Bråvalla igen

Efter att ha varit hemma på fredagen drog jag (och Jürgen) ut till Bråvalla på lördagen igen. Denna gång blev det tåg och (proppfull) spårvagn och vi kom ut lagom till The Sounds.
På stora scenen var den bonnrockens afton med både Takida och Volbeat. Betydligt roligare då att kolla in hangar 86 (bästa scenen) där först Individen & Kungarna lirade och sedan Niels Nielsen.
Sämst och mest pretentiösa var utan tvekan Mando Diao som bara körde låtar från nya skivan (plus en trött variant av "Dance with somebody" på slutet). Tråkigt och segt som fan, och Jögga och jag gick rätt snabbt därifrån. Vi enades om att en sån konsert får man göra på en konserthusturné, och inte på en festival där man spelar för en annan publik än sina hardcorefans.
Att VIP:en var en av höjdpunkterna med Bråvalla är förmodligen ett underbetyg till festivalen, det är ju normalt festivalernas absolut tråkigaste plats. Men Bråvalla-VIP:en var kanon, dels för att man slapp områdets köer till toa och öl, dels för att det denna gång var en hel del kändisar och spännande branschfolk på plats, dels för att det fanns bra med sitt/ståplatser, men kanske främst för att det var så många man kände där. Hade man släppt en bomb över VIP:en hade man i ett huj utplånat större delen av Östergötlands alla nöjesjournalister, dj:s, arrangörer, diverse mediafolk, lokalprofiler samt en hel del artister.
Första halvan av Thåström var kanon, men mot slutet hoppades man på lite mer dynamik och energi istället för den tunga, jämntjocka dysterrock han framfört i en timme. Då kom "Miss Huddinge -72", en av musikhistoriens tre bästa låtar, och man tänkte att "nu jävlar". Den stegrades och stegrades, men själva utlösningen kom aldrig. Snacka om antiklimax. Som extranummer körde han sedan "Die mauer" med fejkat gitarrkomp och då fick jag nog och gick.
Vad är det för ljus där borta då? Jo, det är Avicii som avslutade lördagskvällen. Sen blev det nattåg hem till Linkan för att stryka Bråvallafestivalen på sommarens TOBO-lista.

Dagens gay-sms


På skiva: Nicke Borg (Nolltretton, maj)

Nicke Borg Homeland
”Ruins of a riot”
Gain

I höst släpper Dregen sin första soloskiva, men först kan vi lyssna på hans Backyard Babies-polare Nicke Borgs tredje platta under eget namn.
Backyard Babies blev bara mesigare med åren och spelade till slut samma lättrallade plastrock som Sha-Boom. Nicke Borgs soloeskapader är inte heller särskilt tuffa, även om denna skiva åtminstone rockar hårdare än Melodifestivalbidraget ”Leaving home. Precis som förväntat kan musiken beskrivas som sleazig rock med rötterna i 80-talet. Det manglas på med gitarriff och soloslingor, men det blir egentligen aldrig vare sig tungt eller särskilt intressant.
En powerballad slängs också in (som faktiskt inte är så pjåkig), men mest känns Nicke Borg oinspirerad och intetsägande. Det blir aldrig pinsamt dåligt men inte heller så bra att det finns någon mening med att ägna plattan någon större energi. Mest undrar jag om det finns en publik för denna typ av pudelrock 2013. Nicke Borg borde kunna bättre än såhär.

2/5

Mot Bråvalla

Ok Bråvalla, du får en chans till. Men idag måste du på allvar visa vad du går för.
Fast egentligen ser jag mest fram mot förfesten på Jöggas terass...

Jerry Prütz slår tillbaka!

Björnbögs-Jerry vägrar att ge sig, trots att hans dimridåer och täckmantlar är avslöjade för länge sen.
Igår fick jag denna penisformade godisklubba i posten av honom, med en lapp där det stod:
"Sulta på den här, din korvryttare".
Strax efteråt plingade det även till i mobilen...

På skiva: Club 8 (Nolltretton, maj)

Club 8
”Above the city”
Labrador

Efter att plötsligt ha gett sig ut bland vilda rytmer, karibisk känsla och partysväng på skivan ”The people´s record” har nu Johan Angergård och Karolina Komstedt återgått till Club 8:s klassiska stil med sammetslen sång, stämningsfull musik och undersköna popmelodier inlindade i ett tjockt lager bomull. Åtminstone till stor del, för här finns några spår där duon tar ut svängarna en smula.
Inledande ”Kill kill kill” skulle ha kunnat vara hämtad ur tv-serien ”Twin Peaks”, med sin drömska stämning. Men redan i andra spåret ”Stop taking my time” blir Club 8 mer elektroniska och dansanta. Sen följer låtar som angränsar till såväl disco som synth, det som binder ihop det hela är den mjuka sången och de snygga melodier duon jobbar med.
I vissa fall nöjer de sig inte med att bara smeka kinden utan vill vara direkta och hittiga, som exempelvis den klockrena refrängen i ”Run”. Det gör inte bara gruppens åttonde platta till en av deras mest varierade, utan också en av deras bästa.

4/5

AW?

AW eller inte AW idag - det är frågan. Vad är svaret?

Bråvalla

Igår drog Bråvallafestivalen igång, så jag åkte dit en sväng framåt kvällen. Missade dock både Icona Pop och Ghost eftersom jag satt i en två timmar lång bilkö för att komma in på festivalen. Fast Icona Pop såg jag senare inne på VIP:en, som för övrigt var ganska kändistätt denna gång, annars brukar det ju mest vara bransch- och mediafolk. Hur som helst kom jag lagom till Paramore och In Flames (ovan).
Kollade även in 2Many DJS, White Lies och The Gaslight Anthem (ovan), men som vanligt är ju banden ointressanta. Överhuvudtaget är festivaler ganska ointressanta om man inte bor på campingen, vilket jag alltså inte gör.
53000 sålda biljetter var det visst (hur dom nu räknar..). Ändå sprang jag på en jäkla massa folk jag kände. Alla som sysslar med musik i nån form i både Linköping och Norrköping verkade vara där.
Köer till mat osv. Långt till bilen. Regn. Busstrejk. Lerigt. Sånt skiter jag dock i, så är det ju överallt. Däremot håller jag med Kimmen som tyckte att festivalen kändes "tysk". Det känns som att man bara släppt ner ett tivoli, matstånd och scener på en åker. Men va fan, det är ju första året, så festivalen kommer säkert att utvecklas. Däremot är jag inte så förtjust i att det ska vara så brett. Bråvalla vill tilltala alla från 15-65 inom alla musikstilar och man såg verkligen alla typer av människor i publiken. Nej, tacka vet jag nischade och personliga festivaler.
Kollade in P.G.Lost i en av hangarerna, och var det nåt som var bra med Bråvalla så var det just hangarerna. Kul också att man satsar lokalt. Men den tanke som mest snurrade i mitt huvud var att jag insåg vilket fantastiskt bra festivalområde det är i Hultsfred. Hulingen, träden, scenbyggnaderna, parkeringen, smalspåret, campingen...ingen annan festival jag varit på kan mäta sig med det.
Jag avslutade med att kolla in lite av Rammstein, innan jag drog mig hemåt. Oavsett vad man tycker om musiken så har de en imponerande scenshow med mängder av pyroteknik, rök, blixtar, eld, raketer och annat. I varje låt händer det något spektakulärt på scenen.
Idag fredag tror jag att jag skiter i att åka till Bråvalla, det finns inget jag vill se. Men på lördag ska Jögga och jag gå all in. Och nu är ju dessutom strejken över, så nu kan man ta spårvagnen ut!

