Viskväll på Palatset

I lördags var det dags för lite visor på Palatset. Vi laddade upp med lite vin, kex, ost och chark...gööööött!
Sen iväg till Palatset. Johan Johansson körde först...
...följt av Ellinor Brolin och Ola Aurell. Trevlig kväll! Och sen blev det visst ett glas på Gallo som avslutning också...

King´s day

I fredags firade vi King´s Day på Linköpings flygplats. Det var alltså holländskt tema på maten med bland annat bitterballen, pommes frites och musslor.
Och så var det såklart ölprovning också. Anledningen var att KLM firar 10 år på Linköpings flygplats i år.
Det blev lite tävlingar också och jag gick hem med både träskotofflor och blommor. King´s Day slår såklart inte Oktoberfest, men jag tror ändå att en ny tradition kan vara född. Nästa år kör vi igen!

Söndagsintervjun: Kerim Hrustanovic

Kerim vill få Peking att skratta

Kerim Hrustanovic håller på att försöka göra sig ett namn på landets stand up-scener. Ett sätt att nå ut med sin humor är podden Pekinghumor där han och brorsan Naim gör satiriska analyser av nyhetsläget.

Kerim är uppvuxen i Norrköping och berättar att han under hela sin uppväxt setts som den roliga av sina kompisar. 2013 sade en vän till en vän till honom att han borde börja med stand up. Det hade folk sagt även tidigare men denna gång fastnade det. Och hösten 2014 gjorde han debut på Hallarna i Norrköping.
- Det gick bra. Folk skrattade och så. Jag snackade om hur människor har svårt att uttala mitt efternamn och etymologin bakom namnet.

Sedan dess har det blivit cirka 60 gig, i Norrköping, Linköping, Stockholm, Göteborg och Malmö. Som oetablerad stå uppare gäller det att åka runt och nätverka och synas mycket. Och på vägen kan det hända att man bombar några gånger, något Kerim fått erfara.
- Alla komiker är inte till för alla människor. Om publiken inte skrattar är det bara att gå vidare och fortsätta köra sin rutin. I stunden känns det ganska kasst när man bombar, men jag släpper det rätt snabbt.

Energin har gått lite upp och ner, Kerim har haft perioder när han inte kört stand up på flera månader. Men i höstas bestämde han sig för att satsa mer seriöst på humorn.
- Jag ville låta min extroverta sida komma fram. Det var en rätt jag fråntagit mig själv och nu har jag äntligen befriat mig själv. Det är roligt att stå på scen, där känner jag mig levande på ett helt annat sätt. Man kan ha en uppfattning kring sig själv om man är bra eller inte, men det som fick mig att vilja satsa var att jag fick bekräftelse av andra. Grabbarna inom Beta Stand up (ståupp-klubb i Linköping) tjatade på mig och peppade mig. Min humoristiska sida är en gåva jag fått. Det vore synd att kasta bort den när jag kan göra så mycket mer av den.

Hur är din humorstil?
- Jag tror jag fortfarande utvecklar min nisch. Själv ser jag mig som en hybrid mellan svensk och bosnier. I min stand up försöker jag prata kring kulturella skillnader, jag gör observationer ur både ett svenskt och ett bosniskt perspektiv. Det är både samhällsanalys och absurda skämt. Jag utgår ofta från verkliga och historiska händelser som jag drar till det absurda.

I september startade Kerim podden "PekingHumor", först tillsammans med en kille som heter Joel Gustafsson men sedan en tid tillbaka gör han den med sin bror Naim. De två lägger även upp sketcher på YouTube. I skrivande stund har det blivit 19 avsnitt av podcasten.
- Podden är en nyhetssatirisk podd, men det är inte strikt nyhetssatir utan vi kan lätt komma in på andra ämnen. Vi sänder live och interagerar med våra lyssnare, de kan kommentera och komma med instick. Ibland har vi har haft gäster, och vi har en lista med personer som vi planerar att ha med, både lokala profiler och folk från andra städer.

Hur tycker du humorn är i Norrköping?
- Folk här är ganska självömkande och klankar ned på sig själva. Det finns många talanger men självförtroendet saknas. Jag tror det finns en arbetarhumor som är lite grövre, där man kan vara lite snuskig och ful i munnen, men det har inte utvecklats en kultur kring det.

Varför ska man lyssna på PekingHumor?
- För att du blir mer allmänbildad och för att du får lyssna på två tokiga Bosnienkillar. Humor och Bosnien är två ord man inte ofta hör i samma mening. Och man får en annan sida av humor i Sverige än Stockholmshumor.

Hur ser du på framtiden?
- Jag hoppas få köra på lite större ställen i storstäderna. Jag skulle även vilja köra på engelska ute i Europa. Och kanske starta en egen stand up-klubb här i stan. Inte bara för min egen skull, utan Norrköping är en kulturstad och borde ha levande stand up-scen.

