Bye Jacksonville!


Dags att lämna Jacksonville och börja dra sig hemåt...bye bye Florida! Hello Sweden!

Jacksonville


Gårdagen började med att vi åkte från härliga Savannah och drog oss tillbaka mot The Sunshine state. På vägen stannade vi till på St Simon och Jekyll Island, två trevliga öar utanför Brunnswick.

Bland annat kollade vi in Fort Frederica, och sen bar det ner till Jacksonville där vi ska flyga hem ifrån.

Jacksonville är en stor stad men verkar tråkig som fan. Det finns lite barer etc nere vid Jacksonville Landing men det är i princip allt. Idag har vi gått runt i downtown och kollat in det som finns att se, vilket är ett promenadstråk, en blå bro, en fontän och...ja, det var nog det hela.

En inne/ute-lista över Floridaresan kommer inom kort...

Jax Landing


Tobis total-make over-kurs

Anmäl er gärna till "Tobis total make-over-kurs". Henke gjorde det och här ser vi resultatet:

Henke före

Henke efter

Adjö Savannah


Igår var vi ute och kollade in Savannahs nattliv och gjorde bland annat succé på karaokescenen. Nu bär det söderut igen...


Kväll i Savannah


Lehmans vägval


I alla år har Lehman ringt till mig varje gång han åker på gamla E4:an och skrikit nåt i stil med detta:
- Vet du vart jag åker nu? Gamla E4:an! Yeah!!! Stenhårt!

Men på senare tid har han fått en ny favoritväg...
- Vet du vart jag åker nu? 210:an! Yeah!!! Stenhårt!

210:an? Men gamla E4:an då?
- Den är inget mot 210:an! Oj oj oj, det är här man ska åka!! Yeah, Lemmy 210!!!!!

Savannah!


Igår kom vi till Savannah i Georgia. Det är en riktigt trevlig stad full av historia...och spöken. Bill säger att han inte tror på sånt men ändå vågar han inte hänga med på en "Ghost tour"...

The Waveing Girl är min favorit. I 44 år stod hon och vinkade åt alla skepp och hoppades att hennes älskade skulle återkomma...

Vi kom hit igår kväll och hängde lite på det hemsökta Moon River Brewery. "Trams", tyckte Bill...men insisterade på att ha lampan tänd när vi skulle sova...
Idag tog vi en busstur runt stan, lärorikt och underhållande. Ikväll ska vi nog ner till strandpromenaden (bilden ovan) och ta några blaskiga jänkarbira.

Imorrn bär det tillbaka till Florida igen...

Mr Shields kätbild


Mr Shield skickade in denna kätbild och skrev:

-Kolla så het! Men går det att ta bort den andra killen innan du publicerar? Det ser nästan lite gay ut...

Georgia on my mind


Imorse lämnade vi Gainesville och styrde norrut, men först kollade vi in en park utanför stan där de bland annat hade alligatorer och sköldpaddor. Det skulle finnas bison också, men det såg vi inga.

Det syns inte riktigt, men nedanför mig i vattnet ligger tre stora alligatorer. Igår fick vi för övrigt besök av Renee igen.

Nu har vi lämnat Florida och tagit oss till Georgia. Vi bor i "Americas most haunted town". Vilken kan det vara? Svaret kommer imorrn...

Gainesville


Igår kom vi till Gainesville som är en stor universitetsstad och Tom Pettys födelsestad. Där bor även Renee som jag känner så igår gick vi tre ut för att kolla in nattlivet. Gainesville är en trevlig stad men det finns kanske inte så jättemycket att se eller göra, men vi blir kvar här två nätter på vårt mysiga B&B. Sen ska vi lämna delstaten och dra en snabbis till Georgia.

Magnolia B&B


Veckans facelift


Alltså, vad är det för fel med kvinnor? Hur kan de tro att de blir snyggare med större läppar? Motsatsen däremot bevisas ju gång på gång.

Norpan mitt Norpan


Nä, nu börjar det att suga i Norpan-tarmen...
Varför kan dom inte ha Munken, Lucky You, Enoteket, Framgångskontoret osv i Florida?

St Augustine, Florida


Idag kom vi till St Augustine som är USA:s äldsta stad. Det är en mysig, liten stad med gammaldags miljö och en radda sevärdheter. Turistig men på ett genuint sätt.

Och precis som i övriga Florida är det fullt med en massa konstiga - men trevliga - människor. Ett bra ställe att spendera en dag eller två på. Nu blir det Gainesville och en rendez-vous med en gammal flamma...

St Augustine


På skiva (Zero, december)

Album

 

5/10

 

Map of Moscow: Map of Moscow

Peace & Love Artists

 

Skränig, gitarrbaserad indierock med kommersiella förtecken och insvept i en elektronisk aura. Där har ni Falusextetten Map of Moscow, som bildades 2009 och nu ger ut sin självbetitlade debutskiva.