Björnbögslistan

För att riktigt vara på den säkra sidan hur det ligger till med Jerrys björnbögeri så letade jag upp Den Officiella Björnbögslistan 2013. Och ja...kommentar är överflödig. Här kan ni själva se hur det ligger till.

Lehmans fredagsfräckis

Elsa är på husmorsgymnastik i skolans gympasal när hon plötsligt halkar. Hon går ner i spagat och fastnar i golvet som en sugklocka. Vaktmästaren tillkallas och han ber Elsa att ta av sig på överkroppen varpå han försiktigt börjar att skruva på bröstvårtorna.
- Vad tar ni er till, skriker damerna i gruppen.
- Jo, säger vaktmästaren, om jag skruvar här uppe så blir vått där nere och då kan vi skjuta henne fram till golvbrunnen och där släpper det...

Mer bevis mot björnbögs-Jerry

Jerry Prütz kan fortsätta att förneka det, men vi vet ju alla att han är en björnbög som själv borde komma ut ur garderoben istället för att beskylla andra för att vara gay.
Här är några bevis:
*Prütz spelar bas. Finns det något gayigare instrument?
*När Prütz och jag jobbade på Corren tjatade han ständigt om att han och jag borde göra ett reportage där vi testar nudiststränder.
*Jag lyckades avstyra det, men Prütz lyckades ändå lura med mig på ett reportage där vi åkte runt och testade korv.
*Prütz har ett band som heter WET, döpt efter det gay wetsex som Prütz gillar.
*Prütz nuvarande arbetsplats ligger bredvid en butik som säljer buttplugs.
*Prütz bor i Motala, samma stad som fostrade Alexander Bard.
*Prütz har anordnat snusk-quiz på Dentusgrottan där han frågade om Peter Norths kaskadsatser.
*En av Prütz favoritsångare är Rob Halford.
*Prütz är med i Frimurarna, en hemlig klubb bestående av enbart män.
*Prütz skickar dagligen sms med gayanspelningar till mig.
 
Jerry Prütz - sluta förneka ditt rätta jag och kom istället ut som den björnbög du är!

Bjud-Figge is back

Igår var jag förbi Snål-Figge som hade oerhört dåligt samvete över hur snål han var senast. Tyvärr skulle han precis åka iväg några dagar, men rev fram lite mat ur kylen och sa:
- Något måste jag bjuda på. Ta den här limpan och korven så länge, så bjuder jag på en brakmiddag med öl, vin, hot shots och extra allt när vi är tillbaka från Vaggeryd!
 
Bjud-Figge är tillbaka! Hurra, hurra, hurra!!!

På skiva: Alison Moyet (Nolltretton, maj)

Alison Moyet
”The Minutes”
SONY

Några av er som ser att Alison Moyet har släppt en ny skiva kommer att skaka på huvudet och fråga ”vem?”. Några av er kommer att gapa och säga: ”va, håller hon fortfarande på?”. Och sen finns det en del av er som kommer tupera håret, klä er i svart och bara jubla rakt ut. För bland synthare och 80-talsnostalgiker är Alison Moyet fortfarande ett av de riktigt stora namnen, trots att det var 30 år sedan hon sjöng in något riktigt fantastisk. Då handlade det om gruppen Yazoo och deras superhits ”Only you” och ”Don´t go”. Efter det gick Alison och Vince Clarke skilda vägar, och även om Alison sedan dess kontinuerligt släppt skivor så har hon för varje år hamnat alltmer i skuggan.
Jag vet inte om nya albumet kommer att ändra på det, men det är en överraskande bra skiva. Alison sjunger strålande och förvaltar sitt syntharv väl. Musiken kan beskrivas som svart vuxenpop, där Alison tar den elektroniska musiken in i modern tid, även om synthinfluenserna gärna hade kunnat vara ännu mer framträdande.

4/5

Firmafest

Vet inte varför jag skrev att jag har semester, för jag har ju fullt upp hela dagarna med massor saker att fixa. Men igår lyckades jag smita från för en språngfika med Anahi och ett besök på Passagen. Skulpturer är visserligen min favoritkonstart, men den pågående utställningen var inget vidare.
Så jag drog till Norpan där vi hade firmafest (utan chefen). Det blev käk på Asken och musik på scenen.
Sedan flyttade vi några meter till Enjoy, där det var premiär för min del (har bara lunchat tidigare).
Det är ju märkligt det där, hur alla kvällar i Norrköping kan bli så trevliga, men så blev det även igår. Sen bar det hem till Linkan igen för en avrundning på NY Legends.
Hmmm...vad ska man hitta på ikväll då? Undrar om Rimås sitter på sin balkong...?

Pangstart för The Summer of Tobi

The Summer of Tobi - The Big Four O har fått en flygande start där jag redan lyckats bocka av en hel del.
Här är årets TOBO-lista (som har korrigerats en smula och säkerligen kommer att ändras igen)
Dricka vin på Rimås balkong
Dricka vin på Rimås balkong igen
Åka räkbåt på Roxen (och kanske på Bråviken)
Bråvallafestivalen
Gå runt Strömmen
Hänga på Dentusgrottan
Stöna med Bröna
Äta på Ardor med Dillon
Visfestivalen i Västervik
Stockholm med bland annat ABBA-museet
Skaldjurskväll på Tannefors slussar
This is Hultsfred
Rocklogen
Konserter i Knäppingsborg
Kolla in Västkusten
Grilla hos Snål-Figge
Grilla hos Bjud-Figge
Midsommar i Grebo
Kräftskiva
Gå till Grebo en solig dag
Äta burkskinka med Vickan
Plocka svamp med Tollan
Göra Norrköping med P:sson
Polen/Tyskland
Gå på Gyllene Tider
Torsdagstoner i Trägårn
Åka svenska Hurtigrutten
Dricka vin på Jöggas balkong

Sockna runt

Igår blev det ännu en tur i Åtvids kommun. Ju mer man börjar rota i buskar och snår desto mer spännande upptäcker man ju att det finns. Bland annat besökte jag Åtvidabergs kommuns enda internationella hamn, dvs Grebo båtbrygga (som Willy Joelsson alltid brukar hajpa). Och så hamnade jag i en skulpturträdgård i Björsäter, hos Sissi (på bilden) som förövrigt gjort den nya skulpturen av den tjocka badtanten vid Åtvids södra infart.
 
Ett besök vid gruvan i Bersbo är ju också alltid gjutet (ha ha ha, fattar ni den!!)
Och så var jag tillbaka på Adelsnäs igen. Sen drog jag mig tillbaka till Grebo och fick reda på att Bjud-Figge hade tänt grillen. Tjoho, nu ska här svullas, tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig, för Bjud-Figge hade återgått till sitt vanliga gamla tråkiga Snål-Figge och det enda som bjöds på var råa Denniskorvar (det var nämligen ingen glöd efter som han även snålat på tändvätska och kol).
Så jag drog tillbaka till stan och käkade sill och potäter istället - och fick celebert sällskap av en trevlig herre. Vem kan det vara? Ja, skriv en kommentar och gissa...
 