Skivrecension: Tracey Thorn

Tracey Thorn
Record

Här har jag gått runt i alla år och trott att jag gillar Tracey Thorn, så döm om min förvåning när jag inför denna skivrecension inser att så icke alls är fallet. Tracey Thorn, ja det var ju hon som tillsammans med Ben Watt utgjorde den brittiska duon Everything But the Girl mellan 1982 och 2000. De senaste tio åren har hon gått solo och släppt tre plattor under eget namn.
Everything But the Girl var ju ett trevligt band tänker jag och sätter mig för att börja lyssna in mig på gruppens låtar för att friska upp minnet till recensionen av "Record". Det har gått så länge sedan jag senast lyssnade på bandet att jag glömt hur de lät. Och när jag trycker play på Spotify inser jag snabbt två saker: 1. Everything But the Girl var ett ganska trist band och 2. De låter inte alls som jag minns dem.
Men Tracey Thorn som soloartist gillar jag i alla fall, tänker jag innan jag drabbas av nästa insikt: jag har läst en hel del om Tracey Thorn men jag i ärlighetens namn knappt lyssnat på henne. Det visar sig att hon numera spelar en slags elektronisk pop, vilket inte alls är vad jag förväntat mig. Det snurrar i skallen. Musiken låter mycket bättre än jag trodde, melodierna är bedårande och det finns en tilltalande mix av att både vara mogen och modern. Chocken gör säkert sitt, men nu kan jag slå fast att jag återigen gillar Tracey Thorn. Och denna gång är det på riktigt.

4/5

Lehmans fredagsfräckis

Mitt i natten vaknar mannen, kryper ner till hustrun och gör några försiktiga närmanden.
- Nej, det går inte, säger frun bestämt. Imorgon ska jag till gynekologen.
Mannen tänker efter, kryper närmare och viskar förföriskt:
- Men du ska väl inte till tandläkaren...????

Årets östgötabonde

Storstad och landsbygd, det globala och det lokala. Jag känner mig lika hemma i båda lägren och det är jäkligt gött. Igår var jag på Vreta Kluster och kollade in utdelningen av priset Årets östgötabonde som gick till bröderna Sjölander på Fröberga gård. Och så blev det god buffé också. Är det nåt de kan på landet så är det det där med mat. Uj uj uj, vilken korv de bjöd på.

Veckans kätbild

Figge tjatar och tjatar om nya kätbilder. Så okej då, här kommer en.

Filmrecension: En obekväm uppföljare

En obekväm uppföljare

Den forna amerikanska vicepresidenten Al Gore fick stor uppmärksamhet (och två Oscars) för sin förra film "En obekväm sanning" från 2006, där han föreläste om klimathotet. Nu har det gått elva år och det är dags för en uppföljare för att se vad som har hänt. Återigen är formatet dokumentärt och vi får se smältande isar, naturkatastrofer och Al Gore som visar diverse diagram. Nej, det är inte jätteunderhållande men det är viktigt, för oss alla och inte minst för våra makthavare, att se detta och börja ta tag i problemet på allvar.
Berättartekniskt utgör klimatkonferensen i Paris 2015 ett slags crescendo, där Gore kämpar med att få med Indien på tåget, men annars känns upplägget ibland lite otydligt. Det hoppas lite hit och dit, men å andra sidan var föregångaren inte heller särkilt raffinerad i sitt berättande.
Mycket har blivit värre i världen sedan förra filmen, men mycket går också åt rätt håll. Framförallt gäller det tekniken kring solenergin, som känns som det som kan rädda planeten. Så även om det finns riktigt mörka moln på himlen finns det ändå gott hopp om att solen kan bryta genom - om vi bara bestämmer oss för det.

3/5

Musikkrönika

Gitarrhjälten spelar på sista versen

Yngwie Malmsteen har ägnat vintern åt att turnera i USA. Kee Marcello har kuskat runt på de brittiska rockklubbarna och John Norum rockar på för fullt med Europe. Passa på att se dem när ni kan, för gitarrhjältarna är på väg ut.

Allt eftersom populärmusiken blir alltmer elektronisk blir den klassiska gitarrhjälten alltmer sällsynt. Storhetstiden var på 80-talet när den breda hårdrocken var som störst och rockvideorna ofta innehöll en långhårig snubbe som stod i motljus på en bergsklippa och rev av ett gitarrsolo.

Steve Vai, Angus Young, Eddie van Halen, Ace Frehley, Joe Satriani, Slash...rockhistorien vimlar av kända gitarrhjältar men de blir stadigt färre. Något har hänt mellan att Johnny Cash hävdade att gitarren inte är ett instrument utan ett vapen och idag då "gitarronani" är ett av musikbranschens värsta skällsord.

Kanske blir Dregen den sista riktiga gitarrhjälten vi får fram i Sverige? Synd i så fall, tycker vi här på tidningen och vill därför hylla några klassiska gitarrhjältar för att om möjligt få den yngre generationen att föra vidare traditionen av effektpedaler, bländande fingerteknik och tuffa rockposer.

Keith Richards
Kifen har blivit symbolen för gitarrsnubben, fast kanske mer för sin attityd och sitt leverne än för själva gitarrspelet.

Jimmy Page
Mannen bakom Led Zeppelin-soundet.

Ry Cooder och Duane Allman
Mästarna på slideguitar.

Stevie Ray Vaughan
Snacka hjältar med en gitarrist och detta är ett namn som garanterat kommer upp.

Chuck Berry
Uppfann rock´n´rollen och introducerade elgitarren på allvar.

Robert Johnson
Sålde sin själ till djävulen och fick gitarrspelet i utbyte.

Eric Clapton
Har levererat fläckfritt gitarrspel i över 50 år.

B.B. King
Gjorde gitarren personlig genom att döpa den till Lucille.

