till att jag valde Australien denna vinter. Finns mycket att kolla in i de här trakterna och jag har inte riktigt lagt upp någon vettig planering för de kommande dagarna, så vi får se vad det blir av det.
Årets låt är i alla fall "Rude" med Magic!, som spelas ständigt och jämt (ja, jag vet att den inte är ny). Tycker lite motvilligt att den är riktigt bra, så jag kollade in videon. Vilket jag inte skulle ha gjort, för nu avskyr jag sångaren!

På skiva: Tommy Körberg

Tommy Körberg
"Tommys jul"
Warner

Det verkar finnas en slags outtalad regel om att man inte kan kalla sig artist förrän man spelat in en egen julskiva. Därför brukar vi i december varje år översvämmas av plattor där artister tolkar samma gamla uttjatade jullåtar som vi redan hört till leda. Och här kommer en till.
Nja, förresten. Tommy Körberg har visserligen spelat in ett julalbum, men han har den goda smaken att undvika "Stilla natt" och alla de andra låtarna som artister slentrianmässigt och fantasilöst brukar välja. "Vad skulle jag ha gjort – en inställsam och hjärndöd platta om hur bra och fint allt är till jul?", säger han själv och visar att han är medveten om problematiken.
Tillsammans med Norrköpings symfoniorkester, Göteborgs kammarkör och ett band bestående av bland annat Jojje Wadenius har han valt låtar av exempelvis Coldplay, Sting och Salem Al Fakir. De flesta numren är nyskrivna eller i nya översättningar, och för texterna står bland annat Björn Ulvaeus och Tomas Andersson Wij.
Slutresultatet blir en riktigt bra platta med snygga arrangemang och strålande sång av Körberg. Den värsta sötsliskigheten är bortpolerad och istället sjunger Körberg om skilsmässor och andra tunga ämnen. Särskilt julig kanske inte plattan är, men det är bara skönt.

3/5

Kan Berra kan väl jag...

Sydney var bra, men i övrigt har Australien lite svårt att leverera på den här resan. Jervis Bay som är så hajpat kändes rysligt överskattat. Sen utlovade jag ju världens vitaste sand på Hyams Beach, och visst var den ganska ljus, men VÄRLDENS VITASTE har den nog en bit kvar till.
Det var ändå en helt okej strand, men av det jag sett hittills känns beacherna norr om Sydney klart vassare än de söder om. Kallt i vattnet var det också...
För att hedra Pelle Joelsson åkte jag till Ulladulla, även det en av dessa små australiensiska kuststäder som underlevererar.
Detsamma kan sägas om Batemans Bay som var nästa stopp. Hur kan dessa orter vara stora turistmål, det finns ju inget att se eller göra? Visst de är småmysiga, men inget speciellt.
Men mycket fyrar finns det i alla fall, så gillar man såna har man en högtidsstund down under. Nu tillhör inte jag den skaran, men ändå...
Överhuvudtaget är Australien så fräscht och välordnat att det nästan blir tråkigt. Så tänkte jag strax innan dagens stora drama som var när jag höll på att få soppatorsk på vägen till Canberra. Hade bara tre liter kvar i tanken när jag till slut hittade en bensinmack efter 15 mil på slingriga bergsvägar.
Undrar ni över det där med staterna från igår så är Canberra en egen administrativ region som heter ACT, så så var det med det. Jag har ju mest hört skit om Canberra, att det ska vara tråkigt osv. Och det är ju en väldigt konstig stad som är uppbyggd bara för att vara huvudstad, så det finns visserligen lite häftig stadsplanering och cool arkitektur, men det verkar knappast vara nåt ställe för oss turister att hänga i. Bara att hitta hotell och att köra rätt var en pärs. Imorrn ska jag kolla in området kring Capital Hill, och det blir nog bra, men jag blir nog bara kvar en natt istället för de två som jag först planerat.
Hotellet ja...bilden fångar inte riktigt misären men tro mig när jag säger att det är ett av de skabbigaste hotell jag bott på (27 Hotell i Bangkok inräknat).