 

Svart på vitt om JP

För att testa min tes om att Jerry Prütz är en björnbög gjorde jag en liten enkät igår, där jag frågade lite slumpmässigt utvalda personer vad de ansåg om Prütz läggning. Utfallet blev som synes ett klockrent "Ja" på att han är björnbög.

Söndagsutflykt

Igår gjorde jag och Anahi en liten utflykt i Grebo med omnejd. Vi kollade in hela Grebo, Rösten, Värna, halva Åtvid, Adelsnäs och Melskog innan vi skulle svänga förbi Bjud-Figge en snabbis och säga hej innan vi skulle tillbaka till stan. Men Bjud-Figge gjorde skäl för namnet och bullade upp med öl, vin, whiskey, Jägermeister och en sjujäkla grillbuffé. Gitarrerna åkte fram och fler och fler folk vällde in och det slutade med att vi blev kvar hela kvällen. Så går det till i Grebo - tänker aldrig flytta därifrån!

No Homo

Hörru Prütz, jag är så trygg i min manlighet att jag vågar ha en rosa dator. Jag behöver inte tatuera mig, odla skägg, lyssna på hårdrock, spela bas, bli frimurare eller bli FB-kompis med Puma Swede. Jerry - du försöker för hårt, ingen går längre på dina täckmantlar. Alla vet att du i själva verket talar om dig själv när du anklagar andra för att vara gay. Det räcker nu, kom ut ut garderoben. Jerry Prütz - du är en björnbög!

Grebos gloryhole

Jag har berättat om Grebos gloryhole tidigare (det finns vid Phaléns torp). Senast jag provade det var det lite dåligt med action, men häromdan tänkte jag att jag skulle ge hålet en ny chans. Så jag ställde mig tillrätta och väntade på att det skulle komma någon, men ICKE! Jaq stod nog en timme och väntade, men inte fan dök det upp någon på andra sidan planket. Jag ska ge gloryholet en sista chans, men funkar det inte då heller så spikar jag igen det.

Dagens gay-sms


Midsommar 2013

Varje år tänker jag: "Man kanske skulle hitta på något annat denna Midsommar?", men det slutar ändå alltid med att jag är i Grebo. Och varför inte? Det är ju bäst där. Fast detta år inleddes med sill och potatis nere i sommarstugan innan det bar iväg till Klockareängen.
Men jag hann även med årets bästa halvtimme. Vilken är då det, undrar ni kanske? Jo, det är på Midsommarafton 14.45-15.15, när jag sitter på vår bänk, spelar gitarr, dricker folköl och hälsar på folket som är på väg till ängen. Det är även under denna period som Tjolla brukar vingla förbi och sjunga "Fritiof i Arkadien".
I år dök dock inte Tjolla upp, men han kom inte undan för det. För uppe i vimlet på ängen hittade jag honom och sen blev det sjunga av!
Sen kommer årets näst bästa period och det är tiden cirka 17-20, mellan att folk går hem från ängen och och att grillen hos Phalén åker på. Då brukar Grebo Dränge (bandet som spelar på ängen)  och lite annat löst folk komma förbi mig varpå vi spelar musik och dricker upp deras gage.
Sen bar det ner till Phalén för grillning och party. Torbjörn & Nykomlingarna gjorde för övrigt ett bejublat framträdande, liksom Kjell-Jörgenz. Och jag kan säga redan nu: Nästa år ses vi i Grebo igen!

Nytt på DVD (Nolltretton, maj)

Gangster squad

Det finns en hel del som talar för den här filmen. I rollerna hittar vi skådisar som Ryan Gosling, Josh Brolin, Sean Penn, Emma Stone och Nick Nolte. Det handlar om korrumperade snutar i 40-talets Los Angeles, om fala damer med snygga frisyrer och om gangsters i kritstrecksrandigt som skjuter med maskingevär. Ändå misslyckas det mesta.
Sean Penn spelar skurken Mickey Cohen som har staden i sitt grepp. Den hårdföre men ärlige polisen John O´Mara (Brolin) är en av få som inte kan köpas och får i uppdrag att bilda en liten specialstyrka som ska rensa ut patrasket ur staden. En hederlig gangsterrulle med andra ord, i stil med ”De omutbara”. Och bristen på originalitet är ett av filmens problem. Det försöker regissören Ruben Fleischer kompensera genom att skapa en hårdkokt, smått karikatyrisk känsla genom feta lager smink, märklig ljussättning, höjning av kontrasten och lite efterbearbetningar i datorn, vilket gör personerna till seriefigurer. Det är snyggt, men känns mest fånigt, särskilt eftersom innehållet är så otroligt tunt. Det här är långt ifrån den klass ”LA Konfidentiellt” visade upp. I slutändan är ”Gangster squad” bara en snyggt förpackad popcornrulle som det smäller ganska friskt om.

2/5
-----------------------------------------------------
Wallander – Den orolige mannen

Efter alla dessa Wallanderfilmer som vällt över oss genom åren vet nu de flesta vad de får. Och är man beredd på att man inte får en kvalitetsprodukt utan en massproducerad tv-film av medioker kvalitet går det att luta sig tillbaka i soffan och låta sig förströs en stund.
Denna gång får vi följa Kurt Wallander som blivit morfar och jobbar hårt för att axla den nya rollen. Hans dotter Linda Wallander har flyttat tillbaka till Ystad med sin familj och de jobbar tillsammans igen. Fast inte så länge, för efter en blöt kväll på stan glömmer Kurt sitt tjänstevapen på krogen och blir avstängd i väntan på utredning. Men då får han å andra sidan tid att undersöka ett fall med en död dykare, som har kopplingar tillbaka till ubåtskränkningarna i början av 80-talet. Det kalla krigets efterverkningar lever fortfarande kvar och sätter skräck i vissa, som Lindas svärfar, den pensionerade marinofficeren Håkan von Enke som plötsligt försvinner. Kurt börjar nysta i fallet som innehäller en rad mörka hemligheter från det förflutna, och det är faktiskt skapligt spännande för att vara en Wallanderfilm.

2/5

Dagens gay-sms


Midsommar

Trevlig Midsommar!
Nu bär det ut till Grebo för lite dans kring stången. Det jag ser fram mest mot under dagen är detta:
1. När en halvpackad Tjolla kommer förbi och sjunger "Fritiof i Arkadien"
2. När Mart & Jossi visar hur danserna på ängen ska gå till
3. Att sitta på vår bänk med en öl och hälsa på folket som går till ängen
4. Att ta årets midsommarfoto på Anna Wiström/Wallin
5. Senare på natten när en helpackad Tjolla sjunger "Vårtan"
 

T-force hetaste turistmålet

Igår låg jag och solade i härliga Tannefors när en japan med kamera på bröstet ställde sig några meter från mig och började ta en massa bilder. En minut senare dök ännu en japan upp och gjorde samma sak. En minut senare kom en tredje, ytterligare en minut senare kom en fjärde och sen även en femte. Sen dök det upp en hel grupp med 20 japaner med kamerorna i högsta hugg nere på Nya Vägen. Tannefors är med andra ord hetaste turistmålet i stan! Yeah!