Jimi Hendrix
Ford Fairlane sa det bäst: "1969 Fender Stratocaster, original pick-ups, maple neck, strung upside down for a left-handed motherfucking genius, Jimi Hendrix".

Söndagsölen

Ni kanske undrar var söndagsölen är? Jodå, nu är den tillbaka. Mörners och sol, då gör söndagsölen årsdebut!

Härlig födelsedagshelg

Första balkongfrukosten för i år, så födelsedagen började bra. Sen blev det ut till Grebo en sväng...
...och sen in till stan igen för lite utgång. Och banne mig - jag är fortfarande ung och fräsch!

Nyponet 2018

I fredags var det utdelning av Winnerbäckpriset Nyponet, som i år gick till personen bakom Närcon. Winnerbäck själv körde några låtar också.
Sen blev det som vanligt mingel och gratismat inne på Backstage. Det tackar man ju inte nej till, men efter tre år kan man nu konstatera att Nyponetminglet är en ganska skitnödig sammankomst. Hade de inte lockat med gratis bubbel hade jag dragit direkt.
Nu stannade jag tills bubblet var slut. Vilket var i ungefär samma stund som The Pusjkins gick på scenen - perfekt tajming att dra med andra ord.

Söndagsintervjun: Ann-Sofie Bergort

Ann-Sofie brinner för hållbart mode

Det finns en kortsiktig slit-o-släng-mentalitet inom dagens modeindustri som är förödande för naturens resurser och samhället i stort. Det vill Ann-Sofie Bergort ändra på. Hon vill lyfta fram det hållbara modet, som bygger på medvetna val, ansvar och långsiktigt tänkande.

De senaste åren har hållbarhet blivit en term som används flitigt inom modebranschen, och Sverige är faktiskt världsledande på området. Det sker en spännande utveckling där målet är att gå från en linjär produktionsmodell till en cirkulär produktionsmodell. Många företag, till exempel H&M, säger att de ska bli 100% cirkulära och ta ansvar genom hela kedjan, från råvaror till design, produktion, konsumtion och återvinning. Mycket återstår dock att göra innan modeindustrin på allvar kan hävda att den uppnått en acceptabel hållbarhet, och det är något som Ann-Sofie vill vara med och driva på.
- Jag vill göra skillnad och ändra det beteende som finns kring mode, att man shoppar väldigt mycket bara för att det är billigt. Förr investerade man i kläder på ett sätt som gjorde att de skulle hålla hela livet. Idag kan vi se hur konsumtionen bara ökar, medan priserna bara sjunker. Modeindustrin är idag den bransch efter fossila bränslen som slukar mest resurser. Jag vill hjälpa och inspirera dig som konsument att göra medvetna val, och uppmuntra till eftertänksamhet.

Ann-Sofie är ekonom i grunden, men har jobbat med mode i olika former under 25 år, både i mindre format och för stora kedjor. För 12 år sedan började hon på allvar att förkovra sig inom modeindustrin och såg till att träffa människor inom branschen som också ville förändra den. För även om Ann-Sofie i grunden älskar mode kan hon inte blunda för de problem som finns inom dagens modeindustri. Modebranschen har en överproduktion på 40% och varje svensk slänger åtta kilo kläder varje år. Det kommer ständigt rapporter om usla arbetsförhållanden och skadlig miljöpåverkan. Det är en bransch som varken är hållbar ekonomiskt, ekologiskt eller socialt och det är hög tid att vi ändrar på det.
- Modebranschen behöver tänka cirkulärt och tillverka i en kvalitet som håller länge och har ett bra andrahandsvärde. Och vi konsumenter måste fundera på hur vi faktiskt beter oss när vi shoppar. Vi måste fråga oss vem som betalar priset för de låga priserna.

I maj 2016 blev Ann-Sofie kontaktad av Linda Lövenlid som hade startat Minimera, ett företag som köpte in barnkläder och sålde på nätet. Båda brann för hållbarhet och hade en samsyn kring hur de ville påverka modebranschen. Tanken var att bygga ett storskaligt företag som kunde utmana och utveckla second hand-shoppingen och snart föddes Varié. Det är en second hand-butik för barn-, dam- och herrkläder som har sitt stora fokus online men även har en fysisk butik i Norrköping.
- Second hand är ett jobbigt ord att använda för många förknippar det med negativa saker. Jag skulle vilja kalla det second life istället. Här på Varié jobbar vi mycket med ordet "återälska", vi ger kläderna ett andra liv. Våra värdeord är mode, hållbarhet och nytänk. Det är skönt när man kan kliva upp ur sängen varje dag och känna att man gör världen lite bättre.

Målet har varit att bygga storskaligt, men snart upptäckte Ann-Sofie och Linda att det blev problem med hantering och logistik. Varié säljer på kommission och det bygger på att privatpersoner skickar in plagg. Dessa ska sedan sorteras efter kvalitet, stil och målgrupp. De kläder som väljs bort skickas tillbaka eller skänks till Myrorna. Därefter ska varje plagg fotograferas, registreras, kategoriseras och värderas, och sedan läggas ut på nätet. Det innebär väldigt mycket jobb och just nu står Ann-Sofie i valet och kvalet över hur de ska ta företaget vidare. Men hur det än blir kommer Ann-Sofie att fortsätta arbeta för hållbart mode, och det händer mycket på den fronten. Ann-Sofie nämner bland annat second hand, klädbibliotek, skräddare, att hyra kläder och olika reparationstjänster som exempel på hur det hållbara modet vinner allt mer mark.
- Förändringens tid är här. Det bubblar på marknaden. Det finns så många bra initiativ och det här är bara början. De företag som inte börjar tänka på hållbarhet kommer att få det tufft.