Lika som bär #171

Aretha Franklin & Lionel Richie

Från blåshål till BYO

Nu har jag åkt bil i två dagar men bara kommit drygt tio mil söderut. Fan vet hur jag ska få ihop det här schemat, men det löser sig nog. Dagen började med en liten tripp till mysiga Kiama, som är känt för sitt "blowhole". Det låter ju halvsnuskigt, så det var jag tvungen att kolla in. Men vad det handlar om är att det sprutar upp vatten ur ett hål i berget när vågorna slår in. Kiama har faktiskt två blowholes och det lilla var nog ännu bättre.
Sen bar det inåt landet för att kolla in regnskogen och åka snirkliga bergsvägar vid Jamberoo. Skulle kolla utsikten på ett ställe, men det var rätt dimmigt som ni ser.
Såg i alla fall en Wombat utmed vägrenen, och de är större än man tror. Annars kollade jag in de flesta djuren (känguru, koala mm) senast jag var här, det är nog bara näbbdjur jag har kvar. Ingen resa är heller komplett utan att kolla in ett vattenfall, så jag svängde förbi Carrington Falls.
Såg nu på kvällen att jag blivit rejält solbränd på armarna. Hur gick det till, jag har ju mest kört bil hela dagen? Hur som helst...en av de saker jag sett fram mot mest var att åka till Robertson och se Världens Största Potatis, och så här ser den ut:
Sen var det dags för fler vattenfall i Fitzroy Falls.
Det är ett område som påminner lite om Blue Mountains...
Sen var det dags att börja dra sig ut mot kusten igen. Jag passerade lilla Berry med sina fina hus...
...och avslutade dagen i Jervis Bay, som är ett känt turistställe.
Av det jag sett av Huskisson (huvudorten i Jervis Bay) är jag lite skeptisk, men imorrn tänkte jag kolla in Hyams Beach som ska ha den VITASTE SANDEN I VÄRLDEN, så jag får återkomma då. Något som var kul var att jag nu för första gången provat BYO (Bring your own), dvs att man tar med egen alkohol på krogen. Jag var på en grillrestaurang och bredvid låg en drive-thru-liquorstore så jag köpte en flaska vin och ett sexpack Coopers och tog med in på krogen. Det jag inte drack förvarades i kylen medan jag åt. Ville man ha mer öl var det bara att säga till så hämtade de kalla i kylen. Perfekt, sånt borde vi ha i Sverige.
Maten var sån där att man grillar köttet själv på bordet på en varm sten. Jag har inte testat det förut för att jag tyckt att det är lite fjantigt, men nu provade jag. Och visst är det lite kul, men framförallt är det just... fjantigt.
Imorrn blir det nog att lämna New South Wales, men jag ska inte in i Victoria. Hmm...vart ska jag då?

Dagens Tobi


Veckans tobi


På skiva: Engel

Engel
"Raven kings"

Fjärde albumet - Ja
Vaggvisor - Nej
Skoningslös metal - Ja

Håller intresset uppe hela vägen - Nej
Ny sångare ändrar Engelsoundet - Ja
Kärleksballader - Nej

Fet ljudbild med keyboards - Ja
Energifattigt - Nej
Riff, growl och skönsång - Ja

3/5

Kustvägen söderut

 
Vi glider öst, vi glider väst
Vi tar vägen vi känner för mest
Och vägen norrut den är helt okej
Men vi tar bästa vägen när trippen är slut
- jag talar om vägen söderut!
Idag hämtade jag hyrbilen och drog söderut från Sydney. Jag gillar att vara i storstäder, och det blir ju några till denna resa, men jag gillar också att vara ute på vägarna och bila runt på landsbygden. Det är just den kombinationen jag vill åt.
Jag mjukstartade med en liten kortis, men det kommer ju komma betydligt längre dagsetapper framöver...
Ut från Sydney och sen mot kusten, som bitvis bjöd på fina vägar, klippor och utsikter. Dagens mål var Wollongong som tydligen är nån slags semesterort. Vädret var visserligen dåligt idag med, men jag tycker inte att Wollongong imponerade särskilt. Det fanns en udde med några fyrar, ett hamnområde och lite stränder, men själva stan var rätt tråkig.
Här är min hyrbil förresten. Är ju vänstertrafik här, och visst drar man på vindrutetorkaren ibland när man ska blinka men jag tycker körningen gick oväntat bra redan från start.
Det är som sagt rätt mulet, men jag har i alla fall varit nere och känt på stranden och havet. Imorrn ska det nog bli +30 och sol igen.
Hotellet kan beskrivas som "somewhat outdated", som det brukar stå i guideboken, men restaurangen ska tydligen vara bra så den ska jag snart ner och kolla in. Blir bara en natt här, imorrn fortsätter jag kusten söderut. Jag har ett grundschema, men har lite luft i programmet så jag kan stanna längre eller dra fortare om jag känner för det. Första dagen "on the road" har varit rätt ospännande, men morgondagen tror jag mycket på.

Krogkrönika, december

Var är alla nya trubadurer?

Är du arbetslös och kan spela gitarr? Grattis, då har du goda framtidsutsikter att få jobb. Det behövs lite nytt, fräscht blod i krogtrubadurbranschen.

Under valrörelsen detta supervalår talades det mycket om arbetslösheten och vad man ska göra åt den. Men det finns åtminstone en bransch där det borde finnas stora möjligheter för unga människor utan någon särskild utbildning att få arbete, nämligen inom krogtrubadursvängen. För den som kan hantera en gitarr någorlunda hyfsat, gillar att sjunga offentligt och är arbetsvillig finns det faktiskt hur mycket jobb som helst.

När krogtrubadurerna fick sitt stora genombrott på 90-talet hade plötsligt vart och vartannat ställe en snubbe med gitarr som spelade Cornelis, Creedence och Clapton på helgerna, och ibland även i veckorna. Sedan dess har de rena trubadurkvällarna minskat något, men å andra sidan har allsång och pubquiz ökat rejält så totalt finns det förmodligen fler spelmöjligheter idag för den som vill.

Tittar man på de trubadurer som spelar på krogar runt omkring i Östergötland är det ofta samma namn som återkommer, och de flesta av dem har varit med i många år, inte sällan ända sedan boomen på 90-talet. Ibland märks det på låtmaterialet som också verkar ha hängt kvar sedan den tiden. Jag tror att både krögare och publik skulle uppskatta om det dök upp lite nya, fräscha ansikten som spelade dagens populära radiohits istället för de gamla uttjatade låtarna vi redan hört till förbannelse.