Jag antar att bandet siktar mot de stora scenerna för de öser på med stora gester och hög energi från början till slut. Popskrammel mixas med electroinslag och vid micken hjälps Jonas Tunander och Gabriella Åström åt med att hålla uppe stämningen. Dock blir den ständiga attacken lite påfrestande i längden, jag hade gärna sett att de varierade tonläge, tempo och uttryck mera så det blev mer dramatik och andningshål i musiken. Det är bra att blåsa på, men ibland måste man bromsa in och växla ner innan man gasar på igen. Hade Map of Moskow gjort det hade musiken blivit mer dynamisk och intressant.
----------------------------------------------------------------------------

Album

 

4/10

 

Lisen Elwin

”I mitt akvarium”

Le Music

 

Tittar man bara på betyget kan man få intrycket av att detta är en ganska medioker skiva, men faktum är att jag faktiskt tycker Lisen Elwin är helt okej.

Jag kan inte påstå att hon har ett unikt uttryck, att texterna berör mig, att musiken är särskilt sofistikerad eller att hon känns som en intressant artist som jag gärna fördjupar mig i. Hon är helt enkelt en sån där gitarrtjej som det kryllar av, där man ser bilden framför sig hur hon sitter på verandan till sitt chabby chic-hem, dricker ETT glas vin och skriver låtar på gitarren.

Det brukar ofta bli jättetråkigt, och inte heller Lisen Elwin lyckas uppbåda något större intresse hos mig. Men ändå. Mitt i denna uppvisning i slätstrukenhet finns det något som tilltalar mig en smula. Jag kan bara inte sätta fingret på vad.


Lehmans bonusfräckis


Norsk viagra!

1 st sked.

2 st gummiband.

Fäst skeden med handtaget uppåt, längs penis, och med skedbladet sittandes under anus. Om stånd önskas, skit i skeden.


Universal studios


Helt otroligt, varje dag är en riktig höjdardag här i Florida. Idag var vi på Universal Studios och Islands of Adventures och det blev återigen en dag som överträffade våra förväntningar.

Vi började med att besöka Cyberdyne och hamnade mitt i ett 4D-Terminator-krig som var nåt av det coolaste jag sett.

Sen var vi på en superrolig skräckeffektshow med en galen gubbe. Fan vad vi garvade.
Vi var även på Spindelmannen, Men in Black, trolleri, Harry Potter, Mumien, Twister och lite andra smågrejer och allt var riktigt bra.

På slutet gick vi på Disaster där Bill valdes ut till en av huvudrollerna i en katastroffilm. Det är dock tveksamt om det blir fler filmroller i USA för hans del...

Islands of adventure


Bête Noire-nytt


Vad har Bête Noire på gång framöver då?
För tillfället bilar vi som bekant runt i Florida och spånar idéer till en eventuell...nja, jag ska inte avslöja så mycket mer. Och så har vi lite vaga planer på en po...nej, samma sak där, ska inte säga nåt.
Två spelningar är inbokade, en i Gislaved och en i Åtvidaberg. Vi kommer även att spela i Norrköping under våren men datum är ej klart.
Sen har vi även börjat på ett gäng låtar till nästa EP som kommer någon gång under 2012.

Kennedy Space Center


Idag kom vi till Kennedy Space Center och tog en heldag där, vilket var en riktig höjdare. Även gårdagen blev oväntat bra. Då körde vi från Fort Lauderdale till Cocoa Beach längs med östkusten.

Cocoa Beach är en stad där astronauterna brukade hänga och vi fick höra lite smaskiga historier om hur det kunde gå till då...
Vi hade tänkt att ta det lite halvlugnt men hamnade på en riktig redneck-sylta där vi sjöng karaoke och drack fem-dollarstillbringare med öl ihop med den lokala partyeliten tills de stängde vid två.

Efter ägg, bacon, home fries och kaffe på en diner drog vi till Kennedy Space Center och blev ruggigt imponerade. Ett besök där kan verkligen rekommenderas. Allt var jättebra, och dessutom oväntat billigt.


...not because it´s easy, but because it´s hard


Nästa resa


Kanske lite tidigt, men jag har ju givetvis börjat titta lite på kommande resor. Detta står högst på listan i dagsläget:
* Vinterresa - Nya Zeeland
(januari - februari 2013, i kombination med Bangkok/Lamai)

* Lissabon (weekend i typ maj eller september)
* Sydkorea (typ tio dagar, men har inte tittat så noga på det än)
* Tallinn (en kortis runt första advent)
* Kontinenten i sommar (här finns många olika alternativ, ex bila i Schweiz/Österrike, tåg till Hamburg/Paris mm)

Annat som lockar de närmaste åren:
* Uruguay/Argentina (vintersemester)
* Sydafrika igen (två veckor, bila Johannesburg - Kapstaden, kanske på hösten)
* Australien igen (tre veckor, bila Sydney - Melbourne, i kombination med nåt i sydostasien)
* Brügge (weekend innan jul)

På skiva (Zero, december)

Singel

 

5/10

 

The Pale Corners: Fireflies

Since Records

 

Vitt oljud övergår till 80-tal och slutar i en parafras av Labrador samlade backkatalog. Ungefär så låter The Pale Corners comebacksingel. Eller comeback, det har gått två år sedan gruppens senaste släpp så det är ingen eon av tid vi talar om.