Lehmans fredagsfräckis

En ung kille från en liten by i norra Lappland flyttade till Stockholm och gick till ett stort köpcentrum för att söka jobb. Eftersom chefen tyckte killen verkade trevlig och framåt anställde han honom. På kvällen efter den första anställningsdagen frågade chefen:
- Hur många affärer gjorde du idag?
- En.
- Bara en? Våra försäljare brukar normalt göra mellan 20 och 30 affärer på en dag. Hur mycket pengar rörde sig affären om?
- 2 342 747 kronor.
- Oj, det var inte illa! Vad sålde du då?
- Först sålde jag en liten metkrok. Sedan sålde jag en mellanstor metkrok. Därefter sålde jag en stor metkrok. Sen blev det ett metspö. När jag sen frågade var han skulle fiska någonstans svarade han att han skulle åka ner till kusten. Då sa jag att han skulle behöva en båt, så vi gick ner till båtavdelningen. Jag sålde honom den stora Baylinern med dubbla motorer. Därefter visade det sig att hans lilla Honda Civic inte var stor nog att dra den stora båten, så jag tog med honom till bilavdelningen och sålde honom den där 4-hjulsdrivna Chevrolet Tahoen. - Så du menar alltså att en kille kom in för att köpa en metkrok och du lyckades sälja en båt och en bil till honom?
- Nej, han kom in och skulle köpa tamponger till sin fru, och då sa jag att han lika gärna kunde åka och fiska eftersom helgen ändå var förstörd!

Dagens gay-sms


Äntligen semester

Klockan ett igår natt ringde chefen om en sista grej - men nu är det efter många om och men äntligen semester!
Den började med en maffig hotellfrukost, och under den hände faktiskt en liten incident med en av stans lokala nöjesprofiler. Han försökte helt sonika sno Corren för mig, men där bedrog han sig. Trots sina rosa gympaskor fick han bita i det sura äpplet.
Därefter blev det tårta och vin hos Anahi som fyllde år. Och sen in på nätet för att läsa det feta sommarnumret av Nolltretton/Nollelva. Idag finns tidningen ute på stan. Nu har semestern börjat!
 

Resekrönika (Nolltretton,maj)

Inte alltid säkrast där man tror

När folk ska boka resor är en av de viktigaste sakerna hur tryggt och säkert resmålet är. Platser som Teneriffa, London och Australien anses bland svenska turister vara säkra ställen där man i värsta fall kan råka ut för en och annan ficktjuv. Oftast reflekterar man inte ens över kriminalitet och trygghet när man bokar sin resa dit, tanken finns överhuvudtaget inte.

Länder som Libanon, Sydafrika, Dominikanska republiken eller Kambodja är en helt annan sak. Dit bokar man sällan en resa utan att ha med säkerhetsfrågan någonstans i bakhuvudet, trots att det är väletablerade turistländer. Egentligen handlar det kanske inte så mycket om fakta utan om den stämpel ett land fått på sig.

I begreppet ”trygghet” ska man inte bara räkna in faktisk statistik utan även ”känslan av trygghet”. En väg med gatubelysning och folk i rörelse upplevs som tryggare än en väg som ligger mörk och öde, även om brottsstatistiken visar på exakt samma antal rån och misshandel. Om vi uppfattar ett ställe som otryggt blir det per automatik just det.

Under mina resor har jag märkt att de ställen man inbillar sig är säkrast inte alltid är det, och vice versa. Här följer några exempel som visserligen bara är enskilda upplevelser, men det säger kanske ändå en del om komplexiteten kring olika resmåls säkerhet.

Att gå omkring i Sydney en sen natt känns inte det minsta otryggt, men jag blev visiterad med metalldetektor på nästan varje pub jag skulle in på när jag var där. Det gör att man blir lite fundersam. Anledningen till att vakterna visiterar folk måste ju vara att det är vanligt med beväpnade kroggäster, vilket inte känns så trevligt.

I Angeles City på Filippinerna har jag aldrig blivit visiterad. Däremot mötte jag en kväll en berusad butiksvakt som satt och visade upp tjänstepistolen på en karaokebar. Han berättade att han tidigare hade skjutit en flyende snattare i ryggen. Jag blev såklart häpen, och frågade om han inte avlossade ett varningskott först. Jo, svarade butiksvakten, jag sköt ett varningsskott efteråt. Hade jag skjutit varningsskottet först hade han kanske hunnit undan.

Köpenhamn är en trevlig stad, och danskar är ju ungefär som oss. Men att gå själv på Istedgade och på en meters håll passera missbrukare som står och trycker i husportar med kanyler i armvecken är ingen mysig upplevelse. Och då talar vi alltså om ett område som ligger precis vid Centralstationen och har mängder med hotell där turister bor.

Vietnam är lite av ”det nya Thailand” och på många sätt ett väldigt intressant och trevligt resmål. Men jag har aldrig varit med om så många ficktjuvar tidigare som det samlas om kvällarna längs strandpromenaden i turistorten Nha Trang. Och det allra märkligaste är att de var helt öppna med vad de sysslade med.

På tal om Thailand är det ett populärt resmål dit 400 000 svenskar åker varje år. Det anses vara väldigt säkert, men paradoxalt nog är det det land som man läser och hör absolut mest problem från. Kanske för att det just är så många svenskar som reser dit. En vän till mig blev rånmördad, själv har jag blivit ficktjuvad. Jag vet folk som har drunknat, motorcykelolyckor verkar mer regel än undantag och man läser ofta om svenskar som åkt dit för knarkbrott och annat. Ändå har landet fortfarande ett väldigt gott rykte.

Ett land som har dåligt rykte är Sydafrika. Själv var jag smånojig när jag kom dit två veckor efter det omtalade taximordet på en svenska i Kapstaden, dessutom hade jag precis innan avfärd läst tidningsartiklar som utnämnde både Durban och Johannesburg till två av världens farligaste städer. Visst ska man undvika kåkstäderna på kvällarna, men håller man sig till turistområdena är det hur säkert som helst. Faktiskt ett av de trevligaste ställen jag har varit på.

Israels rykte är väl också sådär. Det är världens mest ifrågasatta och hatade land, som har hela arabvärlden mot sig och ett ständigt terrorhot hängande över sig. Dessutom råder en form av inbördeskrig. Min kompis var dock där och festade till och vaknade upp ett kvarter från Gaza. Han var lyrisk och utnämnde det till sitt nya favoritland.

Slutsatsen blir att världen inte är svart eller vit. Oftast blir resor vad man själv gör dem till, och uppfattningar om farliga länder görs ofta på felaktiga grunder. Som turist har man det ofta ganska säkert vilket land man än besöker. Förmodligen är saker som exempelvis för intensivt solande mångdubbelt farligare än att vara ute om kvällen i Rio de Janeiro eller Mexico city.