Varför är det så dåligt ställt med återväxten, kan man fråga sig. Det saknas ju knappast spelmöjligheter. Som trubadur kan man spela på pubar, privatfester, båtar, firmafester, hotellobbys, campingar och en mängd andra ställen. De etablerade trubadurer som finns hinner knappt med alla gig och fler krogar skulle förmodligen börja med trubadur om det bara fanns tillgång till musiker.

Så istället för att sitta och gnäll på att du är arbetslös, fråga din lokala kvarterskrog om du får spela där i helgen. Men kom ihåg - satsa på nya låtar!

Surt i Sydney

Jag hade funderingar kring att ta mig ner till Surry Hills igår kväll, men det regnade så det fick bli The Rocks igen, och det funkar ju bra.
Även idag har det regnat, så det blev lite ändrade planer. Hade ju tänkt att åka båt eller dra till Bondi, men skippade det. Kunde dock inte ligga på rummet och glo så jag gav mig ut i rusket. Rummet ja, trodde jag hade bokat tre nätter men det var visst bara två så jag fick flytta ut. Fick grannrummet istället, som var både billigare och bättre.
Sydney är ju en jäkligt trevlig stad, men i ärlighetens namn inte så spännande. Ska man få nån "edge" på tillvaron så är det Kings Cross som gäller, så det gick jag för att kolla in. Det är alltså en stadsdel med massa småbutiker, porraffärer, hål-i-väggenkrogar och liknande. Lite för mycket backpackers för att vara riktigt bra, men okej ändå.
Läste också att det skulle finnas mycket Art Deco-hus i de kvarteren, så det var jag ju tvungen att kolla in. Men som jag påpekat tidigare har de ju ingen koll här. Det enda jag såg som platsade var denna port.
Mellan Kings Cross/Potts Point och centrum ligger stadsdelen Woolloomooloo som jag var tvungen att kolla in bara för namnets skull. Och området kring Woolloomooloo Bay blev en positiv överraskning, så det kan ni kolla in om ni är i trakterna.
Ikväll är sista kvällen i Sydney, och jag antar att det blir The Rocks ikväll också om det dåliga vädret håller i sig. Sen bär det ut på vägarna imorrn, vilket ska bli skönt. Tre dar i Sydney är lagom, nu ska det bli kul att se något nytt.

På skiva: AC/DC

AC/DC
"Rock or bust"
Columbia/SONY

Egentligen räcker det med att citera refrängen i öppningsspåret: "In rock we trust - it´s rock or bust". Den raden sammanfattar i några få ord hela AC/DC:s gärning.
AC/DC är förmodligen världens bästa rockband genom tiderna. Och de är garanterat det tydligaste. De har hittat en perfekt formel och följer den konsekvent. Man känner direkt igen en AC/DC-låt, men trots att alla känner till bandets enkla koncept har ingen lyckats kopiera det.
Sex år efter senaste plattan "Black Ice" kommer nu "Rock or bust". Musikaliskt är allt som det alltid varit i australiensarnas värld. De typiska gitarriffen sitter där, Brian Johnson bräker på med sin typiska röst och den klassiska ljudbilden är intakt, plattan skulle lika gärna kunnat vara inspelad 1977.
Utanför skivstudion har bandet det dock inte lika lätt. Trummisen Phil Rudd är/var inblandad i diverse allvarliga brottsutredningar och låtskrivaren och grundaren Malcolm Young har de senaste åren drabbats av grav demens. Lägg till detta att bandmedlemmarna åldersmässigt uppnått pensionsålder, så ingen skulle bli förvånad om de meddelade att de gjort sitt. Men mot alla odds dyker det alltså upp en ny platta, som dessutom håller en överraskande hög nivå. Titelspåret "Rock or bust" har ett typiskt AC/DC-riff som får mig att le. Efterföljande "Play ball" visar heller inga ålderstecken, och faktum är att hela skivan känns oväntat vital, även om det såklart inte bjuds på något nytt. Och det är för övrigt ingen som vill ha heller.
Många tror att detta är bandets avskedsplatta, men det tror inte jag. AC/DC kan helt enkelt inte sluta rocka.

3/5

Darling Harbour

Nu börjar jag komma i fas tidsmässigt, känns det som. Hjärnan har liksom hoppat på plats och där ska den stanna, hoppas jag. Började dagen med att gå ner till Darling Harbour, som är ett slags hamnområde inriktat mot familjer och turister, med en massa restauranger och sånt. Inte så mycket att se egentligen, men nu har jag bockat av det.
Gick även bort till den berömda fiskmarknaden som också är en överskattad turistfälla. Men något ska man ju göra om dagarna, så det var helt okej.
Ännu har jag faktiskt inte druckit något vin, men det kommer jag att ta igen med råge senare. Men en lunchöl blev det. Förra gången jag var här tyckte jag att Carlton var godast, och den funkade bra även nu, fem år senare.
Nu är jag tillbaka på rummet och funderar på vad det blir ikväll. Kanske börja tidigt nere i Surry Hills och jobba sig uppåt? Har inga direkta planer för morgondagen, men funderar på Bondi om det är fint väder. Kanske även Kings Cross och/eller en båttur? Vi får se helt enkelt.