”Fireflies” är hur som helst en trevlig låt som smyger sig på, försiktigt smeker hörselgångarna och sedan försvinner nästan obemärkt så man när den är slut sitter och undrar vad som egentligen hände.
-------------------------------------------------------------------------

Album

 

5/10

 

Let´s Say We Did

“Let´s Say We Did”

Nesna

 

Vad ska vi göra med alla dessa indierockband? De låter ju så lika och dessutom kryllar det av dem. De flesta är inte dåliga men inte heller särskilt bra, men framförallt är det få som är unika. Stockholmsbandet ”Let´s Say We Did” albumdebuterar med en platta lofi-americana-indie producerad av Pelle Gunnerfeldt som passar perfekt in på beskrivningen ovan. Gruppen har jämförts med band som Wilco och Pavement och man skulle även kunna referera till ett nyvaket Last Days of April där morgonkaffet inte riktigt kickat in än. Visst, det låter trevligt och i stort sätt felfritt. Men ska inte bra musik vara mer än så?


Everglades


Efter att ha varit nere i Key West och vänt har vi nu börjat jobba oss uppåt. Idag besökte vi Everglades och morsade bland annat på alligatorer.

Nu blir det att följa östkusten upp till Kennedy Space Center...

På besök i Everglades


Bête Noire på Floridaturné


The Boobie song i Key West


Fest i Key West


Key West


Oj oj oj, Key West var en höjdare! Vi hade egentligen tänkt att bara stanna en natt men bestämde oss snabbt för att ta två, och personligen hade jag kunnat vara kvar längre. Första kvällen blev det raj-raj av episka proportioner som bjöd på en mängd udda upplevelser...

Vi hade hört att Key West var en riktig gay-stad, men det visade sig vara ännu värre än vi trodde: gayhotell, dragshower, Gay & Lesbian Tours, bögbarer och till och med taxibilarna var rosa. Och så fanns det även ett gäng "hemliga" barer som krävde en avancerad gaydar för att hitta.

Andra dagen kollade vi in stan, bland annat Hemingways hus (ständigt denna Hemingway...) och Mallory Square. På kvällen tog vi det halvlugnt men hade ändå en höjdarkväll på bargatan Duval Street.

Innelistan Key West:
1. De hemliga barerna, bakom de vanliga barerna
2. Redneckflatorna på The Bull
3. Bilvägen ner till Key West
4. Bögen i vår reception
5. Efterfesten/poolpartyt på Bourbon St
Bubblare: Key Lime Pie, Snusbutiken, vår etagevåning, bautafiskarna som slog i vattnet

Utelistan:
1. Dricks
2. Pina Colada på fat
3. Dragshowartisterna
4. Ägaren till Smallest Bar
5. Amerikansk smaklöshet
Bubblare: Entrépriset till Ripley´s, tvekampen mellan barpianisterna, han som paddlade på surfbrädan

Husesyn i Key West


På väg till Key West


Ocean Drive, South Beach


Från Miami till Key West


Häromdagen hämtade vi vår hyrbil på South Beach och drog ner till Key West. Vi började såklart med att åka utmed Ocean Drive med Miami Vice-ledmotivet dunkande i bilstereon (se klippet ovan). Sen blev det broarna till The Keys...

Lehmans fredagsfräckis


Killen kommer hem och hör flickvännen stöna inne i sovrummet. Han går in och kollar vad som står på. Där ligger flickvännen och hans bästa kompis och har trevligt i sänghalmen.

Då tar killen fram hagelbössan och hotar de två ”duvorna”.

- Nu är du verkligen omogen, säger flickvännen, ska du skjuta varenda kompis du kommer på mig med, då har du snart inga vänner kvar!


Gest hos Tobi


På tal om David "Liket" Gest, som var gift med Liza Minelli 2002-2007, så var ju inte det den första gay hon var gift med. Första maken Peter Allen kom ut som supergay och det samma gäller även Mark Gero. Vem blir det härnäst hon går längs altargången med? Jerry Prütz?

Bye bye Miami


Igår var Bill och jag runt lite i Miami och kollade in staden. Nu ska vi dra söderut till Key West för lite regnbågsfärgat raj-raj.

Nu ska vi hämta vår cabriolet, rulla ner sufletten, ta på solbrickorna, fläska på Miami Vice-temat i stereon och glida ner för Ocean Drive. Är inte det glamour, så säg?
Och just det: det är blå himmel och strålande solsken ute...