Dagens gay-sms


Uppskjuten semester

 
Det är som vanligt så här års, man tror att man kan gå på semester men så ringer chefen och skickar iväg en på något sista-minuten-uppdrag. Igår hamnade jag på Linköpings slott och lanseringen av en bok om Biskop Brask. Det blev champagne och tilltugg, så jag fick mig en skön dag-fylla.
Jag har, vad jag minns, inte varit på Linköpings Slotts- och Domkyrkomuseum tidigare vilket är lite pinsamt. Men det har ju inte ni heller, så vad skäms jag för?
Sen blev det en sista sväng till kontoret och sen NY Legends. Men där blev jag inte så långvarig för jag skulle möta Maria Dillon, även känd som "Sångspecialisten", i Norrköping.
Trots att jag är i Norrköping så mycket så åker jag aldrig spårvagn, men igår kände jag mig lite full i fan och tog en åktur - och wow säger jag bara! Try it, you´ll like it!
Sen blev det en helkväll på Asken i Knäppingsborg, med silltallrik (himmelsk), pulled pork och Sulo & Idde på scenen. Och det lär bli fler gånger i sommar, det är ju konserter i Knäppingsborg nästan varje dag.

Dagens gay-sms


Sommarlov

Aaaaah...då har semestern börjat. Och nu ska jag göra det jag alltid gör när jag lämnat alla mina texter till det kommande numret. Då knallar jag upp på kontoret, ledigt klädd och med en glass i munnen, och kollar hur det går för mina kollegor som fortfarande har några dagar kvar med stressiga 16-timmarspass för att få ihop skiten. Jag går in till chefen och lämnar en bunt med räkningar för diverse utlägg, varpå han alltid stönar fram en suck från avgrunden. Därefter står jag och småpratar med layoutarna tills de irriterat ber mig fara åt helskotta. Och har jag riktig tur lyckas jag även springa på chefens bror som är den mest stressade av dem allihopa.
När jag lyckats reta samtliga till vansinne går jag visslande därifrån, ner till NY Legends och beställer in en stor stark och en fet burgare. Åtta timmar senare kryper jag hem på alla fyra, somnar i hallen och vaknar nästa dag med linserna inne, lyset tänt och med bar underkropp. Med mina sista krafter sträcker jag armarna i skyn och utbrister: DET HÄR ÄR LIVET!

T-force kickar ass

Plockade nya numret av Tannefors lokaltidning igår. Jodå, det stämmer - Tannefors har en lokaltidning som heter Åkerbobladet. Den är för övrigt lokalblaska även för Grebo, vilket innebär att Grebo har hela fem lokaltidningar: Corren, Linköpingsposten, Åkerbobladet, Klippet och Länstidningen.
Men nu var det inte Grebo utan Tannefors jag skulle hajpa. För Tannefors har ju inte bara en egen lokaltidning utan även sin egen korv. Hur många andra stadsdelar i Linköping kan ståta med det?
 

Dagens gay-sms


En dag kvar

Oj oj oj...nu har jag bara en text kvar att skriva plus att jag väntar på fyra korr. Sen är det semester, åtminstone från Nollelva/Nolltretton. Har lite andra smärre åtaganden att fixa med, men dom räknar jag knappt. Så imorrn smäller det - då börjar The Summer of Tobi - The big Four-O på allvar.

På skiva: Daft Punk (Nolltretton, maj)

Daft Punk
“Random access memories”
Columbia/Sony

För bara något år sedan var det nog få som trodde att ett nytt Daft Punk-album skulle orsaka någon större uppståndelse. Den franska electroduon släppte sitt senaste, halvt sågade, album 2005 och sedan dess har de legat tämligen lågt, uppträtt mycket sparsamt och mest ägnat sig åt diverse filmprojekt. Inte mycket talade för att Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem-Christo hade särskilt mycket intressant kvar att ge.
Är man dessutom föregångare, som Daft Punk var när de släppte sitt hyllade debutalbum ”Homework” 1997, kan fallet bli extra hårt och har man en gång tappat ledningen är det oerhört lätt att hamna på efterkälken. De senaste åren är det ju artister som Skrillex, Deadmau5 och Swedish House Mafia som tagit över housemusikens stafettpinne och tagit genren till nya, enorma höjder. Alla dessa tre har för övrigt angett ”Homework” som ett av de album som influerat dem mest i sitt musikskapande.
Men våren 2013 är Daft Punk märkligt nog det hetaste som finns. Alla pratar om duon, till och med personer som man inte ens trodde kände till dem. Singeln ”Get lucky” har blivit populär inom alla läger och det var länge sedan en specifik ny skiva diskuterades så intensivt i sociala medier.
Det mytomspunna bandet skiljer sig dock en smula sedan senaste storhetsperioden. Då var de ett houseband från framtiden som revolutionerade dansmusiken, nu blickar de snarare bakåt.
De tidiga årens mix av techno, house, acid house och electro har bytts mot organisk disco och soul. Bandet hävdar själva att alla spår utom ett har en riktig trummis. Nile Rodgers från Chic spelar gitarr och ett gäng av Michael Jacksons jazzmusiker gästar. Det låter riktigt elegant. Allt är bra, somligt fantastiskt. Avslutande ”Contact” får mig att skrika i ren extas.
Swedish House Mafia har lagt av och det känns som att Daft Punk har tagit tillbaka dansmusikens ledartröja.

4/5

Rocklogen 2013

Igår var det Rocklogen igen och det är ju alltid en av årets absoluta höjdarkvällar. Så även i år.
Egentligen finns inte så mycket nytt att rapportera. Det är ju i princip samma folk varje år, det är alltid No Excuse som lirar och så står jag och tjatar på Lillis och Marie att vi ska åka räkbåt. Så även i år.
En nyhet var dock att Snål-Figge blivit Bjud-Figge. Eller nästan i alla fall. Igår lovade han att bli Bjud-Figge efter att vi åkt nämnda räkbåt. Och därefter lovade han att bjuda mig på allt i sommar - mat, nöjen, vin, utflykter, rubbet! Så nu gäller det att boka in den där räkbåten illa kvickt!
 

Rocklogen

Nä, nu drar vi ut på landet och rockar loss. Ikväll är det nämligen dags för Rocklogen igen. Grebo, bärs och rakade brudar!

THIS IS HULTSFRED

 
 
Hoy hoy Hulingen! Precis som de flesta artisterna sa: dom kan flytta Hultsfredsfestivalen hur mycket de vill, det är ändå här den riktiga äger rum. Så Phalén och jag sket i det där som pågår utanför Stockholm och drog ner till This is Hultsfred igår.
Vad kan det ha varit? 500 personer? Skitsamma, det var jäkligt trevligt och kändes som starten på något nytt. Jäkligt rörande också att se det engagemang och den själ som man märkte bland såväl artister, besökare och personal.
Scenerna var Teaterladan, Stora Dans och RP-scenen (på området utanför Teaterladan) samt Rookietältet (som visserligen bara hade två akter varav den ena var Gula Gubben) och klassiska Skaken som var dansgolv/bar. Parkerade gjorde man på Saharaplanen precis vid entrén och campingen låg på Pampas. Allt fanns inom en radie av 100 meter!
Vi kom lagom till Lifvens som körde i Teaterladan. Överraskande bra gig av gubbarna! Sen kollade vi även in
The Order, The Misfortunes of Captain Peculiar, Miriam Bryant, Hurricane Love och Mercury Monkeys. Det mesta var okej, men framförallt är det just det som är grejen med festival - att gå runt och kolla in okända band.
 