The Rocks

Kom ut från hotellporten och blev överfallen av en kille som delade ut "free hugs". Strax efter kom en tjej och gjorde likadant. Hade gärna velat hångla mer men var så hungrig att jag skyndade till The Rocks för att få lite käk. Tog första bästa ställe, vilket var en tysk restaurang som körde hela Oktoberfestkonceptet. Göööött! Det blev ju bara en enda oktoberfest i höstas, vilket är på tok för lite. Om 2014 var skaldjursfrossans år funderar jag på att göra 2015 till Oktoberfestens.
Nåväl, The Rocks är alltså en sån där gammal stadsdel med tegel, järn och rustik charm. Det vimlar av krogar och är faktiskt nästan i klass med Gastown i Vancouver. Schysst att sitta med en scooner på Mercantile Hotel och lyssna på trafiken som mullrar förbi på Harbour Bridge ovanför. Många ställen har förresten ordet "hotel" i namnet, fast i själva verket är de bara krogar. Här är några bilder från The rocks. Får se om jag går dit ikväll igen, eller om det blir Surry Hills.

G´day Sydney!

G´day mate! Landade i Sydney i förmiddags och nu känns det som att resan börjar komma igång, fast egentligen börjar den på riktigt när jag hämtar hyrbilen om några dagar. Jag var här i januari 2010, fast det känns nästan som igår när jag går runt på stan. Kan inte påstå att jag minns alla gator och hus, men själva känslan är ytterst välbekant.
Annorlunda (torrare) värme mot Singapore och härligt väder. Förra gången bodde jag på gränsen mellan centrum och Surry Hills men nu har jag ett kanonhotell mitt inne i smeten, alldeles intill Martin Place, som är ett slags långt sluttande torg, och typ centrum av stan.
Där ligger även cafét där det var det uppmärksammade kidnappningsdramat nyligen, men det är avspärrat som ni ser.
Eftersom jag är Art Deco-fantast gick jag ut på stan för att leta upp några såna hus. Det finns rätt många i Sydney, men många ligger utanför centrum. Hittade dock bla de två ovan.
De är lite slarviga här med Art Deco-definieringen utan blandar in Art Nouveau och en massa annat och kallar allt "heritage buildings". Inte OK!
Figge brukar tjata på mig att han vill se fler bilder på hus, så därför gick jag till Queen Victoria building (Sydneys stora lyxvaruhus, ovan) - som INTE är Art Deco - och kollade in den tjusiga interiören.
Sen gick jag ner till Circular Quay nere vid vattnet. Det är där Operahuset och Harbour Bridge ligger, och där alla båtar går ifrån.
Men inte fan fanns väl den där uteserveringen där för fem år sedan? Eller börjar jag bli senil? Nu går det i alla fall en lång uteservering längs med kajen vid Operahuset, så där tog jag en öl.
Planen för ikväll är en plan som jag haft i bakhuvudet i fem år, och den går ut på att hänga på pubarna i The Rocks (gammal stadsdel precis vid brofästet till Harbour bridge). Jag skippade det senast för att jag bodde så långt bort, men nu har jag bara fem minuters gångavstånd. Cheers mate!

Lehmans fredagsfräckis

Sven och Greta hade haft det lite kärvt på kärleks fronten, en dag fick Sven ett tips som skulle förbättra deras situation till det sexuella. Dom skulle göra så att Sven skulle sätta in en magnet i ollonet och Greta skulle sätta in en metallbricka i sin slida. Efter en vecka träffade Greta sin kompis och hon frågade hur det hade gått med det sexuella.
- Jo, sade Greta, det funkar bra, men jag är lite orolig för Sven för han sitter i fängelse!
- Varför då? Frågade kompisen.
- Jo Sven var nere vid badhuset i söndags och simmade lite, då simmade en liten pojke förbi med en tandställning!!!

Uppdrag i Singapore

Två saker stod på agendan den tredje dagen i Singapore: att kolla in Marina Bay-området och att leva snålt för att i någon mån kompensera för fiaskot kvällen innan.
Singapore förresten...varenda gång jag hör det namnet tänker jag på en bussguide jag hade i Vietnam för sisådär tio år sedan. Han drog en massa dåliga ordvitsar (som han själv var ensam om att uppskatta), bland annat denna:
- You know what country the people are very poor but sing anyway?
-???
- Singapore...ha ha ha!
Marina Bay är ett nytt område vid utloppet av Singapore River med bland annat parken Gardens by the bay. Vanligtvis är ju parker svintråkiga, men den här var riktigt bra. Förutom de konstiga träden, fanns det en massa annat också, bland annat den här vidriga ungen...

Gillar man spännande arkitektur är Singapore en stad att kolla in. Det finns en del helt sjuka byggnader, men många av dem ligger lite utanför city, så det tar vi nästa gång.
Efter denna utflykt drog jag mig hem till Little India och sen på kvällen var det dags att ta nästa flyg...