Vad kan jag göra som privatperson?
- Nummer ett är att se över din garderob och använda det du har väldigt mycket och väldigt länge. Byt och låna av varandra. När du köper nytt, reflektera och köp kvalitet för ett långsiktigt bruk. Som konsument måste du förstå att ditt val betyder något och gör skillnad. Vårda dina kläder och tvätta dem inte så ofta. Att shoppa är kul, men det går att göra smarta val. Det finns ingen konflikt mellan mode och hållbarhet. Och jag vill hjälpa till att så att fler gör rätt val.

Öl ute, öl inne, öl i hjärta, öl i sinne

Aaah...23 grader och sol. Så igår var det dags för första ute-ölen på Stora Torget. Det kommer nog bli några fler under de kommande månaderna...

Lehmans fredagsfräckis

Bonden och pigan hade varit med gårdens sugga och fått den betäckt av grannens galt.
På hemvägen kikar bonden lite på pigan och säger lurigt:
- Vad säger du om att jag skulle göra som galten?
Pigan rodnar och svarar:
- Gör du som du vill, det är ju din sugga...

Skivrecension: Svartanatt

Svartanatt
Starry Eagle Eye

Det har snart gått två år sedan det Gävlebördiga bandet debuterade med sitt självbetitlade förstlingsverk, och nu är uppföljaren "Starry Eagle Eye" här. Då som nu släpps skivan på Linköpingsbolaget The Sign Records som har en fäbless för denna typ av 70-talsrock.
Där debutalbumet visade upp ett lovande men inte riktigt färdigt band låter uppföljaren däremot som ett band som hållit på en evighet och verkligen hittat sin stil. Här finns ingen tvekan om vad bandet vill, och dessutom har produktionen hoppat upp ett snäpp, så jag tror att bandet både kommer tilltala de gamla fansen och även hitta en hel del nya.
Grunden i musiken ligger i klassisk rock från slutet av 60-talet och början av 70-talet, typ Led Zeppelin och kanske även Roky Erickson, med adderar även nyare element, typ Graveyard och ibland lite Imperial State Electric. Debuten kändes lite brötigare och hade mer garagekänsla men här på uppföljaren tycker jag att Svartanatt blivit poppigare, vilket i min bok är något positivt. Stillastående marsch på stället och jobbiga riff har aldrig varit min melodi, så även om jag inte skriker rakt ut av lycka tycker jag "Starry Eagle Eye" är ett klart kliv framåt och fortsätter Svartanatt i den riktningen kan de bli riktigt intressanta framöver.

3/5

Ollonet 2018

Imorgon delas Lars Winnerbäcks kulturpris "Nyponet" ut för tredje gången. I samband med det delas även det alternativa priset "Ollonet" ut, som Tobis blogg instiftade förrförra året.
I juryn sitter jag, Jimmy Uller och Ayeray Bustos - samt Smiling Gayman som ständigt frånvarande hedersmedlem.
Vi delar ut Gröna Ollonet till en person som kan behöva åtnjuta ekollonets laxerande egenskaper, samt det mer mogna Bruna Ollonet till en person som sprider glans (ollon på latin...) till stadens nöjesliv.
Det Gröna Ollonet 2018 går till... Jerry Prütz!
Motivering: Det har varit intressant att följa Prütz långa och målmedvetna resa mot botten. Några menar att han har inspirerats av Birro och Lamotte, men med tiden har det utkristalliserats att det är Donald Trump som är den stora förebilden. Tjatet om kända "vänner", alla dessa inlägg på sociala medier, bekräftelsejakten... Grattis till Ollonet 2018! Kan det bli Johnny Bode-priset 2019?
Övriga nominerade: Olof "Skrikhult" Wikström, Kotten, kulturskribenten Mattias Ahlén 
 
Det Bruna Ollonet 2018 går till... Fredrik Strage!
Motivering: Landets kanske bästa popskribent bara fortsätter att leverera - år efter år. Mästerliga krönikor, strålande podd. Skandal att han ännu inte fått någon buss i Linköping uppkallad efter sig.
Övriga nominerade: Gunilla Norlén, Matt Hewie, Marie Sandberg
 
Priserna består, förutom äran respektive vanäran, av en Brooklyn Lager som tillfaller juryns ordförande.

Krogkrönika

Dags för en riktig takbar?

Sköna sommarkvällar med en drink i handen och staden som breder ut sig där nedanför. När får vi den första riktiga takbaren i Östergötland?

Få saker utstrålar lika mycket internationellt nattliv som en glamorös takbar. Det är en speciell känsla att lämna gatans brus och ta hissen upp till en annan värld där man dansar under stjärnorna, sippar på drinkar och minglar runt långt ovanför den tråkiga vardagen där nere på markplan där det vanliga livet utspelar sig. Det är en känsla av flärd och utvaldhet. Och det är hög tid att vi får uppleva den även här i vårt eget län.