Dags att summera Miami.
Innelistan:
1. Bills och min härliga dubbelsäng
2. Art Deco
3. Irländska puben runt hörnet
4. Taxifärden till Little Havanna
5. Utsikten vid Bayfront

Utelistan:
1. Little Havanna
2. Stölds cabaret-klubb
3. 18% automatiskt pålagd dricks (+4% skatt)
4. Svenskorna som sa till dörrvakten: We´ll go home and get our legs
5. Designen av vårt "design"-rum

Bill på Bayfront


På skiva (Zero, december)

Album

 

8/10

 

Korallreven: An album by Korallreven

Hybris

 

Korallreven, bestående av Marcus Joons och Daniel Tjäder har varit ett av höstens mest hajpade svenska band. För två år sedan släppte de singeln ”Loved-up” och nu kommer debutalbumet där den ingår som ett av tio luftiga popspår.

Inspirationen kommer tydligen från Samoa, en låttitel har till och med tagit sitt namn från ön, och det räcker med att blunda för att föreställa sig söderhavslugnet, det glittrande havet, den starka solen och den oändliga horisonten.

Bomullslätta moln och en atmosfärisk stämning seglar runt kring de fina melodierna och skapar en tillbakalutad semesterkänsla där inga krav och måsten finns. Det är inte pop i traditionell mening, där man lyssnar aktivt och dissekerar detaljerna, men det är skön musik man gärna lutar sig tillbaka till, öppnar lungorna och suger i sig.


Miami Vice


Bill med en cigg i uppkavlade kavajärmar i Miamis nattliv - är inte det glamour så säg?

Jag kom alltså till Miami i förrgår där Bill, som den dandy han är, mötte upp lite salongsberusad vid vårt designhotell på South Beach. Första kvällen blev det bara en kortare utgång men igår tog vi en dag på stan och kollade in lite snygga Art Deco-hus. Sen på kvällen blev det en rejäl utgång.

Rendez-vous i Miami


Snabbis på Bahamas


Tack och hej Havanna


Flickan i Havanna,
hon har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster,
vinkar år en karl.
Kom du glade sjömatros,
du ska få min röda ros!
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!
Flickan i Havanna
stänger dörrn av cederträ.
Sjömannen är inne,
flickan på hans knä.
Vill du bli mitt hjärtas kung?
Har du pengar i din pung?
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!
Flickan i Havanna
hörer då en sjömans röst.
Pengar har jag inga,
men en sak till tröst.
Och utur sin jacka blå

tager han det hon ska få.
Du är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!
Flickan i Havanna
skådar då med tjusad blick
ringen med rubiner,
som hon genast fick.
Ringen kostar femton pund!
Stanna du - en liten stund.
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!
Flickan i Havanna
hon har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster,
vinkar åt en karl.
Handen prydes av en ring
och kring barmen crepe de chine.
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!


Japp, det var Havanna det. Dags att summera:
Innelistan Kuba:
1. Flamencoshowen
2. Lamparilla-restaurangen
3. Chinatown
4. Bryggeriet på torget
5. Sista halvan av Viñjales-turen
Bubblare: Bucanero-ölen, Camera Obscura, stadsturbussen

Utelistan:
1. Allt strul med pengar, hotell osv
2. Bucanero Malta-ölen
3. Gatan Obispo överlag
4. Blåsningen när jag köpte dålig garre
5. Första halvan av Viñjales-turen

Nu blir det Miami!








Lite till Havanna


Viñjales


En dag i Havanna tog vi en busstur ut till Viñjales. Bland annat kollade vi in limestonedalen ovan och likörfabriken nedan.

Kollade även in en cigarrgård...

...och en gigantisk mural

och så avslutades dagen med ett besök i en 1,3 km lång grotta som var jäkligt cool.

Habana centro


Veckans facelift


Sådan mor, sådan son. Vemär egentligen värst - Jackie eller Sly?

Blandat Havanna


Här kommer lite blandade bilder från Havanna. Ovan är Hotel Raquel. Nedan ser man cigarrbutiken där vi köpte våra garrar (rökigt som fan där inne).

Och Che sågs på Plaza de revolucion...

Och musik överallt...


...och så den där jäkla Hemingway överallt...




Hotel Raquel


Havanna dag två


Andra dagen i Havanna tog vi oss in till gamla stan, som var oväntat turistigt men trevligt, åtminstone om man undvek huvudgatan Obispo och hängde på sidogatorna istället.

På skiva: Nickelback (Nolltretton, december)

Nickelback

”Here and now”

Roadrunner/Warner

 

Kanadensiska Nickelback uppstod i svallvågorna av grungen och inspirerades av band som Soundgarden och Alice in Chains. Själva har de dock aldrig riktigt betraktats som grunge eller åtnjutit samma status som förebilderna. Tvärtom har gruppen varit ett sånt där band som kritikerna gillar att klanka ner på. De kallas ofta saker i stil med meningslösa blöjrockare, radioanpassad mesrock och urvattnad hårdrock som har mer gemensamt med Bryan Adams än med metal. Men plattor säljer de – i mängder. De är alltså Kanadas svar på Takida.

Så särskilt alternativa inom hårdrocken vete tusan om de är längre, om de nu någonsin varit det. Detta är bandets sjunde platta, den senaste var 2008 års ”Dark horse”. Visst riffas det rätt ordentligt på gitarrerna emellanåt och visst tar sångaren Chad Kroeger i med strupen när han står vid micken, men Nickelback får nog ändå anses vara definitionen på radiovänlig rock. Så här låter hårdrock som passar när familjer samlas och äter söndagsmiddag. 