Zeros årslista

Varje år brukar vi göra årsbästalistor på Zero, men i år blev det inga pga att vi bygger om sajten. Men jag gjorde en ändå:
Årets bok:
Johan Kinde: Passera denna natt
 http://www.bokus.com/bok/9789137142562/passera-denna-natt/
 
Årets artist:
Seinabo Sey
https://www.youtube.com/watch?v=KovrJ8HXI1Q
 
Årets musikupplevelse:
Argentinska nätter med tango på torgen
http://youtu.be/D7nI5G7o6oE?list=UUZ9ApXR1NBDOJHn3RL4QQCw
 
Årets farväl:
Perssons pack
https://www.youtube.com/watch?v=dkERNHJcaJU
 
Ser fram mot under 2015:
Nya showcasefestivalen Where´s the Music? i Norrköping 12-14/2
http://www.wheresthemusic.se/

Raffel i Singapore

Det är nästan löjligt hur hemma jag känner mig här i Sydostasien. Har ju varit här i princip varje vinter i 15 år, så det kanske inte är så konstigt, men det kändes faktiskt helrätt ända från början. Även fysiskt klickar det perfekt. Medan andra "falanger" går runt med sina jäkla vattenflaskor dricker jag inte ett dugg (förutom öl), det är som att kroppen absorberar luftfuktigheten. Det är faktiskt många av de jag rest med som påpekat detta genom åren.
Jag vet inte om det är jag eller Singapore som ändrats (förmodligen båda), men jag brukade tycka att Singapore var en svintråkig skitstad. Men nu gillar jag plötsligt den här märkliga staden. Förutom en sak, men det återkommer jag till.
Dag två började med en promenad ner till Singapore River där centrum och de flesta sevärdheterna finns. Jag kollade in Raffles, krigsmonumentet, Esplanade, Merlion Park, Raffles Landing Site, och Clarke Quay.
Därifrån tog jag sedan tunnelbanan till Sentosa Island, som är en ö söder om stan fylld med massa nöjesparker och sånt.
Det finns ett Universal Studios där som jag ville kolla in. Jag var på ett US i Orlando för några år sedan och det var kanon, men det kändes som att det i Singapore var mer inriktat mot barn. Tror dock inte det var riktigt färdigt, det verkade som att de höll på att bygga några coola attraktioner, så om nåt år är det säkert bättre. Fast det var kul ändå såklart. Bäst var Mumien (en blandning mellan bergodalbana och spöktåget) som var riktigt vidrig. Även Transformers (en 3d-bergochdalbana) var äcklig som fan. Shrek (en 4D-show) var okej, och sen fanns det även en FX-show och en stunt-show (Water World) som också funkade, men i övrigt var det mest barngrejer.

På kvällen åkte jag ner till Boat Quay för att käka, det är en massa restauranger som ligger intill floden. Var lite skeptisk eftersom jag mindes när jag var där senast, för typ 5-6 år sen. Kom ihåg att det var dyrt och dåligt, men jag var så uppfylld av "det nya Singapore" att jag gav det en chans till. Fy fan...
Jag trodde att jag som är världsvan hade lärt mig alla knep, men jag åkte på en rejäl blåsning. Det blev den dyraste middag jag ätit och den var inte ens särskilt god. Brödet som skulle kosta 8 dollar kostade plötsligt 24 - för att jag inte tog ris (???). Sen var det en massa andra dolda kostnader, skatt, serviceavgift, fan och hans moster + att maten var dyr redan från början. Som tur är drabbade det ingen fattig, men gör inte om mitt misstag om ni är i Singapore. Gå istället till gatan bakom Boat Quay, där det finns massa vettiga krogar.
Nu ska jag ner till Marina Bay och sen är det dags att lämna den här skitstaden. Imorrn landar jag i Sydney och då börjar resan på riktigt!

Nytt på DVD

Gagarin

När NASA avslutade sitt rymdfärjeprogrammet 2011 efter budgetneddragningar och ointresse från amerikanska allmänheten trodde många av mänsklighetens rymdera var över, men resultatet har blivit tvärtom. De senaste åren har rymden varit hetare än på länge, och det har märkts även i filmvärlden med rullar som exempelvis "Gravity" och "Interstellar".
Den ryska filmen "Gagarin" är inte i närheten av dessa mastodontrullar, men den visar på den lockelse som rymden har, även om filmen är nostalgiskt tillbakablickande och handlar om rymdkapplöpningen på 60-talet.
Vi får följa Jurij Gagarin, den ryska stridspiloten som blev första människan i rymden när han kretsade i omloppsbana kring jorden 1961. Scener från rymdfärden varvas med tillbakablickar från hans fattiga uppväxt, det politiska maktspelet kring rymdfärderna och inslag från hans förberedande träning. I ärlighetens namn är det inte särskilt spännande, men det är intressant att se händelserna med ryska ögon istället för Hollywoods. Trots sin betydelse har Gagarin varit ganska bortglömd i västerländsk populärkultur. Ett stort plus också för den tidstypiska känslan som fångas på ett bra sätt.

2/5
----------------------------------------------------------
Hercules

Hur många filmer med smutsiga män i konstiga kläder som slåss med svärd mot olika vidunder i en oklar forntid finns det plats för egentligen? Uppenbarligen en till, även om jag personligen tröttnat för länge sedan.
Här får vi se Dwayne Johnson göra huvudrollen som Herkules som enligt den välbekanta legenden var Zeus son och genomförde tolv berömda storverk. Det skämtas lite i filmen om att historien kanske var lite överdriven, och istället framställs Herkules som en föräldralös pojke som växte upp till att bli en sjusärdeles duktig krigare. En simpel legosoldat, fast med ett hjärta bultande innanför de svällande bröstmusklerna.
Herkules uppdrag är att rädda Grekland mot den onde Rhesus, varpå han och hans vapendragare tränar upp ett gäng bönder till elitsoldater. Saker flyter på lite väl bra, och man börjar misstänka att allt inte står rätt till.
Fast manuset är inte denna films styrka. Istället är det muskler, macho och masstrider som gäller, och sånt kan ju vara underhållande. Filmen försöker satsa på en del humor och charm och lyckas också delvis. Men som helhet är det knappast något stordåd regissör Brett Ratner åstadkommit med denna rulle.