På sajten Rooftopguiden finns många av världens fräckaste takbarer samlade för den som vill drömma sig bort till ett liv med goda drinkar på exotiska platser. Några som delvis lever det livet är killarna Hans Ebenman och Richard Fredricson som har rötterna i Östergötland, och som för sisådär två år sedan startade sidan när de upptäckte att det saknades en lättöverskådlig lista över världens takbarer. Sedan dess har de med hjälp av kontakter världen över samlat fakta om över 1000 takbarer i över 100 städer runt om på jorden.

Bangkok är en riktig bra stad när det gäller takbarer och mest kända är förmodligen Vertigo och Sirocco (känd från filmen "Baksmällan 2"), som många turister, däribland jag själv, brukar passa på att besöka när de är i staden. Men Bangkok är inte unikt. Varje stad med självaktning kan ståta med ett antal fräcka takbarer, och nu vore dags att vi får möjlighet att stuffa under natthimlen även i Linköping och Norrköping.

Med en takbar menar jag inte en terass eller balkong på tredje våningen. En takbar ska ge en rejäl utsikt över staden och ligga så högt upp att gatans sorl försvinner. Helst ska den vara belägen allra högst upp på byggnaden. Men höjden är inte allt, en riktig takbar ska även utstråla viss elegans och klass. Här får man dock vara försiktig, för många takbarer gör misstaget att bli alltför stela och tråkiga, med generisk ambientmusik och svindyra drinkar. En lyckad takbar har en avspänd atmosfär och utstrålar partystämning, men med ett visst mått av stil.

I dagsläget har både Linköping och Norrköping ont om hus där det skulle passa att öppna en riktig takbar. Men så behöver det inte vara för evigt. Därför riktar jag mig nu till stadsplanerare och byggherrar: nästa gång ni bygger - tänk högt, tänk coolt, tänk storstad. Tänk takbar!

Sommar i Refvens grund

Nu har "Sommar i Refvens grund" börjat lanseras. Det är The Producer och jag (i samarbete med Upplev Norrköping) som kör åtta musikkvällar i juli vid Refvens Grund i centrala Norrköping.
Alla band osv är inte klara än, så jag får återkomma med mer detaljer om detta längre fram.

Biomåndag

Var och såg "Death Wish" igår. Ni vet, nyinspelningen av Charles Bronson-rullen med Bruce Willis som en enmansarmé med hämndbegär som rensar upp bland slöddret. Den var inget vidare. Rätt B faktiskt. Ska jag ge den en tvåa? Nej.
Betyg: 1 av 5
 
 

Ännu en fartfylld helg

Ja, det började ju på torsdagen med firmafest. Sen på fredagen var jag tillbaka på Munken för att kolla in Sonic Surf City som hade releasefest för sin nya platta "Épico!". Egentligen skulle vi även ha gått på Eleonor Leones releasefest på Stadsvakten samma kväll, men det fick vi skippa eftersom det blev för stressigt.
På lördagen åkte vi upp till Stockholm där Bellas kusin hade 30-årsfest. Hann även med att kolla in "Sideways" i helgen, så nu har uppladdningen börjat. Ola i SSC tipsade förresten, angående "Sideways"-temat, om "världens bästa krog". Enligt honom är det Zeitgeist Bar i San Fransisco, så den måste man ju kolla in.

Söndagsintervjun: Rudyard

Rudyard håller rock´n´rollen vid liv

Linköpingsbandet Rudyard brinner för klassisk hårdrock men förpackar den i en ny och modern tappning. I december gav de ut EP:n "Gambler" och nu jobbar de på nytt material som beräknas att släppas i höst.

Rudyard kan sägas ha sin grund i metalbandet Kriita där flera av medlemmarna ingick. När det bandet rann ut i sanden startade gitarristen och sångaren Johan rapp och basisten Anders Lundström ett nytt band som drog mer åt LA-rock´n´rollen - och Rudyard uppstod. I sättningen ingår även gitarristen Nino Bordoni, men platsen som trumslagare är för närvarande vakant.
Rudyard bildades redan 2012 men det tog flera år innan bandet hittade sin stil och kände sig redo att visa upp sig offentligt.
- Vi höll på bra länge med att skriva låtar, fila på musiken och spela in demos, tills vi kom fram till det soundet vi har idag, säger Johan och fortsätter:
- Han som designade vårt skivomslag kallade vår stil för New Wave of Swedish Rock´n´roll. Jag vill gärna förknippas med nyproducerad rock. Säger jag band som Halestorm, Slash och Alter Bridge så är man lite i samma genre. Det är det som inspirerat mig när jag skrivit musiken.

I somras släppte bandet sin första singel med den passande titeln "Rock´n´roll", som följdes upp i december av EP:n "Gambler". Ett par spelningar har också hunnits med men bandet har medvetet dragit ned på giggandet för att koncentrera sig på låtskrivandet.
- Vi har jobbat hårt med materialet. Det har varit viktigt för oss att leverera bra låtar så livebiten har kommit lite i andra hand. Nu letar vi efter en fast trummis och håller på att jobba med nytt material. Vi har som mål att bli färdiga med en fullängdare till hösten.
- Den kommer nog att vara snäppet bredare än EP:n. Vi hade en del låtar över från EP:n som vi kände skulle göra sig bättre på ett album, säger Johan.