Vid midnatt var det dags för sista bandet på stora scenen, vilket givetvis var Sator.
Det finns ju inget annat band som är lika intimt förknippat med Hultsfred som Sator är. De gjorde dessutom en riktigt inspirerad och bra spelning. Bra energi, bra ljud, bra låtval - det bästa jag har sett dom på minst 15 år.
Mitt älskade Hultsfred är tillbaka!

This is Hultsfred

Nä, nu bär det av till Hultsfred. Det riktiga alltså, i Hultsfred. Som återuppstått.
24:e året i rad vid Hulingen! Rockpartyt fortsätter!
 

BBM Palatset Live

Igår hade vi Bandbokarmöte inför höstens Palatset Live. För vi kommer att fortsätta i höst, men det kommer nog att bli lite smärre förändringar. Vi planerar bland annat att förbättra scenen, ljuset och backstage samt att byta namn. Inga bokningar är klara än men vi räknar med att köra igång i september.

Lehmans fredagsfräckis

Det var en bonde i Småland som skaffat sig en präktig och fin ko. Och han tänkte på vilka präktiga och fina kalvar han skulle få. Han lånade in grannens tjur, men så fort tjuren kom in i hagen så satte sig kon på baken. Hon ville inte. Och bonden förstod ingenting. Han diskuterade saken med grannen och undrade om det var nåt fel på tjuren.
- Nä, sa grannen, han har alltid varit villig. Men det är väl inte så att du har köpt kon i Värnamo?
- Jo, varför undrar du det?
- Min kärring kommer också från Värnamo!

Sjungom studentens lyckliga dar

Grattis Louise!

Sockna-tajm

Var ute och for lite på landsbygden igår igen. Grebo, Åtvid, Värna, Björs. Blev bjuden på Sri Lankesisk middag och fick jobba som läsköppnare på ett lågstadiedisko. Dessutom var jag för andra gången på kort tid på en viss begravningsbyrå, och höll åter på att freaka ur. Särskilt när ägaren nämnde några papper som fanns i källaren och jag såg framför mig rader av lik som låg där nere. Jag tänkte: nu vill han säkert att jag följer med ner i källaren...men det slapp jag guskelov!
I Åtvid kollade jag bland annat in nya Café Mässen. Sen svängde jag förbi Bjud-Figge och när han fick höra om det sa han: "Det lovar jag dig Tobbe, vi ska åka dit i sommar och då ska jag bjuda dig på en fikastund du sent ska glömma. Du får beställa vad du vill, jag står för fiolerna!".

Veckans företag


Sörpinggals rock me and my pals

Vaknade pigg och alert i svinottan (08.15). Varför då? Jo, för att jag skulle iväg till härliga Sörping igen. Men inte nog med det, det blev en riktig kanondag som visserligen var småstressig men ändå riktigt trevlig.
Första stopp var Husby Säteri, som min kollega Lina hade bokat in åt mig. "Oj oj, det kommer du gilla", sa hon och det hade hon rätt i. Själva utsidan och yttermiljön var imponerande nog, men när man klev in genom portarna blev man helt hänförd. I sommar har slottet en mängd arrangemang, så det kan jag tipsa om. Jag tror även att jag lyckades boka in en egen spelning i höst förresten...
Jag fortsatte förbi framlidne kultgreven Magnus Stenbocks Herrborum och ut mot S:t Anna. I öronen ringde en rad från Bête Noire-låten "Min ungdoms sköna dandy" som lyder "Det blev en sommar uti skärgårn, med mycket vin och poesi". För det är ju i skärgårn man ska hänga - med vin och poesi, särskilt såna här vackra sommardagar.
Gjorde ett jobb på Mons camping och därefter lunch på Mons skärgårdskrog. Trevligt och gott, som vanligt.
Tillbaka till Sörping för lite olika jobb. Var bland annat på Bondens Crêperie som även denna sommar har en mängd författarkvällar, musikquiz och livekvällar. Bland annat lirar Demian, Roffe Wikström och Jack Vreeswijk och i år måste jag försöka ta mig dit, men det har jag ju sagt de senaste fem åren utan att lyckas...
Sen mot Norpan där det ständigt händer nya saker för tillfället. Bland annat nyinvigda och lyckade Strömparken (ovan) och den nya restaurangen Gamla Bryggeriet tvärs över Strömmen (nedan). Kollegan Sara fotar lite...
Jürgen utnämnde Gamla Bryggeriet till sin nya stamkrog så fort han fick höra talas om planerna i vintras, men alla vi andra vet ju att han kommer att fortsätta hänga på Mitropa som han alltid gjort...
Efter en snabdejt med Anahi bar det sedan iväg mot Grebo för ett möte om huset Gullvivan, som antingen ska rivas eller bli nåt slags gemenskapshus. Och nu har jag visst råkat bli en av dem som ska styra upp det hela. Själv är jag mest sugen på att göra det till mitt eget Herrborum och bli Grebos motsvarighet till Magnus Stenbock...

Rohlin - Linköpings pärla

Kolla in denna fina bild av härliga Charlotte Rohlin. Det är en gigantisk pärlplatta på 1.20 x 1.80 m. Den avtäcks på torsdag kl 12.30 på Kungsbergsskolan i Tannefors. Härliga Tannefors!

The Summer of Tobi - The big four O

 
Om en vecka smäller det, då börjar The Summer of Tobi - The Big Four O.
Tyckte att konserten med Sulo & Idde i Knäppingsborg nästa tisdag var en bra startpunkt. Och det känns som att det här kan bli en riktigt lång och skön sommar. Vanligtvis brukar jag jobba en hel del även på sommaren men i år är planen att skita i allt och bara ha semester.
Här är årets TOBO-lista (som säkerligen kommer att fyllas på):
Dricka vin på Rimås balkong
Dricka vin på Rimås balkong igen
Åka räkbåt på Bråviken (och kanske på Roxen)
Bråvallafestivalen
Gå runt Strömmen
Hänga på Dentusgrottan
Stöna med Bröna
Visfestivalen i Västervik
Stockholm med bland annat ABBA-museet
Skaldjurskväll på Tannefors slussar
This is Hultsfred
Rocklogen
Konserter i Knäppingsborg
Kolla in Västkusten
Grilla hos Snål-Figge
Grilla hos Bjud-Figge
Midsommar i Grebo
Kräftskiva
Gå till Grebo en solig dag
Äta burkskinka med Vickan
Plocka svamp med Tollan
Göra Norrköping med P:sson
Polen/Tyskland
Gå på Gyllene Tider
Torsdagstoner i Trägårn
Åka svenska Hurtigrutten
Dricka vin på Jöggas balkong
 
En vecka kvar, nedräkningen har börjat...

Dagens gay-sms


Blodfattigt

Jag provade en ny taktik för att slippa järntabletterna i fredags när jag var och gav blod. När hon räckte fram kartan och sa: "och här har du järntabletterna", svarade jag: "det behövs inte, jag tog mig ett järn precis innan jag gick hit".
Det funkade dock inte heller, istället fick jag världens utskällning. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på nästa gång...