2/5

Singapore!

Fasiken att jag inte tog exakt tid på hur snabbt det gick att ta sig från lägenheten till att stå klar och incheckad vid gaten, för jag tror det var rekord. Den förra toppnoteringen var 15 minuter, men igår kom jag ner till 10-11 minuter. Trots att taxin fick vänta vid tågbommarna plus att det var lite småstrul vid incheckningen.
Hur som helst är jag i Little India i Singapore nu. Har varit i Singapore flera gånger förut (senast för två år sedan) och från att ha avskytt staden har jag börjat gilla den mer och mer. Skulle vilja stanna lite längre, men snart bär det iväg "down under". Där regnar det i alla fall inte, tvärtom har de sina årliga skogsbränder.
Kom fram hit igår kväll och var bara ute en kortis här i Little India. Käkade och tog två Tiger på samma ställe som första kvällen förra besöket, bor dock på nytt hotell denna gång. Nu är det morgon och jag ska snart iväg ut på stan. Tänkte bland annat kolla in Sentosa Island, där jag märkligt nog inte varit tidigare.
Ännu har den riktiga peppen (som Snygg-Johan skulle uttryckt det)
inte infunnit sig. Börjar jag bli blasé? Har dessa exotiska resor blivit vardagsmat? Eller är det att just KLM, Singapore, Australien känns för tryggt? Kanske är jag fortfarande kvar i Argentina? Och Vancouver. Eller också behövde jag bara en natts god sömn och komma i fas. Vi får se, nu blir det lunch på stan.
(OBS! Ser bloggen konstig ut, saknar bilder eller
 inte uppdateras beror det på att jag har lite tekniska problem med min bloggplattform för tillfället...)
OBS 2! Nu ska bloggproblemen vara fixade...

Veckans Tobi


Mot Södra korset!

Då var det dags att åter ta jumbojeten mot varmare breddgrader! Första stopp blir Singapore (där jag varit några gånger tidigare) sen bär det vidare mot Australien (där jag också varit förut, men inte i den delen som jag ska till nu). Ses i februari!

Nyårshälsning från Kinde


Tour de ski

Jo, det blev ett Tour de ski till slut, trots snöbristen. Och tur det, för tävlingen veckan kring nyår är en av årets höjdpunkter. Dessvärre brukar jag aldrig kunna se hela touren eftersom jag brukar resa iväg vid den perioden. Tror bara att jag sett avslutningsklättringen live en enda gång under åren. Och tyvärr blir det samma sak i år.
Men, vi har ju ett VM i Falun 18/2 - 1/3 och jag funderar på att åka upp en dag eller två. Så säg till om det är någon som har lust att hänga på!

På skiva: Asha Ali

Asha Ali
"Loud and out of place"
Hybris

När Asha Ali dök upp 2005 satte hajpmaskineriet igång och av bara farten blev debutalbumet, som kom året efter, nominerat till olika priser och hyllat av recensenter. Den Etiopienfödda sångerskan var precis vad som efterfrågades vid tillfället. Hon såg cool ut, hade ett coolt namn och musiken var helt okej den också.
Precis som det brukar vara med hajper blev även Alis ganska kortvarig. Bara ett år senare var hon redan bortglömd. 2009 upprepade sig historien när uppföljaren "Hurricane" gavs ut. Återigen brann Ali snabbt och intensivt för att sedan åter falla i mer eller mindre glömska. Och nu är det alltså dags igen.
Kanske är Asha Ali bättre som koncept än som verklig artist? Jag tillhör dem som såg fram mot hennes tredje album, och tycker det vore synd om historien skulle upprepa sig en tredje gång. Men tyvärr är risken överhängande. Ali är för luddig i kanterna och låtarna inte bara spretar, de är även för svaga. Hennes soul har bytts mot elektronik, tempot är neddraget och uttrycket för otydligt. Dagens Asha Ali stavas snarare Seinabo Sey.

2/5

Aaaaah...aw!

2015 är ju redan utnämnt till The Year of Love, men det verkar även bli The Year of the sane AW. För hör och häpna, igår tog Rimmet och jag en AW och gick hem efter två öl! Det måste vara första gången det skett, och det är en tradition vi ska hålla i. Lyckas man hålla det kan man ju utan problem AW:a varenda fredag. Så skål för kärleken, AW:n och 2015!

Östergötlands största rockstjärnor 2014

Östergötlands hetaste rockstjärnor 2014

Vem var egentligen länets hetaste rockstjärna under 2014? För att platsa måste man inte bara vara född, uppvuxen eller bo i Östergötland, utan det är många faktorer som spelar in.
Bra kvalitet på musiken är viktigt men än mer avgörande är att man är aktuell, gamla meriter kommer man inte långt på. Som uttrycket lyder: man är aldrig hetare än sin senaste singel.
En faktor som dessutom kan lyfta en inte fullt så känd artist flera placeringar är om personen har extraordinär "star quality". Utan stjärnglans blir man aldrig någon riktig rockstjärna.