Ordet Rudyard betyder "kärt barn", och det är något som verkligen stämmer in på medlemmarnas syn på hårdrock.
- Att vara hårdrockare är nästan en identitet. I hela min livsstil utgår alla prioriteringar från att jag ska kunna spela musik. Hårdrock betyder mycket för oss i bandet och myten om hårdrock är väldigt spännande, även om man inser att mycket av det är just en myt. Vi är färdiga med sex, drugs och rock´n´roll. Vi vill bara spela musik och förknippas med den moderna synen på rock´n´roll. Alla vi i bandet har våra rötter i olika delar av hårdrocken, vilket jag tror är viktigt för att skapa det soundet vi har, säger Johan.

Varför ska man gå och titta när Rudyard spelar?
- Vi levererar energi, och vill man höra bra låtar som är ärliga och kommer rakt från våra hjärtan ska man komma och kolla på oss!

Party i Peking

Så hamnade man på Urbane Goat. Har inte käkat där innan, så det var lite kul. Vi på Nolltretton/Nollelva tackade av två personer som slutat, och snart förlorar vi den där skäggiga killen också (alltså inte jag utan den andra). Sen blev det Munken och det blev det även ett dygn senare. Återkommer om det.

Lehmans fredagsfräckis

- Jag var hos en kvinnlig naturläkare som botade min impotens.
- Hur lyckades hon med det????
- Genom handpåläggning.

Tvättbrädan är på g

Jag vet inte vad som hänt sista veckorna. Jag har inte hunnit gå på bio, inte hunnit aw:a och inte hunnit gå och simma. Men nu jäklar är jag på gång igen...
"Första maj ska caben fram
Cruisa med nån snygg madam
Upp och ner längs Strandvägen
Jag ska ha tvättbräda till sommaren!"
 

Författarmöte i Motala

Igår kväll var jag i Motala, på en författarträff med Susanne Boll, som berättade om sin nya bok "Eldsystrar". Kul med författarsamtal, kul att träffa Susanne igen och kul att vara i Motala. Jag har ju en liten flört med den staden och det borde faktiskt flera ha.

Dagens fynd på hallmattan

Igår damp mitt nya Flying Blue-silverkort ner i brevinkastet. Lite larvigt kanske, men jag blir uppiggad av sånt. Nu ska vi se om jag kan behålla statusen till nästa år, och kanske även komma upp till guld. Ligger bra till än så länge, men skulle behöva öka lite, och jag har faktiskt en plan för det som jag ska kolla upp. Slutmålet? Ja, ni har väl sett "Up in the air"...

Biotisdag

Bio igår igen. Var och såg "Ready player one" - en riktigt häftig upplevelse. I framtiden lever människor större delen av sina liv i den virtuella världen "Oasis" och där pågår en jakt efter tre nycklar som leder till kontroll över hela tjottaballongen. Tja, handlingen är inte det viktigaste utan den verkliga styrkan ligger i det visuella, alla populärkulturella referenser och Steven Spielbergs kärlek till filmkonst, storslagna äventyr och allmänt nörderi.
Betyg: 4 av 5

Biomåndag

Va, har det gått tre veckor jag senast var på bio? Ja, det ska det bli ändring på nu. Igår var jag och såg "A quiet place" med bland andra Emily Blunt. Det har landat några slags rymdmonster som tagit över jorden och vi får följa en familj som bor i skogen. Monstrena har superhörsel så det gäller att vara knäpptyst hela tiden, annars är det kört. Verkar kanske inte så kul på pappret, men var en överraskande bra rysare.
Betyg: 4 av 5

Skivrecension: Familjen

Familjen
Kom

Mest malplacerad artist i TV 4:s "Så mycket bättre"? Tja, vissa skulle nog hävda att Johan T Karlsson, alias Familjen, tar hem titeln. Det var 2014 och det är först nu han verkar ha hämtat sig från upplevelsen och fått ut en ny skiva. Det senaste egna albumet kom så långt tillbaka som 2012 och fansen är nog glada att få lite nya Familjenlåtar istället för att han ska göra covers på andra artister eller agera låtskrivare till exempelvis Tove Styrke.
"Kom" innehåller nio friska, fräscha spår, varav ett instrumentalt och ödesmättat intro respektive outro. Musikaliskt handlar det fortfarande om en slags elektropop även om dansgolvsambitionerna ofta är nedtonade till förmån för ett dystrare och allvarligare sound, vilket går hand i hand med texterna som är mer politiska än tidigare. Vad jag kan höra så handlar i princip alla låtar om de senaste årens stora politiska frågor, såsom SD, flyktingar, feminism och rädsla. Men mitt i allt mörker finns det också en hel del fina popmelodier som är en ren njutning att lyssna på.

3/5

En groggveranda till sommaren?

Var i Norrköping i några dar och hamnade bland annat på Knäppingen på fredagen. På lördagen drabbades jag att ett plötsligt sug efter grogg, något jag annars nästan aldrig dricker. Kanske var det Madrid-resan, kanske var det Ugglas Fredagsdrink, kanske var det en livskris, men plötsligt kände jag att det är grogg som gäller. Inte en massa fina viner, ingen dyr IPA utan en stadig grogg, kort och gott. Så jag bjöd in mig själv på en groggafton där det serverades både Gin & Tonic och Rom & Cola. Aaaaaah...nu får det vara slut med tramset, i sommar är det grogg som gäller!

Söndagsintervjun: Mattias Leivinger

Mattias Leivinger utforskar det paranormala

Tillsammans med författarkollegan Johannes Pinter gav Linköpingsbördiga Mattias Leivinger ut boken "De mörkermärkta" förra året, en övernaturlig skräckthrillerdeckare där paranormala krafter är i rörelse.