Krogkrönika (Nolltretton, maj)

Rosé blir aldrig passé

Sommaren nalkas och med den de somriga dryckerna. Många skulle nog hävda att rosévin är den somrigaste av alla. Eller är det bara en trend?

Det finns många drycker vi förknippar med sommaren: vitt vin i bersån, en kall öl på uteserveringen, fräscha drinkar i en strandbar. Men kanske är rosévin den som allra mest hänger ihop med de varma sommarmånaderna. Öl dricker man året om, men det är sällan man hör någon säga: nu när det är så höstruskigt skulle jag vilja murra in mig på en bar med ett glas rosé.

Rosévin görs av blå druvor, men eftersom skalkontakten är så kort utnyttjas inte alla aromämnen och tanniner vilket gör det lättdrucket. I takt med utvecklingen har dock rosévinerna blivit allt bättre och intressantare och idag rekommenderas det ofta till både charketurier och asiatisk mat, och ibland även till lättare kötträtter.

Till stor del är rosé en europeisk dryck, 75 procent av produktionen sker i vår världsdel. Det mest kända distriktet är Provence där hela 80 producent av vinproduktionen är rosé. I Frankrike föredrar man riktigt bleka roséer medan man på andra håll vill ha kraftigare färg.

I Sverige har rosévin blivit något av en trend de senaste somrarna men intresset märks över hela världen. Idag står rosévin för 8 procent av världsproduktionen och det är en siffra som hela tiden stiger stadigt. Men att folk tycker om rosé är inget nytt. På 60-talet var det portugisiska rosévinet Mateus Rosé världens mest sålda vin alla kategorier.

Själv är jag ingen större roséfantast, men kanske är det dags att ge det ifrågasatta vinet en ärlig chans denna sommar? Bästa tiden sägs vara mellan hägg och syrén och bästa tillfället sägs vara på en picknick. Kanske med paj och sallad? Japp, så får det bli.

Fest hos Figge

 
 
Kors i taket! Det trodde jag aldrig, och säkert inte ni heller. Men igår blev jag bjuden på grillkväll hos Snål-Figge.
Han sa:
- Tobbe, du har varit så kärleksfull och härlig den sista tiden så det har smittat av sig på mig. Från och med nu är det slut med Snål-Figge, hädanefter är jag Bjud-Figge!
Sen gick vi ner till Dentusgrottan där Susanne Bergman spelade. Det blev en trevlig kväll, men Figge hade "glömt" plånboken hemma, så det var jag som fick stå för kalaset...

En helt ny karriär

Japp, nu är det slut på Jerrys glassiga rockstar-tillvaro....

Dagens sjukaste SMS

Ja....så här konstiga SMS får jag om dagarna...

Svenska flaggans dag

Var uppe vid Nationaldagsfirandet i Valla igår och kollade in Louise Hoffsten. Varken kroppen eller rösten håller riktigt måttet längre pga hennes sjukdom, vilket är synd eftersom hon är en av mina favoritsångerskor. Men även om inte konserten var den bästa så var det trevligt i solen och mycket folk.
Får man önska artister till nästa års firande så ser min lista ut så här:
1. Johanna F sjunger Taube 
2. Ghost 
3. Bobby Ho & The Hookers (Rebellinor, Lana B och Åsa S)

Lehmans fredagsfräckis

Det var en familj som besökte en nudistbadstrand för första gången. Den lille pojken i familjen sprang omkring och tittade med stora ögon. Efter ett tag sprang han till sin pappa och undrade varför en del killar hade större snoppar än andra.
- Jaaa, sa pappan, det beror på hur rik man är.
Pojken sprang åter iväg men kom tillbaka nästan genast.
- Pappa, pappa!!! Mamma står och pratar med en gubbe och han blir bara rikare och rikare!

På skiva: Dan Viktor (Nolltretton, maj)

Dan Viktor
”Dan Viktor & Vägen hem”
CRG

Dan Viktor kan vara Vissveriges bästa sidekick. När han gästar andra får han omedelbart låtar att lyfta och stämningar att höjas. På egen hand har han dock svårare att på allvar intressera lyssnaren, och inte lär det bli bättre med denna skiva. Nästan all tjofaderittan-umpabumpa är som bortblåst. Mycket till visa finns det inte heller. Snarast kan nog musiken beskrivas som rock. Det svänger faktiskt rätt skönt, men Dan Viktor bygger stämningar mer än lägger fram traditionella poplåtar. Med hans mått mätt låter det ganska tungt, dystert och melankoliskt, och för all del ganska flummigt. Alla låtar har titlar som består av ett enda ord, och texterna är ofta mer kryptiska än tidigare. Så många Dan Viktor-fantaster kommer nog bli besvikna och undra vad han egentligen sysslar med. Med detta sagt måste påpekas att skivan inte är dålig, bara annorlunda mot hur det brukar låta. Lite mer fart och fläkt hade inte skadat.

2/5

Sörpingtjejer rockar mina grejer

Igår hamnade jag i härliga Sörping och gjorde lite olika jobb i solskenet. Lunchade med en het Sörpingtjej, dom är ju som jag tidigare berättat den bästa sorten, men ingen rast och ingen ro. Iväg till Norpan och tillbaka till gårdagens Ardor, därefter intervju med Norrköpingsförfattaren Emelie Schepp.
Hon tog också en bild och den hittar ni här: http://emelieschepp.se/?p=3332
Nästa vecka blir det Sörping igen. Och Norpan också för den delen. Och Grebo. Topp tre alltså.
 

Viva Wahines!

Såg att jag är tackad på Sonic Surf Citys nya skiva. Stort!

Olla, olla - ropar damerna

 
Så stod man där i hästhagen i Vårdsberg och spelade snusklåtar för Hallongrottans vänner. Hur hamnade jag egentligen där?
 Jo, dagen började på Linköpings flygplats där jag snackade lite med nya VD:n. Och som vanligt i såna sammanhang blir man så fruktansvärt ressugen att man bara vill hem och boka. Men jag hejdade mig och drog till Norrköping istället, och det är minsann inte kattskit det heller.
 Började med att kolla in Arbetets Museums nya utställning, en liten fin sak om de småländska stenmurarna.
Därefter blev det Konstmuseet och utställningen "Gulligt! Läskigt! Roligt!" som visar bilder från olika barnböcker under de senaste 100 åren. Också den helt okej.
Sen började det suga i tarmen så jag och mina 011-babes gick till Ardors VIP-kväll där de presenterade sin Chill & Grill, dvs deras uteplats där man kan hänga i sommar.
Det bjöds på pulled pork-burgare och öl/vin, och just burgare och bärs satsar de på i sommar. 75 spänn kostar det.
Plötsligt dök Anahi upp och körde lite flamenco. Sen var det dags att dra tillbaka till Linkan.
Men vi kom bara till Dr Frasse i Vårdsberg (Jaså, är han läkare? Så trevligt!). Johanna fyllde nämligen år, så vi våldgästade och bjöd på en spansk afton med flamenco och snusklåtar. OBS! Låtvalet berodde på önskemål från familjen. Själv är jag inte mycket för sånt där under-bältet-fjanteri...
Så var det med det!