 

 

3/5


Havanna dag ett


Förra veckan flög vi till Havanna från Panama, men det är först idag - när jag kom till Miami - som jag kan lägga upp bilder och filmer från Kuba.
Vi checkade in på Hotel Nacional (ovan) och kollade in omgivningarna lite. Hamnade på restaurangen nedan. Fler rapporter är på G...
 

Hotel Nacional


Miami!


Då var det dags att flyga till Miami och möta upp Bill.
Vi hade en liten diskussion innan resan vem av oss som var vem  i "Miami Vice". Vi enades snabbt om att jag var Crockett och Bill var Tubbs...

Nytt på DVD (Nolltretton, december)

Beginners

Grundad på den verkliga historien om sin egen pappa berättar regissören Mike Mills här storyn om sonen Oliver (Ewan McGregor) och pappan Hal (Christopher Plummer). Efter att ha varit gift med samma kvinna i 44 år blir Hal plötsligt änkling och väljer då, att vid 75 års ålder, komma ut ur garderoben. Han blir ihop med en yngre man och börjar utforska det homoliv han smusslat undan i alla år.

Strax efteråt får han beskedet att han har cancer, vilket ger honom anledning att njuta av livet extra mycket den korta tid han har kvar. Oliver träffar strax efter pappans död tjejen Anna, och kanske kan han denna gång få ett förhållande att funka, tack vare den närhet han lärt sig visa pappan.

Filmen berättas i återblickar och är trots det flärdfyllda gaytemat en nedtonad historia med värme och värdighet. Melankoli och återhållen glädje går sida vid sida och skapar en bra film som nånstans får tittaren att må bra trots det sorgliga temat.

 

3/5


Lehmans fredagsfräckis


Mentalsköterskan går in till galna Arne som sitter på sänger och brummar.

- Vad gör du Arne?

- Jag kör bil, ska till Oslo, svarar han.

- Jaha, ha en trevlig resa då.

Så går hon in till nästa rum där galna Peter sitter och drar i snoppen för glatta livet.

- Vad i all världen håller du på med, frågar hon.

- Jag knullar Arnes fru medan han är i Oslo!


Bête Noire-intervju i Zero


Bête Noire var nyligen med i en stor - och väldigt bra - intervju i Zero Music magazine. Läs den här: http://www.zeromagazine.nu/art.asp?id=329

På skiva: Daughtry (Nolltretton, december)

Daughtry

”Break the spell”

SONY

 

80-talshårdrock i grunden – Ja

Sångaren slog igenom som finalist i amerikanska ”Idol” – Ja

Modernt och nyskapande – Nej

 

Har själ och personligt uttryck – Nej

Tredje plattan – Ja

Något ljusare och gladare än de två tidigare succéskivorna –Ja

 

Melodiös och lättlyssnad rock – Ja

Ondskefullt och vråltungt – Nej

Sabbar parmiddagen om man sätter på – Nej

 

 

2/5


Havanna!

Hola!
Ikvall ar det tredje dagen i Havanna. Kommer att uppdatera med bilder och filmer nar det finns internet igen, har ar det minst sagt lite si och sa med den varan...

Bäst 2011


Hade med en liten lista på Zero om musikåret 2011:
http://www.zeromagazine.nu/nyhet.asp?id=2089

På skiva: Von Benzo (Nolltretton, december)

Von Benzo

“Yes kids it´s true”

SONY

 

Jay Smith gick och vann “Idol” 2010, men hade en viss musikkarriär redan innan dess. Året innan hade han skivdebuterat med sitt band Von Benzo. Efter att ha satsat på solokarriären ett tag har nu Jay åter börjat lira med sitt band och här kommer alltså gruppens andra album. Till skillnad från Jays solodebut handlar det här om egna låtar, men fortfarande är det såklart hårdrock som gäller.

Von Benzo tar sats nånstans mellan grunge, Creed och Linkin Park och fyller på med feta gitarriff. Jay vrålar på med brötig sång, som dessvärre känns onödigt tillgjord, som att han vill låta tuffare än vad han är och inte riktigt vågar lita på sin röst. Det gör att musiken låter som lite av en pastisch.

Frågan är om Von Benzo hade fått ge ut denna skiva om inte Jay varit känd från ”Idol”, för det finns inget unikt eller särskilt spännande med detta högst ordinära band. De är på intet sätt dåliga, men det finns heller inget i musiken som får mig det minsta sätt intresserad.

 

2/5


Bête Noire i Gaffa


Gaffa skriver om Megatropolis i nya numret:

Bête Noire (betenoire.se) från Linköping har precis släppt sin tredje ep Megatropolis. Duon gör dramatisk syntpop på svenska och påminner inte sällan om ett mer uppsluppet Lustans Lakejer. En döende dandy med ett champagneglas som spetsats med melodier från popens bredaste mittfåra. (Inget betyg)

http://e-pages.dk/gaffa/2021-1-SE/


Kuba!