1. Papa Emeritus II, Ghost
När vi senast gjorde en sån här lista 2011 toppades den av Ghosts ursprungliga sångare Papa Emeritus. När Linköpingsbandet spelade på Cupolen i hemstaden den 15 december 2012 ersattes dock originalsångaren av den nya påven och efter det har bandets karriär tagit ytterligare fart.
Idag är Ghost ett världsband som spelar på de största scenerna på de största festivalerna. Under de 18 månader som gått sedan släppet av senaste albumet "Infesstisumam" har bandet gjort 194 spelningar i 34 länder. Nu väntar vi på nya plattan som väntas komma under 2015.

2. Markus Krunegård
Prinsen av Peking har lyckats med bedriften att charma både tonårstjejer, deras mammor, popkillar och musikkritiker på samma gång. Hans senaste album "Rastlöst blod" som kom i somras fick strålande kritik och är en av årets bästa skivor. Under hösten är han ute på en stor turné. Eller segertåg är kanske ett bättre ord.

3. Lars Winnerbäck
Under snart 20 år har Linköpingssonen kontinuerligt släppt skivor som blivit lite bättre för varje gång. Det har gjort att han nu tillhör landets största artister. Googlar man "folkkär" kommer det numera upp en bild på Winnerbäck överst. Förra året kom skivan "Hosianna" som befäste hans ställning ytterligare. I somras var han ute på en stor tältturné och under hösten har det blivit en konsertsväng till Norge.

4. Patrik Jensen
The Haunted har stuvat om lite i sättningen under det senaste året, men Linköpingsrockern och bandkaptenen Patrik Jensen fortsätter att styra skutan med stadig hand. I augusti släpptes nya plattan "Exit wounds" som visade att thrashkungarna fortfarande är att räkna med. När detta skrivs är bandet på väg till ännu ett gig i Japan, så det verkar som att The Haunted är tillbaka i gammal god form.

5. Plura
Ingen hade varit förvånad om Eldkvarnsångaren hade börjat trappa ner i takt med stigande ålder, men istället har Plura gjort tvärtom. De senaste åren har han bloggat, varit sommarpratare, gett ut kokböcker, deltagit i "Så mycket bättre" och gjort succé med tv-programmet "Pluras kök". Dessutom har Eldkvarn spelat in några av sina bästa skivor och turnerat som vanligt. Vid 63 års ålder är Norrköpingsgrabben mer populär än någonsin.
6. Morgan Håkansson
I 25 år har Evil Mogge hyllat Satan och spelat dödsmetal med sitt band Marduk. Norrköpingsrockaren verkar bara bli mer ondskefull för varje år och framöver gäller det för oroliga personer att låsa in sina barn och fylla på förrådet av vigvatten, för i början av nästa år kommer en ny platta från Marduk som följs upp av en turné till Australien och Japan.

7. Martin Axenrot
Opeth är ett av de stora svenska hårdrockbanden och bakom trummorna hittar vi Linköpingskillen Martin Axenrot, som även bankar skinn i Bloodbath och Witchery. Med nya plattan "Pale Communion" i bagaget är nu Axe och resten av proggmetalgrabbarna ute på en stor världsturné.

8. Louise Hoffsten
Linköpingssångerskan behåller greppet om landets bluespublik och i våras kom senaste plattan "Bringing out the Elvis" där hon tolkade olika, mindre kända, Elvis-låtar. Louise är rutinerad och vet hur man hanterar ett munspel och får musiken att svänga.

9. Lisa Lystam
Louise får se upp, för landet håller på att få en ny bluesdrottning och hon kommer från Mjölby. Kollar man Lisas späckade spelschema verkar hon vara den hårdast arbetande kvinnan i showbiz, med gig var och varannan dag, både i Sverige och utomlands. Bli inte förvånad om hon passerat Hoffsten på nästa sån här lista.

10. Roberth Karlsson/ Lars Palmqvist
Ambitionerna är det inget fel på. Scar Symmetrys ny platta "The singularity (phase I – neohumanity)" är en temaskiva om artificiell intelligens, och dessutom den första i en svit på tre album. Vid micken hos proggmetalbandet hittar vi två Finspångskillar som delar på sysslan, Roberth som growlar och Lars som står för den vanliga sången.

11. Anders Landelius
Anders är inte bara känd som Linköpings blueskung Slidin´ Slim, han utgör även ena halvan av hysteriskt hyllade duon Dead Soul, där Niels Nielsen utgör den andra halvan. Fjolårets debutplatta fick alla fans av mörk undergångsrock att jubla och i år har bandet följt upp den med en liveplatta.

12. Hanna Antonsson
För att vara ett Linköpingsband har The Majority Says gjort förvånansvärt få spelningar på östgötaslätten. Istället har de lagt energin utomlands och framförallt i Tyskland. Under hösten kunde dock hemmapubliken njuta av sångerskan Hanna och hennes poppiga bandkillar när de var förband åt James Blunt i SAAB Arena.

13. Martin Wrigsjö
Linköpingskillen har dels skrämt slag på publiken med sitt skräckpunkband Zombiesuckers, men han lirar även bas i hardcorebandet Misconduct som under det senaste året har rockat fett runtomkring ute i Europa.

14. Martin "KK" Karlsson
Får du frågan hur en riktig rockstjärna ska se ut är det bara att peka på gitarristen "KK" i Vadstenabandet Close Quarters. Han har hela kittet: bandana, kajal, trasiga jeans och en tuff skinnjacka. I somras släppte bandet sin nya EP och under hösten har de turnerat ihop med The Quireboys, dessutom har de släppt en skandalvideo med Glenn Hysén!