På skiva: Looptroop Rockers (Nolltretton, maj)

Looptroop Rockers
”Mitt hjärta är en bomb”
DVSG/SONY

Först vet jag inte riktigt vad jag tycker när jag lyssnar på Looptroops Rockers nya platta. Är det inte skitdåligt? Eller är det någon dimension jag har missat? Är jag inte hipp nog för att förstå storheten i detta röriga virrvarr av ofokuserade infall? Nej fan, det är inte mig det är fel på, musiken är helt enkelt skitdålig.
Visst, Looptroop Rockers har aldrig varit en traditionell hip hop-akt och ska inte bedömas som en sådan. De experimenterar med elektroniska beats och knasiga texter, och att jämföra med graffitinedklottrad rap från stritan blir fel. Men faktum kvarstår: låtarna håller inte måttet. Rappen är riktigt dålig, musiken svänger inte och texterna som bandet tror är djupsinniga och smarta är bara platta och banala. Bästa sättet att beskriva Looptroop Rockers år 2013 är att de är hip hopens Stefan & Krister. Det låter bara fjantigt.

1/5

Björnta G

Igår intervjuade jag Björn Gustafsson inför hans och Schyfferts höstturné. Jag har intervjuat en massa ståuppare och de är alltid trevliga och lättintervjuade, problemet är bara att stå upp-turnéer är skitsvårt att fråga om. Det är ju bara en gubbe på en scen med en mikrofon som står och är rolig. Vad ska man fråga om det? Själva skämten kan man ju inte fråga om.
Men det finns faktiskt en intervjusituation som är ännu värre och det är när man ska göra en telefonintervju med flera i en ensemble, exempelvis Digilooturnén, och de skickar telefonen mellan sig. Det är rörigt, okoncentrerat och man tvingas upprepa samma frågor fast till olika personer.
Jag minns när jag skulle intervjua Ladies Night-gänget på detta sätt. Jag fick snacka med Martin Stenmarck, Andreas Johnson och vilka det nu var. Slutligen kom telefonen till Magnus Uggla, en av mina stora idoler som jag normalt sett är jätteintresserad av, men nu fick jag tunghäfta. Jag hade redan frågat de andra medverkande allt jag ville veta om Ladies Night och hade helt enkelt fått slut på frågor. Pratstunden var över på sisådär två minuter. Det var nog den sämsta intervju jag gjort.

Back to the T-force

Gick på stan igår igen och undrade som vanligt vad jag gjorde där. Jag vet inte hur, men jag måste på något sätt skaffa mig en strategi för hur jag ska kunna gå på stan utan att vilja därifrån. Eller också är det just det jag inte ska? Nåväl, så fort jag passerade Drottningbron började harmonin att infinna sig. Tannefors grönska, lugn och varma atmosfär tog emot mig med öppna armar. Solen lyste lite starkare, hjärtat slog lite lugnare, hela tillvaron blev lite bättre. Tannefors - för oss som uppskattar det goda i livet!

Dagens fynd på hallmattan

Bättre rassel i brevlådan idag. Ola Aurells nya platta, Vagabond och Dan Browns nya bok. Och på tal om den så kan jag garantera att vi inom kort har ett land som plötsligt blivit experter på Dante och hävdar att Dan Brown har massa faktafel i "Inferno". Precis som efter hans tidigare böcker då plötsligt varje svensk visste allt om frimureri, Bibeln, Leonardo da Vinci och hemliga sällskap.
Jag erkänner dock redan nu att jag i princip inte vet nånting om Dante och "Den gudomliga komedin" mer än att det är en av historiens mest berömda böcker där det ingår en skildring av skärselden och att det är en massa kretsar där människor plågas. Och jag skulle tro att det faktiskt är mer än vad de flesta svenskar vet, så ni som slentrianmässigt kommer att beskylla Dan Brown för alla hundratals fel i hans bok kan väl bara lägga ner det redan nu.

Veckans Tobi (Mart stylee)


Dagens gay-post

Prütz blir sjukare och sjukare. Häromdan gav han mig detta paket: godis bestående av rosa penisar med jordgubbssmak.

Dagens fynd på hallmattan

Det är ju inte så ofta man får post numera, men då och då dimper det ner lite skivor från Zero. Men även dom paketen blir sämre för varje år, senaste utskicket var riktigt tunt. Men som tur var så var jag på SSC:s releasefest i helgen och fick med mig några skivor hem. Och inte vilka plattor som helst, utan soundtracket till sommaren 2013!

6.08 på DG

Igår hade vi ett gig (eller jigg, som Persson säger) med 6.08 på Dentusgrottan. Och oj, oj, oj vilken trevlig kväll det blev. Förutom det gamla vanliga gänget dök det även upp en del mer oväntade gäster, som exempelvis Anahi, Benny med familj samt Dr Frasse med familj.
Tycker att Tollan beskriver det bra på FB:
"Är så glad att bo i Grebo. Först grillfest med goa vänner, sen ner till Grebos egna pub, där artisterna bjuder på sång och skratt, musiken, kärleken och gemenskapen flödar".

Surfers are back!

 
Vad gör man när man är trött på hela skiten? Jo, då drar man till Norpan. Så det gjorde jag igår - och genast blev livet ljusare och muntrare! Jag mötte Anahi vid stationen och sen blev det en härlig kväll med mat, dryck och fantastisk surfpop.
Vi kollade in nya Strömparken som invigdes häromdan, och det blev skitbra.
Sen mötte vi upp Dillon och Mucken på Enoteket och käkade lite...göööött!
Efter det var det dags att bege sig mot kvällens huvudevent: releaseparty med Sonic Surf City på Dynamo. Spanska Pornosurf värmde upp.
Sonic Surf hade dåligt ljud, men vem bryr sig? Dom är ju ändå alltid svinbra. Pure pop for now people!
Och så avslutar vi med en kätbild på Snygg-Johan! Oj oj oj...så het!
 

På skiva: Agnetha Fältskog (Nolltretton, maj)

Agnetha Fältskog
”A”
Universal

Det är märkligt hur ABBA ständigt lyckas hålla sig aktuella trots att de inte funnits som band på 30 år. Är det inte återutgivningar så är det musikaler, filmer eller nåt annat. Bara denna månad har ABBA-museet öppnat, Björn & Benny har skrivit musik till Eurovision-finalen och så har Agnetha Fältskog släppt en soloskiva.
Och den låter överraskande bra. Så fort man hör hennes speciella röst i den stiliga öppningslåten ”The one who loves you know” är det nog många som förflyttas tillbaka till barndomens rum där de stod med hopprep framför spegeln. Sedan följer singeln ”When you really loved someone” som också är riktigt stark. Här finns även en duett med Gary Barlow samt discopärlan ”Dance your pain away” som också sticker ut lite extra. Agnetha har skrivit avslutningsnumret men annars är det Jörgen Elofsson som står bakom låtsnickrandet. Det är en jämnstark skiva som låter så som man hoppas att en åldrad Agnetha Fältskog ska låta: moget men piggt, och med en liten touch av ABBA. Och med sin fantastiska röst intakt.

3/5

RSS 2.0