Nästa anhalt: Kuba.
En vecka i och kring Havanna står på schemat.
 

Bye bye från Bocas


Nu är det dags för sista kvällen i Bocas del Toro. Imorrn drar vi vidare till Havanna och det är dags att summera:

Innelistan Bocas:
1. Sista kvällen med Johanna och de andra i Uppsala-gänget
2. Servitören som går in för att fixa ögonbrynen varenda gång jag går på toan
3. Många bra restauranger för dagfyllor
4. Att det är förbjudet att gå med bar överkropp
5. Hotel Olas - om man tar bort det hutlösa priset, den otrevliga personalen, att man inte kan äta, hundjäveln som skäller, dammsugarmannen och papegojskrället.

Utelistan:
1. Amerikaner och backpackers
2. Att alla ställen stänger så tidigt
3. Flyget hit
4. Vädret
5. Att vi aldrig hittade nån Soberana-öl



Sista dagen i Bocas


På skiva: Korn (Nolltretton, december)

Korn

”The Path of totality”

Roadrunner/Warner

 

Finns det nån musikgenre som känns mer 90-tal än nu metal? Och finns det något band som förknippas mer med nu metal än Korn? Tveksamt, det var ju till stor del det kaliforniska rockbandet som definierade musikgenren med sitt självbetitlade debutalbum från 1994. Sedan dess har nu metal varit superhippt, dalat i popularitet och får idag anses vara mer eller mindre utdött.

Ungefär samma resa har Korn som band gjort, även om de faktiskt lyckats behålla överraskande mycket av sin popularitet genom åren med tanke på den stendöda musikstil de håller fast vid. Givetvis har soundet utvecklats över gruppens tio studioalbum, men Korns vilja att inte bli utslätade och mainstream är intakt. Det ska de ha en eloge för, men ärligt talat…hur intressant är det att mixa dubstep, elektronik och hårdrock så som Korn gör? Jag tycker mest det låter daterat, tillkonstlat och ansträngt. Korn talar om framtidens hårdrock, men i själva verket ligger de 15 år efter.

 

1/5


På jakt efter fjärde ölen i Bocas

Roligast: kolla skylten i bakgrunden när jag försöker komma på vad ölen heter...

After work i Bocas


Torsdag i Bocas


Trots det dåliga vädret blev det en liten båttur igår. Den tog cirka två minuter och gick till grannön. Där tog vi en liten promenix och kollade läget.

På kvällen hade vi avskedsfest för Uppsala-gänget (tre av dem ser ni här). Sen drog dom till Costa Rica i morse. Synd, för det var trevliga personer alla sju. Nu får vi klara oss själva igen, hur ska det gå?


Lehmans fredagsfräckis


Två gubbar står och pratar och den ene säger:

- Sist käringen och jag hade lite bullibumpa höll jag på i 1 timme och 4 minuter!

- Näää, hur fan bar du dig då åt?

- Jo, det var samma natt som vi gick över till sommartid!


Barhäng i Bocas


Är lite dåligt väder i Bocas för tillfället så vi kan inte göra så mycket mer än att ligga på rummet. Hade egentligen tänkt att göra lite båtutflykter till öarna och stränderna runt omkring men det får vi skjuta på.
Igår var det lugnt på stan, dels på grund av vädret, dels för att många dragit till grannön för att festa och så tror jag även att ledigheten är slut för många så att de har åkt hem.

Bocas by night


Figges kätbild


Figge tjatar om att jag ska ta in en kätbild på honom, så okej då...
Såhär skriver han i mejlet:

Här Tobbe har du lite att lära. Så här vill kvinnorna att männen ska se ut: sommarfräsch, tre dagars skäggstubb och uppknäppt skjorta som visar den håriga bröstkorgen!

Dags för inne/utelistor


Oj oj oj, det är hög tid att ta tag i resans inne/ute-listor så här långt. Vi börjar med Panama City:
Innelistan:
1. Stadsdelen Casco Viejo
2. Gratis champagne på Hotel DeVille
3. Panama Citys skyline
4. Morgonrocken på Hotel DeVille
5. Ganska liten stad som går snabbt att ta sig runt i

Utelistan:
1. Servicen på Wine Bar när vi skulle äta första kvällen
2. Att så mycket var stängt på nyår
3. Panamakanalen
4. Belysningen på engelska puben på Calle Uruguay
5. Den galna taxichauffören på vägen hem från Panama Viejo

Och så Kuna Yala...
Innelistan:
1. Milagros former (tjejen som jobbade på vårt boende)
2. Snorkla vid vraket vid Dog island
3. Öarna
4. Papegojan på vårt boende
5. Festerna på kvällarna
Bubblare: Fylle-kocken, sjöstjärnorna, Mr Sunday (gubbe som låg på en bänk och sov i solen hela dagarna), Kuna Yala-kläderna, José (gubben som skötte vårt boende)

Utelistan:
1. Väntetiden när vi skulle tillbaka till Panama City
2. Duschen
3. Kuna Yala-museet
4. Att jag brände mig i solen
5. Dunkandet från basketplanen bredvid
Bubblare: skräpet, byfesten, köttet vi fick till hummern

Nytt på DVD (Nolltretton, december)

Cat Run

 

Efter att en amerikansk ambassadör i Montenegro, som sysslar med skumma vapenaffärer, deltagit i en sexlek som går fel blir en samling lyxprostituerade mördade för att avlägsna alla vittnen. En kvinna (Cat) lyckas fly med en hårddisk som kan avslöja allt och snart startar en våldsam jakt som skördar många offer.