Mattias Leivinger är född och uppvuxen i Linköping och beskriver sig som ett klassiskt exempel på en bokslukare som tidigt började läsa och skriva. Hans första allvarliga försök att skriva var i 25-årsåldern, men efter att ha blivit refuserat utbildade han sig istället till bibliotekarie och terapeut. 2009 gav han ut boken "När livet djupnar" på eget förlag och 2014 förlagsdebuterade han med äventyrsromanen "Freudland".

Ungefär samtidigt lämnade Johannes Pinter filmbranschen, sadlade om och gav ut två skräckromaner. De två männen fick kontakt genom kommentarer på Debutantbloggen och det visade sig att de bodde bara några hundra meter från varandra och att de hade sommarhus i samma område på Gotland. De började träffas, läste varandras böcker och bekantade sig med varandras språk. Tanken dök upp att de skulle börja skriva ihop, ursprungligen en gemensam testnovell, men det hela utvecklades till att de bestämde sig för att istället ge sig på en trilogi direkt.
- Och det var i efterhand ett klokt beslut. Sikta högt, sikta inte lågt. Det var väldigt bra att vi spände bågen, säger Mattias.

Resultatet blev "De mörkermärkta" som gavs ut 2017. Det är en deckare med övernaturliga inslag, eller "paranormal crime" som genren också kan kallas.
- Det där övernaturliga kan vara väldigt många olika saker: satanism eller väsen som kommer till liv. Vi vred och vände på det och för vår del landade vi i paranormala krafter. Det tycker jag personligen är spännande, till exempel telepati som är att kunna läsa tankar och telekinesi som innebär att kunna flytta saker med tanken.

Själva skrivandet börjar med att Mattias och Johannes brainstormar fram en historia.
- Det brukar vara ett väldigt roligt stadium, när man träffar någon som är lika galen som en själv, säger Mattias och berättar att de därefter strukturerar upp historien.
- Vi har hela tiden kontakt med varandra och vi brukar ha en samsyn över var historien ska ta vägen. Det låter kanske idealiskt men vi är även osams ibland, men vi reder oftast ut det ganska snabbt. Ibland hamnar vi i luven på varandra och då försöker vi att sova på saken. Ett tips är att inte försöka lösa konflikter på sms. Det är lite "give and take", ibland måste man helt enkelt släppa saker. Men det finns också väldigt många fördelar med att vara två, för oss blir ett plus ett tre. Och även utanför skrivprocessen är det väldigt roligt. Att skriva är ensamt, det är nog bara att jobba som fyrvaktare som kan mäta sig med det. Men ensamhetsbubblan finns hos oss också, vi sitter ju inte tillsammans i samma rum och skriver fyrhänt.

Mattias berättar att han och Johannes delar upp karaktärerna och deras respektive kapitel mellan sig, sedan slipar de på språket så att det inte ska kännas som det är två olika författare. När detta skrivs har det blivit klart att "De mörkermärkta ska släppas i Tyskland och Tjeckien, vilket är passande eftersom det slumpat sig så att skurken i uppföljaren kommer just från Tjeckien. Men det är inte bara utomlands som supernational crime är stort.
- Den här genren tror vi kommer växa även i Sverige. Det ser vi i till exempel "Jordskott", säger Mattias.

Lehmans fredagsfräckis

Lelle-Kal står på skolgården med högra handen nerkörd i byxfickan när fröken kommer fram och frågar:
- Hur är det Kal, varför du handen i fickan? Fryser du om den?
- Nää, svarar Lelle-Kal, jag håller om den ändå.

Skivrecension: Slowgold

Slowgold
Mörkare

För den som aldrig hört Slowgold, eller Amanda Werne som hon kallar sig till vardags kan det vara förvirrande att försöka lista ut hur musiken låter. Slowgold har beskrivits som såväl singer/songwriter som pop och prärierock. Dessutom är det oklart om Slowgold är Wernes alias eller om det är ett band som även består av musikerna Johannes Mattsson och Erik Berntsson.
Werne har samarbetat med såväl Pelle Ossler som Freddie Wadling och faktum är att hennes musik låter ungefär som en mix av de två. En slags finstämd indierock som både är smekande och sträv. Lättlyssnad och utmanande på samma gång. Stämningsfull, attackerande, deppig och varm allt i ett.
"Mörkare" är femte albumet sedan starten för sex år sedan och titeln är en utmärkt innehållsförteckning, för det är en mörkare skiva än den mer drömska "Drömmar" som kom ifjol. Mjuka gitarrtoner svävar omkring i en mystisk och melankolisk Twin Peaks-atmosfär. Det är måhända inte musik som passar alla, men jag vågar påstå att den faktiskt passar fler än man kan tro. Och vissa passar den förmodligen så bra att de baserar sin tillvaro kring den, det är liksom sån musik som Slowgold gör.

4/5

Höstresa bokad

Ojdå, det ryckte visst till i bokarfingret. Knappt har man kommit hem från Madrid förrän jag slog till på en höstresa ihop med Grefven, Boegen, Mr Malbec och allt vad han nu heter. Peter Pinot Noir, lär han nog kalla sig efter den här trippen. I oktober drar vi. I sidled, skulle man kunna säga. Med risk för urspårning...