15. Evelina Eliasson
Visst, Norrköpingsbandet Haunted by Destiny har sköna låtar och vet hur man fläskar på, men det är ändå sångerskan Evelina som gör att bandet får ett extra lyft. Att ro hem "Svensktoppen nästa" var bara första steget, nu är bandet aktuellt med ny singel och video och sen finns inga gränser för denna metalkvintett.

16. Alexander Bard
Nu för tiden syns Motalasonen Alexander Bard mest i "Idol"-juryn, när han inte är ute och föreläser vill säga. Men helt har han inte släppt Army of Lovers och hans band Gravitonas är fortsatt aktiva. Och när det gäller rockstjärne-meritlista är det få som slår den skäggige kortbyxebäraren på fingrarna.

17. Johan Söderhielm
Finns det något band i Norrköping som "Snygg-Johan" inte spelar i? Nifters har han lirat med i 15 år, han spelar gitarr i Haunted by Destiny och inte minst åker han världen runt och lirar surfpop med Sonic Surf City. De sistnämnda siktar förresten på att släppa en ny skiva nästa år.

18. Jonna Lee
Efter att ha fått några hits under eget namn bytte Fågelstatjejen Jonna Lee riktning för några år sedan och startade det mystiska multimediaprojektet iamamiwhoami som både nått internationell framgång och fått en Grammis som Årets innovatör 2011. Nu är hon och Motalakillen Claes Björklund aktuell med tredje plattan "blue".

19. Sebastian Roos
Nyligen släppte Norrköpingsbandet Miss Behaviour sitt nya album "Double agent", som genomgående fått bra recensioner. Sången sköts av Sebastian Roos som är en mångsysslare inom Norrköpings musikliv. Men nu får det räcka med Englandsturnéer, vi vill ha ett gig på hemmaplan!

20. Pär Palm
Efter att ha metalmanglat i Los Sin Nombre blev suget efter öldoftande keltrock för stort. Numera hittar vi Linköpingskillen som frontfigur i armkroksröjarbandet Captain Jack´s Army som ägnat hösten åt att lära tyskarna hur man får fart på konsertpubliken.

Hedersomnämnande:
Morgan C Hellman, Trailerpark Idlers
Helmut Jederknüller

Jumbopris:
Den Svenska Björnstammen-killarna må ha enorma framgångar, men de utgör knappast sinnebilden för hur vi brukar uppfatta rockstjärnor.

10 Bubblare:
*Benjamin "Individen" Stolt
*Järnet
*Brandon Walsh
*Alex Lachan (Saturday´s Heroes)
*Hugo Kalm
*Thomas Sabbathi (Year of the goat)
*Anton Nessvi (Pilotsonen)
*PG Lost
*Sandra Estberg (Martinez)
*Peter Aspegren (The MANICS)

Rock or bust

Någon som har några bra tips inför min Australientripp? Planen i grova drag är att åka utmed sydkusten med stopp i bland annat Sydney, Canberra, Melbourne och Adelaide. Sydney har jag ju varit i innan, så den stan har jag koll på. Sen har jag såklart planerat in de kända grejerna, som vingårdar, kända sevärdheter osv. Det jag vill ha tips om är främst "roadside attractions", udda sevärdheter och saker med populärkulturell anknytning. Kom med tips!

Lehmans fredagsfräckis

Vad är det för likhet på en fembarnsmamma och en som inte missade bussen?
Slapp springa...

2015 - The year of love (enligt Pelle J)

Oj oj oj...igår hamnade jag hemma hos Zelle (som fyller idag) och Marejna och fick en höjdarkväll med Jossi, Erik, Johanna + barn. Zelle byggde en raketavfyrningsramp av en skottkärra, en bräda, en tapetrulle och gaffatejp, och sen brassade vi på med det mastodontpaket jag fick i julklapp. God mat, champagne en masse, cigarr, fyrverkeri, teater och trevligt umgänge...kort sagt en höjdarnyårsafton. Missade tyvärr Loa Falkman, men fick se desto mer twerking, så det jämnade ut sig...

På skiva: Easy

Easy
"Swimming with the beast"
Playground

Idag är band som Happydeadmen och Easy tämligen bortglömda, men utan dem hade inte svenskt musikliv sett ut som det gör idag. Det var de som banade väg för att band som The Cardigans och The Wannadies, och alla deras efterföljare, slog utomlands. Utan indiepionjärerna Happydeadmen och Easy hade förmodligen inte Kent och Håkan Hellström fyllt dagens arenor, Broder Daniel hade inte varit ikoner och det hade inte funnits lika många rockfestivaler. Om det var punken som fick människor att börja starta band så var det de första indiebanden i slutet av 80-talet som fick klass på musiken.
Easy skivdebuterade 1990 men det var först vid återkomsten 1998 som jag på allvar upptäckte dem med de två strålande plattorna "Green lights" och "Satellites". För två år sedan blev det ytterligare en comeback som nu följs upp med denna skiva. Det går inte att klaga på konsekvensen. Johan Holmlund och hans gäng håller fast vid popmelodierna, melankolin, gitarrslingorna och den 90-talistiska indieattityden. Easy vägrar att vika en tum från sina ideal och det är värt en stor eloge. Till och med Holmlunds frisyr är densamma. Dagens indiekids borde resa tempel till detta bands ära.

3/5

RSS 2.0