Två unga amerikaner, ett supergeni och en slarver, kommer i Cats väg och bestämmer sig i samma veva för att starta en privatdetektivbyrå. Att hitta Cat blir deras första uppdrag. I hälarna har hon även blodtörstiga gangsters som gör allt för att komma över hårddisken.

”Cat Run” är en tokrolig ”Pulp Fiction”-kopia i Balkanmiljö. Effekter som att exempelvis stanna upp filmen och presentera rollfigurerna som ”Torpeden” eller ”Klienten” ingår för att få tittaren att känna att detta är en tuff rulle, men mest går det ut på att visa tuttar och fingrar som klipps av.

Detta är en riktig idiotrulle som är vrålusel från start till mål, men faktiskt inte helt utan underhållningsvärde. Den innehåller ganska mycket humor, synd bara att skämten är på så fruktansvärd låg nivå.

 

1/5
-------------------------------------------------------------------

War Games

 

Ett gäng kompisar åker ut till en ruin i skogen för att spela paintball, men hamnar snart i en fruktansvärd situation där det inte bara gäller att leka krig utan att faktiskt överleva på riktigt.

Ute i skogen lever nämligen ett gäng galningar, som tagna ur ”Den sista färden” som planterar ut minor och i vanliga fall brukar nöja sig med att döda hundar för skojs skull, men som nu har tröttnat och vill ha en större utmaning.

Jag har inget emot orealistiska manus, men detta är så fruktansvärt dåligt skrivet och utfört att man undrar varför ingen satte stopp längs vägen. Regissören provar en mängd filmtekniska knep för att skapa spänning, men det hjälper inte eftersom hela filmen är så otroligt korkad. Rollfigurerna agerar helt irrationellt och utan trovärdighet, det ges ingen bakgrund till vare sig personer eller handling, och allt känns bara ologiskt och dumt.

Den här typen av usla skräckfilmer spelade jag och kompisarna in på högstadiet med VHS-kamera, men de hade i alla fall humor och charm. ”War games” är dessvärre helt poänglös.

 

1/5


Bocas del Toro


Igår tog vi flyget från Panama City till Bocas del Toro. På bilden ser man vårt hotell som ligger på en brygga precis vid havet. Jag får sån lust att sjunga och speciellt Taubes gamla "Pepita dansar":

Den morgon när jag föddes då blommade var dal,
den afton när jag döptes då sjöng en näktergal.
Fernando, Fernandito, jag flydde från vår by,
från hyddan under palmen när månen stod i ny.

Tamborito i Panama, Tamborito, Tamborito,
Tamborito i Panama- - - - - - - - - a!

Fernando, Fernandito, o, säg mig var du går!
Jag sökte dig i kyrkan med slöjan på mitt hår.
Jag sålde några blommor men röda jorden brann.
Du fick min första kärlek, du tog den och försvann.

Tamborito i Panama, Tamborito, Tamborito...

Den första kärleken så söt som socker kan den vara -
den andra kärleken ger tröst - den tredje - handelsvara.
Jag såg din båt vid stranden med seglet som jag sytt,
det sjöng i bambumasten: "Din älskade har flytt!"

Tamborito i Panama, Tamborito, Tamborito...

Fernando, Fernandito, jag dansar som i rus
mitt hemlands Tamborito i Panamas glädjehus.
Fernando, Fernandito, små märken gör min fot,
ser du mitt spår i smutsen så kyss det och gör bot!

Tamborito i Panama, Tamborito, Tamborito...

När kvinnor älskar mer än en, då börja de bli sluga!
Om det ena ljuset slocknar så får det andra duga!
Fernando, Fernandito, du ser min kavaljer!
Här dansar din Pepita, i Panamas glädjekvarter.

Tamborito i Panama, Tamborito, Tamborito...


På baño i Bocas del Toro


Panama City - andra rundan


På nyårsafton kom vi tillbaka till Panama City. Nyåret firade vi som bekant i Casco Viejo, men upptäckte på vägen hem att vi nog skulle ha varit på Calle Uruguay istället där det verkade vara mera drag.
Dagen efter kollade vi in Panama Viejo, ruinerna av gamla Panama City som ödelades på 1600-talet.

Och sen igår flög vi till Bocas del Toro där vi nu ska vara i sex dagar...