.

http://tobi.blogg.se/2012/november/lill-babs.html

Filmrecension: The square

The Square

Ruben Östlund var hyllad redan tidigare och lovorden har inte minskat med "The square" som bland annat belönats med Guldpalmen. Och visst är det en film som sticker ut. Handlingen är inte helt lätt att redogöra för mer än att vi får följa danske Christian som jobbar på ett museum i Stockholm för modern konst och har fullt upp med den nya utställningen "The square". Han får hantera såväl marknadsföringsbyråns udda idé, som ett obehagligt performance och en relation med en konstkritiker samtidigt som han ska hämta barnen och reda ut en härva med sin stulna mobil och plånbok.
"The square" är en oförutsägbar film som kan bjuda på såväl bra skådespeleri som snyggt foto och inte minst en rad minnesvärda scener. Särskilt omtalad är en middag med en märklig performanceartist som skapar en minst sagt obehaglig stämning där gästerna inte vet hur de ska reagera, och det gör knappt vi i publiken heller. Humor blandas med obekväma situationer och väcker tankar om både samhället och definitionen av konst. Samtidigt är det inte helt tydligt vad regissören egentligen vill säga med filmen. Östlund har en unik ton i sitt filmskapande som kanske inte passar alla men som onekligen är spännande att följa.

4/5

Skivrecension: Sarah Klang

Sarah Klang
Love in the milky way

Göteborgskan Sarah Klang har utan tvekan stått för vinterns stora svenska genombrott och är plötsligt ett namn på alla musikkännares läppar. Det går att komma med göteborgska ordvitsar om hur hennes efternamn är i total samklang med hennes karriärval, att hon har fin klang i rösten och så vidare, men hennes sång skojar man inte bort. Då och då dyker det upp artister som har något unikt och speciellt i rösten, som exempelvis Seinabo Sey eller Ane Brun, och Sarah Klang sällar sig definitivt till den skaran.
Hon har egentligen inte gjort så mycket väsen av sig tidigare, men ett uppträdande i "På spåret" gjorde att många fick upp öronen för henne. Nu är debuten här, men det finns inget valpigt eller halvtaffligt över skivan. Klang låter redan som en veteran, både vad gäller musiken och sången. Genremässigt ligger hon i ett svårdefinierbart land nånstans mellan pop, country och soul, vilket kanske låter luddigt. Men det finns inget otydligt eller tvekande över Sarah Klangs musik, tvärtom känns hon mer självklar än det mesta annat man kan höra just nu. Det låter visserligen melankoliskt, men känslan man får är ljus och hoppfull.

4/5

Krogkrönika

Snacka om gott vin

Många uppfattar vinprovningar som snobbiga för att de använder så konstiga ord. Här reder vi ut begreppen.

Idag är det vanligt förekommande att restauranger anordnar dryckesprovningar. Den allmänna kunskapen om vin och andra alkoholdrycker har höjts och många tycker att det är ett roligt nöje att provsmaka och lära sig mer om drycker av alla de slag. Vanligast är nog vinprovningar och även om det numera är något av ett folknöje finns det många som har svårt för den snobbism som fortfarande omgärdar företeelsen.

"Mmm...tjärat papptak med en doft av nyslaget hö och en anstrykning av gräddkoleshot". Så kan det låta på en vinprovning, och det är inte underligt att folk har svårt för alla dessa liknelser som vinkännare ofta slänger sig med. Det låter helt enkelt fjantigt. Hur smakar ens tjärat papptak? Är det någon som har provat?

Att sätta ord på smaker och dofter kan vara knepigt, och ibland blir det bara fånigt. Eller så fastnar man i floskler eller slentrianmässiga liknelser. Men strunta i vad experten säger och använd istället dina egna associationer som du känner till och förstår. För trots allt är en vinprovning ett trevligt nöje som jag varmt kan rekommendera, och därför kommer här en liten lista på vissa fackord som kan vara bra att ha koll på:

*Sommelier - Vinkypare

*Eldighet - Samma som alkohol, men låter finare

*Tannin - Strävhet. Känns enklast under överläppen och kommer från vinets skal, skälkar och till viss del faten

*Fruktsötma - Viner med fruktsötma upplevs som söta i både doft och smak, men är egentligen helt torra, vilket man känner så fort man svalt det. Fruktsötman kommer från riktigt mogna druvor

*Ekfatskaraktär - Kan kännas som trätoner eller som brändhet och rökighet. Kan gå från hårda rostade toner till mer vanilj/kolaaktiga toner

*Bouquet - Doft. Egentligen bara den del av doften som kommer från vinets tillverkning., lagring och mognad. Till skillnad från aromen som kommer från druvan.

Hasta la vista Madrid!

"Hasta la vista
nu reser jag hem till Sweden
i dina spanska ögon jag ser en tår
Hasta la vista
och gracias för den här tiden
innan jag går vill jag kyssa dig, por favor!"
Tredje dagen i Madrid gick vi till Pradomuseet...
...men sen började uteserveringarna och barerna locka.
Och vi hann med ganska många...
Bra saker med Madrid:
*Barerna
*Att man nästan alltid får oliver/chips/ost eller annat tilltugg när man beställer en öl
*Fina hus
Mindre bra:
*Ölutbudet
Sen var jag kvar halva lördagen också innan jag flög hem till Linkan igen. Hann inte med nån flamencoshow, men det blev ändå en trevlig kortresa. Feliz pascua Madrid!

RSS 2.0