Kuna Yala dag 3


Tredje dagen i Kuna Yala blev även den bästa. Vi gjorde en heldagsutflukt till bland annat Dog Island (ovan) där det även fanns ett coolt vrak man kunde snorkla vid. Mycket fiskar, men dessvärre även maneter...aj.

Här ser man gänget som vi bodde hos. På bilden har vi precis lagt till vid en liten mini-ö med bara en enda palm. Sen åkte vi till ett ställe mitt ute i havet där det var så grunt att man kunde hoppa i, och där vimlade det av sjöstjärnor.
På kvällen hade vi sedan för tidig nyårsfest och åt hummer, dansade salsa och tömde vinförrådet.


San Blas #5


San Blas #6


Kuna Yala dag 2


Andra dagen i Kuna Yala kom det en gäng svenskar som vi sedan hängde med. Det skulle vara någon byfest på grannön men den såg vi inte mycket av, däremot hade vi vår egen fest på vårt ställe där vi lirade spanska låtar och dansade latinamerikanska danser. På eftermiddagen kollade vi in ön på bilden ovan. Den var ännu bättre än första dagens bad-ö.

San Blas #3


San Blas #4


Gest hos Tobi


Det är dags att damma av den här gamla klassiska bilden igen. Dessvärre har de två längst till höger gått hädan sedan sist. Och tittar man på David Gest och Liza Minelli till vänster ser dom också ut att ha varit döda i ett decennium...

Kuna Yala dag 1


Efter två dagar i Panama City drog vi ut till Kuna Yala (eller San Blas, som det också heter) för att leva lite stilla ö-liv. Kunafolket har en speciell kultur och har en viss självständighet. De bor i enkla hus på fullproppade öar och klär sig (åtminstone kvinnorna) på ett särskilt sätt.

Första dagen kollade vi in några av de bebodda öarna och de såg ungefär ut som på bilden ovan. Vi bodde väldigt enkelt men det funkade bra, vi var bara på "hotellet" på kvällarna ändå.

På eftermiddagen den första dagen åkte vi och kollade in den här ön. Det finns en jäkla massa fina öar i San Blas liknande denna. De flesta är mer eller mindre obebodda och det är få turister.

San Blas #1


San Blas #2


På skiva: Let´s say we did (Nolltretton, december)

Let´s Say We Did

“Let´s Say We Did”

Nesna

 

Under min mest indieintensiva period i slutet av 90-talet letade jag ständigt efter nya band som spelade alternativ pop med elgitarrer och rätt attityd, för att bygga mig mitt eget indieuniversum. Alla var inte lika bra, men det fanns en njutning att ha den där skivhyllan med alla dessa band även om det var många plattor som sällan tog sig tillbaka in i stereon efter de första lyssningarna.

Stockholmsbandet ”Let´s Say We Did” som nu albumdebuterar skulle mycket väl ha kunnat varit ett av de där bandet i skivhyllan bredvid grupper som Sharif och Loosegoats, som jag fortfarande tycker är bra men som jag i ärlighetens namn lyssnar väldigt sällan på.

”Let´s Say We Did” spelar samma typ av organiska indie men är kanske något poppigare. Det låter bra men rätt ordinärt. Och chanserna att gruppen igen ska göra besök i cd-spelaren ökar inte heller direkt genom att bandet ligger ett decennium efter sina genrekollegor.

 

 

2/5


Veckans Lollo


Trodde ett tag att Lollo Asplund hade övergett sitt sjukliga 60-talsvurmande, men nej då, häromdan lyckades han att få med ytterligare en helsida unken nostalgi i Corren...

Rapport från Panama City


Jo, vi kom till Panama city på kvällen på Annandan. Panama city är centralamerikas rikaste stad och har en massa skyskrapor trots att den inte är så stor (runt en halv miljon invånare), men också en hel del ruffiga kvarter. Första kvällen hann vi inte så mycket utan gick bara ut och käkade och kollade in bargatan Calle Uruguay (vi bodde strax bredvid).

Dagen efter var vi aktiva och började med att kolla in Panamakanalen (Mirafloresslussen) som ligger en kvarts taxifärd utanför stan. Lite överskattat om man har sett slussningar förr, helst ska man nog åka längs med kanalen för att det ska ge någon större upplevelse.

Sen åkte vi ner till The Causeway, som är några öar som sitter ihop. Ett fint område med restauranger och butiker, men det var lite dött när vi var där. Tror att många hade julstängt.

Efter det kollade vi in Casco Viejo, som är typ "Gamla stan". Mycket gamla kolonialbyggnader i Havanna-stil, trånga gator, restauranger och som helhet höjdpunkten i Panama City.
Denna trappa ligger längst ut på udden och där firade vi tolvslaget på nyår. Vi åt för övrigt nyårssupén i restaurangen som ligger längst till vänster i bilden.

Här är lite bilder från Casco Viejo. Vi har bott inne i city, men det är mest i CV vi har varit om kvällarna.

Imorrn flyger vi till Bocas del Toro för några dagars sol, öliv och partaj. Bilder från Kuna Yala kommer...

Panama city


Veckans Tobi


RSS 2.0